Hata inte mördare – förlåt dem

För några veckor skedde en skolattack på en gymnasieskola i Kristianstad då två personer skadades allvarligt. Senare greps en 16-årig elev på skolan som erkände brottet. Det var den andra skolattacken i Skåne på kort tid. Förra året skedde det på en skola i Eslöv. En 15-åring gick in på skolan och knivskar en lärare svårt, men lyckligtvis överlevde läraren sina skador. När det händer något sådant här kommer det alltid en massa hat mot dem som gjort detta. Men vad hade Jesus gjort mot de här människorna. Vad vill han att vi ska göra? Jag funderar vidare på detta och tänker tillbaka på fruktansvärda brott som fått stor medial uppmärksamhet.

När jag var 13 år (1999) bombarderades nyheterna med information om skolmassakern i Colorado. Eleverna Eric Harris och Dylan Klebold, sjutton och arton år gamla, hade gått in på skolan och börjat skjuta. Tolv elever dog och ännu fler blev skadade. Gärningsmännen tog senare sina liv. Detta var en de värsta skolmassakrerna i amerikansk historia. I videoinspelningar som Harris och Klebold spelat in före dådet framkom att de länge känt sig mobbade och utstötta i skolan vilket hade gjort att de utvecklat ett hat mot människor – attacken var en hämnd. På grund av massakern pratades det sedan mycket om andra skolskjutningar som skett i USA genom åren. Ofta genomfördes det av elever som varit utsatta för mobbning.

Man diskuterade då om det någon gång kunde hända i Sverige. Det hade redan hänt, 1961 och 1979, men inte med lika allvarlig utgång. Genom de tjugotre år som gått sedan dess har fler fruktansvärda dåd inträffat i USA och resten av världen. 2015 skedde ännu en skolmassaker, den här gången i Trollhättan. Den beskrivs som den värsta i Sveriges historia. Tre personer dog och två skadades. Gärningsmannen avled efter dådet efter att ha skjutits av polisen. 

Motivet var officiellt rasistiskt. Fast läser man vidare om gärningsmannen kommer bilden av en ensam, isolerad och självhatande människa fram.  Ett självhat som tyvärr gick så långt att han började hata alla och ville hämnas. I det här fallet dog gärningsmannen. Men han lämnade efter sig en mamma och bror som nu får leva med skammen och fördomarna för vad deras son och bror gjort. De får även höra hur folk känner hat mot honom.

Jesus säger att vi inte kommer någonstans genom hat och hämnd. Han pratar istället om att “Älska era fiender och be för dem som hatar er”. Ett exempel på att det finns en annan väg att gå än hämndens är vad som skedde efter massakern på en skola för amishbarn i Pennsylvania 2006. 

Den 2 oktober 2006 gick Charles Carl Roberts in på en skola i West Nickel Mines School i Pennsylvania för att utföra en massaker mot barn från amishrörelsen. Fem flickor, i åldrarna sju till tretton, dog och ytterligare fem skadades. Roberts begick självmord efter detta. Och lämnade fru och tre små barn efter sig.

Detta vore som upplagt för att enbart lämna sorg, bitterhet och hat efter sig. Föräldrarna till dessa barn borde hata gärningsmannen, ett hat som skulle ha gått ut över hans oskyldiga barn och fru. Och familjen kunde för resten av sina liv ha fått leva med skulden över detta. Men så blev det inte. 

Världen såg med häpnad på när föräldrarna gick ut offentligt och förlät gärningsmannen. Han hörde det inte själv, han var ju död. Men det hjälpte ändå att stoppa det hat som samhället börjat att bygga upp mot honom. Och den skam han lagt på hans anhöriga. De började samla in pengar till hustrun. Och hälften av de som besökte Roberts begravning var amish. När de fick frågan om varför de valt att förlåta svarade de “genom att förlåta har vi räddat oss själva från att känna ilska och bitterhet men inte från smärtan”.

I samhällets ögon ses amish ofta som konstiga människor därför att de lever som på 1600-talet. Detta eftersom de är emot den moderna civilisationen som de menar har spårat ut totalt. Men det som är mindre känt är att amishfolket är pacifister.  Och att de varje dag ber Fader vår som innehåller: “Förlåt oss våra synder liksom vi förlåtit dem som står till skuld till oss” och tar den versen bokstavligt. Det visade de i handling efter den här massakern. Och det hjälpte både dem själva och andra ta sig igenom det fruktansvärda lidandet.

1981 begicks ett av Sveriges genom tiderna mest omskrivna mord. Tre ungdomsgäng hade av en slump stött på varandra i Stockholms tunnelbana det slutade med att en sextonårig pojke knivskar en jämngammal pojke som senare dog av sina skador. Den pojken som utförde detta dömdes till ungdomsvård. Jag lyssnade för ett tag sedan på en dokumentär om den händelsen i P3 från 2013. I programmet berättar en av förövarens vänner om att han efter att ha blivit fri aldrig blivit sig själv igen. Många gånger hade han suttit med sin vän i hans rum och gråtit av den ångest och ånger han känt av att ha mördat någon. Och frågat om och om igen “Kan du fatta, hur det känns” Enligt vännen fick pojken ingen hjälp att hantera detta, och gick istället in i ett tungt drogmissbruk som senare tog hans liv. “Vad bra” sa en bekant när jag berättade denna tragiska historia för honom. “han ska må dåligt när han gjort något så hemskt”. Jag blev arg på detta – för varför? Vad hjälper det samhället och den mördade att mördaren mår så dåligt att han drogar ihjäl sig?

I stället tänker jag på bibelverserna i Johannesevangeliet 8:3-7 som handlar om Jesus och äktenskapsför-bryterskan. Några män kommer till Jesus med en kvinna som hade gripits för äktenskapsbrott  och de sa till honom att hon därför måste stenas. Jesus gör en ring i sanden  och säger till männen “Den av er som är utan skuld, kan kasta första stenen på henne.” Männen blir rädda och flyr. Jesus går då fram till kvinnan och säger “Inte heller jag dömer dig dina synder är förlåtna, gå och  synda inte mer”. Jag tror att Jesus vill att vi ska kunna säga så till syndare även idag. Att de som gjort sig skyldiga till brott är förlåtna av Gud och kan lämna sitt gamla liv bakom sig men de ska jobba för att bli en bättre människa och bli pånyttfödd i anden. Förlåtelse är en central del av Jesus kärleksbudskap och något vi alla mår bäst av att utöva. Hat och hämnd hjälper ingen.