Min första akademiska bokpublicering är en hyllning till min mamma

Förra helgen fyllde min mamma Cristina Grenholm 65 år! 🎉 Hon blev överraskad av ett stort gäng forskare i Uppsala med en festskrift som även jag skrivit ett bidrag till: ”Tro, liv och tolkning”. En bok som uppmärksammar och utvecklar flera av de ämnen som mamma Cristina ägnat så många år att undersöka: Bibelns påverkan på livet, levande teologi, feministisk kristendom, med mera!

Så fantastiskt roligt att inte bara få fira mammas 65-årsdag som son utan även som forskare! Jag hade förmånen att få skriva ett kapitel till festskriften ”Liv, tro och tolkning” som täcker flera ämnen som mamma har forskat om genom åren, och som kan laddas ner som PDF här.

Mitt kapitel, som är det första kapitlet jag någonsin får publicerat i en akademisk antalogi, relaterar till hennes arbeten om levande teologi och hur kyrkans tänkande formar dess praxis. Jag undersöker hur svensk pingstmission i DR Kongo talade om krig och fred och om den utbredda pacifismen som kännetecknade pingstvänner i Sverige smittade av sig på kongolesisk pentekostalism.

För fem år sen fick ju den kongolesiske pingstvännen Denis Mukwege Nobels fredspris, och medan den bedriften inte på något sätt ska fråntas honom och hans lokala sammanhang tycker jag mig kunna se att svensk pingstmission har varit en uppmuntrande snarare än motarbetande kraft för fred i DR Kongo.

Dock innebar pingstmissionens ringa storlek och den utbredda övertygelsen att pacifism var något privatmoraliskt snarare än ett politiskt projekt att svenska pingstmissionärer inte organiserade proaktivt ickevåldsligt motstånd mot krigsherrar och förtryck likt Martin Luther King och Gandhi, utan snarare var fredsarbetet reaktivt och fokuserat på humanitär hjälp när kriget var ett faktum. Jag skriver:

”Pentekostala pacifister har traditionellt varit apolitiska… När pacifismen framställs som mer privatmoralisk än politisk riskerar den att bli mer passivt betraktande än aktivt fredsskapande.”

Mamma blev helt överväldigad av boken och festen – hon hade inte haft en aning om att det hade varit i görningen – och när hon såg mig bland författarna tappade hon hakan! Jag är så tacksam för henne på så många olika sätt där det akademiska är en av de mindre viktiga, men hon har förstås format mig även där och det är så kul att få uppmärksamma det på det här sättet. Hurra för mamma!

2 kommentarer

  1. Jag pläderade för hennes som ärkebiskop med motiveringen att hon har dig som son. Att få en så engagerad kristen son är ett gott betyg på kristet ledarskap.

    Gilla

Lämna ett svar till Alma-Lena Avbryt svar