Igår fick jag lyssna till ärkebiskop Martin Modéus tillsammans med andra doktorander i teologi – och det var spännande hur mycket han talade om frikyrkorna! Vi var samlade på Sigtunastiftelsen med forskarskolan för kyrka, teologi och samhälle som jag är med i för att ha ett dygn där vi pratade om kyrkosyn, historia och teologins påverkan på samhället.
Martin Modéus betonade hur mycket han uppskattar den frikyrkliga traditionen som han har levt nära i många år i Jönköping, och han sa att han ser mycket gott med hur frikyrkorna fungerar och tackar Gud för dem.
Samtidigt ville ärkebiskopen förklara och försvara Svenska kyrkans sätt att organisera sig, som skiljer sig från frikyrkornas. Han gjorde en skillnad mellan den pietistiska kyrkosynen, som betonar individens tro och kyrkan som en samling av troende, och den kyrkosyn som Svenska kyrkan har och som delas med katolska och ortodoxa kyrkor: att tron är kyrkans snarare än individens och att kyrkan ska betjäna hela folket oavsett tro.
Därför behöver det inte vara ett problem när ateister, muslimer med flera är medlemmar i Svenska kyrkan utan det kan tvärtom vara en tillgång. När människor blir provocerade av det är det ofta för att de utgår från en pietistisk syn på tro och inte riktigt förstår Svenska kyrkans kyrkosyn – och det är även den pietistiska synen (där tron som ”något i huvudet” blir det viktigaste) som gör att många svenskar inte förstår hur kristna de egentligen är, då påskfiranden, dop och psalmsång ofta kategoriseras som ”tradition” snarare än religion.
Martin Modéus ser det som ett av sina kall att uppmärksamma svenska folket på att de är mindre sekulära än vad de tror och vill att Svenska kyrkan ska ge dem ett språk för vad de redan tror, oavsett om de ser sig som kristna eller ej, som en öppning för evangeliet.
Det här väckte ett spännande samtal där jag själv hade en del kritiska invändningar som Modéus tacksamt tog emot. Jag påpekade att Svenska kyrkan historiskt har bidragit ganska starkt till att betona tron som något i huvudet genom att med husförhör och katekeser försöka tvinga alla i Sverige att tänka lutherskt, och under lång tid motarbeta den religionsfrihet som gjorde frikyrkor möjliga. Att det inte anses vara ett så stort problem att ungefär 85% av Svenska kyrkans medlemmar inte tror på Jesus är en väldigt ny idé som utvecklats efter att religionsfriheten var ett faktum på 50-talet.
Modéus höll helt med om att historien som statskyrka absolut har format Svenska kyrkans ekklesiologi, och han betonade att han säger inte att den frikyrkliga synen på tro och kyrka nödvändigtvis är fel utan att det bara hjälper dialogen att Svenska kyrkan tydligt kommunicerar hur man ser på det annorlunda.
Jag påpekade vidare att medan det är sant att katolska och ortodoxa kyrkor också lägger mindre vikt vid varje enskild medlems individuella tro så är de båda hierarkiska, toppstyrda kyrkor – medan Svenska kyrkan har anammat frikyrkornas demokratiska modell. Redan idag är det ett faktum att de som inte delar kristen tro har potentiellt störst makt över Svenska kyrkans styrning genom valen till kyrkomötet – även om det låga valdeltagandet gör att de troende får större inflytande. Om det är prästerna och biskoparna som har det främsta ansvaret att bevara och förkunna kristen tro, vad händer när ateister och agnostiker i praktiken får makt över dem?
Modéus svarade att hittills har detta inte blivit ett problem, de allra flesta som väljs till kyrkomötet är kristna oberoende av deras väljares tro och biskoparna har dessutom ett veto om de upplever att något av kyrkomötets beslut står i konflikt med Svenska kyrkans tro och lära. Dock ser han risker i synnerhet på lokal nivå för ”kuppförsök”, och ett sätt att undvika det är ökat ideellt engagemang i församlingarna – något Svenska kyrkan kan lära sig om av frikyrkorna.
Jag är väldigt glad att ärkebiskopen tog sig tid att prata med oss doktorander och uppskattar som sagt det positiva han hade att säga om frikyrkorna – även om jag själv tycker att Svenska kyrkan med fördel skulle kunna våga bli ännu mer frikyrklig i både förkunnelse och praxis!
Hela Pingsten 