Varför Christer Sturmark vann debatten med Joel Halldorf om Guds existens

Häromdagen var det debatt om Guds existens i Stockholm! Hemmets vän bad mig skriva en artikel om denna debatt, som var mellan Christer Sturmark och Joel Halldorf! Det var en spänstig debatt med god ton och flera skratt – och trots att jag tycker att Halldorf hade bättre argument skulle jag faktiskt säga att Sturmark vann (!). Halldorf använde inte styrkan i sina argument medan Sturmark vann retoriskt, han framförde sina dåliga argument på ett kraftfullare sätt. Så här skriver jag bland annat i Hemmets vän:

Frågan om Guds existens är något som onekligen engagerar: gårdagens debatt mellan Christer Sturmark och Joel Halldorf lockade så mycket folk att alla sittplatser tog slut och runt hälften av åhörarna fick stå.

Lokalen Soho House, en medlemsklubb på Majorsgatan i Stockholm, kunde inte ha varit mer symbolisk för denna debatt: en bar placerad i en före detta metodistkyrka. Omgivna av drinkar och i skuggan av en enorm orgel och ett krucifix diskuterade Sturmark, tidigare ordförande för Humanisterna, och Halldorf, professor i kyrkohistoria, om det är rimligt att tro att det finns en Gud. (…)

Överlag var det en god och stundvis humoristisk ton som kännetecknade debatten trots dess allvarliga ämne. Vid flera tillfällen anmärkte Halldorf retsamt att Sturmark var ”pseudo-religiös” som ibland behövde hänvisa till empiriskt obevisade fenomen för att motivera sin ateism, exempelvis teorin om ett ”multiversum” där vårt universum är ett av ofattbart många vilket enligt Sturmark enkelt löser gåtan om varför vårt universums naturlagar är otroligt finjusterade för att tillåta liv. ”Du tror ju på allt möjligt utom Gud!” kontrade Halldorf med glimten i ögat.

Sturmark å sin sida menade att Halldorf resonerade som en kreationist när han utmålade det som osannolikt att vi befinner oss i ett universum med liv och menade att det är lika konstigt att förundra sig över som att Gotland befinner sig precis där det är och inte några meter åt väster. Halldorf svarade med en annan analogi som rev ner stora applåder i lokalen: ”Om vi ser en apa sitta vid en skrivmaskin och skriver Shakespeares samlade verk skulle du hävda att det finns miljarder andra apor någonstans som skriver nonsens på andra skrivmaskiner, medan jag kommer fram till att det är något speciellt med Shakespeare-apan!” (…)

Mot slutet av debatten ställde Sturmark frågan hur det kan finnas en god och allsmäktig Gud med så mycket lidande i världen. Halldorf svarade att det är ett mysterium som troende har brottats med i tusentals år, men att han som kristen är övertygad om att Gud delar lidandet med oss genom att själv bli människa i Jesus och dö på ett kors för vår skull. Sturmark var inte nöjd: ”Du tycker jag borde ha ett svar på hur universum uppkom, men själv har du inget svar på lidandets problem!”

Än en gång upprepade Halldorf sin övertygelse att Gud inte är något som enkelt kan lösa svåra ekvationer, och när Sturmark avslutningsvis anmärkte att ingen teolog ens kunnat presentera ett halvbra svar på lidandets problem anmärkte Halldorf att det minsann ”aldrig kommer kunna lösas”.

På så sätt avslutades debatten med något av konsensus: Gud är för mystisk för att kunna bevisas. Medan det för Sturmark är en kraftfull anledning att inte tro på hans existens, är det för Halldorf precis tvärtom.

Dessutom passade jag på att ge Apostlaspelet till Christer Sturmark! Han blev jätteglad och imponerad av att en kyrkohistoriker klarar av att designa ett kortspel. Kanske blir Christer snart den sekulära humanist som har samlat flest lärjungar?