Jag är så tacksam, överväldigad och hedrad för detta! Sveriges kristna råd, Kristna Fredsrörelsen och Equmeniakyrkan valde att ge mig Martin Luther King-priset 2026 – och till skillnad från andra fredspristagare har jag bestämt mig för att inte ge bort det till krigsbrottslingar som hotar med att invadera vårt grannland! Motiveringen lyder:
Med kreativt och faktaburet engagemang har Micael stått upp mot klimatorättvisa, rasism, antisemitism, försvarat flyktingars, asylsökandes och konvertiters rättigheter, och verkat för ett generöst internationellt bistånd.
Genom sin röst för fred och upprättelse i Gaza, Sudan, Ukraina och på andra platser, förankrad i internationell rätt och mänskliga rättigheter, visar han en konsekvent väg av ickevåld och medmänsklighet.
Prisutdelningen skedde igår i Norrmalmskyrkan i Stockholm, där Martin Luther King en gång talade. Equmeniakyrkan sammanfattade kvällen så här:
I sitt tacktal talade Micael Grenholm om drömmen om en mer rättvis och fredligare värld – en dröm som tog form redan som 17-åring, när han utmanades av Jesu ord om att ge till de fattiga och att älska sin fiende. En kallelse till att arbeta praktiskt, med händerna, och att låta erfarenhet och handling gå före stora ord.
Micael talade också om vår tids polarisering – hur den ofta växer när människor fastnar i slutna världsbildsbubblor. Där, menade han, har kyrkorna en viktig uppgift: att hjälpa oss att förstå världen mer nyanserat, att visa på andra berättelser än de som drivs av rädsla och extremism. Och att påminna om alla de ickevåldets vägar som faktiskt finns.
Hans uppmaning var tydlig: Tappa inte hoppet. Hopp är inte en känsla, utan ett val. En handling. Som Paulus skriver: tro, hopp och kärlek består. ”Vi kan välja att hoppas”, sa Micael.
Och han avslutade med en bön om att Gud ska göra mer än vi själva tror är möjligt – genom människor som vågar kämpa vidare, tillsammans med hoppet. I Martin Luther Kings anda. Med mod, tro och kärlek.
Hela Pingsten 