Karismatisk aktivism

Skärmavbild 2019-01-02 kl. 08.56.31

Karismatisk aktivism – kraft och kärlek i kombination

av Micael Grenholm, januari 2019.

Min gode vän och församlingsmedlem Michael Liliequist är en person som utför ett imponerande arbete för fred och rättvisa – han jobbar i Uppsala Stadsmission, han är ordförande för Kristna Fredsrörelsens lokalgrupp och han verkar för ett nytt perspektiv där vi ser jordens resurser och dess rikedomar som gemensamma och delar dessa efter var och ens behov.

1992 var han på en kristen konferens i Stockholm där en person med en profetisk gåva pekade ut honom, sade vad han hette (något som han enligt Michael inte kunde veta) och började bland annat profetera att han hade en ”undergörares händer” (en formulering Michael var mycket ovan vid) och att Gud skulle hela autistiska barn och ungdomar genom honom, Ungefär ett halvår senare reste Michael till Bangalore. När han besökte en evangelisk-luthersk kyrka där sa en pastor som han aldrig hade träffat ”Michael, vi har väntat på dig!” och förde honom till ett gäng mycket fattiga autistiska barn som hade blivit utslängda från sina familjer och bodde i en kåkstad runt kyrkan. Michael berättade för mig: ”Några blev helade, andra inte, men alla berördes av Guds kärlek.” ”Hur visste man att de blivit helade?” frågade jag. ”De började tala”, sade Michael.

Inte nog med att de barnen fick ett kraftfullt möte med en kärleksfull Gud som befriade dem från det som inget annat kunde ha befriat dem från. Dessutom ökade deras chanser rejält att ta sig ur den fattigdom de hamnat i på grund av sitt funktionshinder. Tecken och under förenades med fattigdomsbekämpning när denna pacifistiska fredsaktivist till följd av en profetia betjänade fattiga, funktionshindrade barn. Så ser lärjungaskap ut.

En uppdelad kyrka

Jesus är vårt största föredöme, om vi vill förbli i Honom är vi skyldiga att leva så som han levde (1 Joh 2:6). Han förenade sund, brinnande karismatik med passionerat engagemang för fred och rättvisa. När Johannes Döparens lärjungar frågade Jesus om Han var ”den som skulle komma”, dvs. Messias, svarade Han: ”Blinda får sin syn, lama går, spetälska blir rena, döva hör, döda uppstår och för fattiga predikas glädjens budskap.” (Matt 11:5). De gärningar som visar att Jesus är Messias är mirakler och att de fattiga blir glada. På samma sätt sa Han när Han påbörjade sin verksamhet: ”Herrens Ande är över mig, ty han har smort mig till att predika glädjens budskap för de fattiga. Han har sänt mig för att ropa ut frihet för de fångna och syn för de blinda, för att ge de betryckta frihet och predika ett nådens år från Herren.” (Luk 4:18-19). I Lukas 6 läser vi om hur stora folkskaror kom till Jesus ”för att höra honom och bli botade från sina sjukdomar”, och Jesus svarar med att dels bota alla och dels ropa ut verop över de rika och uppmana människorna att älska sina fiender. Tecken och under förenat med fred och rättvisa.

Trots detta finns det så många exempel på när kyrkan har delat upp sig så att de som ber om många tecken och under inte är samma personer som engagerar sig för fred och rättvisa. Det finns exempel på kristna som kallar sig karismatiker men inte alls är särskilt engagerade för fred och rättvisa, tvärtom kan de vara krigshyllande nationalister och väldigt rikedomshungriga. De liknar de kristna i Korinth, de är väldigt intresserade av karismatiska erfarenheter och spektakulära händelser (och deras Gudstjänster utvecklas till känslomässiga shower) men de har tappat kärleken och omsorgen om de fattiga (1 Kor 10:21, 13:2). I andra hörnet har vi kristna som vill engagera sig för fred och rättvisa och som betonar evangeliets sociala konsekvenser, men som inte låter den Helige Andes övernaturliga gåvor verka genom dem. Detta beror ofta på att de ser många exempel på den osunda karismatik jag nyss beskrev och drar slutsatsen att det är farligt att syssla med detta. Många av dem tror teoretiskt att Gud kan göra under idag, men de ser det inte i sitt eget liv och anstränger sig inte särskilt mycket för att det ska ske. När dessa kristna inte upplever Guds kraft så mycket i sina liv blir deras tro med tiden ganska svag och de prioriterar diakoni mer än evangelisation.

Jag har rört mig i båda dessa kretsar och det som slagit mig är att båda lägren ofta refererar till en och samma Bibeltext men läser den helt olika, nämligen Apg 2 – berättelsen om den första kristna pingstdagen. Där står det om hur lärjungarna tog emot den Helige Ande på pingstdagen efter att Jesus tagits upp till himlen, och det har alltid varit en central text för pingstvänner. De har oftast fokuserat på att lärjungarna i den Helige Andes kraft talade i tungor och utförde andra tecken och under, vilket gjorde att 3000 kom till tro. Apg 2 har också varit en väldigt viktig text för kristna som lever i egendomsgemenskap och verkar för att klyftorna mellan rika och fattiga i världen ska utjämnas, eftersom det i samma kapitel står att de första kristna praktiserade ekonomisk utjämning så att ingen led någon nöd.

Låt mig tala om en hemlighet för er: Apg 2 berättar om både brinnande karismatik och radikal social rättvisa, de är inte motsatser utan två grundfundament till hur kyrkan ska se ut. Vad vi måste göra är att inte bara fokusera på delar av pingsten utan hela pingsten, och inse att tecken och under kan och ska finnas i samklang med social rättvisa, precis som vers 43 kommer direkt före vers 44 i Apg 2: ”Och fruktan kom över alla, och många tecken och under gjordes genom apostlarna. Alla troende var tillsammans och hade allting gemensamt.”

Det är kyrkan ska se ut! Det faktum att karismatik och aktivism inte är motsatser gör också att man inte kan använda hela pingsten-visionen som argument för att någon är ”för” karismatisk eller ”för” engagerad för fred och rättvisa, är vi fullständigt uppfyllda av den Helige Ande kommer vi ägna oss åt båda två. Apostlarna gjorde inte ”få” tecken och under och hade ”lite” gemensamt, utan de var totalt överlåtna till Guds kärlek, och konsekvensen av det blir att man både gör många under och utplånar klyftan mellan rik och fattig och har en gränsöverskridande, fredlig gemenskap.

Fred och rättvisa

Enligt The Poverty and Justice Bible handlar över 2000 av Bibelns versar om fattigdom och rättvisa. Gud brinner för att de fattiga ska leva ett värdigt liv, Hans vision är att det ska bli ”lika för alla” (2 Kor 8:14) – och det innebär inte bara att de fattigas resurser måste öka, utan att de rikas resurser måste minska och delas med de fattiga. Johannes frågar sig i 1 Joh 3:17 hur Guds kärlek kan förbli i en person so har av denna världens tillgångar men stänger sitt hjärta för den som lider nöd. I apostlarnas kyrka stängde man inte sitt hjärta för de nödlidande, de rika var ett hjärta med de fattiga, och då utjämnade de klyftan mellan dem. Hur kan vi vilja återuppväcka ena halvan av pingsten – den med tecken och under – och ignorera den andra halvan? Om vi verkligen vill uppleva en ny pingst, då kan vi inte vara rika när en miljard människor lever i extrem fattigdom och när 16 000 barn dör av hunger varje dag.  Jakobsbrevet 5 säger att de fattigas rop har nått Herren Sebaots öron, ”så lyssna ni som är rika, gråt och klaga över de olyckor som kommer att komma över er.” (v. 1). Plötsligt inser man att alla människor är syndare, att ingen finns som gör det goda. Men Jesus har dött för alla våra synder, Han älskar oss och förlåter oss när vi vänder om från våra onda gärningar.

Han har också kallat oss till att skapa fred (Matt 5:9). Rom 12:17-21 säger: ”Löna inte ont med ont, sträva efter det som är gott inför alla människor. Håll fred med alla människor så långt det är möjligt och beror på er. Hämnas inte, mina älskade, utan lämna rum för vredesdomen. Ty det står skrivet: Min är hämnden, jag skall utkräva den, säger Herren. Men om din fiende är hungrig, så ge honom att äta, om han är törstig, ge honom att dricka. Gör du det, samlar du glödande kol på hans huvud. Låt dig inte besegras av det onda utan besegra det onda med det goda.” Vi ska alltså inte hämnas utan hålla fred med alla, Gud kommer döma syndaren, vår uppgift är att älska och betjäna våra fiender. Vi ska inte löna ont med ont utan besegra det onda med det goda. Det kommer leda till verklig fred.

Så många människor lider av att ont lönas med ont. Så många människor lider av krig. Det finns ett väldigt starkt samband mellan konflikt och fattigdom, och det de har gemensamt är att de orsakar lidande för människor. Vi är kallade till att lindra lidande. Hur kan karismatiker först tala om helande och sedan behålla rikedomar för sig själva? Hur kan man se andedopet som något för alla kristna samtidigt som man ser det fantastiska sociala engagemang vi läser om i Apg 2 och 4 som något för vissa? Sanningen är att mycket av kristna aktivisters arbete äts upp av kristna passivister, medan de förra kämpar för rättvis handel köper de senare saker som producerats under hemska arbetsvillkor. Medan de förra samlar in pengar till biståndsprojekt spenderar de senare massa pengar på lyx och underhållning. Så kan det inte vara. Alla kristna måste engagera sig för fred och rättvisa.

Gudsgärningar

När vi väl engagerar oss för en bättre värld riskerar att kämpa i egen styrka och kraft, och på grund av att alla människor är syndare (Rom 3:10-18) är den mänskliga vägen kantad av misslyckanden, olyckor, missmod och trötthet. Bibeln säger att med Guds kraft förmår vi mer än med egen kraft (Fil 4:13). Och det kan ske på mer dramatiska sätt än att vi får lite extra energi som av en osynlig vitaminkick. Vårt största problem när vi arbetar för fred och rättvisa är att vi tenderar att inte kunna göra det omöjliga. Det är detta som utgör gränsen för vår verksamhet för en bättre värld. Men Jesus sa: ”För Gud är allting möjligt.” (Mark 10:27). I vilken kontext sa Han det? Jo, Han sa det angående att de rika ska sälja allt och ge pengarna till de fattiga.

Jesus och apostlarna ägnade sig inte bara åt människogärningar utan åt Gudsgärningar, saker som endast Gud kan göra. Samtidigt som de gav pengar till de fattiga (Joh 13:29) och undervisade om fred och rättvisa skulle jag säga att deras största förtjänst till de nödlidande var att de gjorde det omöjliga. De praktiserade karismatisk aktivism, engagemang i den Helige Andes kraft, och åstadkom mycket större resultat än om de endast ägnat sig åt människogärningar.

Guds gärningar återkommer gång på gång i Psaltaren som något vi ska förkunna (71:15-18, 73:28, 118:17), tänka på (105:1-5, 111:1-4, 143:5) och prisa Honom för (86:8-10, 92:5-6, 150:2). Tänk själva, om vi tog bort vad Gud gör och säger från Bibeln, vad skulle då vara kvar? Om inte Gud grep in och gjorde saker, då skulle vi inte ha någon av Anden inspirerad Skrift, vi skulle inte ens existera. Och när Gud gör saker, då har vi per definition med det övernaturliga att göra. Psalm 77 säger:

”Jag vill minnas HERRENS gärningar, jag vill minnas dina forna under. Jag vill begrunda alla dina gärningar och tänka på det du har gjort. Gud, i helighet går din väg. Vilken Gud är så stor som Gud? Du är den Gud som gör under, du har uppenbarat din makt bland folken.” (v. 12-15).

Under är Gudsgärningar, något vi ska begrunda, prisa Honom för och förkunna för andra människor. Det är detta perspektiv vi bör ha på karismatiken. Kan vi verkligen säga ”Jag är öppen för det karismatiska”? Är vi bara ”öppna” för Guds gärningar? Är inte Andens nådegåvor något vi ska sträva efter (1 Kor 12:31)? Folket i Nasaret hindrade Jesus från att göra kraftgärningar där genom sin otro (Mark 6:5-6), låt oss inte göra om deras misstag, låt oss ivrigt be för Guds gärningar bland oss enligt Ps 90:16. Vi ska absolut inte be om osund, missbrukad karismatik där man begår hemskheter i den Helige Andes Namn och som många har blivit skadade av, det ska vi hålla oss borta ifrån och inte vara öppna för. Men genuina Gudsgärningar betjänar och hjälper människor på sätt som kyrkan i egen kraft inte klarar av, eftersom Han kan göra det omöjliga. Karismatisk aktivism kan ge oanade resultat jämfört med ickekarismatisk aktivism.

Helande från fattigdom

Bibeln såväl som kyrkohistorien innehåller mängder med exempel på när Gudsgärningar främjar fred och rättvisa. Ta till exempel den blinda tiggaren Bartimeus (Mark 10:46-52). I likhet med många andra funktionshindrade i antiken hamnade han helt utanför arbetsmarkanden och ägnade livet åt att be om pengar. Men när Jesus kom till trakten ropade han ut för full hals ”Davids son, förbarma dig över mig!” Andra sa åt honom att vara tyst, men i ren desperation skrek han ännu högre. Och Jesus hörde hans rop, kallade honom till sig och frågade vad han ville. Bartimeus svarade att han ville kunna se igen. Jesus sa ”Din tro har frälst dig”, och därefter kunde Bartimeus se. Det var hans sista dag som tiggare. Han var inte dum nog att bara be om pengar när Jesus frågade honom vad han ville, han visste att den Gud som kan göra det omöjliga kan ta honom från fattigdomens fängelse på ett ögonblick.

Skärmavbild 2019-01-02 kl. 08.49.17En nutida parallell till Bartimeus helande är det Teresa Jebiwot upplevde 2010. Hon föddes helt blind och saknade hornhinna, hon kunde inte ens se dagsljus utan hade levt hela sitt liv i konstant mörker. Hon gick på Chepsigot Special School for the Blind i Kenya. 2010 besökte hon ett väckelsemöte som hölls i Kisumu, sydvästra Kenya (nära Viktoriasjön). När mötesledaren utropade att Jesus helar blinda ögon kunde hon plötsligt se.

Teresa undersöktes av ögonspecialisten dr. Agnes Maiyo på Itendirstriktets sjukhus. Maiyo hade undersökt Jebiwot tidigare och bekräftat att hon hade varit helt blind. Nu kunde hon konstatera att Jebiwot hade en hornhinna, något hon inte kunde förklara. Hon genomförde flera tester som bekräftade att Jebiwots syn var helt återställd, och hon behövde inte längre gå på blindskola.

Jebiwots helande blev känt i hela Chepsigot och i många områden runt omkring, och flera lärare på blindskolan samt medlemmar i Jebiwots församling kunde bekräfta att hon hade varit helt och hållet blind. Arrangörerna för väckelsemötet dokumenterade det hela och publicerade det i tidningen Repentence and Holiness Magazinedecembernumret 2010.

Matunder

Ännu ett exempel på karismatisk aktivism är matundret i Matt 14:13-21 då en folkskara på tusentals personer som hade samlats för att bli botade av Jesus och lyssna på Hans undervisning åt sig mätta på fem bröd och två fiskar. Det står visserligen inte specifikt att människorna var fattiga, men med tanke på att Israel på den här tiden var fattigare än vad något land är idag så kan man utgå från att de flesta hade det knapert med ekonomin. I den mindre kända berättelsen om hur Jesus mättade 4000 män med sju bröd säger Jesus: ”Det gör mig ont om dessa människor. De har redan varit hos mig i tre dagar och har inget att äta. Jag vill inte låta dem gå iväg hungriga. De kan duka under på vägen.” (Matt 15:32).

Vad skulle en ickekarismatiker gjort i den situationen? Försökt trösta dem och säga: ”Tyvärr är ni tvungna att hungra och duka under på vägen, för jag förmår ingenting göra.” Men Jesu barmhärtighet och medlidande gör att Han gör det omöjliga och mättar dem med sju bröd. Guds undergörande kraft kan mätta hunger där mänskliga resurser inte räcker till.

heidi deaf
Heidi Baker ber för sjuka

Det finns exempel på hur många menar sig har varit vittnen till liknande under, och i många av de fall som jag har hört talas om handlar det om att ge mat åt de fattiga. Missionären Heidi Baker är en av grundarna för Iris Ministries som startat tusentals församlingar och som driver flera barnhem för övergivna barn i Mozambique. Hon berättar i sin bok Always Enough om en profetisk syn som förändrade hennes liv i Toronto 1995. Hon såg tusentals barn framför sig, och hon ropade ”Nej, Herre! De är för många!” Då uppenbarade sig Jesus för henne.

Jag såg Hans skinande ansikte och Hans intensiva ögon som brann av kärlek. Jag såg också Hans kropp. Den var sårad och brusten, och Hans sida var genomborrad. Han sade: ”Se in i Mina ögon. Ge dem något att äta.” Sedan tog han en bit av sin brustna kropp och gav till mig. Det blev bröd i mina händer, och jag började ge det till barnen. Det multiplicerade sig i mina händer. Sedan sade Herren på nytt: ”Se in i mina ögon. Ge dem något att dricka.” Han gav mig en bägare fylld med blod och vatten, som strömmade från Hans sida. Jag visste att det var en bägare med bitterhet och glädje. Jag drack ur den och började sedan ge till barnen att dricka. Bägaren blev inte tom.

Vid det här laget grät jag okontrollerat. Jag var helt tagen av den brännande kärlek som strålade från Hans ögon. Jag insåg vad det hade kostat Honom för att förse oss med sådan andlig och fysisk föda. Herren talade till mitt hjärta och sade: ”Det kommer alltid finnas tillräckligt, för att Jag dog.”

Efter denna dramatiska upplevelse åkte Heidi tillbaka med ny kraft till Moxambique, övertygad om att nu skulle väckelse bryta fram – men istället utsattes Iris Ministries för de svåraste prövningarna dittills. Regeringen förbjöd all form av religiös verksamhet i Chihongo, från kristen undervisning och gospelkörövningar till bön ens på fritiden. De flesta av barnen vägrade lyda detta, vilket gjorde att de blev av med fastigheten och var tvungna att tömma den inom 48 timmar. De hade ingenstans att ta vägen. Den enda fastighet de hade kvar var en liten lägenhet i Maputo som de använde som kontor. Denna fylldes nu av hungriga barn.

Mitt i all nöd kom en kvinna från den amerikanska ambassaden. ”Jag fixade lite ris till din familj” sa hon och visade en skål mat som räckte till fyra personer. Heidi visade henne de drygt hundra barn som fanns inne i lägenheten. ”Vi har en stor familj!” Kvinnan från ambassaden utropade att hon då måste springa tillbaka och hämta mer mat, men Heidi sa åt henne att bara be för maten. ”Försök inte”, sa hon. Men hon bad en kort bön. Heidi skriver:

Jag tog fram plasttallrikarna vi brukade använda för vår gatuverksamhet, och även en liten skål med majsmjöl som jag hade. Vi började servera, och redan från början gav jag alla en full tallrik. Jag var förvirrad och överväldigad. Jag förstod knappt medan det pågick vad för underbart som skedde. Men alla våra barn åt, medarbetarna åt, min vän från ambassaden åt och även vår familj på fyra personer åt. Alla fick tillräckligt.

Sedan dess har vi aldrig sagt nej till ett föräldralöst, övergivet eller döende barn. Nu föder vi och tar hand om över tusen stycken. De äter och dricker allt de vill av Herrens godhet. På grund av att Han dog, finns det alltid tillräckligt.

Mirakulöst ickevåld

Behovet av Guds kraft i vårt engagemang blir extra tydligt när vi efterföljer Jesu bud om att vända andra kinden till och inte använda våld. Paulus var en fanatiker som ville utplåna församlingen genom att fängsla de kristna och se till att de blev avrättade (Gal 1:13). Om de kristna inte fick använda våld, hur skulle de då kunna stoppa Paulus? Jo, genom att låta Gud gripa in.

När Paulus är på väg mot Damaskus för att förfölja de kristna där ser han ett starkt ljus och slås till marken, och en röst säger hans namn och frågar varför han förföljer Honom. Paulus frågar vem den talande är, varav rösten svarar: ”Jag är Jesus, den som du förföljer.” Jesus säger att han kommer att bli Hans vittne och därefter försvinner synen, i dubbel bemärkelse eftersom Paulus efter att ha hämtat sig från chocken upptäcker att han inte kan se! Kort därefter kommer en okänd man som vet vad Paulus heter, varifrån han kommer, var han bor och att Jesus har uppenbarat sig för honom, och när denne man (som är kristen och heter Ananias) lägger sina händer på Paulus ögon kan han se igen. (Apg 9:1-19). Paulus beslutar sig för att följa Jesus istället för förfölja, han uppfylls av den Helige Ande och han går från att vara en våldsam kristendomshatare till apostel, allt på grund av att Gud gjorde några under.

Padre_Pio_CNA_World_Catholic_News_CNA.jpg
Padre Pio

Gud har mirakulöst satt stopp för våld fler gånger genom världshistorien. En av de mest spektakulära händelserna under andra världskriget var att området kring den italienska byn San Giovanni Rotondo aldrig bombades. Flera tyska installationer fanns där, och de allierade gjorde åtskilliga försök att bomba dem, men de lyckades aldrig. Anledningen var inte tyskarnas motstånd. Anledningen var att samtliga piloter såg en munk i himlen som tecknade åt dem att vända om. Det gjorde de också, fullkomligt skräckslagna av synen.

Piloterna tillhörde olika religioner, de var psykiskt stabila (stridspiloter är tvungna att vara det) och alla som hade varit med vid något av dessa tillfällen hade sett munken exakt samtidigt. En av dem som såg munken var general Bernardo Rosini, chefen för det italienska flygförbandet. Från början trodde han att pratet om den himmelske munken bara var dumheter, men eftersom det hände så ofta och för så många olika personer beslöt han sig för att själv leda ett anfall mot en tysk vapendepå i byn.

När general Rosini och alla andra som deltagit i anfallet hade kommit tillbaka var de ganska omskakade. De berättade att de hade sett munken. Han hade plötsligt visat sig med lyftade händer när de närmade sig byn. Bomberna utlöstes av sig själva och föll ned i en skog nedanför utan att detonera, och alla flygplan ändrade kurs utan att piloterna gjorde någonting.

När kriget var över besökte flera av dem som hade haft dessa upplevelser, bland annat general Rosini, kapucinklostret i San Giovanni Rotondo. De hade hört att där fanns en stigmatiserad munk vid namn Pio som tillskrevs många mirakler. När de kom in i sakristian satt där flera munkar, men de kände alla igen den som hade visat sig för dem bland molnen. Denne gick fram till general Rosini, lade sin hand på hans axel och sade med ett leende: ”Jaså, det var du som ville bomba ut oss allihop!” Många av piloterna blev kristna och publicerade sina upplevelser, och general Rosini blev en av padre Pios främsta anhängare.

Mirakler kan alltså vara ett ickevåldsligt alternativ till våld, och kanske var det detta som gjorde att många av de tidiga pingstvännerna var pacifister. Assemblies of God, Church of God och Church of God in Christ – tre stora amerikanska pingstsamfund var i början uttalat pacifistiska, och antalet pingstvänner som vapenvägrade i början av första världskriget uppgick till hundratals människor. Även stora delar av fornkyrkan var karismatisk såväl som pacifistisk och levde i egendomsgemenskap.

Betjänande nådegåvor

De Gudsgärningar som beskrivits ovan hjälper och betjänar människor, och det är precis det karismatik egentligen handlar om. Grunden för kristendomen är kärlek. Gud är kärlek (1 Joh 4:8) och Han älskar oss mer än vad vi kan förstå (Ef 3:19, Rom 8:38-39). Trots att människorna har vänt sig bort från Honom och syndar, älskar Han oss så mycket att Han sände Jesus för att ge oss evigt liv genom att Han dog vår död (Joh 3:16, Rom 5:8). Gud förlåter våra synder genom sin nåd, vi blir frälsta och får evigt liv inte genom att förtjäna det med goda gärningar utan genom Guds nåd (Ef 2:8-9).

Denna nåd är grunden inte bara för vår frälsning utan också för de övernaturliga gåvor som Jesus använde för att sprida Guds Rike och som Han uppmanade sina lärjungar att använda, de är nådegåvor (1 Kor 12:4) som vi inte kan förtjäna utan som vi får genom Guds nåd (Ef 4:7). Och liksom Jesus inte kom för att bli betjänad utan för att betjäna oss genom att ge oss evigt liv (Mark 10:45), så ska vi betjäna varandra (Mark 10:43) och alla andra människor (1 Tess 5:15), bära varandras bördor (Gal 6:2) och sätta andra högre än oss själva (Fil 2:3) – och det ska vi använda nådegåvorna till: ”Tjäna varandra, var och en med den nådegåva han har fått.” (1 Petr 4:10).

Helande, profetior, tungotal, urskiljning och de andra nådegåvorna som nämns i 1 Kor 12 är alltså inte till för att upphöja en människa eller skapa en spektakulär show, utan de är till för att betjäna och hjälpa människor. Ett av de vanligaste undren Jesus och apostlarna utförde var att bota sjuka. Varför? Jo, för att Gud vill lindra lidande, helandet är en Guds ”välgärning” (Apg 4:9). Profetians syfte är enligt 1 Kor 14:3 att ge människor ”uppbyggelse, uppmuntran och tröst.” Tungotalet är enligt nästkommande vers också till för att bygga upp. Att driva ut onda andar, som Jesus och apostlarna ofta gjorde, är en helt och hållet god och kärleksfull gärning, eftersom en ond ande är en helt och hållet ond varelse.

I allt ska vi visa kärlek, respekt och nykterhet, vi ska pröva profetior och aldrig försöka driva ut onda andar om vi inte är helt säkra på vad vi gör. Vi får aldrig lämna en sjuk person i sticket om denne inte blivit helad utan vårda och betjäna honom eller henne på alla sätt som vi förmår, inte bara genom bön. Grunden till nådegåvorna är kärlek, Gud har gett dem av kärlek för att vi ska använda dem till att sprida kärlek. Därför skriver Paulus: ”Om jag ägde profetisk gåva och kände alla hemligheter och hade all kunskap och om jag hade all tro så att jag kunde flytta berg men inte hade kärlek, så vore jag ingenting.” (1 Kor 13:2).

Församlingen i Korinth som han skrev detta till levde i karismatiskt kaos, de älskade häftiga manifestationer och alla talade i tungor samtidigt, men de visade dålig omsorg om de fattiga och vissa levde i omoral (1 Kor 5:1, 10:21). Många idag har sett församlingar som liknar Korinth väldigt mycket och blivit rätt rädda för karismatiken, men Paulus lösning på problemen är inte att de ska bli mindre karismatiska, han uppmanar dem att bli det ännu mer (1 Kor 12:31, 14:1) – men han skriver att det måste ske i ordning och i kärlek. Om man glömt bort karismatikens kärleksfulla och betjänande roll har man missförstått den helt och hållet.

En ny karismatisk och aktivistisk väckelse

Så låt oss därför följa Paulus uppmaning att sträva efter mer av Andens gåvor i kombination med kärlek! Det kommer i sin tur leda till effektivare evangelisation och församlingstillväxt, eftersom Paulus egen evangelisationsstrategi var att sprida de glada nyheterna död ”i ord och gärning, genom kraften i tecken och under, genom Andens kraft.” (Rom 15:18-19). Vissa ägnar sig bara åt ord, andra bara åt gärning, andra bara åt Andens kraft. Vi behöver alla tre för att det ska bli en väckelse i Sverige där Jesus är Herre, där Anden har fri kontroll och där Guds folk passionerat betjänar och älskar en mörk och sårad värld. En väckelse som återvänder till Apostlagärningarna, där många kom till tro (2:47), många under och tecken skedde (5:12) och där klyftan mellan rik och fattig utjämnades helt och hållet (4:34). Det som satte igång detta var Andeutgjutandet på Pingstdagen, och vi vet utifrån kyrkohistorien (Pingströrelsen inte minst) att det kan ske igen. Så för att bryta den nuvarande trenden i kyrkan i Sverige där få kommer till tro, få mirakler sker och få utjämnar klyftan mellan rik och fattig och ägnar sig åt radikalt fredsskapande behöver vi alltså en ny pingst.

Och inte bara delar av den. Hela pingsten.

Micael Grenholm

Läs mer om Hela Pingsten här.

En kommentar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s