”Ske din vilja. Såsom i himmelen – så ock på jorden” (Matt 6:10)
Det verkar råda begreppsförvirring inom stora delar av kristenheten. Det verkar som om de kristna ska lämna det här jordklotet och bege sig till ”himmelen”, dit dom verkar komma när de dör. Det verkar som om det är hela ärendet: När du dör, befrias du från jorden och är framme vid målet: en tillvaro i himmelen. Evangelisation handlar om att individer ska ta emot Jesus som ger evigt liv. Ja det stämmer. Men var…var ska det där eviga livet levas? I himmelen? Var är det någonstans? ”Ovan där”,som vi så trosvisst sjunger? I alla fall är det inte här på jorden, utan någon annanstans, ”långt bortom rymder vida”. Kristna verkar vara på flykt från jorden och skapelsen, och döden ses som den stora befriaren ( för de som har tagit emot Jesus som sin frälsare) Det är DÅ vi äntligen ”kommer hem!”
Alla religioner, och New Age, tror också på ett liv efter döden. Man fortsätter leva, på olika sätt, men befriade från kroppens fängelse och lidandet på jorden. I värsta fall, föds man tillbaka till eländesplatsen jorden, för att betala av sina skulder och lära sig att bli en bättre människa. Det är ett straff.
Har kristendomen en liknande syn? Eller är vår tro annorlunda, i vår inställning till jorden och skapelsen och livet här? Jag ser i alla fall det när jag läser min Bibel! Men tycker att den undervisning jag fått, och de predikningar jag hör, mer liknar det jag hörde inom new age på 70- o 80-talet. Det mesta handlar om befrielse genom döden och ett liv efter döden. Är det verkligen kristendomens budskap?
”Jorden är Herrens, och allt vad därpå är” står det i Ps. 24:1. GUD ÄR SKAPAREN, och när Gud skapat jorden och allt därpå, såg han på det och sa att ”det var gott”. Jorden skapades för att vara människans hem! Människan är skapad för ett liv på jorden!
Kroppen och materian var god! Gud älskar sin skapelse.
I Upp.11:18 kan vi läsa: ”Gud ska förgöra dem som förgör jorden!” Det är inte ett bibelord som man får höra så ofta. Det är något vi borde få höra mer om!
Gud älskar sin skapelse. Jorden är skapad för att vara människornas hem! Men idag får vi bara höra att ”Himmelen är vårt hem” och att det är dit vi är på väg. När vi dör. Döden blir på det sättet något positivt, och som ”för oss hem”. Är detta verkligen det Bibliska perspektivet? Har Gud skapat jorden och oss, och sänt Jesus Kristus , för att genom döden ta oss ”hem till himmelen”?
Det verkar råda begreppsförvirring inom stora delar av kristenheten om begreppet ”himmel”. I Edens lustgård, gick Gud omkring och talade obehindrat med människan. Guds vilja skedde där. Vägen till himmelen var öppen. Vilken himmel?
”Himmelen är Guds boning” (Ps.123:1). Som skapare och upprätthållare av allt Liv, är GUD upphöjd över sin skapelse. I Guds boning, himmelen, är Gud omedelbart och ständigt närvarande, och allt är uppfyllt av Guds härlighet. Därifrån, kommer också Guds frälsning, Guds närvaro till oss på jorden, Jesus Kristus, och Den Helige Ande, och därifrån väntas Jesus komma åter en andra gång. Jorden är platsen för Guds räddningsplan. DEN himmelen, är inte himmelen som Gud skapade i begynnelsen då Gud skapade ”himmel och jord”. Den skapade himmelen är kosmos, universum, som vår planet är en del av.
Mellan Guds hem, himlen och jorden, människans hem, fanns från början ingen åtskillnad…Gud vandrade i Edens lustgård och samtalade med människan. Människan åt av Livets träd som gav evigt liv. Det fanns ingen död. Även djuren levde i harmoni och fred. Ingen dödade den andre, eftersom döden inte fanns. Inte heller naturen drabbades av sjukdom och död. När det var som Gud ville på jorden, fanns ingen fruktan. Det var bara gott att leva! Här på jorden.
Okej… Har Gud ändrat sina planer nu då? Ska jorden inte längre vara människans hem? Ska vi bo i himmelen nu? Det verkar så, enligt det mesta av dagens förkunnelse.
Som om hela Guds räddningsplan handlar om att hämta människorna till en annan plats än det som var Guds vilja från början.
Nej. Ska vi ta och lyssna på änglasången en gång till, när Guds son inkarnerades på jorden, den första julen: ” Ära i höjden år Gud, och på jorden fred åt dem han utvalt” Luk.2:14 Fred på jorden!!! Låt oss lyssna till en gång till på Marias och Sakarias lovsång, till Simeons och Hannas profetiska utsagor. De längtar inte till någon annan plats, de längtar efter att Guds löften om Shalom, ett fridsrike på jorden, ska uppfyllas när Messias kommer. De väntar på löftenas fullbordan om Israels upprättelse. De väntade på Fridsfursten. Han som ska utbreda rätten på jorden. Jes.42
Jesus förkunnade att ”Guds Rike är nära.”, ”Guds rike är mitt ibland er”. Guds Rike, är där Guds vilja sker. Jesus uppenbarade Guds vilja för oss. Där han är, där är Guds Rike. Det hade nu kommit till jorden, igen, genom honom. Men Matteus kan inte skriva ut orden ”Guds rike” eftersom han skriver för judar. Gud är helig, Guds namn får inte uttalas, utan man använde omskrivningen ”himlen” istället. Alla förstod att ”himmelriket”var detsamma som Guds rike. Men utanför Israel var himmelriket ett främmande begrepp, som lätt kunde missförstås. Någonstans under historiens gång har en förskjutning skett inom kristendomen, från att Jesus kom för att återställa Guds vilja med skapelsen,jorden och mänskligheten, till att komma och hämta oss till en annan plats, himmelen.
Detta har medfört att förväntan på Jesu återkomst har svalnat. Vi är ju framme vid vårt mål när vi dör: vi kommer till himmelen. Så vad betyder Jesu andra återkomst för oss då? Inte så mycket som det verkar…
Vi kristna skulle istället uttrycka det unika med vår tro: Vi tror inte på ett liv efter döden, som alla de andra. Vi tror på ett liv efter uppståndelsen! I våra nya kroppar, uppståndelsekropparna! Och vi ska inte leva i evighet ”i himmelen” utan himmelen kommer ner till jorden. Vi ska leva i himmelriket, i Guds Rike, på jorden!
”Men efter hans löften väntar vi på nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor.” (2 Petr. 3:13).
”Och jag såg en ny himmel och en ny jord ….och jag såg den heliga staden, det nya Jerusalem, komma ner ur himmelen, från Gud, redo som en brud som är smyckad för sin man….Se Guds tält står bland människorna, och han skall bo ibland dem, och de skall vara hans folk och Gud själv ska vara hos dem, och han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer, och ingen sorg och ingen klagan och ingen smärta skall finnas mer……och han sade: Skriv, ty dessa ord är trovärdiga och sanna.” (Upp. 21).
Så som Gud skapade och ville från början, så skall det åter bli!
”Fader Vår, som är i himmelen. Ske din vilja. Såsom i himmelen, så och på jorden!”
Hela Pingsten 
Vad menas då med detta?
Johannes 14:1-3
1 Låt inte era hjärtan oroas. Tro på Gud och tro på mig. 2 I min Faders hus finns många rum. Om det inte vore så, skulle jag då ha sagt er att jag går bort för att bereda plats åt er? 3 Och om jag än går och bereder plats åt er, skall jag komma tillbaka och ta er till mig, för att ni skall vara där jag är.
GillaGilla
Per-Olov Skogsberg. Kan det betyda att vi vid Jesu återkomst, rycks upp och får tillbringa en tid i tronhimmelen? Under de 1000 år som ska komma efter Jesu andra återkomst, då Israel bekänner Jesus som Messias och upprättas och mänskligheten går in i en tid då djävulen är bunden och den stora sista väckelsen sker, innan domen, och en ny himmel och jord upprättas. Jag menar inte att vi inte kan komma att befinna oss i himmelen under en tid. Jag borde ha förtydligat det i det jag skrev ovan. Men min kärna var att det är inte vårt slutgiltiga hem. Efter mellantillståndet , som är en väntan, hur skön den än är, ska vi få vårt hem på en ny jord där rättfärdighet bor.
GillaGilla
Det finns nog många svar på din fråga. Jag ska bara ge dig mitt och du måste komplettera det med ditt eget svar och med andras svar. Enligt vad Gud skriver genom Paulus så kan berättelsen i 1 Mos 2 tolkas som att den handlar om Kristus och hans brud. Människan skapades för att bli Kristi brud, Åklagaren menade att människan var olämplig (förmodligen menade han att Gud borde valt änglarna som brud till Sonen) och gör vad han kan för att bevisa att vi inte duger.
Den Kristne längtar efter ett liv med Kristus och ett liv helt utan Kristus skulle vara ett helvete. Bibeln lovar de som blivit födda på nytt en materiell uppståndelse, fast lika odödliga som änglarnas, men på en ny jord under en ny himmel. Var det vet jag inte, men liksom i mänskliga relationer kan börja ha sällskap innan man gifter sig så börjar livet med Kristus i liten skala redan här och nu, men i full skala inte förrän efter uppståndelsen. Att få leva fullt ut med Kristus är ett himmelrike oberoende var det är.
Hur är då vår nuvarande värld? Det är en värld där människor ibland sviker varandra, eller talar illa om varandra som H. Clinton och D. Trump gjorde i sin andra debatt, där man inte alltid vet vad som är kärleksfullt (agape på grekiska), där vissa män ser kvinnor som enbart sexprylar, Där det ofta är krig och förtryck.
Visst vi har kommit en bra bit från den man i den romerska republiken som såg som tecken på civilisation: gladiatorspel, djurhetsningar, kvinnoförtryck, korruption och hierarki, och kanske kan vi komma ännu längre, innan vår jord blir obeboelig för oss människor. Det är rätt att verka för ömsesidig kärlek och förlåtelse, god hälsa, jämlikhet, djurskydd, god miljö med mera redan här och nu, men för den som misslyckas och känner sig maktlös i den här världen, är det gott att veta att livet med Kristus är ett gott liv, redan här, men i fullkomlighet efter uppståndelsen.
GillaGilla