Krig? Del 2:Martyrernas ickevåld

Detta är del 2 i min bloggserie ”Kan en kristen delta i krig?”. Läs de andra inläggen i serien här.

Jesus vägrade att döda människor. Han älskade sannerligen sina fiender, och av alla berättelser om Honom i evangelierna så är det den största, Passionen, som vittnar tydligast om Hans fiendekärlek. Inte ens när Han blev misshandlad slog Han tillbaka.

Han var föraktad och övergiven av människor, en smärtornas man och förtrogen med lidande, lik en som man skyler ansiktet för, så föraktad att vi räknade honom för intet. (Jes 53: 3)

Och de spottade honom i ansiktet och slog honom med knytnävarna. Andra gav honom piskrapp och ropade: ”Profetera för oss, Messias! Vem var det som slog dig?” (Matt 26: 67-68)

När Jesus sade detta, gav en av tjänarna, som stod där, honom ett slag i ansiktet och sade: ”Skall du svara översteprästen på det sättet?” Jesus svarade: ”Har jag sagt något oriktigt, så bevisa det, men har jag talat rätt, varför slår du mig då?” (Joh 18:22-23)

Trots att Han kunde ha struntat i mänskligheten och låtit den gå under i sin synd kom Han och befriade oss från synden genom att lida det straff vi förtjänar.

Den som inte visste av synd, honom har Gud i vårt ställe gjort till synd, för att vi i honom skulle stå rättfärdiga inför Gud. (2 Kor 5:21)

Korset är den största manifestationen för ickevåld. Inte genom att döda, utan genom att dödas, segrar Kristus. Han är inte passiv och låter ondskan härja, utan Han besegrar den genom att själv låta sig attackeras av ondskan. Han lider för att vi skall få frid och fred. Och i Nattvarden bejakar vi Hans offer för oss och utmanas till att som Han förändra världen med ickevåld genom att ta våra kors och följa Honom.

På korset skiner Guds förlåtelse och nåd som allra klarast. Människorna korsfäster Honom som aldrig hade syndat, och vad ropar Han? Jo, ”Fader, förlåt dem, ty de vet inte vad de gör.” (Luk 23:34). Han kunde ha begärt att Fadern skulle skicka eld och svavel över oss och fortfarande vara rättfärdig, men Jesu kärlek är större än så. Han älskar sina fiender och gör gott mot dem som hatar Honom. Han välsignar dem som förbannar Honom och ber för dem som förorättar Honom. Om någon slår Honom på den ena kinden, så vänder Han också den andra kinden till. Och Han sade åt oss att göra likadant. Han dog för oss, bör då inte vi dö för Honom?

Om någon som vet att Gud är med honom, håller ut när han får lida oskyldigt, så är det nåd från Gud. Vad är det för berömvärt, om ni härdar ut med att bli slagna när ni handlar orätt? Men om ni håller ut när ni får lida fast ni handlar rätt, då är det nåd från Gud. Detta har ni blivit kallade till. Kristus led ju i ert ställe och efterlämnade ett exempel åt er, för att ni skulle följa i hans fotspår. Han hade inte begått någon synd, och svek fanns inte i hans mun. När han blev smädad, smädade han inte igen, och när han led, hotade han inte, utan överlämnade sin sak åt honom som dömer rättvist. Och våra synder bar han i sin kropp upp på korsets trä, för att vi skulle dö bort från synderna och leva för rättfärdigheten. Och genom hans sår har ni blivit botade. Ni var som vilsegångna får, men nu har ni vänt om till era själars herde och vårdare. (1 Petr 2:19-25)

Kristus led alltså för oss och gav oss ett exempel för att vi ska följa i Hans fotspår (v. 21). Vi ska alltså också lida för Guds skull. Vi kan inte dö för mänsklighetens synder, men vi kan med vår död förhärliga Gud (Joh 21:19) och visa världen att det är den Korsfäste Guden vi dyrkar.

Alltid bär vi Jesu död i vår kropp, för att också Jesu liv skall bli synligt i vår kropp. Ty vi som lever utlämnas ständigt åt döden för Jesu skull, för att också Jesu liv skall uppenbaras i vår dödliga kropp. (2 Kor 4:10-11)

Därför var Jesu död framför allt en ställföreträdande död för oss för att vi ska få det eviga liv som bara Han förtjänar, men också ett exempel för att vi ska lida som kristna.

Den som inte bär sitt kors och följer mig kan inte vara min lärjunge. (Luk 14:27)

…vi måste gå genom många lidanden för att komma in i Guds rike. (Apg 14:22)

Den tidiga kyrkan var en lidande kyrka. Med den Heliga Andens kraft följde Guds församling i Jesu fotspår. De första kristna visade en enorm fiendekärlek.

Så stenade de Stefanus, under det att han bad: ”Herre Jesus, tag emot min ande.” Sedan föll han på knä och bad med hög röst: ”Herre, ställ dem inte till svars för denna synd.” Med de orden insomnade han. Och Saulus hade gått med på att han dödades. (Apg 7: 59-8:1)

Lägg märke till hur lika Stefanus ord är med Jesu ord på korset. Detta sade han inte av sig själv, utan den Heliga Anden verkade genom denna gudfruktiga man, som lydde Gud in i döden och älskade dem som hatade honom, precis som Gud gör. Att resten av församlingen också följde Herrens bud framgår av fortsättningen.

Samma dag bröt en svår förföljelse ut mot församlingen i Jerusalem, och alla utom apostlarna skingrades över Judeen och Samarien. Några gudfruktiga män begravde Stefanus och höll stor dödsklagan över honom. Men Saulus försökte utplåna församlingen. Han gick in i hus efter hus och drog fram både män och kvinnor och lät sätta dem i fängelse. (8:1-3)

Om de kristna hade tänkt på människors vis hade de med all sin kraft försökt döda Saulus. Kyrkan var vid denna tidpunkt oerhört liten och svag, och förföljelsen som Saulus ledde var ett allvarligt hot mot dess existens. Det enda vettiga, mänskligt sätt, vore att utplåna förföljelsens ledare i rent självförsvar för att Jesu församling över huvud taget skulle överleva. Men Gud är visare än mänskligt vett. Ty Guds dårskap är visare än människor, och Guds svaghet är starkare än människor. (1 Kor 1: 25)

Församlingen förtröstade på Herren och skadade inte Saulus. Och vad hände? Ja, det vet ni…

Men när han på sin resa närmade sig Damaskus, strålade plötsligt ett ljussken från himlen omkring honom… (Apg 9: 3)

Om de kristna hade dödat Paulus i självförsvar hade de dödat en av tidernas störste missionärer! Vi kan inte se in i framtiden, vi har inte makt att föra någon till omvändelse, vi kan aldrig säga ”Vi måste döda den och den personen, annars kommer något ont att inträffa”. Gud visste redan från början att Paulus skulle omvända sig. Ingenting är omöjligt för Gud (Luk 1:37), och därför behöver vi inte använda våld för att överleva. Vi behöver bara Jesus. Endast Han är nödvändig. (Luk 10:42).

De lidanden församlingen hade fått utstå under Paulus’ förföljelse hjälpte Budskapet att spridas utanför Jerusalem och stärkte de kristnas tro. På så sätt är lidande och martyrdöd något som stärker kristendomen, inte tvärtom. Som Tertullianus sade: ”Martyrernas blod är kyrkans bästa utsäde”. Genom att lida rensas kyrkan från namnkristendom och fariséliknande tro och blir istället mer lik sin brudgum, Kristus.

Paulus, som hade vållat församlingen så mycket lidande, fick själv lida mycket för Jesu skull under sin livstid. ”Han är ett redskap som jag utvalt för att bära fram mitt namn inför hedningar och kungar och inför Israels barn. Och jag skall själv visa honom, hur mycket han måste lida för mitt namns skull.” (Apg 9: 15-16)

Paulus såg lidandena som något gott. Han klagade inte över de lidanden Gud lät honom utstå, utan han var glad åt att förhärliga Honom. Han skrev: Så gläder jag mig över svaghet, misshandel och nöd, över förföljelser och ångest, eftersom det sker för Kristus. Ty när jag är svag, då är jag stark. (2 Kor 12:10) Och till de kristna i Filippi skrev han: Ty för Kristi skull har ni fått nåd, inte bara att tro på honom utan också att lida för hans skull (Fil 1:29)

Du kan läsa mer om Paulus’ lidanden i 2 Kor 4, 6 och 11. Hur kan man utstå sådana hemska lidanden om man har inställningen att man måste försvara sig med våld när någon hotar en? Det var ju precis det de första kristna inte gjorde! Hur kan man frivilligt låta folk mörda en samtidigt som man förespråkar filosofin att man måste använda självförsvar? Hur kan man sprida Ordet om att man skall vända andra kinden till när man blir slagen, och dessutom praktisera det genom lidande och martyrskap, samtidigt som man förespråkar motsatsen? Det går inte!

Och inte heller kan man påstå att de lidanden de första kristna var med om ingår i den ”civila” fiendekärleken som vissa menar att Jesus predikade (vilket Han ju inte gjorde). De förföljelser de kristna utsattes för var förfärliga, lidandet var groteskt och många dog. Om Herren inte varit med dem hade de inte stått ut. Det var minst lika hemskt som om de varit med om ett krig, ja det var ett krig, bara att de kristna inte slog tillbaka. Det var exakt samma situation som om en fientlig armé hade kommit och börja tortera och döda de kristna.

Man ignorerar ofta martyrernas ickevåld när man diskuterar kristen pacifism. Men det är ett faktum att en förföljelse innebär nästan identiskt samma sak som att bli attackerad av en främmande armé, ja, faktum är att eftersom det ofta var romerska soldater som stod för förföljelserna så befann sig kyrkan i krig med staten. Men kyrkan slogs inte tillbaka, därför kallar man det inte krig. Men kyrkan utsattes för samma saker som om det varit krig de första 300 åren, innan Konstantin. De första kristna visade på enorm fiendekärlek när de, som Tertullianus sade, ”hellre dödas än dödar.”

5 kommentarer

  1. Förstår inte riktigt det där sjätte stycket:

    ”Den som inte visste av synd, honom har Gud i vårt ställe gjort till synd, för att vi i honom skulle stå rättfärdiga inför Gud. (2 Kor 5:21)” .

    Jag menar betyder det att Gud gjorde Jesus till synd? Men Jesus är väl inte syndig.

    Förresten, är du samma ”Marcus” som är gästbloggare på sidan ”Aletheia”? Skriver du allt själv som står här (trots din inte alltför höga ålder). Hur klarar du att skriva så klokt som du gör i sånt fall?

    Hej då.

    Gilla

    1. Bibel 2000 översätter samma vers till: ”Han som inte visste vad synd var, honom gjorde Gud till ett med synden…” Poängen är inte att Jesus var syndig, vilket Bibeln säger på andra ställen att Han inte var (Hebr 4:15 t ex), utan att när Han dog dog vår synd, Han blev således ett med synden trots att Han aldrig syndat.

      Nej, Micael heter jag. Alatheia vill nog inte ta emot mig, våra åsikter skiljer sig åt på för många punkter. Allt på den här bloggen har jag skrivit själv utom de gånger jag tydligt säger till, David Åhlén har gästbloggat två gånger t ex, några av texterna är översättningar från andra hemsidor osv. Att du tycker att jag skriver klokt kan jag inte ge någon annan än Herren ära för – jag slutade se på TV, använda dator etc och började läsa Bibeln väldigt mycket för nåt år sen, sedan dess har jag kunnat den bättre än många andra jag känner. Nu har jag börjat använda dator igen (men inte TV) för att få ut det Herren har visat mig i Ordet. Må Han hjälpa mig.

      Gilla

  2. Fattar inte hur jag såg fel mellan marcus och micael, jag måste varit knarkad he he. Nu skäms jag lite.

    Om man får tipsa om andra bloggar så brukar jag läsa:
    * ”Blogg 29” .
    * ”Bertil bloggar” (det är Bertil Gärtner alltså, var biskop i Göteborg förut, han skriver på ett lätt och enkelt språk och det tycker jag alltid är bra).
    * ”Craxyknas”.
    * ”Frälsaren”.
    * ”Jesus lever”.
    * ”Tankar om kristen tro”.
    * ”Aletheia”.

    Hej då.

    Gilla

    1. Tack för tipsen. Mina bloggtips finns i länkkatalogen till höger…

      Aletheia bör man dock ta med en nypa salt. De skriver mycket bra, men en hel del är också vrickat.

      Gilla

Vad tänker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s