Som sagt forskar jag om biståndskritik och biståndskritikskritik som projektarbete i skolan. Jag började med att läsa ett gäng biståndskritiska böcker och artiklar och har nu gått över till texter som bemöter kritiken. Vad har jag då kommit fram till så här långt? För det första att biståndskritik är mycket viktigt och behövs. Man måste uppmärksamma när biståndsformer inte fungerar för att kunna motverka framtida problem. Det är naivt att säga att bistånd alltid fungerar i alla lägen. Målet med biståndet är ju att det inte ska behövas, det får man aldrig glömma bort. Och det är uppenbart att olika situationer behöver olika sorters bistånd – om man matbombar ett land för länge kommer den lokala produktionen av livsmedel slås ut t ex.
För det andra har jag kommit fram till att biståndskritiker som menar att allt bistånd är dåligt är ute och cyklar. Låt mig förtydliga: Ingen (utom måhända nazister) hävdar att exakt allt bistånd är dåligt. Få kritiserar humanitärt bistånd, dvs. att ge mat och mediciner till folk som drabbats av ett krig eller en naturkatastrof. Det man kritiserar är utvecklingsbistånd, även kallat långsiktigt bistånd, dvs. att bygga skolor, sjukhus och ge bönder bättre jordbruksredskap etc. Inte för att man anser att sånt är dåligt, utan för att man anser att bistånd är fel väg att gå, de flesta biståndskritiker menar att handel leder till bättre resultat än bistånd. Man brukar peka på att länder som under åren fått flera miljarder bistånd inte har blivit så mycket rikare. Även om mödra- och barnadödligheten gått ner och läskunnigheten gått upp globalt sett finns det många områden där det inte hänt någonting, trots att de fått en massa bistånd.
Resonemanget faller dock på att orsaken till att vissa områdens utveckling stagnerar snarare är för lite bistånd än för mycket. Att bistånd har lyft många ekonomier på fötter, t ex Tyskland efter andra världskriget, är ett faktum. Det vi lätt glömmer bort, och det många inte känner till (däribland jag innan jag började med mitt projektarbete), är att vi ger sjukt lite bistånd idag. Vadå, miljarder kronor varje år kan man väl inte kalla lite? Jo, i förhållande till alla andra monetära strömningar som sker i u-länderna. Kampanjen Helpsweden.org (som har världens klockrenaste hemsida) uppmärksammar att den fattiga världen ger mer pengar till den rika världen än tvärtom, bl a genom u-ländernas enorma skulder, orättvis handel och att många högutbildade åker till väst och jobbar istället för att gynna sitt eget lands arbetsmarknad. De miljarder u-länderna förlorar på detta sätt överstiger de miljarder de får i bistånd. Inte undra på att vissa områden inte utvecklas.
Det finns många fler invändningar mot kritiken – att man inte bör förvänta sig att bistånd leder till tillväxt när en stor del av biståndet inte är ämnat att göra det t ex – men det tar vi i en senare bloggpost. Avslutningsvis vill jag säga att handel är en nödvändig del för ett u-lands utveckling – men knappast den enda, och orättvis handel är förödande för ett u-lands ekonomi: särskilt om det kombineras med minskat bistånd. Jag läser just nu en bok som starkt kritiserar WTO (Världshandelsorganisationen) för att dess avtal GATT, GATS och TRIPS gör att de västerländska multinationella företagen får mer makt över u-ländernas ekonomier än ländernas egna regeringar, att dessa bolag får ta ut enorma priser på t ex läkemedel eller grödor som u-länderna köper samt att ett land kan dömas av WTO:s skiljedomstol – som arbetar utan offentlighet – att bli skyldig storföretag enorma belopp för att de minskat dessa bolags vinst genom t ex lagar om miljö- och hälsoförbättringar för fabriksarbetare.
Bokens (Storföretagens svarta bok) påståenden tar jag förstås med en nypa salt, men jag undrar om de inte har rätt i mångt och mycket ändå. En artikel i dagens Dagen vittnar om att EPA-avtalet som förhandlas inom WTO:s regler lär bli förödande för många u-länders ekonomier och slå ut den lokala produktionen. Sedan kommer biståndskritikerna peka på detta och skylla på biståndet. Usch vad pessimistisk jag låter, men tyvärr är det sant, världen är sjuk. Gud, förbarma Dig över oss.
Hela Pingsten 
Det var spännande läsning minsann…
GillaGilla
Hej…
Intressant.
Ja men här låter det återigen bara som att länderna utveckling helt hänger på oss som har möjlighet att ge bistånd. Har inte de fattiga länderna ansvar för sin egen utveckling. Varför vill inte de välutbildade vara med och bygga sina egna länder?
GillaGilla
Afrikaner som inte vill bidra till Afrikas utveckling är ett lika stort problem som europeer som inte vill bidra till Afrikas utveckling. De välutbildade som du talar om är oerhört få – det är därför det går så långsamt. Att denna lilla spillra dessutom flyr landet är naturligtvis katastrofalt. Men det är verklighetsfrämmande att påstå att afrikanerna kan bidra till utveckling men är för lata att göra det. Som jag skrev på Samuel Vargs blogg, de fattigaste är idag de som sliter hårdast, ofta morgon till kväll sju dagar i veckan. Borde inte detta leda till att de är rikare än oss? Nej, för de saknar resurser. Vi har massvis med maskiner som sköter de grundläggande behoven åt oss. Det har inte dem. Det är därför en av biståndets viktigaste områden är att ge de fattiga dessa resurser. Ett annat område bistånd sysslar med väldigt mycket är utbildning. Hur ska siffran välutbildade i u-länderna ökas snabbt om vi inte hjälper dem med utbildning? För att inte tala om hälsa och sjukvård, som är ett annat av biståndets viktigaste områden. Du menar väl inte att vi ska strunta i att ge u-länderna aidsmedicin trots att vi har och säga ”de har anvaret över sig själva”.
Bildligt talat sitter afrikanerna och bygger ett torn av sand medan vi har massa betongblock på lager. Oavsett hur mycket de fattiga kämpar går det oerhört trögt om vi inte hjälper til. Biståndets syfte är att inte behövas, men där är vi inte på långa vägar, om ens någonsin.
GillaGilla
På 300 år har västvärlden utvecklats till demokratier utan bistånd, hur har det gått till? Kanske var några utomjordingar? 😛
De kan själva De är ju för sjutton inga offer. Det är ingen skillnad på oss och dem. Vi har varit där med. Tro inte mindre om dem. Jag kan inte förstå att vi i väst älskar att vältra oss i självförnedring och tala om hur hemska vi är och allt vi ont vi har gjort och gör mot alla stackars fattiga människor.
Det var inte jag som nämnde de högutbildade.
Och som jag sa menar jag heller inte att arbete i allmänhet skapar välstånd det handlar om arbete som stärker handel och demokratibygge och så vidare. Och ansvaret ligger inte främst hos slavarbetarna på fälten eller gruvorna utan de som har det lite bättre och har möjlighet att engera sig poltitisk skapa företag osv. Mina erfarenheter av tredje världen är begränsad men brukar inte afrikaresenärer tala med en viss beundran om att allt går lugnare till där att man tar dagen som kommer osv. Har jag fel?
Om det finns människor i väst eller i utvecklingsländerna som vill investera med kapital i lokala företag fine inga problem. Men att en traktor kommer neddimpande från himlen(väst) hjälper inte om inte finns en längtan att skapa moderna och produktiva jordbruk.
Att utvecklingsländer själva kan skapa sig en bättre välfärd är något vi nu kan se i Indien och Kina och det går vansinnigt fort- Visst finns det fortfarande miljoner som ännu inte märker förändringarna men det är tidsfråga innan de kommer göra det.
utbildning är nyckeln och det är något viktigt vi kan bidra med, men visst är det bättre om de myndigheterna i länderna själva inser vikten av att skapa bra skolor och universitet.
GillaGilla
Som det ser ut idag kommer u-länderna aldrig komma till vår nivå. Om alla levde som vi i Sverige skulle det krävas tre jordklot. Därför måste resurserna utjämnas, vi måste leva enklare om fattigdomen ska kunna utrotas. Och du kan inte förneka att vi har gjort en herrans massa ont mot världens fattiga. Kolonialismen har skapatmassivt med lidande för dem. Jag vil utrota fattigdomen oberoende av vad mina förfäder gjort dock, jag älskar de fattiga och vill att de inte ska lida. Ska jag då bara titta på coh säga ”sköt er själva” när jag kan hjälpa till? Vilken egoism!
Demokratier kan utvecklas utan bistånd, och det är sant att bistånd är verkningslöst om det inte finns något engagemang för utveckling i mottagarlandet. Du säger att din erfarenhet om tredje världen är begränsad, och det är den verkligen om du på fulaste allvar menar att människorna i tredje världen kan utvecklas själva men inte vill eller orkar. Tror du att någon frivilligt går omkring hungrig varje dag och när någon erbjuder honom arbete så säger han ”Nä, palla…” (det är förstås en helt annan sak om han av undernäring förlorat alla sina krafter). Och som sagt sliter majoriteten i tredje världen som galningar för att äta sig mätta. Att skapa sig en bild av alla afrikaner med stöd av vad afrikaresenärer har fått för bild av några afrikaner (och afrikaner är inte ett litet gäng, 100 gånger Sveriges befolkning) går inte.
Grejen är att med bistånd går utvecklingen mycket snabbare! Jag tvivlar inte på att utvecklingländerna kan utvecklas utan bistånd, men det kommer gå mycket långsammare, vilket innebär att mängder fattiga svälter ihjäli onödan. Ta t ex Tyskland efter andra världskriget. Med hjälp av bistånd från inte minst USA reste sig Västtyskland med rekordfart efter att landet totalt slagits sönder under kriget. Om landet inte fått bistånd hade det varit ett av världens fattigaste än idag. Tyvärr är man inte beredd att ge lika mycket till afrikanerna som till tyskarna idag.
Bland de en miljard människor som går och lägger sig hungriga varje kväll finns garanterat ”en längtan att skapa moderna och produktiva jordbruk”, men de kan inte skapa något sådant pga att de är fattiga. Därmed är en traktor från himlen ovärdeligt för dem. Naturligtvis behövs även utbildning och skötselråd till denna traktor, olika sorers bistånd måste samverka.
Jag påstår inte att du har helt fel, snarare att du drar felaktiga slutsatser. Det är sant att det finns folk i tredje världen som skulle kunna påverka utvecklingen mycket mer än vad de gör, precis som att det finns miljontals sådana i väst. Men det är när dessa struntar i att bidra till utveckling som vi måste göra det än mer. 30 000 barn svälter ihjäl varje dag. Om vi inte griper in bara för att (förhållandevis väldigt få) afrikaner inte gör detsamma med ursäkten ”varför ska vi göra nåt om inte de gör nåt?”, då dör dessa barn! Ditt argument – att många välbärgade i tredje världen inte engagerar sig tillräckligt för att utrota fattigdomen – är ett argument för bistånd, inte mot det. Om man inte skiter i de fattiga och njuter av deras plåga.
Majoriteten av de hungrande idag bor i Indien. Den ekonomiska utvecklingen där och i Kina ee til att dessa får det bättre är otvetydigt, men pengarna är fortfarande orättvist fördelade. Dock är inte heller dessa framgågshistorier bevis för att bstånd inte fungerar, eftersom båda dessa lände tagit emot massvis med bistånd nder årens lopp. Indien har inte minst fått enorma summor av f.d. kolonialmakten Storbritannien.
För övrigt vill jag poängtea att de flesta biståndsorganisationer betonar liksom du att mottagarna inte är inkompetenta offer som inte klarar sig själva. De flesta pratar om ”hjälp till självhjälp”, dvs. att mottagarna har eget ansvar för snutveckling men att man ger dem resurserat klara av det. Se t ex här.
GillaGilla
Den viktigaste frågan vi måste ställa oss är
Är det tillväxt eller är det bistånd som bäst utrotar fattigdomen?
Jag är inte alls inläst men jag tycker ändå att det är uppenbart att det är ekonomiskt tillväxt är det som har orsakat all den välfärden som vi ser här i väst. Därför måste vi på så många sätt vi kan göra det möjligt för den fattiga världen att ge dem denna möjlighet. Det måste vara vår utgångspunkt. Det är möjligt att vissa sorters bistånd kan påskynda den processen men ytterst ligger ansvaret i de länderna som pratar om. De är inte offer för sina omständigheter. Att de är fattiga, att de lider av västs imperialism, att storföretag utnyttjar dem, att de inte har tillräckligt avancerad teknologi och så vidare är inga hinder som är omöjliga för dem att övervinna. De som påstår det legitimerar diktatorernas positioner och gör att de kan skylla på väst för att länderna fortfarande befinner sig i misär istället för att göra de nödvändiga åtgärderna som krävs. Akut nödhjälp är självklart något jag stödjer
Indiens lyft de senaste åren beror främst inte på någons bistånd utan på att Indierna själva har jobbat hårt de har utbildat sig, byggt lönsamma företag, de har tagit till vara de möjligheter som har blivit dem givna och på så sätt börjat ta sig ur fattigdomsträsket. Indien kan nu äntligen se att deras strävan får bära frukt. Ingen ska ta det ifrån dem och påstå att bistånd skulle vara orsaken. Klyftorna har ökat men varför bekymra sig om de rika bli mer rika det viktiga är väl att de fattiga blir rikare och det är just det som händer i Indien även alltför många fortfarande är oberörda av tillväxten. Kulturen i ett land hur man ser på tillväxt och sin egen situation är nyckeln till en verklige förändring.
Jag tror att marknaden effektivt kan hantera problemet med de ändliga resurserna. När resurser blir sällsynt så ökar priset och man börjar leta efter billigare alternativ. Ett alternativ till vår konsumtion av prylar är tjänster: Varför köpa en sauna-belt på tv-shop när man gå på teater för samma summa pengar. Vad ger mest tillfredställelse?
Jag förnekar inte västvärlden har betett sig exakt likadan som alla andra kulturer genom historien: slavar, krig, kolonisering etcetera. Dock med den skillnaden att för en 500 år sen började den kristna världen att ifrågasätta gamla sanningar vilket ledde till den moderna vetenskapen. Vilket gav oss en enorm fördel militärt och gjorde att vi kunde lägga världen under oss. Vilken annan kultur skulle inte utnyttjat den fördelen? Samtidigt så ledde ifrågasättande även till att gamla sanningar började man ifrågasättas som slavhandel och andra orättvisor. Under upplysningen växte tankar fram om människors frihet och jämlikhet och så vidare och där började grunden för den fullkomligt unika kulturen som du och jag lever i nu idag. Aldrig någonsin i världshistorien har så många människor haft det så bra, vi lever längre, är friskare, vi är fria att uttrycka våra åsikter, vi lever i mycket större mån i fred med mera än någonsin. Vi är kapabla att göra upp med vår historia bekänna att vi har gjort fel och så vidare vilket knappast är en självklarhet.
Vi behöver inte skämmas över det som vi har byggt upp och jag unnar resten av världen det också, men då måste de gå igenom det som vi har gjort och oavsett hur mycket vi hjälper dem så är det deras väg och vi kan inte gå den åt dem. Det är inte egoism det är myndigförklara människor.
Intressant att du som är pacifist tar tyskland som exempel. Så du har inget emot att man bombar bort diktatorer, ockuperar landet, dömer de gamla ledarna, bygger upp demokratier och successivt överlämnar makten till befolkningen? För det var så det gick till
GillaGilla
Jag har inte så mycket tid över men jag kommenterar kort.
”Att de är fattiga, att de lider av västs imperialism, att storföretag utnyttjar dem, att de inte har tillräckligt avancerad teknologi och så vidare är inga hinder som är omöjliga för dem att övervinna.” För många är det utan tvekan omöjliga hinder att övervinna utan hjälp. Och i vilket fall som helst tar det mycket längre tid att övervinna dem utan bistånd. Förstår inte varför du vill fördröja de fattiga ländernas utveckling?
”Indiens lyft de senaste åren beror främst inte på någons bistånd utan på att Indierna själva har jobbat hårt de har utbildat sig, byggt lönsamma företag, de har tagit till vara de möjligheter som har blivit dem givna och på så sätt börjat ta sig ur fattigdomsträsket.” Det du gör är att du ställer bistånd emot arbete. Men ett av biståndets främsta uppgifter är att ge fattiga människor möjlighet till bättre och effektivare arbete. Det finns ingen motsättning mellan bistånd och arbete, de samarbetar. Indierna har utbildat sig, ja, med hjälp av bistånd. Utan att biståndsorganisationer hade byggt skolor i Indien skulle lika många inte vara utbildade. De har byggt företag, ja, med hjälp av bistånd. Utan biståndsprojekt likt dessa skulle lika många företag inte finnas. Och så vidare. Vi går i cirklar här. Både föreställningen att ansvaret ligger helt på dem och att ansvaret ligger helt på oss är fel. Om indierna skulle jobba helt själv utan bistånd skulle processen gå mycket långsammare och miljontals skulle vara fattiga i onödan medan vi vältrar oss i rikedom.
Haitier jobbar lika hårt som indier, där bär inte deras arbete frukt. Anledningen är att Indien får mer bistånd – om man räknar det i förhållande till de pengaströmmar som far ut ur länderna. I 30 år har Haiti betalat miljarder i skuld till andra länder. Det har inte Indien.
”Jag förnekar inte västvärlden har betett sig exakt likadan som alla andra kulturer genom historien: slavar, krig, kolonisering etcetera. Dock med den skillnaden att för en 500 år sen började den kristna världen att ifrågasätta gamla sanningar vilket ledde till den moderna vetenskapen. Vilket gav oss en enorm fördel militärt och gjorde att vi kunde lägga världen under oss. Vilken annan kultur skulle inte utnyttjat den fördelen?” Försöker du rättfärdiggöra kolonialismen?
”Vi behöver inte skämmas över det som vi har byggt upp och jag unnar resten av världen det också, men då måste de gå igenom det som vi har gjort och oavsett hur mycket vi hjälper dem så är det deras väg och vi kan inte gå den åt dem. Det är inte egoism det är myndigförklara människor.” Att låta folk svälta ihjäl medan man sitter på sitt matberg och tittar på är om något egoism. Själva definitionen av egoism. Kan inte tänka mig någon bättre definition av egoism. Det skriker EGOISM!!! om den bilden. Du låter som en gymnasielev som nollar ettor ”bara för att vi har gått igenom det”. Att vi tog oss igenom industrialiseringen utan bistånd berodde på att ingen kunde ge. Nu kan rika länder hjälpa fattiga på vägen, och då är det vår plikt att göra det, om vi inte vill ha afrikaners blod på våra händer. Den som sitter och tittar på och inte griper in när någon dör har samma skuld som den som dödar. Idag dör 25 000 människor per dag av svält. Du pratade om att vi har det bra för att vår farfar jobbade hårt. Nå, låt nu oss vara farfar åt dem i u-länderna så att vi kan göra så att de i u-länderna får det bra. Det går inte att på något sätt rättfärdiggöra att man låter någon slita ensam utan att lyfta ett finger. Det är inte att myndigförklara människor, det är att skita i dem. Kooperation utan gränser som jag tipsade om pratar om att myndigförklara människor och att de har själva ansvaret för sin utveckling. Men de säger detta inte för att argumentera mot bistånd utan för att argumentera för hjälp till självhjälp – att ge resurser till de fattiga så att de får MÖJLIGHET att utvecklas. Vad hjälper det att ha ansvaret för sin utveckling när man inte kan utvecklas pga brist på resurser?
Och sist: Jag pratade om biståndet till Tyskland, inte erövringen av Tyskland.
Menmen, låt inte vår lilla dispyt påverka vår relation. Gud välsigne dig.
GillaGilla
Jag rättfärdigar inte kolonialismen, men jag försvarar västvärlden.
lästips:
http://www.svensktidskrift.se/2004-6/2004-6-14_18.html
http://gluefox.com/komment/defwest.shtm
Min poäng är den att ansvaret för en förändring i världen inte ligger i våra händer utan i de fattiga länderna, och det största ansvaret ligger i hos de korupta ledarna som verkligen borde skämmas, inte vi.
Vårt ansvar ligger i att hjälpa dem och att som du säger påskynda processen. Förälder eller ”farfar” är en utmärk bild. Vi i väst har behandlat tredje världen som ett hjälplöst barn när vi borde behandlat dem som en 20-åring som flyttat hemifrån.
GillaGilla
De korrupta ledarna borde skämmas, men även vi eftersom vi gett långt ifrån vad som behövs, därför bör även vi skämmas. Som jag skrev ger de fattiga länderna mer till oss än vi till dem. Vi spenderar mer pengar på underhållningsbranschen än till mat och vatten för fattiga människor. Detta är oacceptabelt och vi bör skämmas för det. Jag håller med dig om att hjälp till självhjälp är det vi ska satsa på, och som sagt gör nästan alla biståndsorganisationer det. Fråga vilken som helst så kommer de ta avstånd från att de ser tredje världen som ett hjälplöst barn.
GillaGilla
Jag anser att 80% av problemet beror på poltiken i de egna länderna som hindrar en ekonomisk utveckling. Diktator och halvdiktatorer som ägnar sig att berika sig själva och sina svågrar och inte göra det som krävs som att bygga skolor och allt det som vi gör åt dem istället. Det är mycket större problem än Svensson går på bio en fredagskväll med sina vänner istället för att skänka pengarna till rädda barnen. Även skulderna är från början ett resultat av inkompetenta ledare
Vi i väst har först främst ansvar för vårt eget bo att ta hand om våra familjer vänner och arbetsuppgifter. Det är inte egoism att göra så det är att ta sitt ansvar och om man inte sköter det då borde man skämmas. Att bry sig om de stora frågorna tycker jag inte hamnar högst upp.
Om det är en plikt att skänka bort sina pengar till fattiga. Var finns då glädjen att vara generös och dela med sig? Att vara som moder teresa är inget som man kan kräva av alla människor men det är en möjlighet för alla människor som har en längtan efter att göra mer för sina medmänniskor.
GillaGilla
Det är väldigt svårt att göra en procentaktig uppskattning som du gör om vems som är ansvaret. När det gäller budgetstöd, dvs bistånd som går till u-länders regeringar, skulle jag säga att de regeringarna har 50 % av ansvaret och givarna resten. Om regeringarna vägrar samarbeta händer inget. Om givarna vägrar ge händer inget. Sen finns det förutom budgetstöd en massa andra biståndstyper, t ex att organisationer går in i landet och arbetar oberoende av regeringen. Då har landets regering 0 % av ansvaret. Om landets regering däremot förbjuder biståndsorganisationer att komma in i landet har de 50 % av ansvaret, de andra 50 %:en vilar på att biståndsorganisationerna vill in. Om ett lands regering försvårar visa delar av organisationernas verksamhet så att de kan syssla med vissa sorters bistånd men inte andra, ligger anvsvaret nånstans mellan 0 och 50 % för den regeringen.
Det är mycket sant att en diktator som sätter käppar i hjulet för utveckling är ett större problem än att ett fåtal personer går på bio istället för att ge pengar till bistånd eftersom diktatorns handlande leder till störra bekymmer. Å andra sidan skulle alla pengar som över hela världen spenderas på biobesök kunna åtgärda de problem denna diktator ställer till med och mycket mer. I vilket fall som helst så leder det inställda biobesöket, om man lägger pengarna på en bra organisation (är lite tveksam till RB eftersom så mycket av deras verksamhet är i Sverige) till att en människa inte svälter ihjäl, och det göratt jag tycker det är värt att avstå det biobesöket. Just nu kan de pengar som ett biobesök kostar enkelt rädda ett liv på Haiti om man ger dem till Läkare utan gränser.
När man debatterat en fråga, vilken som helst, så länge som vi nu har gjort kommer man alltid fram till samma slutsats: det som gör att vi har olika åsikter är främst att vi har olika grundläggande moraliska värderingar. Jag anser att eftersom alla människor har lika värde och att vi ska älska vår nästa som oss själva så har vi lika mycket ansvar för att människor på andra sidan jorden får ett värdigt liv som att våra närmsta får det. Naturligtvis ska vi inte svälta våra barn för att mätta afrikanska barn, då skapar vi ju det problem vi vill motverka. Men om valet ligger mellan ett biobesök och att rädda en afrikans liv måste man prioritera afrikanens liv. Jag anser inte att de stora frågorna ligger högre upp än, säg, ens familj överlevnad, av nyss nämnda skäl, de ligger på samma nivå. Dessa, familjens och resten av värdens befolknings överlevnad, ligger dock definitivt högre upp än att gå på tivoli och köpa dataspel.
Det är både en glädje och en plikt att dela med sig till de fattiga. Jag tycker det är jätteskoj, och alla jag känner med mig. Om man inte känner glädje är jag rädd att man saknar empati och medmänsklighet, man är helt enkelt abnormal och omänsklig om man inte känner glädje av att ge människor ett värdigt liv. Sambandet glädje och plikt finns när det gäller alla moraliska värden. Det är t ex en plikt att inte mörda. Samtidigt mår man bra och man blir glad av att inte mörda, man mår (om man är normal) dåligt om man mördar. Man kan inte säga ”Om det är en plikt att inte mörda, var finns då glädjen att inte mörda?”
Moder Teresa praktiserade kärlek mot de fattiga. När hon såg en fattig ignorerade hon inte honom eller henne utan mötte den personens behov. Att praktisera kärlek är något alla människor är kallade till, ALLA ska älska sin nästa som sig själv, och om man har materiella tillgångar och ser sin broder lida nöd men inte ger honom vad han behöver, hur kan då denna kärlek, Guds kärlek, förbli i en? (1 Joh 3:17). Det är inte bara en viss del av människosläktet som är kallade till att visa kärlek mot de fattiga. Alla är kallade till det. Såväl diktatorer som biobesökare.
GillaGilla
Procenttalet var bara ett sätt att visa på hur jag ser på ansvaret. Vems ansvaret är har med vilka värderingar man har och syn på världen. Om man har som utgångspunkt att grunden till problemet beror på en orättvis fördelning av resurserna och att de fattiga länder är offer för postkolonialismen. Är det klart att väst får ett större ansvar men jag delar inte den synen på världen. Jag tror att den lokala politiken har betyder mycket mer.
Jag anser inte att diktaturer sätter käppar i hjulet. De och annan politisk missbruk i länderna är roten till problemet. Så länge som fattiga länder inte har fungerande styrning som ser till att de får länderna på fötter så spelar vårt agerande mindre roll.
Biobesök och annan kommersiell verksamhet är det som skapar välfärd. först och främst här men även i stort. Inte en massiv omfördelning av resurser. I många länder så har människor inte ens möjlighet att gå på bio eller se på de filmer de vill på grund av politiskt förtryck.
Vi har inte olika moraliska värderingar jag delar allt det du säger om moder Teresa osv. Kristendomen har alltid varit på de svagas sida och vi kristna måste stå på deras sida, hjälpa dem och stöda dem. Jesus är vårt exempel och han var inte nådig med de som satte sig över andra. Men vi har olika syn på hur fattigdomen ska bekämpas och vems felet är. Det har mer att göra med syn på politik och ekonomi än moral.
Jag menar inte att eftersom det är ländernas egna ansvar att ta tag i sina egna problem att vi kan luta oss tillbaka och strunta i andra. Fler behöver öppna ögonen för de orättvisor som finns över hela världen och framför allt vad som sker i vår eget närområde där vi kan göra en skillnad i vår vardag.
GillaGilla
Vem som orsakat att de fattiga är fattiga kan man diskutera i evigheter, jag anser dock att det inte har något med anavret att göra. Även om det inte var så att vi pga kolonialism, orättvis handel, massiva lån etc. var inblandade i de fattiga ländernas fattigdom (och här har du och jag olika åsikter om hur stor den inbladningen är) anser jag att vi skulle ha ett precis lika stort ansvar som vi har idag. Även om västvärlden var den enda orsaken till att de fattiga är fattiga (vilket vi inte är) skulle vi ha lika stort ansvar som vi har idag. Anledningen är att jag anser att vårt ansvar att hjäla ligger i att vi KAN hjälpa, inte att vi har orsakat att de behöver hjälp. Även om den barmhärtiga samariten inte hade orsakat att mannen slogs blodig hade han ansvar för att hjälpa honom, det vore omoraliskt att likt prästen och leviten bara gå förbi för att man inte är inblandad.
Jag anser inte att man kan, som många ofta gör, klumpa ihop all kommersiell verksamhet och alla arbeten. De är mycket olika och har mycket olika syften. Att producera mat kan inte likställas med att ha en bio, liksom att producera mat inte kan likställas med att producera cigaretter. Jag brukar dela in varor och tjänster i tre olika kategorier: Det som är nödvändigt, det som är onödigt och det som är skadligt. Mat faller alltså in under nödvändigt, bio under onödigt och cigaretter under skadligt. Det som är skadligt skadar människor direkt och det som är onödigt skadar människor indirekt, genom att man inte satsar på det som är nödvändigt istället. I en värld där 16 000 barn svälter ihjäl varje dag är man skyldig till deras död om man inte spenderar så mycket man bara kan på att rädda deras liv.
Jag förstår hur du tänker, att bio, ipods och TV-spel får pengarna att snurra runt, de anställda får lön som de kan köpa mat till sig själva för, de som säljer maten köper kaffe, den som sålde kaffet stödr den lokala marknaden i u-landet etc. På så sätt kommer all verksamhet – både bio och cigaretter – de fattiga till gagn i slutändan (förutsatt att fattiga länder får vara med i internationell handel, vilket de i dagsläget inte får i så stor utsträckning). Det håller dock inte. När du bedriver bioverksamhet är det inte bara pengar du lägger ner utan även tid och energi. Tid och energi är några av de viktigaste resurserna vi har, vid sidan av pengar. Och när det gäller bioindustrin rinner massa pengar – som kunde bidragit till mat åt de fattiga – ut i sanden. Tänk på när den avgudadyrk-uppmanande filmen Avatar producerades, det är världens hittills dyraste film. Miljoner lades ner på kläder, smink, specialeffekter etc. som sedan bara kastades i papperskorgen. Lägg därtill att mycket av den teknik som används produceras under hemska förhållanden i afrikanska gruvor och försörjer rebellgrupper i DR Kongo så är bioindustrin inte så god att satsa på.
Om det inte fanns en enda fattig i världen skulle vi kunna producera hur mycket bio som helst utan att det skulle vara moraliskt fel. Men när så många lider är vi tvungna att göra så mycket vi kan för att minska deras lidande.
Och naturligtvis skapar omfördelning av resurser välfärd! Om biståndet bygger en skola, ett sjukhus, en brandstation mm i en by och utbildar folk att jobba där och underhåller grejerna när de går sönder är det väl klart som sjutton att det har skapat välfärd i den byn. Och den välfärd bistånd bygger upp är bättre än den handel bygger upp. Se här: båda parter vinner (oftast) när de bedriver handel. När nord handlar med syd blir både nord och syd rikare. Vi kan inte bomma igen klyftan mellan fattiga och rika med handel. Nu förbrukar 20 % av jordens befolkning (västvärlden) 80 % av jordens resurser, och sedan 80-talet har vi förbrukat mer resurser på ett år än vad jorden producerar under ett år (World overshoot day – googla på det – inträffade i september förra året, lyckligtvis har vi en hel del reserver som vi lever på, men de kommer snart ta slut). Med detta i åtanke är det uppenbart att medan fattiga länder behöver tillväxt måste de rika länderna avveckla tillväxt fort som bara den. Vi måste helt enkelt bli fattigare, alternativt skära ner på vissa industrier. Till exempel bioindustrin.
GillaGilla
Hmm. Ska se om jag lyckas få fram det jag vill säga. Så att du förstår hur jag menar.
Ansvarsdiskussionen har att göra med vad det är som orsakar fattigdom och vem aktörerna är som kan göra något så att situationen förändras. jag resonerar inte att vi en gång var dumma och att vi måste reda ut det vi en gång ställt till med.
Ex Antag att jag har en nersupen granne som slår och missköter sitt barn. Jag har fått för mig att det är mitt fel eftersom jag vid ett tillfälle behandlade honom mycket illa. Och nu försöker hjälpa barnet så mycket jag kan. Men orsaken till situationen är inte att jag hjälper barnen tillräckligt. Orsaken är att pappan inte tar det ansvar som är hans. Det är pappan som är problemet.
Dra inte exemplet för långt det var bara ett exempel.
Jag tycker självklart att vi ska hjälpa de fattiga och vi har en skyldighet att hjälpa de fattiga. Men då måste vi se till att gör det på ett sätt som verkligen hjälper. Det är där vi inte är överens. Det handlar inte om att jag inte alls ska hjälpa utan att det bästa för de fattiga människorna är om de själva i största möjliga mån kan överkomma sina problem utan våra ”hjälp”. Det är min utgångspunkt. Jag gläds varje gång som jag hör om regeringar i tredje världen trots svårigheter brist på pengar ändå tar kloka och ansvarsfulla beslut kanske i samarbete med länder i väst eller ännu hellre med grannländer.
Dock i vissa fall är det vårt verkligen vårt ansvar att hjälpa när det inte finns regeringsdugliga stater som kan organisera hjälpen. Tex jordbävningen på Taihiti.
GillaGilla
Haiti. Jag förstår vad du menar och håller inte med. Men jag känner att allt som behöver sägas redan har sagts. Vi får vara ense om att vara oense 😉
GillaGilla
Nu är känner jag att det blir svårt för att det är vår syn på hur det fungerar som mest skiljer sig. Jag är inte tillräckligt påläst eller kunnig för att helt kunna reda ut det här. Dock är dett uppenbart att du har en socialistisk syn på ekonomi. Och som vanligt så tror man att man bara kan trolla fram pengar ur ingenstans och sen fördela dem rättvist. Socialism fungerar inte har inte historien lärt oss det än?
GillaGilla
Socialistisk?? Absolut inte. Jag menar att pengarna ska fördelas rättvist – vill inte all det? – men jag tror inte att staten ska användas som medel till det eller att det ens kommer gå tills Jesus kommer tillbaka. Men det är något vi jämt ska sträva efter. Att Sovjet föll säger inget om att bistånd inte fungerar.
Jag vill för övrigt ge dig ett boktips: The End of Poverty av Jeffrey Sachs. Han bemöter många av de argument du lagt upp i den här diskussionen.
GillaGilla
jag är som sagt för lite insatt. Men att man försöker styra över vad som produceras låter i mina öron som socialism. Jag tror att om fler länder skulle bli marknadsliberala demokratier skulle fördelningen bli relativ rättvis som den blivit i väst.
Man kanske skulle sätta sig in i frågan någon gång. Då är den boken helt klart ett tips.
GillaGilla
Ja. Diskussionen är väl egentligen avslutad. Hittade bara en intressant film på youtube som belyser min ståndpunkt.
http://www.youtube.com/watch?v=KZHyspuEEKg
GillaGilla
Jag får väl kontra då med en film jag med. Stackars Jeffrey fick inte komma så mycket till tals i din video.
GillaGilla
Intressant. Och du vet vad jag tycker =)
GillaGilla
Jag måste bara tacka för en mycket intressant diskussion, och för att lägga mig lite i så tycker jag att michael har missförstått mycket.
Michael, alla vill att pengarna fördelas rättvist. Men vad är rättvist? Rättvist är INTE att sno pengar av andra personer som tjänar mer, enligt mig och min liberala syn.
Jag förväntar mig inget svar, men eftersom denna sida kom upp bland de första google-träffarna så kanske fler hittar hit tänkte jag!
GillaGilla
Självklart ska du få svar. 🙂
Om man accepterar de mänskliga rättigheterna om att alla människor har rätt till mat, kläder, skola, sjukvård mm. är följden av att alla inte har det orättvisa. Att alla människor är lika värda innebär att det inte är rättvist om vissa har det bättre än andra pga var de är födda. Rättvisa innebär att alla människor behandlas lika. Detta har tolkats (om jag får generalisera) av vänsterfolk som att alla ska ha lika stora summor pengar för lika behov och av högerfolk att alla ska ha lika lön för lika arbete.
Eftersom du är liberal tar jag och resonerar från den senare definitionen. Som jag skrivit i en kommentar ovan jobbar många i tredje världen häcken av sig för att få brödfödan att gå ihop, långt mycket mer än medelsvensson i i-landet jobbar. Tolv timmar om dagen sju dagar i veckan är en rätt vanlig syn på den afrikanska landsbygden. Det är högst orättvist, enligt liberal definition, att dessa tjänar långt mycket mindre (cirka sju kronor per dag om vi ser till de en miljard fattigaste) än en västerlänning på McDonalds i Gränby (cirka 800 kronor per dag före skatt). De tjänar till och med mindre än en kappväktare på stadsteatern.
Varför är det så här? Svaret är enkelt: vi har maskiner och know-how. Arbetskraft och naturresurser har de gott om, men medan vi skaffar mat genom att låte plöjmaskinen brumma på våra åkrar och suga ut bönder i tredje världen med orättvis handel måste de kämpa med skära och hacka. Medan vi vet om de effektivaste sätten att odla på använder de svedjebränning som tar kål på landet. Om de ska uppfinna maskiner och komma på idéer på nytt uppfylles det klassiska ordspråket ”att uppfinna hjulet på nytt” till punkt och pricka, det kommer ta en massa tid och orsaka massa människors lidande och död – trots att vi redan har lösningarna i våra händer i överflöd som vi enkelt kan dela med oss av. Därför är det vår skyldighet att ge bistånd för att förhindra onödigt lidande och död. Och inte bara ge maskiner och know-how, utan verka för fred då krig är en av de största utvecklingsförstörarna, demokrati då det är det bästa styrsättet av ett land samt mänskliga rättigheter. Att inte göra detta vore högst orättvist. För vi vet att det fungerar, det finns tydliga fakta på det, och vi har möjlighet att göra det.
Sen när du säger att vi inte ska sno pengar… jag förstår inte riktigt vad de menar. Om du med det ansluter dig till extremliberalerna som menar att skatt är stöld måste jag ifrågasätta det påståendet. För det första innebär ett stoppande av skatten, som följden av att skatt är stöd blir (eftersom stöld är olagligt) att vi måste avveckla eller privatisera staten, domstolarna, polisen, militären mm. det hoppas jag du har på det klara med. Det skulle iofs vara ett intressant experiment, som kristen pacifist avhåller jag mig från alla de institutionerna. Men den största invändningen mot att betrakta skatt som stöld är att man inte behöver betrakta det som det. Vår regering är demokratiskt vald på att den ska ta in skatt, mycket eller lite, vi har valt hur de ska förvalta vår gemensamma tillgångar och de följer helt enkelt det.
Sen bör vi oberoende av hur hög skattesatsen är ge så mycket vi kan till biståndsorganisationer, för behovet är så högt. Som sagt beror vår högre inkomst jämfört med tredje världen knappast på att vi arbetar mer utan av flera faktorer, givetvis ”vårdene sköne fädernes” arbete men framför allt neokolonialism, Hitler-krameri, vägran att hjälpa andra lika mycket som vi kunde gjort mm. Dessutom finns det inget försvar för att ha det bra för att våra förfäder jobbade, för vi väljer inte våra föräldrar.
Och det faktum att man behöver beskatta rika för att ge till bistånd understryker ju bara att de inte ger tillräckligt av fri vilja. Detta är en stor skam och synd.
GillaGilla
”Varför är det så här? Svaret är enkelt: vi har maskiner och know-how.”
Nu börjarjag in igen. =) Det är här du har helt fel. Du har en marxisitisk syn på ekonomi som går ut på att rika blir rika på att de suger ut de fattiga. Så är det inte. Det stämmer inte med empiri.
Även fattiga tjänar på att handla med rika så länge som inte stater (eller någon annan) blanda sig i med skatter, tullar osv. Statens ska bara garantera trygghet (som äganderätt) Om fattiga bönder i afrika fick konkurrera på fritt på marknaden skulle de klara sig utmärkt och själva kunna investera i nya maskiner osv. De producerar jordbruksprodukter långt mycket billigare än upp i kalla Europa och USA. Hur kan vi i väst vara så korkade att subventionerar dyra jordbruksprodukter här uppe när vi kan köpa dem billigare av afrikanska bönder? Båda skulle tjäna på det!
GillaGilla
Jag har inte sagt att rika blir rika för att de suger ut de fattiga, så är ibland fallet, men inte alltid. Och empiriska bevis för att både extremliberalism och marxism har rätt finns det mängder av, den allmänna synen från seriösa ekonomer är dock att det behövs fria marknader ibland, ibland inte – frihandel är ett effektivt sätt att utrota fattigdomen på, men inte tillräcklig, bland annat når den ofta inte de fattigaste (köpt några byxor från Niger senaste tiden?)
Våra jordbrukssubventioner är helt vrickade och bör absolut avskaffas snarast, men frågan är om det är tillräckligt. Fri handel måste följas av rättvis handel. Vi handlar fritt med Kongos elektronikindustri vilket göder krig, barnarbete, svältlöner och usla arbetsförhållanden, se https://helapingsten.wordpress.com/afrikas-mobilkrig/
GillaGilla
De flesta ekonomer är så som jag uppfattat i händerna på statliga intressen. Stater är intresserade av att få mer inflytande och lägga beslag på markader. Fram till 30-talet så anslöt sig de flesta seriösa ekomoner till den österrikiska skolan men det skedde ett paradigmskifte med keynes.
Klart att frihandel inte räcker när det finns stora stater som hindrar fri företagsamhet. Som i nigeria där den korrupta staten gått i en ohelig allians med oljebolagen.
Inte den idylliska platsen för jeansfabriker.
GillaGilla
Jag är inte emot frihandel, men vi måste inse att den är otillräcklig för utveckling, inte bara pga att länders regeringar beter sig illa åt utan även företagen. Shell är lika skyldig till den oheliga alliansen som bryter mot mänskliga rättigheter och förstör miljön som Nigerias regering är det.
GillaGilla
Frihandel är naturligtvis inte universallösning på världens fattigdom. Men frihandel och fria marknadsekonomier har visat sig vara effektiva när det gäller att lyfta människor ur fattigdom.
Vi har alla ett moraliskt ansvar för det vi gör detta gäller naturligtvis stater och företag.
Staten uppgift är främst att garantera sina invånares säkerhet och trygghet och har därför ett större ansvar än företag vars uppgift främst är att erbjuda varor och tjänster mot betalning. När stater samarbetar med företag som de gör i Nigeria så bär staten det största ansvaret då de misslyckas i sin uppgift att ge säkerhet och trygghet.
GillaGilla
Bli inte chockad nu, men jag håller med. 🙂 Frihandel är ett effektiv fattigdomsbekämpare, det kan inte förnekas.
Jag håller dock inte med om att staten företag enbart har uppgiften att erbjuda varor och tjänster, både stater och företag ska gynna människor, och därmed har de lika stort ansvar att inte bryta mot mänskliga rättigheter.
GillaGilla
Nästan alla företag gynnar redan människor genom sin existens; de erbjuder något som människor vill ha om de inte lyckas med det går de under. Jag har 8 kr och vill ha mjölk, ICA har 1 liter mjölk och vill ha mina pengar. Vi byter och båda blir glada och nöjda. (med undantag att en del människor ha ting som inte är bra för dem som knark) Att jobba innebär ju att byter sitt arbete mot pengar. I de flesta fall är det jämlika parter där båda vinner på utbyte även om båda är egoister.
staten däremot är redan från börjat i ett maktförhållande gentemot människor. De kan ta pengar av medborgarna som skatt, de kan beröva människor deras frihet sätta i fängelse. osv. Förhoppningsvis gör det så för det allmänas bästa men det kan vara en stor frestelse att roffa åt sig och utöva makt för egen del.
Det tycker jag är den stora skillnaden.
GillaGilla