Där står han, en blind man med buskigt skägg och snea tänder, ingen märkvärdig till det yttre, och berättar om otroligt häpnadsväckande saker som han har varit med om.
Det var en underbar kväll i förrgår i Mikaelskyrkan, med inspirerande samtal om kommuniteter och härlig gemenskap när välbärgade deltog i knytkalas tillsammans med hemlösa. Men det mest minnesvärda skedde när kvällen egentligen var slut, då några av oss samtalade om allehanda ting i stearinljusens sken. Michael Liliequist började berätta om hur han en gång bett för någon med dödsångest, och hur ångesten direkt försvann när han bad. Den som han hade bett för tog då emot Jesus och blev även andedöpt.
Michael berättade också om vad han upplevde när han besökte Mekane Yesus-kyrkan i Addis Abeba. ”När vi satt och åt frågade jag en kille om jag fick be för honom. Jag bara fick en ingivelse att göra det, jag visste inte varför. När jag började be så föll han genast ner på golvet. ‘Oj då!’ sa jag (skratt). Sen visade det sig att det var ungdomspastorn. Han undrade om jag ville predika på deras gudstjänst. ‘Visst,’ sa jag.
Innan gudstjänsten fick jag en vision. Gud skulle bekräfta sin kärlek till oss och sin villighet att utgjuta sin Ande genom att låta det regna när gudstjänsten började, trots att det var torrperiod. När jag senare började predika på gudstjänsten så började det också ösregna. Jag föll ner med näsan i marken och tillbad. Och som på en given signal blev tusentals helade, befriade och andedöpta i regnet, utan att någon människa hade gjort något. Sedan började jag predika och vi bad alla tillsammans. Gudstjänsten höll på i sex, sju timmar.
När jag senare träffade de andra studerande på Uppsala Universitet hade de hört min predikan; Mekane Yesus är ju en stor kyrka med många högtalare, så det hördes på långt håll. ‘Du är ju värsta Bonnke!’ sa de.” En av oss, en kille som känner Michael mycket väl, började gapskratta. ”Micke – Reinhard Bonnke!”
Det var faktiskt en otrolig tanke. Michael ser inte ut som en Reinhard Bonnke. Men denna enkla broder, ordförande i Kristna Freds Uppsala, en klippa i stadsmissionens arbete och en av de största förespråkarna för en kristen kommunitet i Gottsunda, är fylld av Helig Ande. Han skulle dock för allt i världen inte vilja bli kallad helandepredikant eller väckelseförkunnare. ”Vi är alla helandepredikanter!” utbrister han nästan lite ilsket. ”När vi fylls av den Helige Anden blir det lika naturligt att bota sjukdomar som att ge en bit mat – och lika övernaturligt. En enskild individ kan inte ha ensamrätt på nådegåvorna – de ges till hela kyrkan, till kroppen!”
Slutligen bad vi tillsammans för kyrkans enhet, att svärd ska smidas till plogbillar, att fattigdomen ska utplånas och att Anden ska komma så att blinda ser, lama går och döda väcks till liv. Halleluja.
Hela Pingsten 
En kommentar