Det som pingstvänner och karismatiker kanske är mest kända för är glossolali, tungotalet. När väckelsen på Azusa bröt ut hånade stora delar av den profana pressen ”fanatikernas nonsens-babblande”. Stora delar av kyrkan tog också avstånd från det. Man såg inget gudaktigt i att tala ord som ingen förstod.
Men gudaktigt är precis vad det är! Den första Pingstdagen som beskrivs i Apg 2 kännetecknades av tungotalet. Det beskrivs som tecknet på Andens ankomst: ”Då kom plötsligt från himlen ett dån, som när en våldsam storm drar fram, och det fyllde hela huset där de satt. Tungor som av eld visade sig för dem och fördelade sig och satte sig på var och en av dem. Och de uppfylldes alla av den helige Ande och började tala främmande språk, allteftersom Anden ingav dem att tala.” (Apg 2:2-4). Sedan berättas det hur de började predika om Kristus på mängder av olika språk, vilket passade bra eftersom Jerusalem just då var fullt med folk från olika länder och kulturer, och alla hörde budskapet på sitt eget språk.
På Pingstdagen talade alltså de kristna genom Andens ingivelse andra existerande språk. Bibeln berättar dock också om en annan typ av tungotal: när man talar på ett himmelskt språk som ingen förstår (1 Kor 12-14). När detta skedde i urkyrkan skulle man också med Andens ledning uttyda det, dvs. berätta för de andra vad det man hade sagt betydde (1 Kor 14:13).
Idag är uttydningen ganska sällsynt i pentekostala och karismatiska kyrkor. På Azusa förekom det ofta, men med tiden har tungotalet tyvärr, som någon uttryckte det, utvecklats från ett profetiskt budskap från Himlen till spektakulär underhållning. Det himmelska språket är dels ett övernaturligt bevis på Guds kraft, dels en identitetsmärkning – vi tillhör ett himmelskt folk i ett himmelskt land med ett himmelskt språk, som Världens människor inte förstår. William J Seymour, Pingströrelsens (mänsklige) grundare, menade att glossolali hör ihop med en förvandling av kyrkan som innebär antirasistism, antisexism och anti-klassystem. Tungotalet ges nämligen till vem som än ber om det, vi är alla totalt lika när det gäller att ta emot Guds gåvor.