Kyrka sammanblandas med stat i Zambia

Dagen skriver om Zambia idag. Zambia blev officiellt ett kristet land 1991. Politik och religion blandas samman, politiker använder religiösa uttryck om politiska fighter och stoltserar med sin kristna tro samtidigt som de råder över landets krigsmakt. Tack och lov kritiserar Suzanne Matale, generalsekreterare för Zambias kyrkoråd, denna utveckling.

Hon säger att Zambia inte alls är ett kristet land med tanke på all korruption och annan synd som flödar där. Jag säger att inte ens den mest korruptionsfrie och fattigdomsbekämpande kristne människan kan vara politiker, eftersom politik använder våld som maktmedel. Även om det inte finns någon statskyrka i Zambia är utvecklingen konstantinsk. Flera karismatiska kyrkor har stött utvecklingen. De följer inte sin moderskyrkas fotspår. Det behövs urkristen anabaptistisk mission i Zambia, som lär bröderna och systrarna att Guds Rike inte kan vara en världslig stat.

Jag har länge drömt om en anabaptistisk missionsorganisation i Sverige, just pga alla irrläror som flödar i tredje världen. Är det någon mer som är sugen?

7 kommentarer

  1. Mig veterligen har det den kristna kyrkan ständigt varit inbland i politik. Sverige har ju t.o.m. ett kristet parti som numera är en del av makten. Krig har startats med kristendomen som ursäkt. Tills nyligen var kyrkan och staten förbundna. Jag är inte emot religion och jag förstår väl att kristendom och politik inte är samma sak.

    Jag måste säga att du har en väldigt naiv syn på världen och hur den fungerar. Snälla starta ingen anabaptistisk kyrka i tredje världen. Åk hellre dit och prata med människorna. Jag tror du kan lära dig en hel del.

    Gilla

    1. Ja, att kristna är politiker här är lika fel som att de är det i Zambia. Från början var kristendomen en pacifistisk religion och kristna vägrade arbeta militärt och statligt. Men med Konstantin förändrades det hela, och den kristendom du beskriver växer fram.

      Är det naivt att inte arbeta politiskt? Det är naivt, skulle jag säga, att mena att politik är det enda sättet att förändra samhället på. Och jag talar inte om att vi inte ska förändra samhället till det bättre. Jag talar om att inte använda politikens maktmedel, dvs. våld. Att pacifism ärnaivt för en ickekristen kan jag förstå. Men för mig som kristen är det självklart, eftersom jag vet att Gud kommer öppna andra vägar än våld i vilken situation som helst. Kalla mig knäpp eller naiv eller vad som helst, men jag vet att det fungerar.

      En anabaptistisk kyrka i tredje världen är det enda som kan lösa dess problem! Jesus är Vägen, Sanningen och Livet, och anabaptismen är den kyrka som på bästa sätt följer Honom. Det finns redan många anabaptistiska kyrkor i tredje världen, men det skulle behövas många, många fler.

      Gilla

  2. ”Zambia en kristen nation ” när jag läste artikel ringde varningsklockorna trots att jag är kristen anser det är fel att göra en stat till en kristen nation.
    En stat skall vara sekulär inkluderande alla. ( lika illa som att gör en stat till en islamisk stat) Risken är stor att man då anser att staten skall styras av kristna lagar som ett prästerskap uttolkar, då kan gå hur fel som helst.
    Men jag sympatiserar inte med den anabaptistiska eller kristna anarkismen
    http://sv.wikipedia.org/wiki/Kristen_anarkism
    som bla Mennoniterna tror på.
    Vi kristna skall vara ansvarstagande samhällsmedborgare som deltar i politik och samhällsliv och så upp för den människokärlek Jesus har visat oss.

    Gilla

    1. Den kristna anarkismen (en term som jag undviker att använda även om jag bekänner mig till den, eftersom folk tror att den har med politisk anarkism att göra) säger inte att vi inte ska engagera oss i politiska frågor och i samhällsdebatten, utan att vi ska förändra samhället men inte med statens maktmedel, dvs. våld. Statens makt bygger på våld, ta bort polis och militär och staten blir maktlös.

      Gilla

  3. Micael: Jag vill först påpeka att jag inte är för våld. Först undrade jag varför du gjorde den kopplingen. Jag förmodar att det kommer ur att du skrev:”Jag säger att inte ens den mest korruptionsfrie och fattigdomsbekämpande kristne människan kan vara politiker, eftersom politik använder våld som maktmedel.”

    Förvisso är det en ensidig sida av politik, då politik är ett väldigt vitt begrepp och kan även stå för samtal och samarbete och att få igenom idéer.

    Snarare kommer min kritik av ditt tänkande ur: Jag har länge drömt om en anabaptistisk missionsorganisation i Sverige, just pga alla irrläror som flödar i tredje världen. Är det någon mer som är sugen?

    Min första fråga till dig är om du rest i 3e världen? Är du berest överhuvudtaget? En kristen amerikansk vän till mig arbetade tre år på ett barndom i Tanzania. Varje dag umgicks han med barnen och lärde dem och lärde av dem.

    Jag är emot mission, men är för möten, dvs. att man sätter sig ner och diskuterar och invänder mot och begrundar den andra personens åsikt.

    Så min anklagelse om att du är naiv handlar inte om att jag är för våld utan att du är emot politik och att du vill missionera och bekämpa irrläror. Jag till exempel anser att anabaptismen är en tveksam del av kristendomen. Ska jag åka hem till dig och missionera om att jag anser att du har fel och borde följa min tro istället?

    Nej, istället kan vi fortsätta samtalet. Åk till 3e världen och lär istället. Det finns mycket visdom om livet där.

    Gilla

    1. Mission är det mest grundläggande inom kristendomen som alla kristna ska syssla med. Det är för oss att sprida en sanning, på samma sätt som utbildning i tredje världen är att sprida sanning. Om en lärare säger att det t ex finns fler insekter än däggdjur – ett faktum – och några av barnen protesterar, sätter sig då läraren ner och säger ”ja men det var ju en annan syn på saken, låt oss samtala om detta så kanske verkligheten ändras…” Sanningen är sann oavsett om människor tror på den eller inte.

      Men jag tror att du och jag främts är oense om innebörde av ett ord (mission) även om vi är ganska överens i sak. Jag tror absolut att jag har myckt att lära av människor i tredje världen, de har perspektiv på livet som vi tappat bort i väst, vilket jag följdaktligen har drabbats av. Så jag är absolut inte stängd för att ta intryck och lärdomar av dem. Men om någon säger att man ska vara polygam, eller mörda albinos, eller blada ihop stat och kyrka, så kan jag omöjligen säga ”Ja men det är ju också god moral, låt oss samtala om det”. I kristendomen är sanningen oerhört viktig, och man kan inte kompromissa med sanningen. Man kan inte diskriminera eller straffa dem som inte följer dem, men man ska stänigt visa dem på rätt väg.

      Och även du missionerar. 🙂 Du behöver inte komma hem till mig och missionera att jag har fel, du har redan här på bloggen gjort det. 😉 Men som sagt, vi har olika definitioner på vad mission är. Att ”sätta sig ner och diskutera och invända mot och begrunda den andra personens åsikt” ser jag som mission. Mission är inte direkt att tvinga folk till krisendomen, snarare presentera den och argumentera för den. Sen får man acceptera andra åsikter även om de är fel. Jag är inte emot åsiktsfrihet, om du trodde det. Anabaptismen var ju en av få röreser som tidigt propagerade för religions- och åsiktsfrihet. Det är enligt mig den bästa delen av kristendomen, den mest Jesuslika.

      Gilla

  4. Visst har du rätt i att jag utför en slags mission, även om vi båda förstår att den skiljer sig från det du skulle vilja göra i 3e världen.

    Du skriver: ”Det är för oss att sprida en sanning, på samma sätt som utbildning i tredje världen är att sprida sanning.” Och om jag förstått dig rätt anser du att man kan jämföra sanningen i Guds existens med om det finns fler insekter på jorden än däggdjur. Blanda inte ihop begreppen. På barnets ifrågasättande kan läraren och eleven ge sig ut i världen och börja samla insekter och däggdjur och sen jämföra vilken grupp som är flest.

    Med Guds existens blir det svårare och det är därför det kallas en tro. Thomas Tvivlaren kunde visserligen sticka in ett finger i sidan på Jesus och konstatera att han levde. Men sen flyttade Jesus in i himlen och blev osynlig. Vi har alltså inga sådana handfasta bevis längre och står hänvisade till tron. Diskussion om sannolikheten i den tron har producerat bibliotek utan att någon har kommit fram till ett handfast ovedersägligt bevis.

    Det är därför det blir snurrigt när man kommer in på irrlära eller ej, i synnerhet när det handlar om andra människors tro.

    Gilla

Vad tänker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s