Bloggarkiv
Är egendomsgemenskap verkligen hållbart?
Gästinlägg av Markus Eddeland.
Många, men ändå en. Flera personer, men en gemenskap. Relationen mellan de tre personerna i treenigheten beskrivs som att det rör sig om tre olika personer, men ett och samma väsen. De är alltid helt och hållet överens i sin relation till varann, och lever i total kärlek. Treenighetsläran har varit en lång diskussion inom kyrkohistorien, och en grundavgörande lära inom den kristna tron. En viktig poäng med denna är det stora föredömet Gud blir för oss i hur en kristuslik gemenskap levs.
Det är omöjligt att missa hur beroende Jesus är av de andra personerna i treenigheten under Hans jordiska liv. Varje andetag, varje finger Han lyfter, gör Han för att Fadern vill det och Anden ger kraften. I hela sitt liv så är Jesus ett moraliskt föredöme på hur ett gudsnära liv ter sig. Detta gudsnära liv som förvandlar oss, samtidigt som Gud helt utan våra bedrifter frälst oss utav sin nåd, och fört oss från död till liv.
Kanske den största anledningen till att människor finner att kristen tro är ohållbar och inte trovärdig är den stora skillnaden mellan Bibelns historiska berättelse om de första kristna, och de kristnas liv idag. Den bibliska modellen upplevs alltså som falsk marknadsföring; att det som står skrivet inte är det som tas efter i det levda tron. Varför är det så här?
Gud eller staten
Sedan såg jag, och se: en stor skara som ingen kunde räkna, av alla folk och stammar och länder och språk. De stod inför tronen och Lammet klädda i vita kläder med palmkvistar i sina händer. Och de ropade med hög röst: ”Frälsningen finns hos vår Gud, som sitter på tronen, och hos Lammet.” (Upp 7:9f)
Den senaste tiden har fokus riktats mot USA och vad presidenten håller på med där. Mitt i Donald Trumps tal om att göra Amerika great igen och att sätta den amerikanska starten först har tankar kring Gud och nationen snurrat i mitt huvud. På hemmaplan har vi återinförd värnplikt vilket också är en anledning att fundera kring de här frågorna.
I 1930- och 40-talets Tyskland blandades stat och tro allt mer ihop, till den grad att den tyska lutherska kyrkan allt mer blev en nazistisk propagandamaskin. (För den som vill fördjupa sig är Eric Metaxas roman om Dietrich Bonhoeffer ett hett tips.) Historien visar tydligt att det som kristen finns en stor fara i att blanda ihop Guds rike med nationalstaten. Staten är en avgud som det är fruktansvärt lätt att tillbe. Många gånger har vi närmare till att tro att staten ska rädda oss när det krisar än att Gud ska göra det.
I kontrast till detta har vi evangeliet om Jesus. Evangeliet är till sin natur gränsöverskridande. Det finns inga kristna länder, begreppet är i sig självt motsägelsefullt, och vårt mål eller vår längtan ska aldrig vara att skapa ett sådant land. Vårt mål är att tillbe Gud med syskon ”från alla folk och stammar och länder och språk.” Read the rest of this entry
Den stora debatten om kristen anarkism
Nytt avsnitt av Jesusfolket! Sarah menar att staters makt är viktig för att skapa en bättre värld, medan Micael tycker att kristna ska avstå från politik och verka för en värld utan stater. De kastar sig in i en färgsprakande debatt om detta, med en oväntad vändning mot slutet! Vem håller du med?
Podcasten Jesusfolket hittar du här eller varhelst podcastar finns. Gilla gärna Jesusfolket på Facebook!
Skit i statens pengar, lev i egendomsgemenskap istället!
En av Jesus Armys kommunitetshus
Så budgeten presenterades igår och den var en besvikelse på flera sätt. Urholkningen av biståndsbudgeten fördubblades så att 20% av biståndspengarna går till flyktingmottagande i Sverige. Likt Diakonia säger jag att generös invandring är jättebra och viktigt, men att ta de pengarna från de fattiga istället för från de rika suger. Andra tråkiga besked från den rödgröna regeringen som många kristna upprörts över är att avdragsrätten för gåvor försvinner och att bidragen till trossamfunden halveras. Dagen skriver mycket om det idag.
Men egentligen är statliga bidrag till samfunden helt onödiga, sett till vad kyrkorna ska göra. Urkyrkan, den tidiga frikyrkorörelsen och husförsamlingsrörelsen i Kina är tre exempel på kristna rörelser som vuxit explosionsartat, fört mängder till tro, hjälpt mängder med fattiga människor och upplevt många tecken och under utan något som helst statligt bidrag – tvärtom blev de förföljda av staten! Idag saknar vi till stor del elden, passionen för Jesus och överlåtelsen till kyrkan, och då blåser staten in pengar i samfundsliken för att de ska ha sina institutioner och kaffeapparater medan de glider allt längre ifrån vad det verkligen innebär att följa Jesus.
Se på Jesus Army, en av de mest bibliska kyrkorna i Europa! De är ett av de minsta samfunden i Storbritannien – de har inte fler än 1500 medlemmar – men de har sjukt mycket pengar att röra sig med sett till sin storlek. Detta är för att 500 av medlemmarna lever i fullständig egendomsgemenskap. 100% av deras lön går till den gemensamma kassan, som finansierar kommuniteternas rullande utgifter, kyrkans administration samt det omfattande sociala arbetet i deras Jesus Centres. Read the rest of this entry
Gud är kriminell
Jag älskar att läsa i Apg 5 om hur Gud pepprar på med tecken, under och mirakler genom apostlarna, hur de därför blir fängslade av den tråkiga religiösa eliten och hur Herren då sänder en ängel till att öppna fängelsedörrarna så att de kan gå ut och predika Evangeliet igen. Samma sak händer i kapitel 12; efter att Jakob blivit martyr fängslas Petrus för att ställas inför rätta, men då kommer en ängel och befriar honom igen. Fattar ni vad detta innebär? Gud är kriminell! Han går emot puckade människolagar som bryter mot Hans vilja. En kristen ska inte följa lagar som är orättfärdiga och leder till lidande och död utan bryta mot dem i Jesu Namn.
Det finns många exempel på heliga lagbrytande lärjungar, alltifrån Martin Luther King till de kristna aktivister som deltar i #blockad. Även broder Yun från Kina är en helig kriminell som arresterats och torterats många gånger för att han spridit Evangeliet. Här läser jag ur hans självbiografi Den himmelske mannen om hur Gud precis som i Apg 5 och 12 hjälpte honom fly från fängelset:
”Därför tänker vi som Jesu lärjungar inte rösta”
Så här skriver tre av mina syskon om tro och politik:
Lars:
Olika bibliska profetord som daniel 2:44 berättar om när Guds rike tar över makten och att den rådande politiska makten krossas och förintas, lika så i uppenbarelseboken talas det i 19:19 hur jordens kungar och deras härar församlas mot ryttaren på den vita hästen (Kristus). Det är inte svårt att se att politiken alltmer drar åt hedonistiskt matriellt håll och det är väl bara en tids fråga innan vi kristna anses vara en allmänfara som bör utrotas. Dom kristna som vill snacka in sig med makten tror jag begår ett super misstag. Skökan i uppenbarelse boken vem är hon ? Risken finns att det är bilden av en kyrka som är trolovad med kristus men delar bädd med stadsmakten. Och som profetian berättar kommer skökans älskare till sist att få avsmak för henne och plundra henne och utblotta.
Själv tycker jag att det finns folkrörelser och visionärer som är intressanta, i mitt fall den gröna rörelsen som jag tror har ett stort mått paradislängtan och vill se något annat än ett materialistiskt samhälle. Men att snacka in sig med dom stora makthavarna och tro man ska smygpåverka dom med bibeln tror jag kommer att visa sig vara en rejäl felsatsning i slutändan. Att odla anden och tala utifrån andlig kraft och kunskap och påverka nere i från ja det tror jag på.
Rösta på tomma stolarnas parti 19 september!
Men vi har vårt medborgarskap i himlen, och därifrån väntar vi Herren Jesus Kristus som Frälsare. (Fil 3:20)
Att kristna som himmelska medborgare och fiendeälskande ickevåldsförespråkare inte kan vara politiker innebär inte för alla kristna med denna uppfattning att det därmed är fel att rösta. Även om man anser att kristna inte kan delta i statens blodiga aktiviteter (som jag skrev i mitt förra inlägg är staten per definiton en våldsorganisation) poängterar man att kristna ska ta sitt samhällsansvar och rösta på den i vart fall minst dåliga kandidaten. Jag hade själv denna syn för inte så länge sen och blev konfunderad när vissa av mina kristna syskon rev sönder sina röstkort. Men jag hade då inte insett att staten förändrar samhället endast med våld som maktmedel och att det finns många alternativa oblodiga sätt att förändra samhället på än att lägga en lapp i en låda vart fjärde år.
Problemet med att rösta som kristen pacifist är att oavsett om man röstar på en kandidat med goda, sunda, kristna värderingar sprider denna sina värderingar med hjälp av polisiärt och militärt våld. Den ”minst dåliga” kandidaten är fortfarande en som använder våld. Och faktum är att det därmed inte är den minst dåliga kandidaten ur kristen pacifistisk synvinkel, utan den bästa riksdagskandidaten är den som inte använder våld, dvs. inte utnyttjar våldsmakten i Riksdagen. Vi kristna som menar att kristna inte kan vara politiker bör rösta på människor som inte vill vara politiker. Det är den minst dåliga kandidaten.
Sådana kandidater finns inte, kanske man tänker. Men faktum är att de finns. Tomma stolarnas parti vill mobilisera soffliggare och genomdriva en reform som gör att blankröstarnas röster räknas, helt enkelt genom att inte gå till Riksdagen om de blir inröstade. ”Vi söker inte makten! Vi vill inte ens ha den!” skriver de på sin lilla hemsida. En vanlig blankröst (eller sönderrivet röstkort) innebär bara att makten övergår till någon annan. Men om tillräckligt många kristna pacifister röstar på en kandidat som använder ickevåld, dvs. inte befinner sig i Riksdagen, kommer det bli uppenbart för världen att här är tusentals Jesuslärjungar som inte förändrar samhället med svärd utan genom trasa och fotbalja (Joh 13), som engagerar sig i civila organisationer istället för politiska.
Varför kristna inte kan vara politiker
Jesus kallade dem till sig och sade: ”Ni vet att folkens ledare uppträder som herrar över sina folk och att deras stormän använder sin makt över dem. Men så skall det inte vara bland er. Nej, den som vill vara störst bland er skall vara de andras tjänare, och den som vill vara främst bland er skall vara de andras slav. Så har inte heller Människosonen kommit för att bli tjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många.” (Matt 20:25-28).
Vi tillhör ett annat rike
En mycket bra video med Greg Boyd, evangelikal amerikansk pastor, om Guds och Världens riken:
Något skrämmande håller på att ske i Sverige (och även Finland). Vi börjar älska vårt land. Detta obibliska fenomen verkar till ytan harmlöst, man säger sig bara vilja fira ”att vi har det så bra här” och poängterar att man därmed inte tycker mindre om andra länder. Men det håller inte. Det ligger i nationalismens och fosterlandskärlekens essens att man ser det område man föddes i som högre ställt än alla andra – om man verkligen var internationalist och såg alla länder som jämlika skulle man naturligtvis vifta med alla länders flaggor på deras nationaldagar. Eller strunta i att vifta med någon flagga alls. Men att välja ut en tygbit och vifta med den leder till, även om det inte är ens avsikt, att man efter ett tag avtrubbas mot främlingsfientlighet och nedvärderande av andra länder. Man älskar inte sin nästa som Jesus uppmanade oss till (Matt 22:39), man älskar bara de som föts vid rätt sida gränsen och som dansar kring midsommarstången.
Debatt om regeringens slakt av infobidraget till biståndsorganisationer
Jag skriver mycket om bistånd nu, jag vet. Det är inte utan anledning, jag läser mycket om bistånd i skolan just nu, och för övrigt finns det en skrämmande okunskap om bistånd inom kyrkan. Men håll till godo, snart kommer fler texter om Anden och karismatik.
Jag röt till för en månad sen om hur regeringen skär ner på informationsbidraget till biståndsorganisationer med 60 % på ett år samtidigt som svenska företag i u-länder får alltmer av biståndsbudgeten, och hur absurt detta är då biståndsorganisationer som bevakar att företag sköter sig i u-länder pga slakten av informationsbidraget nästan hamnar i konkurs. Det har blossat upp en debatt om detta i Dagen. Christian Holm, moderat riksdagsledamot i utrikesutskottet (som jag för övrigt träffat ett par gånger, en riktigt trevlig kille) försvarade nedskärningen 23 februari. Anders Malmstigen, biträdande generalsekreterare för Svenska Missionsrådet, Bo Forsberg, generalsekreterare för Diakonia och Niclas Lindgren, direktor för PMU (jag kallar dem fortsättningsvis i texten för de tre vise männen) svarade på Holms insändare den 2 mars. Den 10 mars svarade Holm i sin tur på deras debattartikel. Dags för mig att ge mig in i debatten.
Vilken kristendom byggde upp Sverige?
Dagen har skrivit mycket om hur skolverket diskuterar kristendomens betydelse för Sveriges historia, och därmed dess ställning i kursplanen, och har återgivit utbildningsministerns, humanisternas, regeringens och sin egen syn på saken. Och jag tycker det är ganska klart att, som Dagens ledarblogg skriver, även om vissa värderingar som kyrkan inpräntat isamhället finns på annat håll går det inte att bagatellisera kristendomens roll i Sveriges ideologiska utveckling som humanisterna gör. Däremot får man inte glömma bort vilken sorts kristendom som har påverkat det svenska samhället. Det har varit en heretisk kristendom som horat med staten, förtryckt de fattiga, uppmanat till hustrumisshandel och korståg, trängt undan den Helige Ande och förföljt oliktänkande – inte minst kristna som protesterat mot kyrkans otukt.
EFK vill inte vara statskyrka
Roligt att läsa EFK-pastorn Øyvind Tholvsens debattartikel där han uppmanar alla frikyrkor att avsäga sig vigselrätten – inte minst för att frikyrkorna har ”en 150-årig uttalad hållning inom frikyrkan att vilja skilja statens angelägenheter från kyrkans”. Gött! Bort med den konstantinska anden från Jesu Kristi kyrka!
Kyrka sammanblandas med stat i Zambia
Dagen skriver om Zambia idag. Zambia blev officiellt ett kristet land 1991. Politik och religion blandas samman, politiker använder religiösa uttryck om politiska fighter och stoltserar med sin kristna tro samtidigt som de råder över landets krigsmakt. Tack och lov kritiserar Suzanne Matale, generalsekreterare för Zambias kyrkoråd, denna utveckling.
Den tidiga Pingströrelsens antinationalism
Jag har redan skrivit om att de första pingstvännerna var pacifister, något inte så många vet om. Som en följd av detta var de också antinationalister. Följande är hämtat från rapporten Historical and Contemporary Pentecostal Critiques of Nationalism av Paul Alexander (ordförande för Pentecostals and Charismatics for Peace and Justice):
Grant Wacker recognizes rightly that the majority of early pentecostals believed the “Christians’ fundamental allegiance should never be lodged with the state since the state was an earthly fabrication. Like the Tower of Babel, the state signaled human presumption at best, the enthronement of godlessness, immorality, greed, and violence at worst.”17 The early pentecostals themselves said this with even more fire.
andreascucca
David Larsson
desireekjellin
Emma Andersson
emilioghazal
emilnorberg
estacke
foolforjesus
Frida Lindberg
hansakesundberg
Hela Pingsten
jakobromeborn
Katarina Hedman
Anneli Lendrup
Marie Larsson
Marius Ihlar
Jacob Schönning
minlund
nataliemariasophie
rebeckajoyrodriguez
samiranygardmirzaei
Sarah Grenholm
Sara
sirakamanuel
Markus Eddeland
suri
