Vi har effektivt suddat ut fastan

Jag skrev denna text för typ ett år sen. Den passar bra nu på fettisdagen, inte minst när Dagen har ett reportage om att de flesta frikyrkoförsamlingar blankt och arrogant struntar i fastan.

Fastan är en andlig handling som vi effektivt har suddat ut. Närapå ingen svensk kristen fastar längre. Däremot har vi kvar fettisdagen som inledde fastan. 2009 åt vi 6 000 000 semlor bara på fettisdagen. Och julborden och påskborden som avslutade fastan (det var en fasta i advent förr också) är fetare än någonsin. Samma mönster finns i andra länder, där fastan tonats ned medan karnevalerna maximerats något oerhört.

Fastan är något som måste tas tillbaka i kyrkan. Jesus sade ”När ni fastar” (Matt 6:16) inte ”Om ni fastar”. Fastan räknades av judendomen som en av de tre stora goda gärningarna, de andra två var bön och allmosor (det är dessa Jesus talar om i Matt 6). Att fasta bör vara lika självklart i det kristna livet som att be och ge till de fattiga. Men vad innebär det att fasta? Varför gör man det?

När man inte äter mat händer det något med en. Inte bara kroppsligt, utan andligt. Mat fyller en så stor del av våra liv, och när vi plötsligt skär bort den delen måste vi fokusera på annat och ägna vår tid åt annat. Detta annat ska naturligtvis vara Gud. Genom att pausa från vårt ständiga intag av bröd kan vi fokusera på det andliga bröd vi får av Jesus, Livets bröd (Joh 6:48). Fastan är en tid då vi ska fokusera på Gud och förstå att vi är beroende av Honom, inte av mat. När Jesus fastade innan Han började sin verksamhet (Matt 4:1-11) frestade satan Honom att förvandla stenarna där i öknen till bröd som Han kunde mumsa i sig. Men Jesus svarade ”Det står skrivet: Människan lever inte bara av bröd, utan av varje ord som utgår från Guds mun.” (jfr 5 Mos 8:3). En sådan inställning ska en fastare ha.

Samtidigt som fastan är en handling som fördjupar relationen med Gud är det en handling som för en närmare de fattiga. Fastan har tydliga ekonomiska dimensioner. Herren påminner Israel genom Jesaja att fasta utan politiska och sociala konsekvenser gentemot de fattiga och förtryckta är värdelös.

”Varför fastar vi, när du inte ser det, varför späker vi oss, när du inte märker det?” Men se, på er fastedag gör ni vad ni har lust till, och alla era arbetare driver ni hårt. Ni håller er fasta med kiv och trätor, ni slåss med onda nävar. Ni fastar inte på sådant sätt nu att ni kan göra er röst hörd i höjden. Skulle detta vara en sådan fasta som jag vill ha, en dag då människan ödmjukar sig? Att man hänger med huvudet som ett sävstrå och sätter sig i säcktyg och aska, vill du kalla det att hålla fasta och en dag till Herrens välbehag? Nej, detta är den fasta jag vill ha: Lossa orättfärdiga bojor, lös okets band, släpp de förtryckta fria, bryt sönder alla ok, ja, dela ditt bröd åt den hungrige, skaffa de fattiga och hemlösa en boning, kläd den nakne var du än ser honom och drag dig inte undan för den som är ditt kött och blod. Då skall ditt ljus bryta fram som morgonrodnaden och ditt helande visa sig med hast. Din rättfärdighet skall gå framför dig och Herrens härlighet följa i dina spår.  Då skall Herren svara när du åkallar honom. När du ropar, skall han säga: ”Se, här är jag.” Om du gör dig av med varje slags ok, om du slutar att peka finger och tala onda ord, om du delar med dig åt den hungrige av det du har och mättar den som lider nöd, då skall ditt ljus gå upp i mörkret och din natt bli lik middagens ljus. (Jes 58:3-10)

När man fastar, dvs. avstår från bröd, ska man dela sitt bröd åt den hungrige. När man avstår från mat är det till ingen nytta om man inte ger den maten man annars skulle ha ätit upp till den fattige. De tidiga kristna berättar att när de inte hade tillräckligt med mat till de hungrande vid deras dörr beordrades hela församlingen att fasta tills alla kunde äta en gemensam måltid. Det är kärlek!

Fastan innebär inte bara att man ödmjukar sig och räknar sig för intet, det är inte ens väsentligt om man inte arbetar för de fattiga och förtryckta. Fasta innebär att man aktivt verkar för social rättvisa. Man ska inte bara klä den nakne och mätta den hungrige utan också lossa orättfärdiga bojor, lösa okets band, släppa de förtryckta fria och bryta sönder alla ok. Vi ska krossa de sociala orättvisor som förtrycker folk, inte bara ge mat och kläder till människor. Sann fasta praktiseras i att arbeta för frihet.

Bibeln säger tydligt att man ska ge allt utom det nödvändigaste till de fattiga. Fastan är tillfället då vi till och med ska ge bort det allra nödvändigaste till de fattiga. På så sätt skapas rättvisa. De hungrande mättas på grund av att de mätta får hungra lite. Jag tror inte att de 16 000 barn som kommer att svälta ihjäl idag behöver fasta. Däremot behöver de miljontals rika kristna i världen garanterat fasta för att mätta dessa barn.

Jag har hört många präster och pastorer som inför fastetiden poängterat att fastan inte bara behöver innebära att avstå från mat utan att man lika gärna kan avstå från något annat som man använder ofta: godis, TV, alkohol, musik… Och även om det kommer som en lindring för dem som känner sig pressade av att hungra måste jag ändå kritisera den uppfattningen. Fasta är att inte äta mat. Saker som vi inte behöver ska vi inte fasta från ett tag, utan dem ska vi aldrig använda.

Vi ska alltid avskära oss det som inte är nödvändigt, men fasta innebär att avstå till och med från det mest nödvändiga. Först då inser vi att det egentligen bara är Gud som är nödvändigt, Hans andliga mat är viktigare än fysiskt bröd. Äran tillhör Honom, amen.