Uppståndelsen

Det är påskdagen. Jesus uppstod för att bevisa att döden är besegrad, den kan varken hålla Honom eller de som följer Honom fången. Genom att Jesus dog den död vi förtjänade har Han öppnat upp vägen till evigt liv för oss.

Medan de talade om detta, stod Jesus själv mitt ibland dem och sade: ”Frid vare med er.” Uppskakade och förskräckta trodde de att de såg en ande. Men han sade till dem: ”Varför är ni så förskräckta, och varför stiger det upp tvivel i era hjärtan? Se på mina händer och mina fötter att det verkligen är jag. Rör vid mig och se. En ande har inte kött och ben, som ni ser att jag har.” (Luk 24:36-39)

Trots att lärjungarna blivit underrättade om att detta skulle ske blir de chockade. Det är för underbart för att vara sant. Luften hade helt gått ur dem när Jesus dog, de såg ingen mening med allt de varit med om tillsammans med Honom, allt slutade i ett fruktansvärt antiklimax.

Han frågade dem: ”Vad är det ni samtalar om?” Då stannade de och såg bedrövade ut. Och den ene som hette Kleopas sade till honom: ”Är du den ende främling i Jerusalem som inte vet vad som hänt de här dagarna?” Han frågade dem: ”Vad då?” De svarade: ”Det som har hänt Jesus från Nasaret, en profet, mäktig i ord och gärning inför Gud och allt folket. Honom har våra överstepräster och rådsmedlemmar utlämnat till att dömas till döden och låtit korsfästa. Men vi hade hoppats att han var den som skulle frälsa Israel. (Luk 24:17-21)

Men när Jesus bevisade att Han är uppståndelsen och livet (Joh 11:25) fick de ny kraft och satte igång med att sprida det som skulle bli världens största religion. Glöden och kärleken i deras hjärtan när de predikar om uppståndelsen går inte att miste på:

Mina bröder, jag får väl öppet säga er att vår stamfader David är både död och begraven, hans grav finns ibland oss än i dag. Han var profet och visste att Gud med ed hade lovat att sätta någon av hans ättlingar på hans tron. I förväg såg han Kristi uppståndelse och sade: Han skall inte lämnas kvar i graven, och hans kropp skall inte se förgängelsen. Det är denne Jesus som Gud har uppväckt, och vi är alla vittnen till det. (Apg 2:29-32)

Uppståndelsen är så central för att Evangeliet till syvende och sist handlar om att du kan få evigt liv genom Jesus Kristus. Bibeln handlar om livets seger över döden. Som kristen är du odödlig, tack vare Guds nåd kommer du alltid, utan slut, få uppleva detta det mest underbara ting Gud skapat och gett oss: Livet.

Jag har kommit för att de skall ha liv, ja, liv i överflöd. (Joh 10:10)

Det är därför det blir så absurt när man plockar bort uppståndelsen och det eviga livet från kristendomen. Ingenting blir kvar då. Kristna som inte tror på uppståndelsen har visserligen alltid varit en minoritet men Paulus är tydlig med att en sådan kristendom inte är en kristendom alls: utan uppståndelsen är vår tro värdelös.

Om det nu predikas att Kristus har uppstått från de döda, hur kan då några bland er påstå att det inte finns någon uppståndelse från de döda? Om det inte finns någon uppståndelse från de döda, har inte heller Kristus uppstått. Men om Kristus inte har uppstått, då är vår predikan meningslös och er tro meningslös. Då står vi där som falska vittnen om Gud, eftersom vi har vittnat mot Gud, att han uppväckte Kristus, som han inte har uppväckt, om det verkligen är så att döda inte uppstår. Ty om de döda inte uppstår, har inte heller Kristus uppstått. Men om Kristus inte har uppstått, då är er tro meningslös och ni är ännu kvar i era synder. Då har också de som insomnat i Kristus gått förlorade. Om vi i detta livet sätter vårt hopp endast till Kristus, och han inte har uppstått, då är vi de mest beklagansvärda av alla människor. Men nu har Kristus uppstått från de döda som förstlingen av de insomnade. Ty eftersom döden kom genom en människa, så kom också de dödas uppståndelse genom en människa. (1 Kor 15:12-21)

Evigt liv är ingen bisak utan kristendomens innersta kärna. Vi går inte i kyrkan bara för att det är kul att sjunga sånger och träffa människor (i vart fall ska vi inte göra det) utan för att prisa Gud för att Han är uppstånden, tacka Honom för vårt eviga liv och hämta kraft att sprida det eviga livet vidare till alla människor. Visst är arbete för fred och rättvisa viktigt, det kan ingen som läser min blogg påstå att jag inte tycker, men utan mission och vittnesbörd om det eviga livet är det värdelöst. Vi kan ge någon mat och kläder för resten av livet och så blir hon överkörd av en buss nästa dag. Det allra viktigaste vi kan ge till människor är inte våra pengar, vårt arbete eller våra saker, utan ett enkelt vittesbörd om att Gud älskar dem och vill ge dem evigt liv. Detta påminner påskdagen oss om: Kristus är uppstånden, vi kommer uppstå och Han vill hjälpa oss sprida vidare budskapet om Uppståndelsen och Livet till jordens yttersta gräns. Amen.