Bloggarkiv

Hur kan man på allvar tro att Jesus har uppstått?

Gästinlägg av Sonja Abrahamsson.

Nu har det varit (och är väl på sätt och vis fortfarande) påsk och då kan man ha fått höra ett och annat  ”Jesus är uppstånden!”.

Och innan jag blev kristen så hade det väl nån gång då och då fladdrat förbi mig med att ”Jesus lever”. Men det var en sån där grej som jag på något sätt sorterade bort som skräpinformation. Det fastnade helt enkelt inte.

Något som jag också hörde då och då och som hade betydligt lättare att fastna var det här att ”Jesus dog på korset”. 

För till skillnad från ovanlig uppståndelse från de döda så kunde jag ta in och smälta sannolikheten att någon råkat ut för den betydligt vanligare döden.

Så det var där som mitt fokus landade i hela den här berömda Jesus-på-korset-affären. Det landade på att han dött. ”För oss”. Vilket jag för övrigt tyckte verkade helt onödigt. ”För min del hade han gärna fått fortsätta leva” minns jag att jag sa. Jag kände mig ganska storsint när jag sa det också, haha.

somnainisleep.png

”Ty detta budskap om korset är en dårskap för dem som blir förtappade, men för oss som blir frälsta är det en Guds kraft” Korintierbrevet 1:18

Read the rest of this entry

Jesu uppståndelse: gravplundring, hallucinationer – eller mirakel?

Jesus-Resurrection-Walking-out-of-Tomb-900.jpg

Text skriven för Svenska apologetiksällskapet.

Livets bräcklighet

Förra veckans terrordåd i Stockholm får oss oundvikligen att tänka på livets bräcklighet. Det fanns ingen gemensam nämnare för dem som dödades. Maïlys, den belgiska kvinnan som väntade på Drottninggatan för att träffa sina vänner hade inget att göra med Ebba, den elvaåriga flickan som var på väg hem från skolan. De dog urskillningslöst.

Samma sak kan hända oss, när som helst. Det behöver inte ske genom en terrorattack, utan genom plötslig sjukdom eller en olycka. Vi kan inte ta livet för givet. Faktum är att vi kan vara döda imorgon.

När jag var ateist i yngre tonåren avskydde jag att tänka på detta. Jag kvävde mina existentiella tankar med underhållning av alla möjliga slag. Men när en familjemedlem hastigt gick bort kunde jag inte hålla dödsångesten på avstånd. Som jag beskrivit i djupare detalj här slutade det med att jag den 2 april 2006 blev kristen. Några veckor senare bad jag Gud visa sig för mig, och jag såg syner av Jesus nästan varje kväll i över ett år.

När jag berättar detta för ateister påpekar de ofta att min starka vilja att Gud skulle finnas och ge mig evigt liv påverkade mitt beslut att börja tro på det. Men viljan att något ska vara sant innebär inte att det är sant. Och det stämmer, men det innebär inte att min slutsats automatiskt är falsk. Read the rest of this entry

Dagens bästa #Kristusäruppstånden-tweets

Jesus lever halleluja! Jag har tidigare berättat om hur jag sett den uppståndne Kristus, och idag är en stor glädjedag för mig och miljontals av mina syskon då vi firar att Jesus besegrade döden och öppnade vägen till evigt liv. Jublet har dessutom trendat på Twitter, och här är några av mina personliga favvo-tweets med taggen #Kristusäruppstånden:

loggandreasfrälsis

Read the rest of this entry

Uppståndelsen händer medan vi väntar

Gästinlägg av Sunniva Rettinger.

St-Mary-Magdalene

Lukasevangeliet 23:55-56

Herre, Du låg i graven idag. Hela natten, hela dagen, och hela kommande natt. Vad Du gjorde vet jag inte. Petrus sa senare att Du predikade för andarna.

Vad gör vi? Vi väntar. Vi råkar veta hemligheten, som inte Dina lärjungar visste. Fast de visste, för Du hade sagt det. Men de hade glömt det. ”Sabbaten tillbringade de efter lagens bud i stillhet.” Vi glömmer nog också, bland målade ägg, färgglada fjädrar, godis… Glömmer vad som händer, egentligen.

Vad händer när vi väntar? Du hade tidigare gett två möjligheter. Du talade om mannen, förvaltaren, som slår sina medtjänare när hans herre är bortrest. Du talade om tjänaren som gräver ned sitt pund i rädsla för sin herre. Du talade om flickorna som inte skaffar olja till sina lampor. De som glömmer vad som händer, egentligen. Read the rest of this entry

Korset i centrum

jesus army crossRunt min hals hänger en miniatyrmodell av ett avrättningsredskap. När man fokuserar mycket på lärjungaskap är det viktigt att aldrig glömma bort frälsningen, när man läser mycket om Jesu liv är det viktigt att aldrig glömma Jesu död, när man talar mycket om Guds Rike är det viktigt att aldrig glömma bort försoningen. Evangeliet och evangelisationen är egentligen det tredje benet i Hela Pingsten, vid sidan om karismatiken och aktivismen, och i en serie blogginlägg vill jag lyfta fram en av de mest centrala delarna av Evangeliet, och av den kristna tron överhuvudtaget, nämligen Jesu död på korset. I denna första del vill jag skriva om varför korset är så centralt.

I jämförelse med alla andra bibliska personer ges Jesu död väldigt mycket utrymme i evangelierna. Det beror delvis på att Hans död var en väldigt tragisk och komplex avrättning, men det visar förstås också på en prioritering hos författarna – Johannes Döparens eller Stefanus död fick ju inte alls lika stort utrymme. Och det beror på att enligt den urkristna förståelsen hade Jesu död på korset kosmiska, universella konsekvenser för hela mänsklighetens frälsning.

De första kristna proklamerade att Jesus dog för människornas synder (1 Kor 15:3). Jesus var syndfri (Hebr 4:15) och förtjänade därför inte döden (Rom 6:23), men Han dog i vårt ställe för att vi skulle få det eviga liv vi inte förtjänar. På så sätt försonar Jesu död oss med Gud (Rom 5:10), korset besegrar syndens och dödens makter (Kol 2:14-15) och det gör det möjligt för alla att tillhöra Guds folk oavsett våra synder (Ef 2:16).

A pretty big thing alltså. Att folk blir helade, generösa och skapar fred är toppen, men det frälsningen ger är så galet mycket större. Mat på bordet och hälsa ger dig max 100 år, tron på Jesu försoningsverk på korset ger dig oändligt med år. Korset och frälsningen kan aldrig bli en parantes, ett sidospår eller en bonus utan måste vara central i förkunnelsen.

Read the rest of this entry

Den heliga eldens mirakel i Jerusalem

Idag är det den ortodoxa påskdagen. Följande fantastiska vittnesbörd kommer från den ortodoxa bloggen Gäst och främling av Mikael Fälthammar.

Den heliga elden.

”Det händer ofta att ikoner gråter när Himlen vill visa sin närhet till oss. Vi har också helgon till vilka Gud ger många andliga gåvor. Men inga av dessa mirakler har en så djupgående och symbolisk innebörd för oss som den heliga eldens mirakel. Det är nästan som ett sakrament. Elden gör Kristi uppståndelse så verklig för oss, som om han dog för bara några år sedan,”

– hans salighet patriark Diodorus I

Den heliga elden

Den heliga elden

Varje år vid samma tid, på samma sätt och på samma plats sker ett av de största Kristna miraklen inför världens ögon: den heliga eldens mirakel. På påskafton, den heliga lördagen, samlas troende från hela världen vid den heliga gravens kyrka i Jerusalem för att ta del av denna händelse. Vid denna tiden faller nämligen Guds eld från himlen och tänder mirakulöst patriarkens ljus och kyrkans alla lampor.

Read the rest of this entry

Kristus är uppstånden!

Den bästa påskpredikan jag har hört! Min gode vän Michael när han är som bäst.

Jesu uppståndelse är kristendomens grundläggande mirakel

Paulus som har skrivit en stor del av Bibeln sammanfattade den kristna tron såhär:

”Jag meddelade er det allra viktigaste, vad jag själv hade tagit emot, att Kristus dog för våra synder enligt Skrifterna, att han blev begravd, att han uppstod på tredje dagen enligt Skrifterna, och att han visade sig för Kefas och sedan för de tolv. Därefter visade han sig för mer än femhundra bröder på en gång, av vilka de flesta ännu lever, medan några är insomnade. Sedan visade han sig för Jakob och därefter för alla apostlarna. Allra sist visade han sig också för mig.” (1 Kor 15:3-8). Att Jesus dog för våra synder skrev jag om för två dagar sen, det är genom att Jesus dog för oss som vi kan få evigt liv. Paulus lägger dock mest fokus på uppståndelsen, han radar upp alla som mötte Jesus efter att han hade uppstått från de döda. Varför gör han det?

Jo, för uppståndelsemiraklet bevisar att det Jesus predikade är sant, det är när vi ser att han lever som vi vet att han dog för oss.

Det här tog ett tag för mig att fatta. Jag tyckte det egentligen var lite obegripligt att de första lärjungarna talade så mycket om uppståndelsen. Jag tyckte bara att korset var viktigt, det är ju genom korset vi får evigt liv, det var där Jesus dog för oss och tog straffet för våra synder på sig, uppståndelsen såg jag som en kul bonusgrej (även fast jag insåg att det vore pinsamt om Jesus predikade evigt liv och sen dog själv) utan att ha någon större teologisk betydelse. Jag tror att anledningen till att jag inte förstod uppståndelsens betydelse var att jag inte var tillräckligt öppen för det karismatiska. Även om jag alltid trott att Gud kan göra under är det först på senare tid som jag förstått att mirakler är så oerhört centralt inom kristendomen att om man tar bort det övernaturliga finns det absolut ingenting kvar.

Read the rest of this entry

Uppståndelsen

Det är påskdagen. Jesus uppstod för att bevisa att döden är besegrad, den kan varken hålla Honom eller de som följer Honom fången. Genom att Jesus dog den död vi förtjänade har Han öppnat upp vägen till evigt liv för oss.

Medan de talade om detta, stod Jesus själv mitt ibland dem och sade: ”Frid vare med er.” Uppskakade och förskräckta trodde de att de såg en ande. Men han sade till dem: ”Varför är ni så förskräckta, och varför stiger det upp tvivel i era hjärtan? Se på mina händer och mina fötter att det verkligen är jag. Rör vid mig och se. En ande har inte kött och ben, som ni ser att jag har.” (Luk 24:36-39)

Trots att lärjungarna blivit underrättade om att detta skulle ske blir de chockade. Det är för underbart för att vara sant. Luften hade helt gått ur dem när Jesus dog, de såg ingen mening med allt de varit med om tillsammans med Honom, allt slutade i ett fruktansvärt antiklimax.

Han frågade dem: ”Vad är det ni samtalar om?” Då stannade de och såg bedrövade ut. Och den ene som hette Kleopas sade till honom: ”Är du den ende främling i Jerusalem som inte vet vad som hänt de här dagarna?” Han frågade dem: ”Vad då?” De svarade: ”Det som har hänt Jesus från Nasaret, en profet, mäktig i ord och gärning inför Gud och allt folket. Honom har våra överstepräster och rådsmedlemmar utlämnat till att dömas till döden och låtit korsfästa. Men vi hade hoppats att han var den som skulle frälsa Israel. (Luk 24:17-21)

Read the rest of this entry