Jag blev en gång utmanad av Didaché, även kallad De tolv apostlarnas lära, (en tidig kristen skrift som uppkom någon gång mellan år 90 och 130 e.Kr.) då man uppmanas be Fader vår tre gånger om dagen i kapitel 8 vers 3. Naturligtvis är det inget krav på att vara en god kristen, och Bibeln säger ju ingenting om det, men jag tänkte att det onekligen är en god princip och såg ingen anledning till att inte göra det. Men det var oerhört svårt att få igång en rytm, min första tanke var att be i samband med måltiderna, men för en som aldrig bett bordsbön tidigare kommer man oftast inte på det förrän hälften av portionen är uppäten.
Så kom jag på att sätta mobilen på det. Klockan nio, tolv och tre piper den till, och oavsett var jag är eller vad jag gör tar jag då en kort bönepaus. Skillnaden är enorm. Obeskrivligt enorm. Jag kan inte annat göra än att djupt rekommendera alla som läser detta att göra detsamma, en enda liten Fader vår kan fylla en till bredden med Helig Ande, man får fokus på Gud och finner en kraftfull andlig rytm. Så be Fader vår tre gånger om dagen, be trettio. Du förlorar inte tid, kraft eller energi, tvärtom får du. Bön till Herren är motsatsen till resursslöseri.
Hela Pingsten 
Jag frågar av rent intresse: hur genomför du det rent praktiskt sett? Ber du ”i sinnet”, eller går du iväg någonstans, eller gör du som exempelvis muslimerna, att du ber högt på platsen där du råkar befinna dig?
(mitt svar på pacifismtråden dröjer nog till i helgen: tiden flyger iväg snabbare än vad jag trodde den skulle göra).
GillaGilla
Om jag är ensam ber jag högt, annars ber jag tyst. Än har jag inte gått iväg någonstans för att be i avskildhet, men det finns klara fördelar med det.
GillaGilla