Att sälja den Helige Ande

En av de tidiga pingstvännerna hade en välsignad helandetjänst. Han var själv läkare och hade blivit helad från en allvarlig skada efter förbön, och nu bad han för andras helande. Likt alla andra pingstvänner utsattes hans tjänst för verbal förföljelse av den sekulära pressen, och de lyckades hitta något som gav hans helandetjänst ett dåligt rykte långt framöver. Han sålde nämligen näsdukar som han hade bett för (se Apg 19:12) för fem dollar styck. Tidningarna basunerade ut ”Bli helad – om du har råd!”

Att göra något sådant är helt och hållet oacceptabelt och en skam för Kristi kropp. Oavsett hur välsignad en tjänst är i övrigt får man aldrig sälja Guds Andes gåvor. Det är en ny form av avlatsbrev, både om det sker genom ren och skär betalning eller genom kollektiva bestraffningar om man inte ger så och så mycket i kollekt (helt oberoende av hur mycket man kan ge).

Apostlagärningarna 8 innehåller en intressant text: 14 Då apostlarna i Jerusalem fick höra att Samarien hade tagit emot Guds ord, sände de dit Petrus och Johannes. 15 Dessa kom ner och bad för dem att de skulle få den helige Ande, 16 eftersom Anden ännu inte hade fallit på någon av dem. De var endast döpta i Herren Jesu namn. 17 Apostlarna lade då händerna på dem, och de tog emot den helige Ande. 18 När Simon såg att Anden gavs genom apostlarnas handpåläggning, kom han till dem med pengar 19 och sade: ”Ge också mig denna kraft, så att den jag lägger händerna på får den helige Ande.” 20 Petrus sade till honom: ”Till fördärvet med dig och dina pengar, eftersom du menar att Guds gåva kan köpas för pengar. 21 Du har inte någon del eller lott i den här saken, eftersom ditt hjärta inte är uppriktigt inför Gud. 22 Vänd dig därför bort från din ondska och be till Herren. Kanske skall han förlåta dig vad du tänker i ditt hjärta. 23 Jag ser att du är förgiftad av bitter galla och bunden med orättfärdighetens band.” 24 Simon svarade: ”Be ni för mig till Herren, så att inget av det ni har sagt kommer över mig.”

Denne Simon var en före detta trollkarl som hade fått många beundrare genom att utföra trollkonster. Men när han såg de tecken och under som skedde genom apostlarna häpnade han och kom till tro på Jesus, och som vi såg ovan blev han än mer upphetsad när han såg människor bli andedöpta genom handpåläggning och ville köpa sig samma kraft. Problemet med Simon är uppenbart, och jag tror tyvärr att många delar hans problem i frikyrkligheten, även om man förmodligen inte sysslat med det ockulta innan: Man springer och jagar coola mirakel, men man vägrar att omvända sig. Man vill köpa tecken och under utan att leva i goda gärningar och helgelse.

Till skillnad från att sälja Helig Ande ger Petrus ut den gratis och blir rosenrasande om någon erbjuder pengar för Honom. Ett sådant handlande visar på att man vill få Honom på ett enkelt sätt. Omvändelse från ondska och orättfärdighet är ju så jobbigt, att gräva i plånboken är så mycket enklare. Observera: detta handlar inte om att ge bort pengar som goda gärningar i och med sin omvändelse. Johannes Chrysostomos sa på 400-talet något som är otroligt aktuellt för den västerländska kyrkan idag: ”När du ber men inte får bönesvar, tänk efter hur många gånger en fattig man bett dig om något och du vägrat lyssna på honom.”

Men inte heller att ge till de fattiga är en betalning för Andens dop och gåvor. Det är vi skyldiga till ändå, och det gör vi automatiskt när Gud helgar oss. Vad som krävs för att ta emot den Helige Ande är intensiv bön, omvändelse från sina synder (vilket i regel innebär ett bekännande inför Gud), och en växande kärlek till Jesus. Ibland kommer dock den Helige Ande över oss innan vi hinner blinka. Men ett är säkert, det är aldrig så enkelt som att köpa potatis. En kyrka som kräver pengar för att ge folk andliga upplevelser kommer Jesus springa in i och förstöra (Joh 2).

Uppdatering: Dagen skriver om hur en pastor verkar stjäla från en gammal dam. Vi är i desperat behov av en väckelse.