Jag talade med min pastor idag, och det han ständigt frågar sig när han ser sig omkring på Kristi kropp är hur kyrkan i Sverige kommer se ut om hundra år om inte Jesus kommit tillbaka. Han är övertygad om att den kommer vara radikalt annorlunda. Faktum är att han tror att dagens etablerade kyrka inte kommer ha överlevt. Inte ens generationen som var kristna till namnet och samlades i kyrkan på högtider kommer finnas kvar. Kyrkan kommer i mycket högre grad tvingas vara en radikal motkultur som predikar Evangeliet ”from scratch”. Kulturkyrkor som inte har en vision och passion för Guds Rike kommer suddas ut.
När jag läser om det nya samfundet med fem alternativa namn funderar jag på hur det kommer utvecklas. Deras strategiska plattform låter riktigt, riktigt lovande: enkel, tydlig, och Biblisk med fokus på kombination av andligt liv och socialt arbete. Hur det kommer utformas i verkligheten är jag mer orolig för. Erfarenheten säger mig att Missions- Baptist- och Metodistkyrkan på senare tid kraftigt nedprioriterat mission, bön och Guds ord som enligt dokumentet är väldigt viktiga beståndsdelar.
Nå, viktigt är att komma ihåg att kyrkan i Sverige om hundra år inte lär se ut som beskrivet ovan, även om Jesus inte kommer tillbaka innandess. 1900 spekulerade präster och pastorer troligen kring samma sak. Sen kom Azusa och den karismatiska rörelsen och vände upp och ner på allting. Och inom en snar framtid lär Azusa2.0 vända upp och ner på allting i Sverige. Inklusive Gemensam Framtid.
Hela Pingsten 
Framtidens församlingar kommer säkerligen bestå mer av husgrupper än den ”traditionella” församlingskonstruktionen. Kristna kommer nog också få lära sig att inte ta något förgivet. Fortsätter utvecklingen som den gör så är säkerligen en majoritet av Sveriges befolkning muslimer om hundra år.
För övrigt är jag inte så imponerad av sammanslagningen. Finns bara ekonomiska motiv enligt mig. Visst det blir en fräschare förpackning men kommer innehållet att friskas upp?
GillaGilla
Beror sig mycket på vad som händer i samhället , ökade klassklyftor och annat elände tror jag och den nuvarande kyrkan som hade sin storhetstid från mitten på 1800-talet fram till 1950-60 talet ersätts av mer radikala lärljungar som vill söka och gestalta hela jesus lära för världen, tror att dessa kommer att få se azusa 2.0 🙂
GillaGilla
Ungefär så här funderar jag: På Azusa Street kom tydligen Kraften. Men vad gagnar det oss om vi kan göra än så många kraftgärningar och tecken om vi inte har kärlek? (1 Kor 13) Kärleksbristen visade sig i långa syndakataloger och hjärtlösa uteslutningar.
Så kom lovsångsväckelsen, ungefär parallellt med trosrörelsen. Det var kärlek, kärlek, kärlek… ”Du är suverän, du är upphöjd, jag lovar och prisar dig….” i timtal. Lovsångsledarna peppades med specialundervisning om Davidshjärtan och pannor av stål. Det fanns ingen gräns för vad vi med vår lovsång skulle åstadkomma. Bibelstödet var väl sisådär med, men framtidsoptimismen var det inget fel på.
En gång under trosrörelsens första stapplande steg här i Sverige, var jag med i en liten grupp ungdomar som var influerade av framgångsteologin. Själv kände jag att jag inte kunde ge mig riktigt hän åt det nya evangeliet, men samtidigt hade jag inte tillräckligt på fötterna för att våga stå upp och ta helt avstånd. Vi hade fastnat för det härliga ordet: ”Gud har inte gett oss modlöshetens ande utan kraftens, kärlekens och självbesinningens.” (2 Tim 1:7) och sög på det. Men så frågade en kille mig (som var profeterad fram som ”Läraren”): ”Vad är självbesinning”. Jag skrattade förtvivlat för mig själv över den ofrivilliga ironin i frågan och tänkte: ”Det är exakt vad som saknas i denna grupp!”. Av någon anledning, lyckades jag inte formulera något svar. Det har smärtat mig i flera år efter den samlingen, detta att jag inte kunde ge något svar fast jag visste det. Speciellt när jag på avstånd sett utvecklingen i den gruppen jag en kort tid därefter lämnade…
Så nej tack, jag vill faktiskt inte ha någon ny karismatisk väckelse med de gamla misstagen upprepade en gång till. Jag vill inte ens ha en väckelse med Kraftens och Kärlekens Ande i kombination – om det inte heller den här gången ska få finnas utrymme för Självbesinnings Ande.
GillaGilla
Käre Tore, jag skulle vilja rekommendera dig att läsa mer om Azusa. Det som slår mig när jag läser vittnesbörd från dem som var där var just att kärleken var så oerhört stark. Azusa Street Mission var den första kyrkan någonsin i USA där vem som helst fick komma oavsett hudfärg. Seymour predikade väldigt tydligt att helgelse är minst lika viktigt som andedopet, att Andens frukter är lika viktiga som Andens gåvor – och bland Andens frukter finner vi självbesinning.
Sedan förändrades Pingströrelsen snabbt från hur den var utformad på Azusa, men vi får inte glömma att även ”syndakatalogen” och kyrkotukten ursprungligen utformades i kärlek för att fostra människor i renhet och helgelse. Jag har svårt för den ständiga svartmålningen av ”syndakatalogen”. Vi har en värld där fattigdomen är oerhört utbredd liksom den var i 1900-talets början, och jag förstår ärligt talat inte hur kristna kan spendera enorma summor på nöjen och underhållning, smycken och onödigheter när så många fattiga dör och det är så enkelt för oss att hjälpa dem. Jag tror att ”syndakatalogens” mostånd mot detta onödiga bottnade i detta tillsammans med erfarenheten att man måste prioritera bort onödigheter för att utveckla en djupare Gudsrelation, något jag själv också erfarit. Sedan spårade ”syndakatalogen” ur, men grundidén bottnade i att vilja leva ett liv i goda gärningar.
Jag tror att Azusa i mångt och mycket var den perfekta väckelsen – i vart fall i det tillstånd kyrkan befann sig i då – och jag har läst mycket om den och vet att den innehåll kraft, kärlek, självbesinning och allt som Anden vill välsigna kyrkan med. Självklart ska vi inte be om en väckelse som innehåller de misstag pingstväckelsen efter ett tag utformade. Väcelse är egentligen inget annat än att Guds Rike sprids i stor skala, och att Gud ska låta sitt Rike komma är något vi bör be tre gånger om dagen (minst).
Bibeln säger att vi ska behålla det goda och hålla oss borta från allt ont (1 Tess 5:21-22). Wimber hade hållningen att det finns något gott i de flesta kristna samfund och traditioner. På samma sätt har alla väckelser även om de är god i sin essens utvecklat nackdelar när djävulen börjar snoka sig in, men på Azusa kom den Helige Ande med en bomb av kraft, kärlek och självbesinning som jag ivrigt ber om att Gud ska sända till Sverige igen.
GillaGilla
micael, jag håller med dig mer än du kanske tror. Jag kom med i Pingsrörelsen i mitten av 80-talet. En tid präglad av vilsenhet som jag ser det. Den extremt långa syndakatalogen (om den nu verkligen hade funnits, eller var en överdriven konstruktion av ”Guds barnbarn”?) var i vilket fall i allt väsentligt utraderad – kanske på gott och ont? Undantagen vi benhårt höll fast vid var samboförhållanden, abort och HS. Och på sätt och vis är vi väl fortfarande där. Jag tror att man kastat ut inte så få barn med det smutsiga badvattnet. Vad var lagiska människobud och vad är Guds eviga sanningar? Jag vet inte, men jag söker svaren och tror att det är angeläget.
GillaGilla
Jag tror Tore att många yttre faktorer utanför kyrkan påverkar och formar den kristna tron. Exempelvis jag som länge kämpat med knagglig ekonomi och arbetslöshet vill se en kristendom där det finns sammanhållning och att man bygger upp varandra en sund kristendom som inte gör livssituationen värre . men för huvudfåran i svensk frikyrklighet enligt olika källor tillhör mededklassen eller den övre och då verkar kristendommen mer vara ett steg i karriären , och ibland när jag ser på svensk kristenhet idag tänker jag att det är som ett tivoli för bortskämda ungar. Men om framtidens samhälle medför allt större klass klyftor knarkmissbruk och våld osv så blir det en press på kyrkan att vara motkultur en sund balanserad sådan men ändå radikal annorlunda. Många gånger när jag tvivlat på svensk kristenhet har min slutsats blivit att ingen förändring kommer att ske om dom rådande (makt) strukturerna inom kyrkorna inte rivs upp. Jag chansar och tror på att press utifrån på kyrkorna fattigdom i sverige kommer att rita om framtidens kartor helt, jag kan också ha 100 % fel det återstår att se kanske ateisterna har rätt och samhället kommer att nå sitt paradis utan oss kristna med hjälp av politik/vetenskap då får vi vara nöjda med att sitta i en museeum monter 🙂
GillaGilla
En tid av vilsenhet skriver du Tore: Ja, så kan man också kanske kalla det för. Men jag tror så här, jag var själv en del av pingströrelsen på den tiden. Att i mångt och mycket tror jag att man inom pingst förlorade mycket av sin egen identitet, mycket tack vare det faktum att all, ja, åtminstone den mesta energi gick åt att enbart fokusera på Livets ord, vilket gick ut över sitt eget arbete. Den som var med på 80-talet minns hur det var. Det var inte spaltkilometrar i dagen och övrig kristen press, det var spaltmil. Hört talas om det här nån gång? Där 2 elller 3 pingstvänner möts där är Ulf Ekman mitt i bland dem. Jag tror ni förstår vad jag menar, Det var så det var, märkligt att ingen tröttnade på allt tjafs som var
GillaGilla
Lars och Tony: Jag tror att ni nog har helt rätt. Själv har jag väl bidragit med några hundra spaltmeter i LivO-tjafset. Med tanke på vad jag sett i min omgivning, har det känts mycket angeläget för mig. (Lika angeläget har det förstås varit för dem som är övertygade om att UE är svensk kristenhets enda hopp.) Men allt medans jag diskuterade LivO och försökte hitta vad som egentligen är det grundläggande tankefelet i trosrörelsens lärosystem, försummade jag att ge min egen dotter en sund grund att stå på här i livet! Idag känns det som att det spelar väldigt lite roll om jag haft rätt eller fel i mina diskussionsinlägg…
På något sätt, tror jag man kan översätta mina felprioriteringar till en stor del av den svenska kristenheten. Just nu har vi en lika sjuklig fixering vid att diskutera HBTQ-frågor som vi debatterade UE för drygt 20 år sedan. Spelar ingen roll hur ”rätt” eller fel vi haft i sak, frågan är om vi gjort rätt i att tillåta detta stjäla så enormt mycket tid, kraft, engagemang från oss! Speciellt när man ser hur magert resultat dessa diskussioner gett.
Lägg därtill (utöver LivO och HBTQ) abort, sambo, fastighets- och förmögenhetsskatt, friskolor samt regeringsskiftet 2006 – ja, vad har vi då haft över till de svåra och viktiga problem som Lars tar upp?
GillaGilla
Ja,självrannskan är aldrig fel. Så länge det inte urartar till till nån slags form av navelskådning vill säga utan håller sig till vad det ska göra, då får det också och kan bli vad det är avsett att vara.
Kom att tänka på texten från Josuas bok när Josua får se en man med draget svärd och får som svar på sin fråga ett svar som han nog inte hade räknat med Läs Josua 5:13…
Och jag tror det är precis samma sak med oss, att om vi verkligen menar nåt med våra böner, söker Gud fram tills den dan han svarar oss, komer vi att får svar som vida står ifrån hur och vad vi själva hade försökt att tänka ut det hela.
Sök först Guds rike och hans rättfärdighet.. Där ligger vår största och vår mest viktiga prioritering
GillaGilla