En fart- och Andefylld helg, del 1

Jag tänkte berätta lite vad jag var med om under den hektiska, fantastiska och Andefyllda helg som nyss passerat. På fredagkvällen var jag på förnyelsemöte med STHLMs bönehus som de anordnar en gång i månaden. Dessa möten skiljer sig från bönehusets måndagsböner som äger rum varje vecka i det att förnyelsemötena är mer inriktade på att möta Gud än ”strategisk bön” för olika områden i Stockholm. Och om man renar och ödmjukar sig kommer man definitivt möta Gud där. När jag besökte förnyelsemötet förra månaden hände en intressant grej. En kille gick fram och sade (lite blygt och osäkert): ”Jag frågade Gud innan mötet vad Han ville göra och jag tror Han svarade ‘mage och knä’… så om det är några som har ont där kan vi be för det…” Killen hann inte sätta sig förrän en tjej sprang upp till honom och bad honom be för hennes magsmärta. Någon vecka senare rapporterade bönehuset om att en person blev helad i magen och en person i knät på Förnyelsemötet.

När jag var där i fredags blev en kvinna dramatiskt helad från smärtor i ryggen. Hon skrattade och strålade av glädje när hon blev fullständigt fri från sin plåga. Hennes man hade hälseneinflammation och efter förbön lindrades även hans smärta. Det som jag minns mest från kvällen var dock inte helandena utan Micke Jåfs predikan (de kallade det inte för predikan men jag är rätt beredd att beteckna ”något jag vill dela” på 40 minuter som en predikan). Micke har en stark profetisk gåva, en vän till mig berättade hur han hade prickat in hjärtats hemligheter hos flera människor, och under förbönen efter hans predikan gick han plötsligt fram och sa ”några här behöver förbön för det och det”, sekunden innan min vän tänkte be två tjejer om förbön för precis dessa saker.

Jag ångrar att jag inte frågade om jag fick filma det Micke sa men sammanfattningsvis var budskapet att det faktum att Guds Ande är mer verksam på vissa ställen jämfört med andra har inte med Gud att göra, för Han är överallt densamme, utan med de kristna att göra. Och den synd som är svårast för kristna i Sverige idag och som hindrar oss från att låta Gud komma in fullständigt i våra liv och våra församlingar är onda tankar om varandra. ”Det är inte så många här som frestas till att mörda andra, däremot frestas många med att tänka negativa och onda tankar gentemot sina bröder och systrar.” Han betonade att även om vi lever under nåden måste vi arbeta på vår frälsning och sträva efter goda gärningar. Så sant, så sant.

Under mötet tog jag emot förbön för att jag skulle bekämpa onda tankar i den Helige Andes kraft och känna större kärlek till mina medmänniskor. Och denna bön besvarades nästkommande dag. Jag fick verkligen älska en behövande person på ett sätt som jag aldrig gjort förut, och det tackar jag Gud för. Jag ska inte nämna några detaljer men på kvällen besökte jag ett föredrag av Uppsalas lokalkändis Amos Makajula som blev årets upplänning 2010 för att han är en så galet trevlig busschaufför. Han talade om social mission och betonade även han hur en kristen måste vandra i goda gärningar och älska sin nästa. Troligen hade han tillsammans med lovsångsledaren en profetisk gåva, för inom fem minuter talade de båda saker som träffade rakt i hjärtat på en vän till mig.

Gud verkade mäktigt under den här helgen, och än återstår det bästa. Skriver om söndagen snart.