Kräv rättvis elektronik!

Elektronikindustrin har växt explosionsartat de senaste åren och det har inneburit enorma framsteg. Inte minst i Asien och Afrika har ökad tillgång till mobiltelefoner, datorer och annan elektronik gjort att människor får det bättre. Samtidigt har elektronikindustrin en mörk baksida som måste uppmärksammas och bekämpas.

Bild: Kyrkornas globala vecka

Konflikten i Demokratiska Republiken Kongo (DRK) är en katastrof utan like. Med 5,4 miljoner döda på tio år[1] är det den största konflikten sedan andra världskriget. Än idag dör ca 45000 kongoleser varje månad (det vill säga 1500 per dag) på grund våldet, hungersnöden och sjukdomarna konflikten orsakar, hälften av dem är barn under fem år.[2] Miljontals har drivits på flykt.[3] Hundratusentals kvinnor har våldtagits, då våldtäkt används som vapen för att kontrollera eller bestraffa civilbefolkningen.[4]

Rapporter från FN och flera människorättsorganisationer visar tydligt att mineraler som används i elektronik förlänger och förvärrar konflikten i DRK.[5] Rebellmiliser och andra beväpnade grupper tar kontroll över gruvor och beskattar arbetare för att finansiera sina strider. Deras vinst beräknas vara ca 180 miljoner USD per år.[6]

Arbetsförhållandena i dessa gruvor är dessutom förfärliga. De flesta gruvarbetare i DRK tjänar 1-2 euro per dag, och 75 % av dem beräknas inte kunna klara av att försörja sina familjer med det de behöver.[7] Barn är eftertraktade då de kommer in i trånga schakt och inte äter lika mycket som vuxna, mellan en och 1,5 miljoner barn arbetar i mineralgruvorna.[8] Skyddsutrustning är väldigt sällsynt, vilket gör att skador och dödsfall är vanligt förekommande.[9] Det tunga arbetet och den smutsiga miljön är även farlig för arbetarnas hälsa.

När mineralerna sedan sätts samman till en färdig elektronikprodukt, vilket oftast sker i Asien, är arbetsvillkoren dåliga där med. De flesta arbetarna är lågutbildade tjejer mellan 16 och 30 år, och många av dem jobbar tio till tolv timmar om dagen sex till sju dagar i veckan och tjänar fyra kronor i timmen. Då en sådan lön inte går att leva på tvingas många jobba 150 timmar per månad i övertid.[10] Möjligheten att protestera är liten, inte minst i Kina där hälften av världens mobiltelefoner produceras, för där är fria fackföreningar förbjudna. Om man klagar eller gör fel riskerar man minskad lön eller till och med sparken. Arbetet i fabrikerna rapporteras också vara skadligt för arbetarnas hälsa, bland annat på grund av för klen säkerhetsutrustning vid arbete med kemikalier.[11]

När elektroniken tas ur bruk fortsätter den ofta göra skada. [12] Varje EU-medborgare beräknas generera 15 kg elektronikavfall varje år. Istället för att återvinnas på ett bra sätt, vilket både gynnar miljön och framställning av konfliktfria metaller, exporteras e-avfall ofta till fattiga länder där den teknik som krävs för återvinning saknas. Värdefulla metaller utvinns i slumområden och på bakgårdar med omfattande konsekvenser för människor och miljö. Export av elektronikavfall är olaglig enligt EU-lagstiftningen men pågår ändå, ofta maskerad som export av second hand-elektronik till fattigare länder.

Hur stor del av detta som exporteras illegalt till fattiga länder vet ingen. Däremot har laster med europeiskt e-avfall återfunnits i länder som Kina, Singapore, Ghana och Nigeria där de hamnar i informella återvinningscentraler i fattiga områden. Den informella återvinningen är bevisligt skadlig för både miljö och människor. Det har kommit åtskilliga rapporter från dem som arbetar med att utvinna metaller ur e-avfall om mag- och hudsjukdomar som direkt kan kopplas till elektronikavfallet. De som drabbas av dessa skador är dessutom de som ofta tjänar minst på utvinningen, många tjänar bara åtta kronor per dag.[13] Vinsterna går istället till de mellanhänder som säljer avfallet vidare.

För att åtgärda alla problem inom elektronikproduktionen måste man certifiera elektronik som producerats under bra förhållanden, med målet att alla produkter ska bli certifierade. En process liknande Kimberleyprocessen, som certifierar vilka rådiamanter som inte bidrar till afrikanska krig, är nödvändig. Mer resurser behövs också till certifieringsorgan som miljömärkningen TCO Certified och Alliance for Responsible Mining (ARM). Fairtrade har börjat samarbeta med ARM för att ta fram rättvist guld,[14] men då elektronik innehåller ett trettiotal metaller och mineraler lär deras arbete för certifierad elektronik med dagens takt gå långsamt.

Det effektivaste vore att kräva schyssta produkter direkt från elektronikföretagen. Om tillräckligt många gör detta blir företagen tvungna att själva uppfinna en certifiering. För att få stopp på konfliktmineralerna vore också en lag likt den amerikanska Conflict Minerals Trade Act (H.R. 4128), som kartlägger konfliktfria mineralgruvor och kräver att företagen endast ska handla av dem, [15] högst effektiv. Röster har börjat höras för att EU ska införa detta.[16]

Gällande problematiken kring e-avfall bör man till exempel göra fler kontroller på att elektronik som exporteras till u-länder är användbar och inte avfall, och/eller införa pantsystem på mobiltelefoner.[17]

De goda nyheterna är att vi kan påverka förhållandena i elektronikindustrin. För att förändra elektronikindustrin krävs aktioner åt tre håll: påverkan av företag, påverkan av politiker och påverkan av konsumenter. Gå in här för att få tips på hur du kan göra detta!


Alla rapporter i denna notapparat kan läsas här.

[1] International Rescue Committee 2007: Mortality in the Democratic Republic of Congo

[2] The Guradian 2008: War in Congo kills 45,000 people each month, www.guardian.co.uk/world/2008/jan/23/congo.international

[3] Refugees International: DR Congo, www.refugeesinternational.org/where-we-work/africa/dr-congo

[4] Thureson, Birger 2009: De glömda kvinnornas röst, Libris

[5] Se t.ex. FN 2009: Final report of the Group of Experts on the Democratic Republic of the Congo; Global Witness 2009: Faced With A Gun, What Can You Do?; Enough Project 2009: From Mine to Mobile Phone; samt Make IT Fair 2007: Connecting Components, Dividing Communities.

[6] Enough Project 2009: From mine to mobile phone, sid. 4

[7] Make IT Fair 2007: Connecting Components, Dividing Communities: Summary

[8] Make IT Fair 2007: Din mobiltelefon är guld värd

[9] Make IT Fair 2007: Connecting Components, Dividing Communities, Make IT Fair 2007: Powering the Mobile World

[10] Make IT Fair 2008: Unga tjejer bakom din mobil

[11] Make IT Fair 2008: Silenced to Deliver

[12] Följande avsnitt baseras till största del på Make IT fair 2009: Out of control

[13] Make IT Fair 2009: Grönare IT

[14] Fairtrade 2010: Rättvisemärkt satsar på guld, www.fairtrade.se/cldoc/898.htm

[15] Open Congress 2010: H.R. 4128, www.opencongress.org/bill/111-h4128/show

[16] Tantalum Investigating News 2010: Working Toward a Conflict-Free Mineral Trade, tantaluminvestingnews.com/2010/03/04/working-toward-a-conflict-free-mineral-trade/

[17] Make IT fair 2009: Out of control, sid. 40-41

7 kommentarer

  1. Jag är numera övertygad om att det inte finns något sådant som rättvis elektronik. Gruvindustrin och kapitalismen exempelvis är så långt jag förstår alltid förknippad med förtryck, skövling och miljöförstöring. Det betyder inte att sådana här kampanjer är meningslösa, det är bra att sätta press på företagen tror jag, och det finns grader i helvetet. Men jag gillar inte uttryck såsom ”rättvis elektronik”, och tror att det är bra att inte köpa några nya såna här produkter alls.

    Gilla

    1. Det är sant att det inte finns rättvis elektronik men det är det vi lobbar för. Det finns rättvisa bananer och kaffe, så nog är det ingen omöjlighet.

      Gilla

      1. Jag tror inte på rättvist kaffe heller i ett kapitalistiskt system som vårt, eftersom utsugning är systemets hjärta. Att människor i Syd-amerika odlar upp mark som dom skulle ha behövt till mat för sig själv för att producera en lyxprodukt som kaffe som ska transporteras över hela världen för att säljas till oss rika är inte rättvist.

        Och när det gäller hög-teknologiska produkter och gruvindustri så är min känsla att det är ännu värre. Egentligen är det inte så svårt att se, för en gruva kräver alltid per definition omfattande miljöförstörelse och att man tvingar iväg dom som bor på platsen, och gruvor är otrevliga och onaturliga platser att vara på, varför man måste tillgripa tvång och våld för att få ner människor där.

        Med det, igen, inte sagt att det är meningslöst att engagera sig och driva kampanjer.

        Gilla

        1. Fast det är väl dokumenterat att Fairtrade förbättrar levnadsvillkor för mängder med människor. När bönderna säljer kaffe som de specialiserat sig på och som deras jord har vant sig vid att odla får de pengar till att köpa mat. Dessutom råder det vad jag vet ingen matbrist i Sydamerika, anledningen till att folk hungrar är inte att det inte finns tillräckligt med mat utan för att de är fattiga. Även om jag håller med om att det är vettigare att odla mat än lyxprodukten kaffe kan jag inte se att Fairtrade på något vis skulle vara dåligt.

          Gilla

          1. Nej, nej, som sagt vänder jag mig inte emot att man driver kampanjer och sätter press på företagen, men jag ville uttrycka att jag är skeptisk till att tala om ”rättvist kaffe” och framför allt ”rättvis elektronik”. Men givetvis kan det finnas bättre och sämre arbetsförhållanden och mer eller mindre rättvisa även inom ett kapitalistiskt system.

            ”inte finns tillräckligt med mat utan för att de är fattiga”. Förstår inte riktigt formuleringen. Det är väl just bristande adekvat tillgång till mat, näring och värme som ÄR att vara fattig? Man kan ju inte äta pengar, pengar är bara användbart eftersom vissa (primärt kapitalistiska företag) som lagt beslag på maten vägrar att fritt dela med sig och hotar med våld den som eventuellt försöker ta för sig. Där människor tillåts att ha tillgång till land där man kan odla sin egen mat så slipper man bli lika beroende av ett system baserat på girighet och våld.

            Annars, som sagt, jag tycker det är bra att du pekar ut sådana här saker och visar på dom här missförhållandena. Dom flesta blundar för det. Men jag tycker bara att analysen kunde vara radikalare (gå närmare rötterna). Själv har jag gjort mig av med mobilen och försöker undvika nya elektroniska produkter av bland annat detta skäl. Och det går alldeles utmärkt. (Med det inte sagt att jag är något föredöme eller så, jag ger minsann också mitt tappra bidrag till det förtryckande systemet.)

            Gilla

            1. Det jag menade var att argumentet ”sydamerikaner odlar kaffe när de behöver odla mat åt sig själva” funkar inte eftersom det inte råder matbrist på särskitl många ställen i Sydamrike, således är det inget problem att de odlar annat för att få pengar till att köpa mat. Men jag håler med dig om att vi måste leva en radikal livsstil om vi ska råda bukt på det här. Om man nödvändigtvis ska köpa ny elektronik ska man köpa second hand, då bidrar man inte till hemska arbetsvillkor och miljöförstöring.

              Gilla

  2. Tack för länken:-D, då jag arbetat med stentvätt idag själv så har jag insett vilken skillnad det kan va om en har tex handskar eller inte, ‘bara’ en sådan sak!!!

    Skriv gärna på du med! Var? Jo via länken = https://helapingsten.wordpress.com/2011/06/05/krav-rattvis-elektronik/#respond

    Har för vana att personalisera förskrivna texter, så att jag fokuserar än mer på tex goda exempel, att det är ett viktigt böneämne för mig och eller konkret om barn och andra som det handlar om så det blir än mer åskådligt att det kan göra skillnad för människor!:-)

    Nedan hur jag skrivit om texten (använd om du vill) :

    I am writing today with a prayer of us letting children working with conflict materials able to go to school instead of work in mining and dangerous work too often without safeness at all.

    I also pray for the death, rape and violence in Congo being driven by the illicit trade in conflict minerals to stop. If your company leads to produce a verifiably conflict-free product, I as a consumer will find your product far more attractive and one way can be talking with the men, women and children who produce the minerals and the makeitfair and others who know more about this, for example people in Diaconia and so.

    If you take conflict out of your electronics, I will tell my friends about it (cause I only want to buy/share second hand electronics, cause that’s the best as i understand).

    /MarieAndersson.

    Gilla

Vad tänker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s