Helanden i Malmö

Jag och 859 andra besökte en konferens om helande 10-13 augusti i Malmö som arrangerades av New Wine, elva av Malmös kyrkor samt Global Awakening. Huvudtalarna var Randy Clark och Bill Johnson, två av de mest inflytelserika ledarna inom den karismatiska rörelsen i Västvärlden idag. De har en enorm hunger efter Guds gärningar, men tyvärr finns det flera brister i deras teologi, jag återkommer om det i en senare bloggpost. Här och nu tänkte jag berätta om de helanden vi såg. Många hörselskadade kunde höra helt och klart igen, min kompis Anton Flood bad för en gammal man som tog ut sin hörapparat och utbrast att han kunde höra klart. Människor som saknade brosk i knäna, vilket orsakade smärta och/eller rörelsesvårighet, blev återställda. En man vid namn Magnus var med om en bilolycka 1990, fick en metallplatta inopererad i ryggen och hade sedan dess inte kunnat böja denna helt. Clark ber för människor med metall i kroppen på alla konferenser han gör, likaså på denna, och Magnus kunde böja sig helt och fullt. Nackspärr, ryggont, magont – alla möjliga smärtor befriades människor ifrån när vi vände oss till den allsmäktige Guden och bad Honom att förlösa sin helande kraft.
Konferensdeltagare
Konferensdeltagare

På fredagkvällen gick 130 pers ut och bad för sjuka på stan, många upplevde att smärta försvann och en kille blev frälst på kuppen. Allt som allt upplevde flera hundra att de blivit helade under de fyra dagar som konferensen pågick. Naturligtvis är det rätt vanskligt med subjektiva upplevelser av tillfrisknanden, och det var glädjande att höra att Global Awakening ska satsa på att samla in vetenskapligt verifierade helanden när läkare bekräftar att tillfrisknandet är oförklarligt. Jag har själv påbörjat en sådan lista här.

Nu är det vår uppgift, oavsett om man besökte konferensen eller inte, att gå ut och bota sjuka och predika Evangeliet. Jesus gjorde det kombinerat och Han sände ut lärjungarna i Luk 9 och 10 att göra det kombinerat. Helandet bekräftar Guds kraft, kärlek och omsorg, Han vill föra oss till en plats där inga plågor finns och bekräftar det genom att lindra lidande här och nu. I Jesu efterföljd måste vi gå ut dit människorna är och be för folk på gatan, i mataffären eller på tåget. En kille som hade besökt konferensen bad för en kvinna som han satt bredvid på tåget hemåt. Hon hade värk i axlarna och kunde inte ens föna håret pga att det gjorde så ont när hon lyfta armarna. Han bad för henne och sedan var all smärta borta, hon utbrast ”så här högt har jag inte kunnat lyfta armarna på flera år!” En som bevittnade detta var Pernilla Wahlgren som skrev om det på sin blogg. Tusentals har läst om detta helande vid det här laget.

Jag åkte hem från konferensen tillsammans med ett gäng från Pannkakskyrkan. När vi stannade på Max för att äta (Max är rätt bra, de klimatkompenserar genom trädplantering i Afrika och just nu har de en kampanj för offren på Afrikas horn) berättade en av oss för några intet ont anande ungdomar om var vi har varit och frågar om någon vill ha förbön. En kille som har skadat ena tån så att den är alldeles svullen och blå upplever att smärtan försvinner fullständigt. Han var inte alls troende så suggestion och placebo är väldigt osannolikt, dessutom känner jag inte till något fall när smärta tån har psykiska orsaker. Det var helt enkelt ett helande. Gud äger.

David Wellstam, Jonas Melin, Mikael Karlendal, Daniel Forslund och Dagen skriver också om konferensen. Dagen skriver även om Pernillas blogginlägg och gör en ledarkommentar till det. Apg29, Kungsbackaherden, Kerstin Klason och Möt Charisma skriver också om det Pernilla såg.

9 kommentarer

  1. Tack för denna glimt av helandeskolan. Jag ser fram emot att läsa mer om konferensen i Malmö. Jag vill höra mer både om talarnas teologi och om bekräftade helanden. Båda sakerna har betydelse.

    Gilla

  2. Du skriver: men tyvärr finns det flera brister i deras teologi!

    Hoppas verkligen att du skriver om dessa brister, jag var inte där, men det är alltid glädjande när människor blir vidrörda av Gud!

    Bb

    Gilla

  3. Vem av oss skall kasta första stenen? Vems av våra brister skall vi först börja granska? Vem har påstått att det inte finns brister? Skulle vi inte kunna lyfta fram det som är rätt och riktigt hos varandra, istället för att dissa! Vad vinner bäst i längden, att vi lyfter fram det som är rätt, eller att lyfta fram varandras brister?
    /JB

    Gilla

    1. Om någon brister teologiskt, vilket vi alla gör, för vem har hela sanningen?

      Jag håller med om att det är bättre att lyfta fram det som är rätt och riktigt hos varandra, men det har ju inte med teologiska brister att göra.

      Om det finns teologiska brister, så bör de belysas utan att klanka ner på personen, vilket det oftast gör!

      Bb

      Gilla

    2. I kyrkan i Sverige är det väldigt mycket förtal och anklagelser till höger och vänster, det är en av kyrkans stora synder. Jag kommer både lyfta fram det goda i Clarks och Johnsons teologi men också det som jag finner vara osunt. Felaktiga teologiska läror, även om de kan verka små, kan vara skadliga i längden.

      Gilla

      1. Instämmer med detta!
        Jag är nyfiken på vad specifikt du hade problem med. Jag hade också en hel del frågetecken, dock inte kring det de flesta på konferensen kanske blev rädda för…

        Gilla

  4. Pingback: MIRAKLER

Lämna ett svar till Björn bloggaren Avbryt svar