Egendomsgemenskap ur de fattigas perspektiv

Det finns många förutfattade meningar om den egendomsgemenskap som beskrivs i Bibeln, många ser det som en börda istället för ett privilegium och missuppfattningar gällande vad egendomsgemenskap egentligen innebär är vanliga. Jag ska nu ta och publicera några inlägg som tar itu med detta.

image

Skaran av dem som trodde var ett hjärta och en själ, och ingen enda kallade något av det han ägde för sitt, utan de hade allt gemensamt. Med stor kraft frambar apostlarna vittnesbördet om Herren Jesu uppståndelse, och stor nåd var över alla. Ingen av dem led någon nöd. Alla som hade jord eller hus sålde vad de ägde och bar fram vad de hade fått för den sålda egendomen och lade ner betalningen för apostlarnas fötter. Och man delade ut åt var och en efter vad han behövde. (Apg 4:32-35)

Det finns en miljard människor som lever i extrem fattigdom. De flesta av dem lider av kronisk hunger. De flesta av dem har inte tillgång till rent vatten. De lever i en hemsk tillvaro fylld av lidande och död. Och inte få av dem är kristna.

Om hela kyrkan levde i egendomsgemenskap skulle vi i ett slag utjämna klyftan mellan rik och fattig inom den, och få mycket pengar över att ge till övriga fattiga. Egendomsgemenskapens mål är som det står i Apg 4:34 att ingen ska lida nöd. Inte en enda. För de som förut var rika innebär det inte en så stor förändring, men för de fattiga är det livsavgörande. Det innebär en efterlängtad förhöjning i livskvalitet, och det leder till stora lovpris till Gud.

De fattiga har alltså ett stort intresse av egendomsgemenskap. Anta att jag som rik går till en riktigt fattig person och frågar om hon vill leva i egendomsgemenskap med mig. Är det troligt att hon säger ”Ledsen, egendomsgemenskap är ett frivilligt kall, en nådegåva som bara vissa får, och jag har inte fått den gåvan”? Endast rika som inte vill dela med sig argumenterar för att man kan slippa undan egendomsgemenskap utan att det ligger något omoraliskt i det. De fattiga vet att det är omoraliskt oavsett vilka argument de kommer med, för de får sämre livsvillkor ju färre rika som delar med sig.

”Egendomsgemenskap gäller vissa kristna, inte alla” är ett påstående som gynnar de rika och skadar de fattiga. Det är ett påstående som grundar sig i att man ser egendomsgemenskapen ur den rikes perspektiv – som en jobbig börda – istället för ur den fattiges perspektiv – som en fantastisk livboj. De fattiga vill leva i egendomsgemenskap med de rika inte för att de känner sig kallade utan för att de får ett bättre liv då. Rika som älskar de fattiga vill leva i egendomsgemenskap inte för att de känner sig kallade utan för att de vill förbättra de fattigas livsvillkor. Det är bara rika som inte vill leva i egendomsgemenskap som argumenterar för att det bara gäller dem som känner sig kallade – för att de därmed kan slippa undan utan att få dåligt samvete. De ser inte egendomsgemenskapen ur de fattigas perspektiv utan bryr sig bara om hur de kan behålla sina saker för sig själva.

Alla texter jag läst som argumenterar för att egendomsgemenskap bara gäller vissa kristna, inte alla, ser alltså på egendomsgemenskap ur den rikes perspektiv. Man säger att det är till för dem som upplever ett kall, för dem som har pengarna i vägen för sin Gudsrelation (det jag kallar inställningsteologi), att det är ett profetiskt tecken. Och medan den rikes perspektiv har viss sanning i sig så blundar det för att egendomsgemenskap framför allt innebär att de fattiga slipper vara fattiga. Ingen lider nöd när det är egendomsgemenskap.

Jesus sa aldrig ”Sälj allt du äger” utan att lägga till ”och ge till de fattiga”. Syftet var inte bara att få bort pengarna som ett störande moment i ens Gudsrelation utan att lindra nöd och rädda liv, något alla kristna är kallade till. Därför var det ett bud Jesus inte bara riktade till en random rik man i Luk 18 utan även till sina lärjungar i Luk 12:33. Var det bara vissa lärjungar som Han sa det till? Nej, för alla kristna i apostlarnas egen församling gjorde detta i Apg 2 och 4. Eftersom detta vid den tidpunkten var den enda församling som fanns innebär det att alla kristna som existerade i kyrkans födelse levde i egendomsgemenskap. Det blir absurt att tala om Jerusalems egendomsgemenskap som ”ett undantag”. Urförsamlingen var inte en abnorm avart.

”Sälj allt du äger och ge pengarna åt de fattiga” är alltså ett bud som Jesus riktar till alla sina lärjungar och alla Hans lärjungar följer det. Ändå har jag hört kristna säga att budet om att sälja allt ”förstås” inte gäller alla kristna och jämför med de få gånger när Jesus så saker som inte ses som generella regler, tex när Han uppmanade en man att inte besöka sin fars begravning. Men det finns inget som kopplar ihop de två buden, medan Jesus inte förbjöd alla sina lärjungar att gå på begravningar uppmanade Han alla att sälja allt, vilket de också gjorde. Precis som med Nattvarden eller budet att bota sjuka ser vi att Jesus uppmanar sina lärjungar till något som alla sedan följer. Och konsekvensen blir att ingen av dem led någon nöd. Hur kan man motsätta sig det?

8 kommentarer

  1. Tror du har helt rätt micael, jag ser på min egen situation som lågutbildad och på grund av tuff uppväxt och arbetsskador så fungerar inte vidarutbildning för mig och på dagens tuffa arbetsmarknad är det även svårt att få lönebidrags arbeten (staten betalar en del av lönen) så jag blir runt placerad på olika kortids åtgärder, försörjningsstöd, sjukskrivningar osv det är väldigt svårt att veta vad man ska ha i inkomst 6 månader fram oro ifall man ramlar mellan stolarna (ingen myndighet tar ansvar för försörjning) hur man ska betala hyror osv så ibland är jag tvungen att helt fokusera på mitt eget liv så att jag inte blir en av dom som blir hemlösa och blir därför tvungen att släppa mina engagemang på nätet då och då.

    Kan inte tänka mig att det är så det ska behöva vara när man är ibland med kristna , men misstänker att du har helt rätt dom som har det gott ställt vill inte vara med i någon egendomsgemenskap.

    Gilla

  2. Hej Michael,
    Tack för ett läsvärt inlägg. Jag tänkte fortsätta min argumentation från Twitter här, när jag ser vad du skrivit i sin helhet.

    Jag vill först skriva att jag helt håller med dig i att Jerusalemförsamlingen inte var ett undantag. Den var inte abnorm, precis som du skriver och deras egendomsgemenskap var inte ett undantag utan ett vanligt, sunt och naturligt sätt att leva ut tex Luk 12:33

    Jag håller också helt med dig i att Luk 12:33 är ett tydligt bud till alla kristna och för den delen ett gott rättesnöre också för den som inte är kristen. Inga protester så långt alltså.

    Det tredje jag håller med dig om är att egendomsgemenskap är bra, så som den praktiseras i den bibliska församlingen i Jerusalem och jag tror att kyrkan skulle må bra av att tillägna sig detta.

    Där jag vill protestera är när du menar att egendomsgemenskap är för alla kristna.

    Menar du att egendomsgemenskap är det enda sättet man kan uppfylla Luk 12:33?

    Det är inte bibelns vittnesbörd!

    Om man läser 2 kor så går Paulus tillrätta med församlingens sätt att fördela egendom. Han tycker det är bedrövligt att vissa är hungriga och andra är fulla och övermätta, men han kräver INTE egendomsgemenskap, tvärt om menar han att var och en ska äta i SITT EGET HUS, hus som de alltså inte kunde ha som egna om egendomsgemenskapen praktiserats i församlingen och kritiken gäller inte heller egendomsgemenskap.

    För mig är det en självklarhet att Jesus säger man ska ge bort det man har för att ge till de fattiga, på ett verkligt vis, inte symboliskt och inte endast om pengarna kommer i vägen för Gud eller något sådant, utan på ett verkligt sätt, precis som du skriver.

    Hur kan man då uppfylla Luk 12:33 utan egendomsgemenskap?

    Ett sätt tror jag är att inte vara rik, kirkedomsbekämpning alltså, som du skrivit om. Detta kräver på inget sätt att man lever i egendomsgemenskap. Äger man, eller har tillgång till en bostad är jag inte övertygad om att det är en synd att äga den, om den görs tillgänglig för alla, fattiga som rika.

    Egendomsgemenskapen förbjuder ju personlig ägande, ja Ananias (hette han väl?) fick lära sig det den hårda vägen, men det är inte det enda sättet eller alternativet bibeln ger till utjämning. Den gamla goa devisen ”egendom är stöld” är alltså inte per automatik en kristen devis.

    Jag vill också tydligt påpeka att jag INTE pratar om att samla på sig rikedomar för att kunna dela med sig lite, bara man fått samla på sig tillräckligt. ”Trickle down” ekonomi ger jag inte mycket för och anser att den direkt motverkar Guds rike och bara är en ursäkt för rika att fortsätta samla pengar! Nej, rikedom är fel, men ägande är inte med samma nödvändighet fel.

    Egendomsgemenskap är bra, bibliskt, ett verkligt ideal och inget flummigt påhitt. Egendomsgemenskap är en bra lösning på fördelningsproblemen och utövades med stor sannolikhet i många församlingar i urkyrkan, inte bara i Jerusalem. Däremot är egendomsgemenskapen INTE det enda sättet att motarbeta fördelnignsproblemen och inte heller det enda bibliska vittnesbördet.

    Själv gillar jag idén med egendomsgemenskap, tror att det är en bra väg att gå och jobbar på det. Men jag är bedrövad, för jag äger mycket (i alla fall mer än jag behöver)…

    Gilla

    1. Hej Lennart! Vi är nog 95 % överens och har bara lite olika syn på vad egendomsgemenskap är. När jag tänker efter borde jag börjat med ett inlägg som förtydligat det innan jag publicerade texten ovan.

      1. Egendomsgemenskap är inte samma sak som kollektivliv. Fler än 3000 levde i egendomsgemenskap i Jerusalem. Jag tvivlar på att de skulle bott i samma hus. Att man har egna hus i Korinth är inte ett argument mot att de levde i egendomsgemenskap, för egendomsgemenskap innebär inte nödvändigtvis att alla ska bo i samma hus.

      2. Egendomsgemenskap av tillgångar är inte samma sak som gemenskap av inkomster. Även om alla säljer allt, lägger pengarna i en gemensam pott och delar ut åt var och en efter behov som i Jerusalem så fortsätter folk att ha olika inkomstnivåer. Detta går att lösa genom kollekt, så att man jämnar ut inkomstskillnaderna. Om kollekten missköts uppstår ojämlikhet, det var sannolikt det tillsammans med en rad andra problem som skedde i Korinth, men det motsäger inte att man hade genomgått samma process som i Jerusalem.

      3. Egendomsgemenskap innebär inte egendomslöshet. Det förbjuder inte personligt ägande rent juridiskt. Men det förbjuder att man håller tillbaka resurser från människor som behöver dem bättre än en själv.

      Till sist tycker jag att egendomsgemenskap är så bra att det inte finns någon anledning att inte praktisera det. Jag ser det inte som en börda utan en fantastisk tillgång.

      Gud välsigne dig!

      Micael

      Gilla

  3. Hej igen Micael! Tack för ett tankeväckande inlägg. Jag hade från början tänkt att posta en liten kommentar med de funderingar som väcktes när jag läste ditt inlägg om egendomsgemenskap (Lugn, jag ska inte mangla på ännu en gång om Sola Gratia), men kommentaren blev inte bara ovanligt lång utan dessutom alldeles för personlig för att postas som en bloggkommentar. Jag tror dock att vi bägge skulle vinna en del på att inleda en liten mejlkonversation om både det ena och det andra, helt utan pretentioner men med alla möjligheter till utveckling. Är det fortfarande micael[snabel-a]grenholm[punkt]net som gäller? Fick tag i den adressen via din gamla hemsida men är lite osäker på om den funkar eller om du skaffat ny.

    Gilla

  4. Micael, jag älskar din kärlek och överlåtelse till Herren och de fattiga! Vi har mycket att fundera över och vända om ifrån när det gäller detta. Du är en profetröst!

    Men ändå så vill jag uttrycka min rädsla över att det du längtar efter försvåras av att du driver en dogmatisk linje kring egendomsgemenskap som de allra flesta bibelforskare och historiker inte håller med om.

    Jag skulle vilja uppmuntra dig att driva frågan om egendomsgemenskap som en radikal möjlighet istället för en nödvändig tolkning av Jesu befallning. Jag tror det är mer troget i förhållande till både Skriften och Urkyrkan. Dessutom tror jag att det kommer att ge ett bättre och bredare resultat för de fattiga.

    Med egendomsgemenskap menar jag att man ställer alla sina tillgångar och inkomster till församlingens förfogande. Någon form av församlingsledning fattar beslut vem som behöver pengarna.

    Att vara en församling med social omsorg är något annat. Vi uppmuntrar varandra i Immanuelskyrkan Malmö att dela livet på den nivån att man också betjänar varandras matriella behov, vilket sker spontant titt som tätt. Vi har också en ”socialt direkt” kassa, där medlemmar eller andra kan få pengar vid ekonomisk kris. Ingen ska behöva gå hungrig eller vara hemlös. Allt detta är självklart – men ingen egendomsgemenskap.

    Varje kristen har gjort Jesus till Herre, vilket betyder att alla mina tillgångar är Hans. Jag äger egentligen inget. Men detta innebär inte egendomsgemenskap där beslutet över den enskildes tillgångar på något sätt måste ligga i församlingen.

    Några av mina invändningar mot en dogmatisk egendomsgemenskap:

    1. Gud slår i sitt Ord fast varje människas skyldighet att förvalta sina egendomar, inkomster, talanger, gåvor och tid på bästa sätt. Detta måste betyda att det ytterst måste vara varje individs beslut om man ska ge till ett specifikt ändamål eller inte. Som individ kommer man stå tillsvars inför Gud. Jag tror att detta ibland innebär att dela allt sig emellan- ibland inte. Det ska ske en utjämning säger Skriften. Detta innebär inte att alla alltid ska ha lika mycket. Den som är trogen i det lilla ska bli anförtrodd mer…Inte ens i himlen kommer alla ha lika mycket….

    2. Gud välsignar ibland människor med ett ekonomiskt överflöd som har skapats rättfärdigt för att den personen ska få fortsätta att vara en kanal för ekonomisk välsignelse. Detta kan tex ske genom ett gott företagande som skapar jobb och som ger många fler ett arbete. Att driva egedomsgemenskapen dogmatiskt tar inte till vara på denna aspekt.

    3. Lagen om sådd och skörd gäller också ekonomi. Den som inte arbetar ska inte heller äta. En dogmatisk syn på egendomsgemenskap tar inte hänsyn till att även en kristen bär kvar på mycket av köttets egenskaper såsom lathet, att leva på andra mm. Hur ser vi på människor som ”utnyttjar” systemet. Det tror jag blir ohanterligt i längden.

    4. Allt givande och offrande ska vara frivilligt. Man ska ge av ett glatt hjärta, utan tvång säger Paulus. Att skapa en dogmatisk egendomsgemenskap leder oundvikligen till tvång. Så som jag uppfattar Paulus så menar han att hellre att vi syndar genm att inte ge och måste vända om från vår synd, än att vi kompromissar med friheten och låter givande bli tvång.

    5. Vi vet inte om någon annan församling i NT som praktiserade egendomsgemenskap på det sätt som Jerusalem gjorde. (Mikael Tellbe)

    6. Vi vet med säkerhet att kring år hundra fanns det församlingar som praktiserade det i olika grader och sådana som inte gjorde det. Gemensamt för alla var dock en stor överlåtelse till att hjälpa de fattiga. (Mikael Tellbe) Att hävda att Urkyrkan endast lärde egendomsgemenskap för att förhålla sig till Jesus bud är en förenkling som gränsar mot lögnen…

    7. Hur hjälper vi bäst världens fattiga? Genom att leva i egendomsgemenskap i Sverige? Jag tror inte på det som den ”stora enda lösningen”. Kanske som ett komplement. Vi behöver ta Guds uppdrag ännu mer på allvar att bruka, förvalta och erövra skapelsen ännu mer rättfärdigt och framgångsrikt. Det behöver finnas mycket pengar för forkskning och utveckling, många nya företag behöver startas av personer som Guds har gett både gåvor och pengar för att välsigna andra i och genom. Det finns inte bara ”en kaka” att dela på. Den är inte en kristen tanke, det är en kommunistisk. Hur stor ”kakan” är beror bl a på hur du tar hand om den ”talent” som Gud ger dig.

    I maj åker jag till Kenya och The Maseno Project. Ett tydligt exempel på att genom forskning, utbildning, investeringar från församlingar och rika individer så ser man hur skördarna i området hundrafaldigas!

    Vi behöver arbeta på alla fronter om vi ska lyckas hjälpa så många fattiga som möjligt. En del av detta kan vara fler kyrkor som börjar praktisera enkelhet och egendomsgemenskap. Men för andra kan det handla om att fortsätta vara en framgångsrik affärsman som genom fortsatta investeringar och genom sitt kontaktnät bland likasinnande kan åstadkomma en enorm skillnad.

    Att praktisera en dogmatisk egendomsgemenskap skulle kväva mycket av den kreativitet, entreprenörsanda och tillväxt som alltid ligger till grund för välstånd.

    Bless!
    /Daniel

    Gilla

  5. Men Apg 2, handlar ju om församlingen i sammanhanget, inte otroende fattiga. Även om vi självklart även ska hjälpa dem. Men vi kan ju inte bara ge alla pengar till dem, utan pengar behövs ju även till mission och att kanske göra ”vattenbrunnar” o.s.v. Man får vara ledd av Gud med i många sådana fall.

    Sedan kan det ju knappast vara bokstavligt att vi ska sälja allt vi äger, eftersom då skulle vi inte kunna ha datorer o.s.v?

    Det är en annan sak att sälja sådant som är riktigt onödigt.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s