Skatter i Himlen för dem som säljer allt

Ett argument som Jesus hela tiden drar om varför man ska anamma Hans ekonomi att man får en skatt i Himlen om man gör sig av med den jordiska skatten. Man får belöning i Himlen om man delar med sig åt de fattiga.

Nej, när du ger en gåva, låt inte din vänstra hand veta vad den högra gör, så att din gåva ges i det fördolda. Då skall din Fader, som ser i det fördolda, belöna dig. (Matt 6:3-4) Vill du vara fullkomlig, gå och sälj vad du äger och ge åt de fattiga. Då skall du få en skatt i himlen. Och kom sedan och följ mig. (Matt 19:21) Sälj vad ni äger och ge gåvor. Skaffa er en börs som inte slits ut, en outtömlig skatt i himlen, dit ingen tjuv når och där ingen mal förstör. Ty där er skatt är, där kommer också ert hjärta att vara. (Luk 12:33-34)

Det kommer löna sig att sälja allt! Det är en god investering att ge till de fattiga. Vi får en bonus i Himlen. Jesus vet att det kan kännas svårt och moloket att göra sig av med alla sina underbara ägodelar, så Han har en liten morot åt oss i Himlen. Ett liv i enkelhet är ofta inte värre än ett liv i lyx så länge man nöjer sig med det nödvändiga, men ständiga frestelser från demonerna och vårt eget begär efter det världsliga kan få oss att känna det så. Då är det skönt att veta att om vi håller ut så kommer vi att få lön för det.

Himlen i sig är en lön som är värd allt vi äger. När vi har fokus på vilken skatt Himmelriket är blir det inte alls svårt att sälja allt.

Himmelriket är likt en skatt som är gömd i en åker. En man finner den och gömmer den, och i sin glädje går han och säljer allt vad han äger och köper den åkern. Himmelriket är också likt en köpman som söker efter vackra pärlor. Och när han har funnit en mycket dyrbar pärla, går han och säljer allt vad han äger och köper den. (Matt 13:44-46)

Dessa är kanske inte några av Jesu mest kryptiska liknelser. Budskapet är ganska klart: När man inser vilken stor och underbar skatt Himmelriket är säljer man allt man äger. Att förverkligandet av Guds Rike kostar allt vi äger gör oss ingenting – det är ett mycket billigt pris. Att göra sig av med allt är ingen uppoffring eller förlustaffär, det är ett mycket smart drag, eftersom vi kommer få lön i överflöd för det. Vi ska inte gräma oss över att Gud vill att vi ska göra oss av med allt vi äger, för när vi väl har gjort det kan vi på allvar tränga in i Himmelrikets hemligheter och njuta av all den sanna rikedom det har att erbjuda.

Förutom att allt-säljandet ger en oerhörd glädje till de fattiga vi hjälper gör vi oss själva gott också. Gud kommer inte låta vår handling bli bortglömd. Himmelriket är en skatt i sig – men Bibeln talar också om att vi kommer få en skatt i Himlen.

Vad består då denna skatt av? Det vore mycket ironiskt om det var pengar. Här har vi kämpat hela vårt jordiska liv mot rikedomen och så blir vi rika i Himlen. Nej, Himlen är en pengalös plats där orättvisor och förtryck inte längre finns.

Se, nu står Guds tabernakel bland människorna, och han skall bo hos dem och de skall vara hans folk, och Gud själv skall vara hos dem. Och han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer och ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga. Ty det som förr var är borta. (Upp 21:3-4)

Inte heller kan jag tänka mig att skatten består av några privilegier, en VIP-biljett för de riktigt heliga helgonen så att de kan utnyttja roligheter i Himlen som är förbjudna för andra. Kanske ligger skatten i att få en välsignelse av Gud. Man jag tror också att skatten kan ligga i ens egen själ. När vi får träffa de riktigt fattiga kommer vår själ jubla i tacksamhet till Gud för att Han har hjälpt oss älska dem. De rika kristna kommer för alltid att ångra sin girighet när de får träffa dem som de varsamt ignorerade i jordelivet. Skatten ligger inte i att stoltsera med att man lyckades bättre än andra att följa Guds bud utan att glädja sig över att Gud i sin nåd verkat i en så effektivt.

Men de rika kommer att förföljas av sitt eget samvete för alltid, inte för att någon tvingar dem att lida utan för att de själva aldrig kommer släppa tanken på hur många de dödat genom sin rikedom. Jag antar att det är därför rika varnas så mycket för de olyckor som kommer drabba dem snarare än de olyckor som drabbar de fattiga (se t.ex. Jak 5:1-6). Vi kommer att ångra oss oerhört mycket om vi inte släpper taget om våra rikedomar. Ju snabbare vi gör det, desto mindre olycka kommer vi förorsaka andra och oss själva.

Den lycka vi kommer känna av att få träffa människor som vi räddat livet på, och det välbefinnande vi kommer att ha när vi tänker på alla de gånger Gud har hjälpt oss att motstå frestelser, det är en skatt värd att sträva efter och något att ha blicken fäst på när man vandrar den karga vägen i denna världens öken. Men de rika har ingen sådan skatt i himlen att vänta.

2 kommentarer

  1. Kära vän, nu är det dags för mig att traggla lite Sola Gratia igen! I mångt och mycket håller jag med dig, ditt inlägg är tänkvärt och manar till reflektion, men när det gäller uppmaningen att sälja allt, i synnerhet så som den figurerar i matteus nittonde kapitel m. paralleller, så innehåller evangelietexten flera poänger.

    Det är ju förvisso rätt och riktigt att Jesus menar att den yttersta välsignelsen når oss när vi säljer allt och ger till de fattiga, men ska vi verkligen förstå djupet i Matteus 19:16-22 samt dess paralleller i Luk 18 och Mark 10, så får vi dra oss till minnes att den rike unge mannens första fråga är ”Mästare, vad ska jag göra för att få evigt liv”. Som lutheran hoppar jag av stolen när jag hör den frågan.

    Smaka på orden igen, ”Vad ska JAG göra för att få evigt liv”, en präst som ömmar mindre för den rike mannens salighet och de fattigas upprättelse och mer för teologisk korrekthet skulle idag kunnat svara mannen ”Du kan inte göra ett skvatt för din salighet, den hänger allena på vad som skedde på golgata kors”.

    Jesu diskussion med den unge rike mannen är alltså dubbel, den handlar alltså primärt om att mannen inte av egen kraft kan bringa sin egen frälsning, och att han om han nu trots att han hållt alla bud vilket han i texten betygar (kolla i din bibel samt parallellhänvisningarna till övriga synoptiker) ändå vill nå evigt liv på egen merit så måste han göra vad som för honom är omöjligt; Sälja allt han äger och ge till de fattiga!

    Texten är alltså till sin kärna nådeförkunnelse, att vi inte av egen kraft och merit kan dra ett enda strå till stacken gällande vår egen frälsning eftersom den är ett Guds verk och inte människors verk, vilket Jesus också förklarar vidare i verserna 24 och 25 (” -Vem kan då bli frälst? -”För människor är det omöjligt men för Gud är allting möjligt!”).

    Dock, icke att förglömma, samtidigt som texten om den rike mannens bedrövelse inför allt-säljandet alltså till sin kärna först och sist är förkunnelse om Nåden Allena, så är den givetvis också ett klart och tydligt ställningstagande från Jesus om vad han anser om jordisk rikedom och var den hör hemma och gör bäst nytta.

    Sådär, detta var mina små teologiska funderingar såhär på kvällskvisten. Hoppas att de kunde vara till uppbyggelse för någon.

    Frid och välsignelser över dig, Micael!

    /Viktor

    Gilla

    1. Amen, håller med om att båda de aspekterna finns med. Det är inte tragglande du skriver utan viktiga påminnelser om Evangeliets kärna. Tack så mycket och Gud välsigne dig med. 🙂

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s