Det går visst att veta vad Gud vill!

Min gode vän Martin höll en predikan i min församling för ett tag sen om vem Gud är – att Han är mäktig, kärleksfull och omsorgstagande. Det slog mig att rubriken på hans predikan inte är självklar för alla. Många menar att det knappt går att veta vem Gud är, inte ens Bibeln kan berätta det för oss. Den innehåller bara en massa ”Gudsbilder” som är ofullkomliga och stundtals säger emot varandra. Att vi har en bild av Gud håller nog alla med om men här är poängen att ingen Gudsbild är helt sann, alla har brister – det finns inget rätt och fel. Detta gör att om någon menar sig veta hur Gud är och säger ”men Gud vill ju det här!” så tillrättavisar man denne med att förklara att ingen har sanningen, att när vi tror oss veta vem Gud är och vad Han vill är det bara en personlig bild av detta, ingen objektiv sanning. Slutsatsen blir att vi egentligen inte kan veta vad vi ber om när vi ber ”Ske Din vilja”. Det finns inget rätt och fel eller svart och vitt. Därmed blir man väldigt skeptisk till Bibeltolkningar som menar sig vara sanna samt profetior.

Hur hamnade det här tänker i kyrkan när det är helt och hållet obibliskt? Svaret är förstås att kyrkan är så sekulariserad och förvärldsligad att den importerat postmodern relativistisk teori och håller den för sann oavsett vad Bibeln säger (och eftersom den hävdar att Bibeln inte går att använda för att komma fram till sanningen och vad som är rätt gör det ju inte så mycket). För er som däremot vill gå den Bibliska vägen, följa Guds vilja till punkt och pricka och veta vad denna vilja innebär, kommer här ett Bibelstudium av en text som går emot tankesättet som jag beskrivit ovan:

Vishet förkunnar vi emellertid bland de fullkomliga, en vishet som inte tillhör den här världen eller den här världens härskare, som går mot sin undergång. Nej, vi förkunnar Guds hemliga vishet, den vishet som är fördold och som Gud från evighet har bestämt att bli till härlighet för oss. Denna vishet har ingen av den här världens härskare känt – om de hade känt den, skulle de inte ha korsfäst härlighetens Herre. (1 Kor 2:6-8)

Gud har alltså uppenbarat en vishet som dittills varit fördold och som Världen med dess härskare inte känner, och denna vishet förkunnar vi. Evangeliet, det kristna kärnbudskapet, var dolt fram till Kristus men nu är det uppenbarat för oss, och även om Världens härskare vill annorlunda och kommer på alla möjliga teorier och filosofier som inte håller med Evangeliet är det Evangeliet vi ska predika, för det uttrycker Guds vishet. Världens härskare korsfäste Kristus, för i sin dårskap insåg de inte att Hans kraft fullkomnades i svaghet och att det var genom att dö som vägen till evigt liv öppnades för hela mänskligheten.

Men vi känner, som Skriften säger, ”vad ögat inte har sett och örat inte hört och människohjärtat inte kunnat ana, vad Gud har berett åt dem som älskar honom.” Ty för oss har Gud uppenbarat det genom sin Ande. Anden utforskar allt, också djupen i Gud. Vem vet vad som finns i människan utom människans egen ande? Så vet heller ingen vad som är i Gud utom Guds Ande. (vv. 9-11)

Medlet som Gud använde för att uppenbara sin vishet för oss var den Helige Anden. Vad människan inte har sett och hört och inte ens kan ana, vad vi inte kan komma fram till med våra egna mänskliga teorier och filosofier, det uppenbarade Anden för oss. Det Bibliska ordet ”uppenbara” innebär att vi får reda på något, att Herren visar oss det. Hur Han är och vad Han vill uppenbaras genom den Helige Ande. För Anden vet allt om Gud, Han utforskar djupen i Gud. Precis som att vår ande känner oss utan och innan känner den Helige Ande helt och hållet hur Gud är och vad Han vill. Och? Är inte Anden lika obegriplig som resten av gudomen? Vad hjälper det oss att Anden vet allt om Gud? Jo, Paulus poäng är att eftersom vi har Guds Ande är Guds f.d. hemliga vishet totalt uppenbarad för oss:

Men vi har inte fått världens ande, utan den Ande som är från Gud, för att vi skall veta vad vi har fått av Gud. Detta förkunnar vi också, inte med ord som mänsklig visdom lär utan med ord som Anden lär, när vi återger andliga ting med andliga ord. (vv. 12-13)

Vi har fått Guds Ande för att få reda på och förmedla Evangeliet, och detta förkunnar vi i kraften av de ord Anden ger oss, eftersom ett andligt budskap kräver andliga ord. Vi är fullständigt beroende av Guds Ande, som inte är av världen. Och denne Ande ger oss kännedom om vem Gud är:

En oandlig människa tar inte emot det som tillhör Guds Ande. Det är dårskap för henne, och hon kan inte förstå det, eftersom det måste bedömas på ett andligt sätt. Den andliga människan däremot bedömer allt, men själv kan hon inte bedömas av någon. Ty vem har lärt känna Herrens sinne, så att han kan undervisa honom? Men vi har Kristi sinne. (vv. 14-16)

Evangeliet kan bara tas emot och förstås av dem som öppnar upp sig för Anden, eftersom det måste bedömas på ett andligt sätt. Anledningen till detta uttrycks så skarpt i v. 16 – vi har Kristi sinne. Det är inte så att vi inte har tillgång till Guds tankar och att vi därmed måste gissa oss till Hans vilja och hur Han är. Det är uppenbarat i Kristus.

Det är överhuvudtaget väldigt konstig att en teori som säger att allt är relativt och att det inte finns moraliska sanningar kan smyga sig in i kristen tro som går ut på att sprida sanningen om frälsning från synden som är moraliskt fel. Det visar på hur stark sekulariseringen är och vikten av att alltid bedöma alla läror utifrån Guds Ord. Vi har inte råd med att hindra dem som förkunnar sanningen genom att säga att det inte går att veta vad som är sant, när det påståendet är helt obibliskt.