Myten om att ”ge” folk dåligt samvete

Anpassa er inte efter den här världen, utan låt er förvandlas genom sinnets förnyelse, så att ni kan pröva vad som är Guds vilja, det som är gott och fullkomligt och som behagar honom. (Rom 12:2)

Vi har ju inte fört något med oss in i världen, inte heller kan vi ta med oss något härifrån. Har vi mat och kläder skall vi vara nöjda med det. (1 Tim 6:7-8)

Världen är så sjukt skruvad, något som är svårt att se när man lever mitt i det men som blir uppenbart när man fördjupar sig i den enkla livsstil som Bibeln förespråkar. Ni har säkert hört att om alla levde som vi i Sverige skulle vi behöva tre jordklot. Låt mig ge några exempel på hur detta yttrar sig:

Att tiotals uppsättningar med kläder är norm och att ”shopping” närmast ses som en fritidssyssla som mängder med människor ägnar sig åt ofta för att se ut som alla andra, och därmed köper dyra kläder och assocearer som producerats under hemska arbetsvillkor.

Att bil är norm så att de som inte tar körkort blir djupt ifrågasatta och får svårt att få jobb, trots att det är fullständigt ohållbart att alla skulle ha körkort.

Att Fairtrade inte är norm trots att det är uppskattat utan utgör bara några få procent av konsumtionen av de produkter som det finns certifierade alternativ av, vilket är förödande då det till exempel arbetar många barnslavar i kakaoindustrin.

Att underhållning är norm så att film- spel och musikindustrin gör massiva vinster trots deras stora miljöpåverkan och att ytterst lite av dessa pengar kommer fattiga till del.

Att kött och alkohol är norm vilket förstås skapar en väldigt stor miljöbelastning men också sämre hälsa.

Och så vidare.

Detta innebär att aktivism inte kan ses som en trevlig liten syssla som vissa kan ägna sig åt medan andra är ”neutrala” och står vid sidan om och ägnar sig åt andra saker. Om vi inte är medvetna om de gigantiska världsproblemen förvärrar vi dem. Det går inte att vara miljömässigt och etiskt neutral i en globaliserad värld. Om strömmen går i en katastrofal riktning och orsakar enorma skador gentemot fattiga människor ska vi både gå emot den och rycka andra med oss. Vi får inte vara passiva beskådare till syndens herravälde utan ropa ut den fattiges rätt (Ords 31:8) och be folk ändra de destruktiva normerna ovan.

Om man gör detta kommer folk förr eller senare yttra kommentarer som ”Du ger mig dåligt samvete”, ”Visst är det viktigt att vara engagerad, men man ska inte komma med pekpinnar och vara moralistisk”, ”Men snälla nån, jag ensam kan väl inte rädda världen heller.”

Dessa kommentarer är inte så svåra att bemöta.

Att ge någon dåligt samvete går inte, det dåliga samvetet finns hos personen som ägnar sig åt det dåliga beteendet och orsakas av att denne vet att han/hon gör något moraliskt illa. Detta kan bara åtgärdas genom att personen ändrar sitt beteende så att det blir moraliskt gott, och genom att vi uppmuntrar till detta kommer denne ett steg närmre att göra slag i saken och ändra sig. Att kommentera dåliga vanor ”ger” inget dåligt samvete, det finns redan där som ett resultat av det dåliga beteendet, men kan ta bort det genom att personen ifråga kanske ändrar sitt beteende.

Pekpinne-retoriken är vrickad, jag begriper inte för det första hur något så ogenomtänkt och ologiskt kan frodas i samhället och för det andra hur det har tagit sig in i kyrkan. Det är en absurd tanke att pekpinnar, att tala om hur andra ska göra och tycka, är något fel i sig, ingen vettig människa kan ha en sådan position konsekvent. Det vi snackar om här är när människor aktivt och systematiskt förvärrar livet för fattiga och förstör miljön, och lika lite som det vore fel att kämpa emot slaveri och peppra pekpinnar på slavhandlare är det inte fel att försöka övertala folk att sluta köpa varor som producerats av barnslavar. Det är en dygd att vara moralist. ”Förkunna ordet, träd upp i tid och otid, vederlägg, tillrättavisa, vädja — tålmodigt och med ständig undervisning.” (2 Tim 4:2).

Att mina enskilda handlingar ensamt inte kan rädda världen är även det en dålig undanflykt, eftersom hela världens behov inte är relevanta i sammanhanget. De skadliga normer jag beskriver ovan träffar inte hela världen, långt därifrån, utan individer. Dock blir det ett rejält gäng individer som man skadar om man systematiskt ägnar sig åt skadligt beteende. Därför behöver man ändra sig, något som visserligen kan vara en kamp mentalt men inte sällan enklare, roligare och inte minst billigare praktiskt.

Så oroa dig inte över att uppmana andra att gå mot strömmen. Det är gott och rätt och leder till Guds Rikes utbredning.