Tro på Himlen motsäger inte aktivism

image

För några dagar sen skrev Jacob Rudolfsson från Svenska Evangeliska Alliansen på Dagen Debatt om hur John Shelby Spong hade fel när han hävdade att kyrkan måste bli mycket mer liberal och antikarismatisk om den ska överleva. Tvärtom krymper liberala kyrkor väldigt snabbt, skrev Rudolfsson, medan de kyrkor som växer i regel är evangelikala. Han fick sedan svar från sociologen Anders P. Lundgren som sa att det dock inte är så bra att de konservativa kyrkorna växer eftersom de har ett skralt engagemang för miljö och rättvisa. Detta sker på grund av att de fokuserar så mycket på Himlen, menar Lundberg, och eftersom kristna är kallade till att kämpa för miljö och rättvisa bör vi lära oss av de liberala och inte vara rädda för att kyrkor krymper – det är ändå inget självändamål.

Rudolfssons respons på detta var att peka på alla evabgelikala profiler som genom tiderna kämpat för en bättre värld samt de internationella evangelikala dokument såsom Lausannedokumentet och Kapstadsöverenskommelsen som säger att engagemang för de utsatta är en kristens plikt. Jag skrev dock också ett svar på Lundbergs artikel med en annan utgångspunkt. Även om det finns många goda undantag tror jag det inte går att förneka att västvärldens evangelikala generellt är mindre engagerade för miljö och rättvisa än andra, Lundberg säger att varje attitydundersökning han känner till säger detta. Dock är jag kritisk till att han menar att anledningen till detta är evangelikalas starka tro på Himlen, plus att jag tycker att man bör ta hänsyn till ickevästliga och inte minst bibliska kyrkor ser ut. Här är vad jag skrev:

Det råder en splittring i västvärldens kyrka. Å ena sidan har vi evangelikala och karismatiska kristna som inte är så intresserade av fred, miljö och rättvisa, å andra sidan liberala och progressiva kristna som har ett stort engagemang för en bättre värld men tvivlar på Bibeln och livet efter detta. Ofta får man höra vilken av de här grupperingarna som är ”bäst”. Problemet är bara att båda är dåliga, och obibliska.

I en respons på en debattartikel av Jacob Rudolfsson som hävdade att den liberala vägen är dödsdömd genom att det mest är konservativa kyrkor som växer -något Rudolfsson har helt rätt i -skriver Anders P. Lundgren att det är bara sorgligt att konservativa kyrkor växer eftersom de generellt inte bryr sig så mycket om miljö och rättvisa. Detta sker på grund av att de fokuserar så mycket på Himlen, menar Lundberg, och eftersom kristna är kallade till att kämpa för miljö och rättvisa bör vi lära oss av de liberala och inte vara rädda för att kyrkor krymper – det är ändå inget självändamål.

Nog blir växande kyrkor inte så viktigt om det eviga livet inte är så viktigt, vilket Lundberg tycks hävda, men jag menar att evigt liv inte kan vara något annat än oerhört viktigt. Om Jesus kom för att dö för vår synd så att vi kan komma till Himlen genom att tro på Honom, då är det oansvarigt att inte förkunna och stå för detta, och hoppas att så många som möjligt blir frälsta.

Men måste det ske på miljöns och rättvisans bekostnad? Lundberg hänvisar till att ”alla attitydundersökningar [han] känner till” visar att evangelikala har ett väldigt lågt miljöengagemang. Jag är dock osäker på om den snabbt växande kyrkan i Nepal, som min församling har starka kontakter med, är inkluderad i dessa undersökningar. Den nepalesiska kyrkan är starkt bibeltrogen och väldigt karismatisk, många under och tecken sker och mängder kommer till tro. De har också ett passionerat engagemang för såväl miljö som rättvisa. Vi samarbetar med Hosanna Church i Kathmandu och dess partnerförsamlingar mot såväl barnprostitution som miljöförstöring.

Deras, och vår, tro på Bibeln som Guds Ord och omsorg om människors frälsning är inget hinder för att hjälpa människor här och nu, snarare tvärtom. Det är egentligen en märklig tanke att om man vill att människor ska bli frälsta skiter man i att folk hungrar och lider av föroreningar. Det är mycket troligare att den svala aktivismen bland västvärldens evangelikala beror på att man lierat sig med konservativa politiska ideologier på grund av deras syn på exempelvis abort, och på köpet då importerat skepsis gentemot miljö och rättvisa. Det är väldigt sällan jag hört evangelikala hävda att vi ska strunta i miljön på grund av att jorden ändå ska förgås. Vanligare är i min erfarenhet att man menar att marknaden löser allt och/eller att miljöhoten är överdrivna.

Det främsta argumentet mot att evangelikal tro med nödvändighet innebär dåligt engagemang är att Bibeln inte uttrycker att Himlen och frälsningen gör miljö och rättvisa oviktigt. Tvärtom ser vi i evangelierna en Gudsrikestanke där Himlen tränger ner på jorden och manifesterar sig genom tecken, under, fred och rättvisa. När evangelikala hävdar att livet efter detta motsäger miljöengagemang är det knappast Bibeln man bygger på, utan då har man färgats av andra tankegångar såsom politisk konservatism. Bibeln visar dock på en annan väg -en som förenar evangelikal tro på Himlen och passionerad aktivism på jorden.

Micael Grenholm
Student i freds- och utvecklingsstudier

About Micael Grenholm

Charismactivist residing in Uppsala, Sweden. Editor for Hela Pingsten and pcpj.org. Youtubing at Holy Spirit Activism. Love revival, justice, evangelism and kiwis.

Posted on 15 mars, 2013, in Ekonomi och social rättvisa and tagged , , , , , , , , . Bookmark the permalink. 7 kommentarer.

  1. Per Stenlund

    Hej Micael! Jag tycker mig se att Bibeln säger att i Guds rike upprättas (genom Messias och finns tillgängligt i Messias) en ny mänsklighet och ett slags ”frihet, jämlikhet och broderskap”, där det som i den gamla aeonen skilde människor åt (t.ex. samhällsklass, kön och ras) inte längre gör det i den nya. Detta verkas och manifesteras genom dopet och fungerar eftersom vi i församlingen är kallade att ”underordna oss varandra”. Då blir det ju omöjligt att ha en slav eller att dominera över sin fru. Och strukturerna etableras och breder ut sig i den mån alla lever ut det nya som redan har brutit in.

    Nu till min fråga om beskrivningen av aktivism i Bibeln. Jag vill vara väldigt aktiv för goda strukturer och ser många goda exempel på kristen aktivism, t.ex. Martin Luther King och Wilberforce. Men Paulus verkar i mina ögon lite ointresserad av att utanför församlingsgrundandet ta tag i orättvisor och förändra strukturer. Han talar aldrig om rättigheter som varje människa skulle ha, utan talar väldigt ofta om ”haesuchia”/”stillhet” som norm för församlingsmedlemmarna. Han säger i 1 Kor 7 att ”om du som slav kan bli fri så förbli hellre vad du är”. Samma sak med t.ex. Petrus i 1 Pet; ”Ni som är slavar, underordna er era herrar… och härda ut i oförtjänta lidanden” och hänvisar till Messias som exemplet att följa. Håller du med om att Paulus verkar lite ointresserad av att direkt och i polemik mot ”världen” försöka förändra strukturer i samhället (sedan blir ju konsekvenserna av församlingens utbredande att de ändå förändras – både i den växande församlingen och genom församlingen som ett tecken för världen)? Om du håller med, har du några tankar på ett principiellt plan kring att vi inte lyder apostlarnas undervisning på samma sätt i detta som vi gör i många andra frågor? Vad är det som ”löser” oss från just dessa bud och denna undervisning i så fall?

    Jag tycker själv att det blir en ohållbar situation om vi ”tvingas” att stanna i destruktiva strukturer och jag ser exempel i NT på när kristna flyr undan förföljelse, så för mig är det en öppning till en väg vidare mot en aktiv kamp mot orättvisa. Men jag kämpar med att försöka förstå hur Paulus och Petrus tänkte att kampen för kärlek i form av t.ex. frihet, jämlikhet och syskonskap ska utkämpas i relation till världen. Hur mycket ska vi som kristna underordna oss? Och det finns i mina ögon en pacifism – ett underordnande – som inte ska förväxlas med passivism, men det slirar lite för mig i fråga om hur det ska tillämpas.

    Gilla

    • Hej Per!

      Mycket bra fråga, ursäkta det sena svaret. Det är sant att Paulus och Petrus inte är särskilt intresserade av att förändra strukturer, och jag tror inte vi får bagatellisera det faktum att de inte heller kunde det. De levde i en brutal diktatur och tillhörde en förföljd och utsatt religion. Men sen har de en stark underordningstanke som är ganska utmanande och smått kontroversiell men som går som en röd tråd genom lärjungaskapets olika dimensioner, liksom Jesus underordnade sig ska vi underordna oss. Så länge sådant sker frivilligt tycker jag det är stort av människor att underordna sig andra. Problemet blir när det sker ofrivilligt, då handlar det snarast om förtryck.

      Gud välsigne dig!

      Gilla

  2. Per Stenlund: Det var verkligen andligt, jätte fint skrivet, ”en ny mänsklighet och ett slags ”frihet” osv.

    Jag känner att det kan vara jobbigt att vara kristen ibland, för det är så mycket man skulle vilja förändra. Att vilja vara radikal, ett salt i samhället och det är inte fel att vara det. Att stå på de svagas sida osv.

    Nej VI ALLA får gå upp till kamp och bevisa Guds kraft. Varför inte åka till Akkis och hjälpa sjukvården. Så många sjuka och det finns inga pengar kvar. Om en människa blev helad och frisk av 1000 personer så skulle jag vilja fortsätta be. Kanske läkare och politiker skulle lyfta fram Jesus lite tydligare då. Vi måste lyfta fram Guds evangeliuum så människorna i samhället ser att det behövs. Folk sitter hellre vid en dator än att träffas och be för förändring. Aktivism, ja inte helt fel, det ligger i Guds plan det också.

    mvh
    lärjungen

    Gilla

  3. Vad fint skrivet av Per och lärjungen jag instämmer helt.
    Jag höll en predikan för någon vecka sedan som tog upp det predikan i sin helhet finns på youtube men för ett utdrag som berör just detta med Evangelium i centrum läs detta : http://bergsjobloggen.blogspot.se/2013/02/ha-evangelium-i-centrum.html

    Gilla

  4. Josef: Jag var in och tittade på Bergsjöbloggen och fann det. Där står ” Jesus gick runt från by till by av ett syfte som han här säger till oss: att predika evangelium”.

    Guds ord är Guds tankar. Där mycket tecken och under sker bland de troende, så kommer mycket människor för att lyssna och se. Kanske någon har en obotlig dödlig sjukdom där Jesus kristus blir det sista hoppet för att bli frisk. Det finns de i församlingen som fått gåvan att be för sjuka. De finns även de som fått gåvan att predika Guds Evangelium. Vilket är då viktigast?

    Ja det är kanske en kombination av alla Guds gåvor men att predika Guds Ord innebär ju mat till våra själar och det är ju våra himmelska kroppar som kan ikläda sig det Eviga livet. När Martin Luther proklamerade att det inte var genom gärningar som man blev rättfärdig inför Gud utan genom tro,,, och TRO kommer ju genom predikan, ikraft av Jesu blod.

    Guds levande Ord måste predikas och ju närmare Guds sanning det predikas, desto mer kommer Herren att älska detta. Han kommer bekräfta detta för den som predikar. ”De gärningar som jag gör kommer ni också att göra, och större” …men vad är större då…det största som kan hända en människa är att bli räddad, frälst, få evigt liv.

    Josef jag tyckte om din hemsida. Predikan av Guds Ord kommer 100 gånger före tecken och under för min del, men det är gott med tecken och under när jag har dåliga dagar, när jag känner mig ledsen, men framför allt är det viktigt för människor som inte är troende att dessa tecken och under finns, för de drar uppmärksamheten till Gud. Det är dock Ordet som ger liv.

    Jag har tänkt på en sak ang. Jesus kristus och vad han gjorde. Han skulle uppenbara vem Fadern var från Gamla Testamentet samt visa fram frälsningens väg genom tro på honom. De som hade avlidit från Gamla Testamentets tid återuppstod och visade sig för många efter det att Jesus Kristus hade dött på korset. Dessa måste ju också då ha kommit in under Jesu kristi blod eller? Jag tror det. Alla heliga från Gamla testamentet. Samma klippa som nu…… Kristus. Jag tycker det är så underbart.

    Jag lägger din hemsida som en favorit och följer den gärna,

    Guds frid Josef
    lärjungen (jag är ingen predikant)

    Gilla

  5. Bra debattartikel Micael Vl behöver både tro och gärningar citat ”Mina bröder, vad hjälper det om någon säger sig ha tro men inte har gärningar? Inte kan väl tron rädda honom? Om en broder eller syster är utan kläder och saknar mat för dagen, vad hjälper det då om någon av er säger: ”Gå i frid, håll er varma och ät er mätta”, men inte ger dem vad kroppen behöver? Så är det också med tron: i sig själv, utan gärningar, är den död. Nu kanske någon frågar: ”Har du tro?” – Ja, och jag har gärningar. Visa mig din tro utan gärningar, så skall jag med mina gärningar visa dig min tro. Citat ur Bibeln Jakobs brev 2:14-18

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: