Flera av mina facebookkompisar började dela ett UR-program kallat De obekväma där kristna bloggaren Underbara Clara proklamerar att hon ”hatar arbetslinjen”, vill leva enkelt, ha sex timmars arbetsdag och återanvända istället för att konsumera. Hon har flyttat ut på den västerbottniska landsbygden där hon pysslar, bloggar och kritiserar kapitalismen. Hon tycker att det är illa att så många politiska partier tjatar om jobben och vikten av ekonomisk tillväxt istället för att betona klimatet och konsumtionssamhällets destruktivitet. Hon pekar på det absurda i att samtidigt som mängder går arbetslösa bränner de som har jobb ut sig för att de jobbar för mycket. Förkorta arbetstiden istället och dela på de jobb som finns istället för att försöka hitta på nya, föreslår Clara.
Clara beskriver hur vi alla blivit lurade av konsumtionismen, hur alla springer i ekorrhjulet utan vidare reflektion. Shopping har blivit en hobby. Sveriges ekonomiska tillväxt, att världens rikaste land ska bli ännu rikare, är det övergripande politiska och ekonomiska målet samhället förväntas sträva emot. Alla ska komma i arbete, alla ska jobba hårt och tjäna pengar för att… tja vadå? Få en tjusig gravsten och ge ett fett arv till de efterlevande?
Jag själv kan dock inte alls känna igen mig i den bilden av livet. Jag känner igen att andra har det så, men själv kan jag faktiskt inte säga att jag på allvar upplevt det. Jag kan inte föreställa mig hur det skulle vara att ha shopping som hobby. Att jobba för att få pengar. Att vilja ha tillväxt. För åtta år sedan förvandlade Jesus mitt liv så radikalt att jag aldrig lyckats hoppa in i ekorrhjulet från första början. Sedan Han blev min stora inspirationskälla har jag velat leva enkelt, sträva efter ekonomisk utjämning och ägna mitt liv åt att sprida Hans Rike och evangelium.
Att följa Jesus är att göra en fantastisk insats för miljön, fattigdomsbekämpningen och sina egna existentiella behov. Att följa Jesus är precis vad Sverige och världen behöver. Det är därför så tragiskt att inte ens kyrkan har lyckats vara särskilt bra på att följa Jesus. I varje fall inte kyrkan som vi känner den, den som vill ta över staten och som vill att alla ska vara medlemmar i den även om 85 % inte tror på Jesus. Men i marginalerna, i klostren, i husförsamlingarna, i kommunitetshusen och på landsbygden har den seriösa kyrkan alltid funnits, den som lever enkelt i Jesu efterföljd och betonar lärjungaskap, kärlek och evangelium.
Och otroligt nog har den miljövänliga, fattigdomsbekämpande formen av kristendomen på senaste tiden lyckats ta sig upp ända till Vatikanen. När påven Franciskus säger att vi ska leva enkelt, dela med till de som lider nöd och förespråka jämlikhet, då finns det hopp för att resten av kyrkan också tar Jesu enkelhet på allvar. Så jag stöder Clara i förkastandet av arbetslinjen, i förespråkandet av enkelhet och hållbarhet, och i valet att fästa sitt liv vid något större än inflytande och pengar, nämligen Gud.
Hela Pingsten 
Underbara Clara skulle vara än underbarare i mina ögon om hon ville beskriva hur välfärden ska upprätthållas med hennes recept för det intjänande som skatteinkomsterna beräknas på. Ofta felar en liiiten detalj när man kommit på något smart.
GillaGilla
Jag håller med dej , visst skulle även jag fixa min egen ekonomi med att jobba 6 timmars arbetsdag. Men hur skulle vi kunna upprätthålla välfärden med låga skatteintäkter? Med mina skattepengar ser jag till att ni unga kan studera vi universitet, sjukhusen fungera mm.
GillaGilla
Men i marginalerna, i klostren, i husförsamlingarna, i kommunitetshusen och på landsbygden har den seriösa kyrkan alltid funnits, den som lever enkelt i Jesu efterföljd och betonar lärjungaskap, kärlek och evangelium.
Lever man i kloster betonar man knappast evangelium, annars skulle man nog inte leva i ett kloster från första början, då man oftast lever helt avskild från världen. Om man lever så, hur ska man då nå de förlorade? Verser som talar emot total avskildhet från den yttre världen: Joh 17:15; 1 Cor 5:9-10; Matt 28:19.
I stället ägnar man väl sig åt lagiska späkningar o.s.v? I alla fall i en del kloster. Det är inte lärjungaskap eller evangelium.
Kärlek? Det finns kloster där man straffar en munk om han har syndat, genom att slå honom i ansiktet, även låta honom ligga ner på golvet så man får gå över honom. Läst om en f.d. katolsk munk t.ex, som berättar.
GillaGilla
Hej Jonathan!
Det är sant att klostren med sina rötter i 300-talets ökenväckelse betonade avskildhet från världen, men det var inte för att man ville sluta predika evangelium utan det motsatta – att komma så nära Gud att hela världen skulle få syn på honom. Resultatet blev ju också att inte bara hela kyrkan utan stora delar av det övriga samhället hörde talas om munkarnas och nunnornas radikalitet och många kom till tro. Så småningom flyttade klostren in i städerna och de väcker fortfarande nyfikenhet och engagemang hos många. Sen lider de katolska och ortodxa traditionerna brist på evangelisation överlag, det är sant. Dock är de mycket bra på enkelhet och egendomsgemenskap, något den protestantiska traditionen ofta missat.
Späkningar och att slå syndande munkar är dock extremt ovanligt, det är svårt att säga något generaliserande om monasticismen utifrån det.
Gud välsigne dig!
GillaGilla
Hej,
Ok. Kollade på en video från ett kvinnligt Karmelitkloster i Indien. De såg inte särskilt glada ut, såg nertyngda ut och man ber rosenkransen lagiskt. Kollar man på bilder på munkar i kloster är det inte alltid se ser så glada ut.
Jag tror inte kloster idag har samma inflytande på omvärlden som de på 300-talet i så fall.
GillaGilla
Jo, livet i klostren idag är allvar. Men under medeltiden förföll klosterväsendet. Det var bland annat det som Martin Luther protesterade mot. Det var då en försörjningsinstitution för yngre bröder och systrar som man inte behövde för släktens fortbestånd. Andligheten blev som den blev.
Men även under den tiden fanns det levande kristna i klostren.
Idag tvingas ingen in i kloster. Det är ett fritt val. Ett val att tjäna Gud. Det finns slutna ordnar som ser det som sin uppgift att leva avskilt och be för världen. De är som öppna hål till himmelen. Sen finns det mer öppna ordnar och även de som lever mycket i världen och vittnar.
Klosterfolk är faktiskt oftast glada. Åtminstone dom jag känner.
GillaGilla
På gymnasiet var många i min klass fixerade vid att få ett jobb som gav mkt pengar. De valde karriär utifrån det. Jag tyckte set var galet. ‘N måste ju välja utifrån vad som är bra! Något som tjänar andra, Guds väg. Nu har jag ändrat mig! Det hade varit bättre att utbilda mig till något som ger mycket pengar för då hade jag kunnat ge bort så mycket mer till dem som behöver. Tjäna Gud och medmänniskor kan jag ju göra i vilket jobb som helst. Jurist, läkare… Det handlar ändå om hur jag dagligen gör mina val. Tänker jag. (Och inser att det skulle vara svårare att leva enkelt med stor inkomst men jag är rätt vaccinerad mot att slösa så jag tror det hade gått rätt bra.)
GillaGilla
Den spirande miljörelsen som går starkt framåt idag har hämtat mycket från klostrena vissa kloster lever på vad egna djur och mark ger och fastän deras livsstil är närmare 2000 år gammal har dom redan uppfunnit närodlat, giftfritt och hållbar livsstil 🙂
Saker som håller in i framtiden , clara brukar ha myckel kul, som att odla bondbönor funderar på egna höns osv som jag tror är väldigt smart. När jag växte upp under 60-70 talet var det total otänkbart att banker och regeringar kunde vackla och falla , nu mera är dessa ”jättar” inte så trygga längre om man kan odla eget tror jag man gör rätt i det, i usa exempelvis växer hemma odling för vart år som går, har hört liknande påstående om Sverige.
GillaGilla