Ska kristna vara kommunister?

När man diskuterar kristen egendomsgemenskap kommer termen kommunism oundvikligen ploppa upp förr eller senare. Jesus Army, som har praktiserat egendomsgemenskap i över 40 år, har många gånger om blivit kallade för kommunister av utomstående. Själva använder de dock termen väldigt sällan, vilket inte är så konstigt. För det första är ”kommunism” till stora delar ett pejorativ här i västvärlden, det vill säga en nedsättande förolämpning. För det andra finns det mängder med olika definitioner och föreställningar om vad kommunism handlar om. Här kommer ett axplock:

  1. Att människor äger produktionsmedel gemensamt.
  2. Att människor äger egendomar gemensamt.
  3. Att människor äger egendomar gemensamt på grund av tvång.
  4. Att staten äger produktionsmedel.
  5. Att staten praktiserar planekonomi.
  6. Att staten är en hårdhänt diktatur som praktiserar planekonomi och dödar massa människor.
  7. Att arbetarna gör revolution för att en tid genom proletariatets diktatur avskaffa klassamhället och göra produktionsmedlen gemensamt ägda för att sedan avskaffa staten och leva i en kommunistisk utopi utan klassklyftor och förtryck.

Nå, det alla kristna praktiserade i den apostoliska, ursprungliga församlingen i Jerusalem var i princip definition 2: ”Skaran av dem som trodde var ett hjärta och en själ, och ingen enda kallade något av det han ägde för sitt, utan de hade allt gemensamt… Ingen av dem led någon nöd. Alla som hade jord eller hus sålde vad de ägde och bar fram vad de hade fått för den sålda egendomen och lade ner betalningen för apostlarnas fötter. Och man delade ut åt var och en efter vad han behövde.” (Apg 4:32, 34-35). Och det inte alla känner till är att snubben som myntade termen kommunism, Étienne Cabet, var kristen och inspirerades till väldigt stor del av den nytestamentliga egendomsgemenskapen, något han skrev om i sin bok Le vrai christianisme suivant Jésus Christ, Den äkta kristendomen enligt Jesus Kristus.

Étienne Cabet, kristen filosof som myntade termen "kommunism"

Étienne Cabet, kristen filosof som myntade termen ”kommunism”

Andra socialistiska tänkare såsom Marx och Engels inspirerades av Cabet, men ignorerade uppenbarligen de kristna influenserna (Marx hade ju inte så höga tankar om religion). De adopterade termen kommunism och skrev det Kommunistiska manifestet och andra verk där de såg framför sig hur proletariatet skulle göra revolution, ta över produktionsmedlen och efter lite diktaturskap fördela det jämlikt, så att klasserna avskaffas, produktionsmedlen ägs gemensamt i små lokala, kommunistiska gemenskaper, och staten som institution blir onödig. Den kommunistiska och socialistiska utopin handlar alltså ursprungligen om att staten avskaffas, vilket är ironiskt då dessa ideologier i praktiken förknippas med att staten får mer ekonomisk makt och tar över produktionsmedel.

Min amerikanske bloggkompis Kevin Daugherty kallar sig för kristen kommunist – inte för att han är marxist, förespråkar revolution eller diggar Stalin – utan för att han ansluter sig till Cabets ursprungliga definition som syftade på den bibliska egendomsgemenskap, som åtskilliga klosterrörelser och kristna kommuniteter har inspirerats av genom hela kyrkohistorien. En annan person som kallar sig kristen kommunist, och som Daugherty har citerat på sin blogg, är den mexikanske akademikern José P Miranda. Jag hittade hans bok Communism in the Bible här på Jesus Armys bibliotek i New Creation Hall, deras äldsta kommunitet.

Boken har många goda poänger, som att det finns mycket kritik mot rikedom och rika i Gamla Testamentet (även kungar förbjuds äga överflöd av silver och guld i 5 Mos 17:17), och Miranda bemöter försöken att späda ut Jesu radikalitet på ett bra sätt. Men han ger också intrycket av att inte lyssna på sina kritiker särskilt väl, vissa exegetiska analyser känns väldigt vinklade (han vägrar exempelvis använda etablerade översättningar utan översätter allt själv), och när han mot slutet argumenterar för att Jesus skulle ha använt våld för att förhindra ”folkmordet” på proletariatet genom att på fullaste allvar genomföra en beväpnad revolution, då tappar han mig fullständigt.

"Kommunisterna" i Jesus Army

”Kommunisterna” i Jesus Army

Jesusfolket här i kommuniteten blir minst sagt förvånade när jag berättar vad boken jag läser handlar om. ”Var hittade du den sa du? Hos oss?” Men det har lett oss in på diskussioner om vad kommunism egentligen handlar om. ”Ibland har vi sett oss som kristna kommunister” sa Huw Lewis till mig, en av Jesus Armys fem ledare. ”Men jag tror att det alltid blir problem när man försöker påtvinga Guds Rike på samhället. Hos oss, och i den bibliska kyrkan, kom egendomsgemenskapen som en konsekvens av den Helige Andes verk. Vi såg hur många sekulära kommuniteter startades samtidigt som oss på 70-talet, men av de jag känner till är det bara vi som har överlevt.”

Och det är väl ganska många kristna som tänker så. Ekonomisk jämlikhet är bra, men att påtvinga ickekristna det eller att använda staten som verktyg för det kommer inte gå. Samtidigt är det en sak Miranda skriver som gnager i mig: kapitalism är inte ett neutralt system. Det är också ”påtvingat” människor, och gör det acceptabelt för de rika att förtrycka de fattiga – i synnerhet i globaliseringens tidsålder. Det nuvarande ekonomiska systemet har skapat extrem ojämlikhet (de rikaste 85 människorna äger lika mycket som de tre miljarder fattigaste), förfärlig miljöförstöring och ligger förmodligen också bakom de ständigt återkommande ekonomiska kriserna. Jag tror inte att Marx revolutionära idéer är ett bättre alternativ, men jag vet att vi behöver ett jämlikare, hållbarare och mer socialt alternativ, och kyrkan kan spela en viktig roll där.

För en annan skillnad mellan Jesus Army och många andra kristna är att medan båda konstaterar att statlig kommunism à Soviet inte är lösningen, så hindrar inte det Jesus Army från att praktisera egendomsgemenskap och gemensamt ägande av produktionsmedel. Som jag nämnde i min förra bloggpost äger kommunitetsgemenskapen flera företag, där alla arbetare från VD:n till städaren får exakt samma lön, och all eventuell vinst ges till kyrkans välgörenhet (flera av företagen har dessutom en grön profil och säljer ekologisk mat och förnybar el). Som broder Chris sa när han såg titeln på boken jag läste ”We’re more communist than the communists.” Oavsett vad vi kallar det är jag övertygad om att Jesus kallar oss till egendomsgemenskap och ekonomisk utjämning: ”Sälj allt vad du äger och dela ut till de fattiga. Då skall du få en skatt i himlen, och kom sedan och följ mig.” (Luk 18:22)

About Micael Grenholm

Charismactivist residing in Uppsala, Sweden. Editor for Hela Pingsten and pcpj.org. Author of Charismactivism. Love revival, justice, evangelism and kiwis.

Posted on 28 augusti, 2014, in Ekonomi och social rättvisa and tagged , , , , , , , , . Bookmark the permalink. 36 kommentarer.

  1. Jag vill bo med Kamprad, om vi inte blir så många hos honom att det inte går att hålla ihop företaget. Välfärdssektorn är ju i ett ständigt ökat behov av skatteintäkter direkt från näringslivet i form av arbetsgivaravgifter och moms samt indirekt genom inkomstskatter.

    Gilla

  2. Det m ikke glemmes at de troende ble forfulgt og holdt sammen for å overleve og fortelle Jesu evangelium.., jeg tror dette gjaldt de først troende ( jøder var de også) pga av nød og forfølgelse og ser ikke mye videre utover i bibelen at dette var slik de troende hadde senere. Sjøl om de alltid delte og holdt måltidsfelleskap..
    Hjelp de fattige i Jerusalem var en oppgave de hadde ettersom de dro utover i lendene omkring og Paulus var opptatt av dette..,,, hjelp hverandre om en bror lider nød , kle de fattige og hjelp der det trengs hjelp..,

    Gilla

  3. Björn bloggaren

    Bara för att de första kristna sålde allt och bar fram…. Innebär inte det att det är en biblisk lag.
    Jag tror att Gud gör olika i olika tider och jag exempelvis skulle inte vilja bo i en komunitet.
    Orsaken är att jag behöver eget space, frihet från folk, och faktiskt ett eget boende med ett eget liv.

    Bb

    Gilla

  4. ”Skaran av dem som trodde var ett hjärta och en själ, och ingen enda kallade något av det han ägde för sitt, utan de hade allt gemensamt… Ingen av dem led någon nöd. Alla som hade jord eller hus sålde vad de ägde och bar fram vad de hade fått för den sålda egendomen och lade ner betalningen för apostlarnas fötter. Och man delade ut åt var och en efter vad han behövde.” (Apg 4:32, 34-35).

    – Ja, så var det då, men efter en tid var kapitalet slut och jorden var såld. Sedan fick de vara beroende av att Paulus och andra samlade in pengar så att de inte led nöd.
    Vad var det för vits att sälja av det som de skulle leva av i framtiden så att de blev nödlidande? Detta enda exempel kan man inte bygga en lära på, men det betyder inte att det kan vara trevligt och uppbyggligt att bo i en kommunitet. Problemfritt blir det i alla fall inte därför att människor är som de är. Detta gäller även kristna dito.

    Gilla

    • Hej SÅ!

      Den tolkningen stämmer inte helt, av flera skäl. För det första var Jerusalem inte den enda församling som praktiserade egendomsgemenskap. Vi vet från tidiga kristna som Justinus, Tertullianus och Irenaeus att egendomsgemenskap praktiserades i både Kartago och Rom och var norm för kristna församlingar in på 200-talet.

      Vidare ser vi i Apg att människor sålde hus för att sedan köpa nya. Det handlade inte om kollektiv masshemlöshet. Likaså handlade det inte heller om kollektiv massarbetslöshet, kristna uppmanas ju tvärtom att jobba hårt genom hela NT. Egendomsgemenskap handlar om att utjämna klyftor, inte om att folk ska sluta jobba och bli fattiga.

      Det är alltså inte osannolikt att de kristna köpte nya åkrar efter utnämningen, precis som de köpte nya hus. Skillnaden var att alla nu hade liknande förutsättningar, istället för att vissa skulle ha mängder medan andra skulle lida nöd. Att Jerusalem tjugo år senare behövde bistånd från andra församlingar behöver inte alls bero på att egendomsgemenskap skapar fattigdom. I så fall borde Jesus Army – som praktiserat egendomsgemenskap i 40 år – vara ruinerade! För att inte tala om de grekiska kloster som haft egendomsgemenskap i över 1000 år!

      Nej, det blir bara spekulativt. Det finns många olika förklaringar till att de behövde bistånd – missväxt, många fattiga som kommit till tro och blivit kristna, förföljelse. Det kan inte användas som ”bevis” för att egendomsgemenskap skulle vara dåligt. Det är för övrigt en väldigt låg syn på apostlarna, vars lära och liv vi baserar vår tro på.

      Gud välsigne dig!

      Gilla

      • ”Egendomsgemenskap handlar om att utjämna klyftor, inte om att folk ska sluta jobba och bli fattiga.”

        Micael, du kan väl ändå inte ha undgått att se hur det blir i praktiken?

        Gilla

        • Hej Hans! Som sagt har jag i två veckor besökt Jesus Army i Storbritannien, och de har ägnat sig åt egendomsgemenskap i praktiken i 40 år. I stort sett alla som bor i kommuniteterna har arbete, inte minst genom kyrkans egna Kingdom Businesses där alla får samma lön. Jesus Army är en av Storbritanniens rikaste kyrkor sett till antalet medlemmar eftersom de bokstavligen tar alla pengar från de som bor i kommunitet. Idén att egendomsgemenskap på något sätt skulle göra en bankrutt är verklighetsfrånvänd, det är en myt som ignorerar hur egendomsgemenskaper faktiskt ser ut.

          Guds välsignelse!

          Gilla

      • Ja, det blir spekulativt även det du skriver, men det finns inget som hindrar att leva i ett kollektiv. Du behöver inte finna stöd för det i bibeln, det är inget ogudaktigt eller förbjudet på något sätt. Det finns för och nackdelar med allt, men nu ser du förmodligen bara fördelarna.
        Gud välsigne dig att leva enkelt!

        Gilla

  5. Hej igen, Micael!
    Ett (h)ärligt samtal var det ja…

    Vad jag funderade på är inte historisk kommunism, så som Stalin, Mao osv., utan just termen kommunism som innebär att lägga bort en del av sin egen frihet till förmån för gemenskapen/kommuniteten/staten. Jag är inte ute efter en politisk diskussion i egentlig mening, men för att nämna ett exempel så antar jag att liberalism – frihet – kommer utifrån en kristen princip av att människan är en fri skapelse, med fri vilja, och står för sina egna handlanden. På samma vis är kommunism ursprunget ur kristna värderingar, liksom du här hävdar.

    Under tiden jag skriver minns jag ett test jag gjorde för inte så länge sedan, ett politiskt test.
    http://www.politicalcompass.org/test. Det är tvådimensionellt och ger ett diagram med två axlar (kommunism – marknads ekonomi, resp. aktoritet – liberalism). Jag inser att enligt detta tests förståelse för ideologier så står inte kommunism och liberalism, alltså frihet, i motsats mot varandra. Det finns alltså en kommunistisk liberalism – med alla dess nyanser!

    Nu skulle jag ju inte gå in på politik, men jag antar det är oundvikligt. Frågan jag ställer mig är om det verkligen går att tillskriva denna form av ideologi som ensamt kristen. Jag funderar… Det är väldigt lätt att dra för hastade slutsatser, och det finns alltid fler parametrar att ta hänsyn till än vad vi gärna vill se. På så vis så håller jag med dig om egendomsgemenskap, ja, och jag håller samtidigt med om människans frihet genom Kristus, ja. Men jag är även övertygad om att det finns mer till Guds rike än att enbart kunna tillskriva det en liten del av den politiska kartan.

    Om vi nu skulle prata om politik… vilket jag ju inte skulle.

    Men mer på frågan som jag egentligen ville ställa: jag har själv levt i nära gemenskap med ett kommunitet (men själv inte deltagit i det) och har bott i kollektiv. Det finns klara fördelar, och jag känner mig som god kristen när jag lever så. Men det är oundvikligen också lite av ett hindrande i min personliga frihet. Om jag t.ex. får punktering på min cykel måste jag först höra med resten av gänget om jag får pengar till lagningen, istället för att jag själv bara tar mig till reparationen själv. Exemplen är ändlösa. Principen lyder att jag blir mer knuten till gemenskapen, eftersom jag gett en del av min självständighet till kommuniteten. Var finns den goda balansen? Självklart har vi utrymme att ifrågasätta vår tids individualitet, och det behöver inte vara något entydigt negativt att ”bli beroende” av gemenskapen. Men, som sagt, var går gränsen och vad är egentligen Kristi tanke för oss?

    Eller är det så enkelt att det inte bara finns -ett- givet kristet liv, utan en myriad av alternativ, alla med kärleken som grundbult. Jag undrar jag.

    Gilla

  6. Kevin Daugherty

    Excellent post Micael. I am flattered that you think I am such an authoritative source on the subject.

    Gilla

  7. Måste egendomsgemenskap vara så antingen-eller? Man måste kunna konstruera detta utifrån vad som känns ok för deltagarna och fungerar rent praktiskt. Det borde väl kunna finnas en gemensam gräsklippare men individuella kläder och böcker t ex. Om alla är vettiga och litar tillräckligt mycket på varandra så måste ju en medlem i gruppen kunna köpa saker för att laga grsäklipparen utan att det ska diskuteras på möte först. Skillnad om det är stora saker.

    Jag ser detta som något praktiskt, ekonomiskt och något som motverkar den sjukt överdrivna ego-grejen som finns i vår kultur. Vi är både individer och ska inte förtryckas och en gemenskap, det gäller som sagt att hitta goda balanser, och de kan se lite olika ut på olika ställen.

    Själv skulle jag dock aldrig klara ”egendomsgemenskap” vad gäller att få tänka och känna själv utan mötesbeslut.

    Gilla

  8. Ordet ”kommunist” behöver man inte använda, och det finns för mycket risker med det, eftersom kristendomen är en separatistisk kultur som inte direkt lägger sig i (eller *borde* lägga sig i) politik annat än om det råder skriande missförhållanden. ”Egendomsgemenskap” är det vedertagna ordet, på engelska blir det väl ”communal property” eller något. Men det är att hårddra kristendomen alltför hårt att påstå att egendomsgemenskap alltid skall praktiseras bokstavligt. I synnerhet som Jesu egna budskap (enligt evangelierna) inte innebar någon egendom alls — man skulle enligt Jesus bokstavligt tolkat *skänka bort* sin egendom till de fattiga. (Vissa Bibelforskare har tolkat detta som att Jesus var en filosof i den cyniska skolan). Kristendomen skall alltid innehålla ett element av bokstavlig generositet och egendomsutjämning, och man kan tänka sig att grupper inom kristendomen praktiskt lever i egendomsgemenskap, men att tolka budskapet som att det *endast* handlar om materiell egendom är att göra det för enkelt, och försöka smita undan symboliska tolkningar. Syftet med egendomsgemenskap som skildras i Bibeln är uppenbart att göra ett system där man bär varandras bördor, och det borde även innebära andliga bördor, såsom att stödja och hjälpa varandra i livets svårigheter.

    Gilla

    • Den där romantiken utifrån ordningen i ett helt annat sammanhang än det vi lever i är inte helt igenom sund. Vi ska inte äga något och det vi äger ska vi dela inbördes och samtidigt ge bort till de fattiga, vilka lär vara vi själva… Nej, Micael, ge upp de här tankarna och kom ner med båda fötterna i sandalerna!

      Vi ska se de som bygger upp rikedomar, ”resurser”, som förebilder- eller nödvändiga idioter om du så vill. Det är deras initiativförmåga och riskvillighet som ser till att det finns arbetstillfällen och att det genereras pengar till den GEMENSAMMA välfärden. Fattigdomen skapar vi efter bästa ideologi.

      Gilla

      • Det du säger Hans, kan ju inte vara rätt. Om man ser till världens resurser och folkmängder allena, då är ju jämn och lika fördelning med ransonering det enda möjliga — annars väntar civilisationens kollaps med krig, svält, sjukdom och död — och dagens konsumtionssamhälle är recept för en katastrof, samtidigt som det påminner inte alltför litet om den ”babylonska horan” (uppenbarelsebokens symbol för det exploaterande njutningslystna romarriket). Micaels inställning handlar ju inte om romantik, det är väl snarare självbedrägeriet att allting kan förbli som förr, som under 1960-talets tillväxt som är ”romantik” och en farlig illusion. Det *kan* vara så (det behöver inte, men det *kan*) att apostlagärningarnas recept är Guds påminnelse om den enda vägen ut ur kollapsen.

        Gilla

        • Nej, allt kommer inte att vara som förut. Men den insikten kan inte försvara de yvigaste förvillelserna.

          Min mamma gjorde kortbyxor av mina långbyxor, som hade tappat knäna. Så bra, tänkte hon när hon klippt bort tyget, nu har jag ju att lappa med. En skillnad mot ämnet här är att hon besinnade sig sekundsnabbt: Det funkar inte med både och.

          Här talas om en rättvis fördelning av överflöd. Med det recept vi presenteras blir det inga rikedomar att fördela. Okej, vi går medvetet in i ofärdstider. Jag köper det. Men säg inte att vi både ska ha välfärd i Sverige och samtidigt att finansieringen av den måste tas bort, för att det inte ska gå illa. Orealistiskt är ett understatement.

          Gilla

          • Du pratar någon sorts dagspolitisk attityd, som om en mer än 1900 år gammal skrift handlade om riksdagspolitiken inför valet 2014. Ordet ”välfärd” är det bara du som nämner, och de logikfel du tycker dig se beror, såvitt jag kan se, på en opåkallad användning av ordet ”välfärd”. Vad Bibeln refererar till är att dela på alla bördor, min tolkning: egendom, pengar, arbete, livets svårigheter. Det gäller den kristna gemenskapen — inte något partiprogram för något parti, oavsett om det felaktigt betecknar sig som ”kristet”, ”kulturkristet”, ”med kristna värden” eller något annat fult monopoliseringsförsök. Man inför inte egendomsgemenskap med någon politik, utan genom att de som vill och som tror ansluter sig frivilligt till en egendomsgemenskap. Som jag förstått fungerar inte ateistiska egendomsgemenskapskollektiv, det krävs kristen tro — anledningen vet jag icke.

            Om du tror att det inte går, läs: https://en.wikipedia.org/wiki/Hutterite

            Hutteriterna är idag några av de som längst levt med egendomsgemenskap (c:a sent 1800-tal — oavsett vad deras historieskrivning på ytan tycks säga — de är ärliga men litet tystlåtna med att modern hutterism går tillbaka på konverterade f.d. lutheraner som förföljdes i imperiet Österrike).

            Gilla

  9. Det hjälper uppenbarligen inte att vara övertydlig: ” Men säg inte att vi både ska ha välfärd i Sverige och samtidigt att finansieringen av den måste tas bort…” Välfärden är ju ”att dela på allas bördor…” Ja, jag pratar om dagens situation. Det är nu vi lever. Den här anakroniromantiken är inte värdig det samhälle vi lever i nu med alla de enorma åtaganden som det finns ett gemensamt ansvar för utifrån det s k ”samhällskontraktet”.

    Vi kan inte uppfylla alla ofrånkomliga åtaganden med orealistiska referenser till en tid som passerat sedan länge. Det hjälper inte med att vi tror att Jesus lever idag. Han har, om vi ska vara opassande raka och hederliga, inte gjort någon anpassning till dagens verklighet.

    Gilla

    • ”Och samtidigt att finansieringen av den måste tas bort…” Vad får du det ifrån? Det är för mig en non sequitur, och vidare är det ingen som har snackat om ”välfärd” utom du.

      Systemet som beskrives i Bibeln är en ”arbetarverkstad”, mest liknande en sådan som Oweniterna försökte bedriva. Liksom en sådan som hutteriterna framgångsrikt bedriver. De producerar, så ”finansieringen” tas inte bort. ”Välfärden” går så ihop med ”att dela arbetsbördan” så att ”välfärd” i modern mening, är ett fullständigt missvisande ord.

      ”Den här anakroniromantiken” … etc.. Jag föreslår att du släpper nutidens fördomar, förbehåll, sammanblandningar och obskurantismer, de skapar bara en skygglappad oförmåga att se lösningar när lösningar finns. Det lönar sig också att studera andra samhällstyper och förslag på lösningar av överhängande problem, såsom miljöproblem, energiproblem, etc.. Det finns fler möjligheter än man tror, men då kan man inte bara lyssna på husbondens röst.

      Gilla

  10. Jovisst, egendomsgemenskap som begrepp har det gemensamt med vissa andra extremföreteelser: de kan fungera så länge de är hårt begränsade och hålls under armarna av omvärldens reguljära, normalfungerade verksamhet.

    Säg inte att de nödvändiga incitamenten för ett socialt och medicinskt välfungerande samhälle tål en omfattande egendomsgemenskap enligt hand-i-mun-principen. En hittepågrej ur den mest naiva varianten för samhällsekonomi.

    Gilla

    • Men det verkar ju vara så att olika former av egendomsgemenskap fungerat i hundratals år. Hur kan detta då vara möjligt?

      Gilla

      • Därför att samhällsbärarna fungerar under tiden och i större skala. Skulle egendomsgemenskap vara den stora grejen kunde vi likt Grekland förlita oss på det främsta ”incitamentsfolket” i Europa: tyskarna. Det svenska enprocentsmålet skull möjligen fungera fortsatt men i kronor kanske 10-20 procentenheter av dagens.

        En annan sak är att det på sina håll skulle uppfattas som bättre i betydelsen rättvist. Armod ska delas jämnt för att fördras.

        Gilla

        • Jag förstår inte Hans, egendomsgemenskap är ju inte detsamma som kloster. Sådana har ju försörjts delvis av gåvor och inneburit en mycket enkel livsföring.
          Men om tjugo personer alla lönearbetar men sedan lever i kollektiv. Vad är det ekonomiska problemet?
          Ja visst ja, kollektivet konsumerar färre gräsklippare och bilar än vad de tjugo hade gjort som enmanshushåll. Och konsumtion driver ekonomin.
          Är det så du menar?
          (Måste separera från hustrun för världsekonomins skull…)
          Men ALLA kommer ju inte att leva kollektivt, eller bli radikal pacifister. Är det inte ganska fantastiskt om de kristna kan leva och visa andra sätt att vara på än våld och egocentricitet? Att grupper av dem utgör ett salt?

          Gilla

          • Nej, jag menar så som jag gett uttryck för i mina inlägg i den då och då återuppblommande debatten om egendomsgemenskap och andra protestyttringar mot de livsformer som vi gjort oss beroende av i ett samhälle där det fötts förhoppningar och utställts löften. Det finns de som utgår från en automatik i förekomsten av vissa nödvändigheter. Dessa behöver inte skapas, som det förefaller, bara fördelas.

            Jag fick på nöt för att jag använde ordet ”välfärd”. Den reaktionen var ett utmärkt och samtidigt skrämmande exempel på vad det handlar om i botten. Att några få grupper ägnar sig åt egendomsgemenskap stör mig inte. Det är motiveringarna och vissa helt orealistiska slutsatser som irriterar.

            Om jag ställer bilen – ”tar mitt förnuft tillfånga” – så, visst. Men jag gör ingen utläggning om att Jesus som mönster för oss efterföljare medvetet valde bort bilen som fortskaffningsmedel till förmån för åsnan. Ibland verkar det som – och nu ber jag lite om ursäkt för bilden – att åsnan är viktigare än Jesus.

            Gilla

  11. Du borde kolla upp Jesus People USA där 600 personer är skrivna på samma adress i chicago. De har ett stort socialt arbete i Chicagos tuffa områden. Jag kom i kontakt med dem redan i tonåren när jag började lyssna på Resurrection band, ett kristet rockband med stor social medvetenhet

    Gilla

    • Hej broder! Ja, jag känner till dem och har försökt läsa på om dem, men mitt intryck är att deras internetnärvaro inte är så stor som Jesus Armys (och så ligger de ju längre bort för besök). Men jag ska gräva djupare! 🙂

      Gud välsigne dig

      Gilla

      • Det tycker jag är ett gott tecken iaf, att de finns ute i verkligheten. De har dessutom adapterat Jean Vaniers bok Community and Growth som någonslags guidelines för sina kommuniteter. L’arche har ju funnits i över 50 år nu..

        Gilla

  12. Det är viktig anmärkning du gör, att det bara är jag som pratar välfärd. Vi har redan ett gigantiskt åtagande för den gemensamma välfärden. Det jag påtalat är att vi inte både kan behålla välfärden och samtidigt anamma en annan modell med hänvisning till att den är biblisk. Välj själv, men påstå inte att en allmänt genomför egendomsgemenskap kan fungera i ett välfärdssamhälle.

    Den egendomsgemenskap som hyllas på den här bloggen får inte vara alltför vanligt förekommande, då den inte fungerar för att finansiera de åtagande som redan gjorts.

    Varför låtsas ovetande om att de löften som utställts om lägsta godtagbara standard i samhället inte upprätthålls med din modell. Vi har exempelvis en sociallagstiftning som inte godtar den typen av produktionsapparat som du hänvisar till. Utan fungerande incitament går samhällsekonomin i stå.

    Ta det gärna igen, att det bara är jag som talar om välfärden här.

    Gilla

    • Tvärtom. Egendomsgemenskap ger av allt att döma upphov till energieffektiva, sparsamma samhällen som inte överutnyttjar naturensresurser. Åtminstone om man får döma av hutteriternas exempel. Matt 21:28-31.

      Gilla

      • Redan gjorda åtaganden som det offentliga står garant för är gigantiska. Det finns inte tillräckligt med kraft i din puttersmällemetod. Den är ren och skonsam och skulle vara värd en fundering, om det nu inte var så att vi har låst oss vid kostnader som du inte vill se.

        Då har jag ändå tagit med enbart dagens kostnader. Morgondagens kommer vi inte att klara av med den bidragsexplosion som blir alltmer påtaglig och, i en nära framtid, ohanterlig. Lösningen finns inte i de upplägg som kittlar här.

        Gilla

      • Men kan det vara så att sådana samhällen förutsätter ett omgivande samhälle som drivs av egoistiska incitament? Förutom allt det som jag tror att Hans G menar så måste väl Amish m fl som ett minimum ha kunskaper och färdigheter från, säg, 1600-talet?

        Om de inte har det, eller inte förmår bevara kunnandet, så blir det stenåldern nästa efter ett antal decennier eller århundraden?

        (Det finns ju naturfolk som verkar ha fått leva ett ganska bra liv och sådana som haft det alldeles eländigt).

        Gilla

  13. Micael Gustavsson

    En vanlig familj är ju en egendomsgemenskap bestående av man, hustru och barn. Det får ju uppenbarligen inga negativa effekter på samhällsekonomin. Varför skulle en större sådan bestående av flera vuxna få det. Alla skulle ju fortfarande arbeta.

    Gilla

  14. Micael Gustavsson

    Det är väl rätt många skillnader. Tex var sovjetstaterna stater. En stat är ju alltid en tvångsmakt, och sovjetstaterna var synnerligen onda sådana. Men vad har sovjetstaterna för likhet med en kristen kommunitet som lever i egendomsgemenskap? Vad har de överhuvudtaget med en sådan att göra? Jag kan inte se någon invändning mot en sådan som inte också drabbar en ordinär familj. Om det skadar ekonomin att man köper en gemensam teve, och delar på samma kylskåp, så måste det ju i lika hög graf gälla en vanlig familj.

    Gilla

  15. LARZ GUSTAFSSON

    Här i västvärlden har vi enbart nåtts av den negativa propagandan mot de realsocialistiska länderna.
    Allt i dessa länder har framställts som negativt i syfte att skada.

    Gilla

    • Hans G Eriksson

      Inte alls. Varningarna är ägnade att förebygga negativa verkningar av något som avslöjats sedan länge. Det fungerar på samma sätt som det varnas på andra områden. Kommunister ska inte känna sig exklusiva i den meningen. Även nazismen kritiseras.

      Som Kjell-Albin Abrahamsson konstaterade i Min sanning, hans kommunistkollegor höll till i västländer. Och alla vet att det var Östtysk polis som sköt vid muren, inte Västtysk.

      Gilla

  1. Pingback: Är vi neo-marxister? | Hela Pingsten

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: