Gud är grön, del 5: Ett nytt sätt att rädda världen

Gästinlägg av min vän Sunniva Rettinger. Se de andra inläggen i Gud är grön här.

En sol kan gå upp över rökmolnen

En sol kan gå upp över rökmolnen

Detta handlar inte om frälsning. Bara (ja, bara) Jesus kan frälsa. Men vi kan utifrån Jesu ord, den nåd och barmhärtighet Han väcker i våra hjärtan, och vårt sunda förnuft, rädda världen från fattigdom, förtryck och förstörelse.

Till det vill jag föreslå ett nytt ekonomiskt system.

Först och främst måste den 20 % som lever på 80% sänka sin levnadsstandard. Om inte annat för att vi lever på kredit de fyra sista månaderna varje år och då har bara en femtedel av vår jorde-familj det bra.

Sen, när vi gjort oss av med de 75% av våra utgifter och ägodelar som är onödiga i ett räcka-till-alla-perspektiv, och står där med ett överskott bredvid oss som vi äntligen slipper gå omkring och kånka runt på, är det dags att börja agera.

Nu råkar det va så att i kölvattnet av kolonialismen (som att man följde kartan när kartan och terrängen inte synkroniserade och man skulle dra landsgränser), och en massa andra saker, har många av länderna vår livsstil är så beroende av, både för att stilla vår hunger efter mer prylar och vårt bekräftelsebehov i form av bistånd, blivit diktaturer, inbördeskrigiska, eller otroligt fattiga. Människor kan inte rösta (för då blir de dödade) och inte läsa (för de har de aldrig lärt sig). De kan bara utnyttjas, för det vet de hur man blir.

Nu målar jag upp en fruktansvärd karikatyr, men faktum är att jag hört argument för att vi inte kan minska våra behov för att då kommer inte mäniskor i tredje världen att ha något att göra. Men ja, den så kallade tredje världen (vad är egentligen den andra?) kommer gå i konkurs eftersom vi inte längre har något behov av att försslava den.

Då kommer vårt nu nyförvärvade överskott av tid (för prylar tar tid) väl till pass och kan användas på bästa sätt till att återupprätta den kultur och det självförsörjande samhälle som tidigare var i de länder vi ägnat de senaste 300-åren åt att förstöra till oigenkännlighet så att de kan fylla våra syften.

Vi behöver först och främst slå hål på myten att västerländska (va, ligger inte Afrika väster om Australien?) människor är lyckliga för att våran livsstil är bättre än andras. Man behöver inte titta längre än till fetma-, psykofarmakaintags-, självmords- (och supande-) statistiken för att förstå att så inte är fallet. Men i Indien tror (vissa) människor att pengar växer på träd i länder med vita människor (och i Dubai). Och pengar är ju lycka (eller var det inte så det var? Nehe… vad ska vi då med pengar till?). Vi har i alla fall lyckats få hela världen att tro att vitt skinn är lycka.

Vi har förvärvat mycket kunskap i vår värld, den första världen (ett uttryck som är ironisk i sig eftersom de första civiliserade människorna verkar ha levt i Afrika, Främre Orienten eller Asien, beroende på om man frågar evolutionsteoretikerna, de abrahamitiska religionerna eller indier), kunskap som vi kan ge vidare. För särskilt med kunskap är det så att ju mer man ger den, ju större blir den. Är man snål krymper den ihop och glöms till slut bort någonstans inuti innehavarens hjärna.

Men vi ska inte tro att vi är de enda som kan något. I de länder som vi försökt härska över för att vi trott vi är smartare eftersom vi kunde bygga fordon och vapen av plåt, finns en visdom om hur man vårdar människor av kött och blod. Visst finns där förstås mycket som övergår vårt förstånd, av vilket en del är fantastiskt (t.ex. kunskap om helande örter) och en del barbariskt (t.ex. könsstympning), men så är väl fallet även hos oss. Vi har kunskaper som kan rädda barn som föds med halva hjärtan, och kunskaper som kan göra livet outhärdligt för hela planeten i tusentals år framöver.

Vad jag föreslår rent praktiskt är ett slags fadder system. Att varje land eller världsdel har en fadder. Och varje land eller världsdel är en fadder. Om jag får använda öst och väst, för enkelhet skull: I väst finns kunskapen om effektivitet, i öst om eftertänksamhet; i väst om psykologi, i öst om livsvärden; i väst fredsskapande dialog, i öst behov av fred; i väst kännedom om Gud i världen, i öst om Gud ovan världen. I samtal och utbyte kan vi lära av varandra.

Det handlar alltså inte om att lära någon bygga kärnkraftverk eller rymdbaser. De har vi redan avvecklat när vi skalade av våra 75 % av onödiga bördor. Det handlar heller inte om att gå tillbaka till patriarkaliska samhällsstrukturer som lever kvar i vissa länder (och vi ju faktiskt också bara delvis lyckats ta oss ur). Det handlar om att tillsammans erfara vad det innebär att vara människa.

Om vi låter Jesu ord om att dela med oss av vårt reella (alltså inte vårt upplevda) överskott ta konkret form behöver vi i väst inte längre bära rikedomens, kunskapens och ansvarets tunga börda. Jesus ok och börda är lätt – vi blir fria att dansa utan stora ryggsäckar av ägodelar, fria att lyfta våra händer till Gud utan smycken som tynger, fria att se på varandra utan lager av smink och förvrängda skönhetsideal, fria att bära andras av livet påtvingade bördor istället för våra egna självskapade. Fria att vara människor tillsammans, överallt, hela tiden.

Fria att vara de vi är skapade att vara. Oss själva.

About Micael Grenholm

Charismactivist residing in Uppsala, Sweden. Editor for Hela Pingsten and pcpj.org. Author of Charismactivism. Love revival, justice, evangelism and kiwis.

Posted on 7 februari, 2015, in Ekonomi och social rättvisa, Miljö och klimat and tagged , , , , . Bookmark the permalink. Lämna en kommentar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: