Gästinlägg av Sunniva Rettinger.
Herre, Du låg i graven idag. Hela natten, hela dagen, och hela kommande natt. Vad Du gjorde vet jag inte. Petrus sa senare att Du predikade för andarna.
Vad gör vi? Vi väntar. Vi råkar veta hemligheten, som inte Dina lärjungar visste. Fast de visste, för Du hade sagt det. Men de hade glömt det. ”Sabbaten tillbringade de efter lagens bud i stillhet.” Vi glömmer nog också, bland målade ägg, färgglada fjädrar, godis… Glömmer vad som händer, egentligen.
Vad händer när vi väntar? Du hade tidigare gett två möjligheter. Du talade om mannen, förvaltaren, som slår sina medtjänare när hans herre är bortrest. Du talade om tjänaren som gräver ned sitt pund i rädsla för sin herre. Du talade om flickorna som inte skaffar olja till sina lampor. De som glömmer vad som händer, egentligen.
Du talade också om mannen som ser till att alla medtjänarna mår bra medan hans herre är borta. Om tjänaren som vågar satsa sina pund och samla en förmögenhet åt sin herre. Du talade om flickorna som har tillräckligt med olja. De som inte glömmer vad som händer, egentligen
Jag frågar Dig vilka mannens medtjänare är och Du berättar i Ditt ord: De är djuren, de är kvinnorna. Jag frågar Dig vad punden är och Du berättar i Ditt ord: De är de gåvor Du gett var och en av oss. Jag frågar Dig vad oljan är och Du säger: Det är era böner som får er livslåga att brinna. Så att ni inte glömmer vad som händer, egentligen.
Herre, vi vill leva medan vi väntar, leva så som Du vill att vi ska leva. På sätt och vis lever vi i en lång sabbat nu i väntan på Din återkomst. Hjälp oss leva den i stillhet, att tjäna varandra och Din skapelse, göra ngt av de gåvor Du gett oss, hålla vår livslåga brinnande i bön. Så att vi aldrig glömmer vad som händer, egentligen, medan vi väntar
Hela Pingsten 