Kom in, gå ut! Ny minibok om evangeliserande församlingar

kom in hej

Jesus är så underbar att fler måste få höra om och lära känna Honom!

Detta kan de flesta kristna skriva under på, men ofta saknar våra församlingar modeller som tränar lärjungar i att evangelisera (dela de glada nyheterna om Jesus). Istället utlämnas många kristna att evangelisera själva i privatlivet, och detta kan Gud förstås använda, men bristen på lärjungaträning gör att många inte lyckas särskilt bra.

I denna lilla skrift vill vi presentera den vision som har väglett vår församling ända sedan den grundades: 50/50-visionen, att hälften av det vi gör ska vara utåtriktat. Själva procentsatsen 50 % är inte det viktigaste utan att vi gör både och, precis som den bibliska kyrkan både samlades i hemmen och på offentliga platser.

Vi ber och hoppas att detta kan bli till inspiration för andra församlingar som vill växa och föra människor till tro på Jesus. Om ni vill se hur det fungerar i praktiken är ni naturligtvis varmt välkomna att besöka oss i Uppsala!

Hans Sundberg och Micael Grenholm, Uppsala Mosaik

Ladda ner skriften som PDF: Kom in gå utmosaik glada

3 kommentarer

  1. Intressant och inspirerande dokument.

    På Jesu tid var väl templet ungefär detsamma som både torget och kyrkan – det var där alla samlades, både för att be/fira gudstjänst och för att höra på rabbiners undervisning – vilket förklarar att syftet med apostlarnas dagliga vistelse där säkert kan ha varit BÅDE att de ville delta i de gamla vanliga judiska bönerna som de alltid hade gjort (de höll ju ”troget fast vid bönerna”), OCH att där undervisa om Vägen för såväl sina ”egna” Kristusbekännare som för alla andra som ville lyssna.

    Om man ville nå det judiska folket (i början av Apg trodde de ju att evangeliet bara var till för det judiska folket) så var templet säkert den mest strategiska platsen i världen att befinna sig på. I vårt sekulariserade Sverige är det dock inte så många som flockas kring Domkyrkan längre, så det är nog klokt att satsa mer på gatutorgen, precis som ni gör.

    Gilla

  2. Ser på bilden och minns mina år i Stockholm Vineyard. Mark Stibbe och Marc Dupont. Hängande svärd, mantlar med speciella egenskaper man kunde ta på sig och olika smörjelser förknippade med olika bibliska personer, som delades ut. Den stora väckelsen som skulle bryta ut 1997. Och ganska mycket dom. Gud var arg på oss i församlingen, hejdlöst arg faktiskt, det gällde att se upp. Men man skulle också upp i famnen och pilla honom i skägget. Intimitet var viktigt, vi skulle också vara överlåtna till varandra. Vad nu det betyder. I Stockholm Vineyard pratade man ofta lite avmätt om ”traditionella församlingar”. Där pastorerna inte hade långt hår och Reebokskor (Nämnde jag att Jesusfolket i Kalifornien – inte det svenska naturligtvis – var viktigt också? Och att Dylan brukade hänga vid Calvary Chapel och var kompis med Keith Green? Mycket viktigt i den vineyardiska traditionen)
    Jag tackar Gud för att jag bytte ner mig och tog steget in i en traditionell församling.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s