Bloggarkiv
Kom in, gå ut! Ny minibok om evangeliserande församlingar
Jesus är så underbar att fler måste få höra om och lära känna Honom!
Detta kan de flesta kristna skriva under på, men ofta saknar våra församlingar modeller som tränar lärjungar i att evangelisera (dela de glada nyheterna om Jesus). Istället utlämnas många kristna att evangelisera själva i privatlivet, och detta kan Gud förstås använda, men bristen på lärjungaträning gör att många inte lyckas särskilt bra.
I denna lilla skrift vill vi presentera den vision som har väglett vår församling ända sedan den grundades: 50/50-visionen, att hälften av det vi gör ska vara utåtriktat. Själva procentsatsen 50 % är inte det viktigaste utan att vi gör både och, precis som den bibliska kyrkan både samlades i hemmen och på offentliga platser.
Vi ber och hoppas att detta kan bli till inspiration för andra församlingar som vill växa och föra människor till tro på Jesus. Om ni vill se hur det fungerar i praktiken är ni naturligtvis varmt välkomna att besöka oss i Uppsala!
Hans Sundberg och Micael Grenholm, Uppsala Mosaik
Ladda ner skriften som PDF: Kom in gå ut
Alla kristna är missionärer!
Sören, jag och Hans missionerar på Fyristorg i Uppsala!
Gästinlägg av min pastor Hans Sundberg, tidigare publicerad på hans egen blogg.
”Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt er till att gå ut i världen och bära frukt, frukt som består, och då skall Fadern ge er vad ni än ber honom om i mitt namn.” Joh 15:16
Vi har i tidigare bloggar läst ovanstående ord från Jesus. Vi har konstaterat att det är Jesus Messias som utvalt oss. Det är inte vi som valt Jesus.
Vidare har vi sett att Jesus ”bestämt” att vi ska komma ut. Det vill säga: vi är pionjärer, vi är nybyggare och söker hitta platser och sammanhang där evangeliet kan ta gestalt. I vilket församlingen kan uppstå, inte som en statisk företeelse utan som en dynamisk expansiv organism.
Idag ligger bloggens huvudbudskap på nästa rad i Jesusorden. Jesus har själv bestämt att vi ska ”gå ut”. I utkorelsen ligger alltså ett inneboende utsändande. Vart är ni sända? Svaret är lika klargörande: jo, ni är sända in ”i världen”.
Var är världen?
”Världen” är det grekiska ordet ”kosmos”. Det betyder allt från den ordnade världen till den ”värld” som vi, som kristna, inte tillhör. Den är geografisk och då betyder det allt ifrån mitt plats i tillvaron till ”jordens yttersta gräns”. För människorna på Johannes tid i hans kulturkrets tid var jordens centrum Rom och därifrån gick dess vägar till tillvarons ytterområden. ”Denna världens härskare” är namnet på Jesu yttersta fiende, Satan.
Profeten Bob Jones har gått hem
Gästinlägg av min pastor Hans Sundberg, ursprungligen publicerat på hans egen braiga blogg.
Idag nåddes jag av budet att Bob Jones har befordrats till härligheten.
Bob Jones var en av de välkända ”Kansas City-profeterna” samlade i kretsen kring pastor Mike Bickle. Genom mötet med John Wimber och hans inbjudan att undervisa och modellera den profetiska tjänsten in i Vineyardrörelsen och alla dess vänner blev Bob Jones ett välkänt namn i hela världen och vidare ut i kristenheten.
Bobs liv kantades av naturligt övernaturliga fenomen, som vid hans kallelse till profet. Bara för att nämna något av det övernaturliga som Bob fick möta som sjuåring ärkeängeln Gabriel som ger honom en mantel att bära, hans kallelse är att vara en siar-profet. Jag ska inte vidare teckna hela hans levnadshistoria, utan bara berätta några personliga upplevlevda händelser i hans närhet.
Första gången jag mötte Bob var på Ranchen, som ligger några mil utanför Lancaster där Brent Rue då var pastor. Brent hade vänligt inbjudit mig till ”a gathering of prophets” 1989, men också till med slutna möten med Bob och ledarskapet i Vineyard. Ranchen ligger väldigt enskilt. Första kvällen ber och profeterar Bob över hela lärjungaskolan, plus mig. Cirka 30-35 personer. Detta sker genom att vi får sätta oss på en stol alldeles nära Bob och han börjar profetera rakt in i händelser långt tillbaka i våra liv, nära i nuet och bilder på vad som ska ske. Över mig profeterar Bob kanske tio- femton minuter. Vad han säger är kanske inte så intressant att veta i detalj, men så mycket vill jag säga att fortfarande går detaljer i uppfyllelse! 25 år senare!
Hur man inför evangelisation i Gudstjänsten
Min församling Uppsala Mosaik har en 50/50-vision, som innebär att hälften av vår verksamhet ska vara utåtriktad. Under hela vår existens har vi haft gatuevangelisation varje vecka och uppmanade alla som gick på söndagsgudstjänsten att hänga med på det. Under hösten 2013 gick vi ett steg längre och införde gudstjänstformer där evangelisationen var en del av ”liturgin”. Min pastor Hans Sundberg skriver om detta på sin nystartade blogg, en text som jag rebloggar här:
Hans Sundberg
I söndags träffades Mosaik, min församling, hemma hos Micael Grenholm för gudstjänst. Som vanligt numera i ett hem. Trivsamt och trångt. Nya och gamla bekantskaper. Daniel vår yngsta ”medlem” sex månader förstås i centrum. Jag blir glad när församling betyder nära relationer och öppenheten för allt vad Guds Ande vill göra!
I Mosaik har vi en ovanlig schemaläggning för hur våra söndagsgudstjänster, jag bifogar en normal månad för oss. Poängen här är dock inte hur vi är organiserade, utan jag vill bara poängtera hur viktigt det är att alla kristna och kyrkor bryter tryggheten i sin tradition och ställer sig frågan: når vi ut till människor utanför vår verksamhet? I Mosaik har vi hittat ett sätt att alltid tänka missionellt genom att själva livet tillsammans också innehåller tid avsatt då vi tillsammans går ut och betjänar människor. Till exempel under juni-augusti har vi alla söndagssamlingar i Stadsparken oavsett väder. Inga mikrofoner eller affischer. Vi bara tar en gitarr, en bibel och kaffekorgar och går ut och har gudstjänst i det fria. Alla runtomkring är välkomna med.
Enkelt. För Guds Rikes skull.
En viktig aspekt av gudstjänst är frågan om syftet med den. Vi beskriver det helt enkelt så här: vi samlas som Guds folk för att tillbe Honom, lyssna till Hans Ord, be tillsammans och som avslutning går vi ”ut” tillsammans i jublande uppriktig glädje för att förkunna att Jesus är Herre.
Stöd väckelsen i Nepal!
Väckelsebärare
I två dagar nu har jag varit tillsammans med folk involverade i Empowerment Nepal, missionsprojektet jag nämnde i min förra bloggpost som utrustar nepalesiska pastorer med sund teologisk utbildning. Den orättvisa resursfördelningen i världen gör att kyrkan i Sverige sitter med massa pengar men saknar väckelse, medan kyrkan i Nepal har brinnande väckelse men saknar pengar. Fattigdomen är väldigt stor i det landet och medan kyrkorna växer så de knakar och mängder kommer till tro tack vare de under Gud gör så råder det brist på pastorer och ledare. Eftersom den teologiska kunskapen är svag finns det vissa pastorer som samlar stora skaror genom att predika exempelvis reinkarnation.
Empowerment Nepal vill skapa ett utbyte så att kyrkan i Nepal får resurser och utbildning medan kyrkan i Sverige får inspiration och undervisning om väckelse. Projektet behöver dock pengar, så om du tycker det här låter som en bra grej får du gärna ge. Framför allt behövs partnerförsamlingar som kan tänka sig att ge regelbundet och eventuellt kunna erbjuda pastorer och teologer som kan åka till Nepal och undervisa under två veckor. Nedan är information från projektets hemsida:
HUR KAN DU BLI INVOLVERAD I VÄRLDSMISSION OCH VARA EN MISSIONSARBETARE HÄR HEMMA OCH I NEPAL SAMTIDIGT?
På några decennier har det vuxit fram en nytestamentlig kyrka i Nepal! Från bokstavligt ingen kristen till nära två miljoner idag. Denna gigantiska förändring har ägt rum på mindre än femtio-sextio år. Guds Ande har lett människor till Jesus och det de har sett har förändrat deras liv. Särskilt har väckelsen fört mängder av människor till tro och förändrade liv de senaste tio åren.
Nu kan du bidra till fördjupning genom levande församlingar som tydligare kan vara salt och ljus i sitt samhälle. Detta samtidigt som församlingarna i allt större omfattning sänder människor ut att plantera nya församlingar och att vinna nya människor för tron på Jesus.
Håkan Sunnliden: Tecken och under i Nepal
Vackra Nepal. Foto: Dhilung Kirat, creative commons
Jag har vid ett flertal tillfällen skrivit om hur min pastor Hans Sundberg är involverad i ett projekt för att ge teologisk utbildning till pastorer i Nepal. Nepal har drabbats av en enorm väckelse där antalet kristna gått från några hundra på 70-talet till två miljoner idag. Hälften av dem beräknats ha kommit till tro det senaste decenniet. Men när kyrkan växer så snabbt råder det brist på ledare och teologisk träning, vilket leder till svaga församlingar och predikanter som predikar reinkarnation. Det är för att åtgärda detta Hans med flera har startat Empowerment Nepal.
För några veckor sedan var Hans där och undervisade tillsammans med Håkan Sunnliden, präst i Värnamo församling. När de kom tillbaka skrev Håkan följande på sin blogg:
På kursen i Nepal fanns en broder vid namn Gopal. Jag var i hans församling och predikade på lördagen och berättade om honom i förra bloggen. Hela historien är än mer fantastisk. Han hörde till en av byns riktigt fattiga och utstötta. Han kunde inte försörja sig själv och var sjuklig. Det var han som sedan fick öppna blödande sår och som lyckades ta sig till en läkare Kathmandu. I byn hemma finns ingen läkarvård. Efter en besvärlig resa konstaterade läkaren att han hade cancer och han fick tre månader att leva. Gopal var nu så kraftlös att han knappt kunde ta sig tillbaka till byn. Han svimmade flera gånger under bussresan hem och orkade inte gå på toaletten utan var tvungen att göra på sig flera gånger. Eftersom jag gjort resan om än med bil skyndar jag vidare i tanken.
Read the rest of this entry
Pingstkyrkans pingstmirakel
I fredags var åkte jag med Pannkakskyrkan till Avesta där Pingstkyrkan anordnar en bandyturnering varje Lucia. Massvis med ungdomar var där, och vi fick både stå och servera pannkakor utanför arenan och berätta vittnesbörd om mirakler i arenan. Runt tolvtiden satt jag och gnolade på lite lovsånger vid pannkaksgrillen när en kille kommer fram till mig och frågar ”Du, vad är det som skiljer pingstkyrkan från andra kyrkor? Vad är det de tror på?”
Då gick jag igång.
”I början av 1900-talet samlades ett dussin människor från olika länder, klasser och samfund i ett hus i Los Angeles med en intensiv hunger efter att få uppleva Pingsten igen. Pingsten är kyrkans födelsedag när den Helige Ande uppfyllde de kristna och gjorde stora mirakler, där det första var att de kunde predika Evangeliet på språk de inte hade lärt sig. Latin, egyptiska, mesopotamiska osv. När det här gänget i Los Angeles bad att de skulle uppleva samma sak var det precis det de fick göra. Den Helige Ande slog ner som en bomb och stora mirakler skedde.
De flyttade in i en lokal på Azusa Street och hade möten konstant i tre år. Massvis började tala nys språk som den Helige Ande ingav. En sudanesisk muslimsk tolk var nyfiken på vad som hände, och när han kom in hörde han ett budskap på sitt eget språk. Han blev frälst och hjälpte till att identifiera vilka språk som talades. Fler hjälpte till och efter bara några månader hade de identifierar 20 språk, inklusive hebreiska, hindi och teckenspråk.
Fram med apostlarna och profeterna!
Efter att ha gått igenom de sju ettor som utgör grunden för församlingen – en tro, ett hopp, en Herre etc – beskriver Paulus i Efesierbrevet 4 de fem tjänstegåvor som ska leda den:
Men åt var och en av oss gavs nåden, alltefter den gåva som Kristus mätte ut… Och han gav några till apostlar, andra till profeter, andra till evangelister och andra till herdar och lärare. De skulle utrusta de heliga till att utföra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp, tills vi alla når fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds Son, till ett sådant mått av vuxen mognad att vi blir helt uppfyllda av Kristus. (vv. 7, 11-13).
I min lilla husförsamling tittade vi på det här bibelstället igår och konstaterade att inte nog med att apostlar och profeter är ytterst ovanliga i Sverige, utan om de ändå dyker upp blir vi livrädda om de skulle drista sig att kalla sig just apostel eller profet. Detta bottnar i den cessationism som länge rådde i svensk kyrklighet, vilket gjorde att undervisning fick en bergfast roll medan man menade att profetior hade upphört, samt att den lokala präst/pastorsfunktionen sågs som en grundval medan apostlatjänsten sågs som historisk. Idag har de flesta övergett cessationismen, och många inser att det utifrån Bibeln inte går att begränsa begreppet apostel till de tolv närmast Jesus, men ändå har vi otroligt svårt att använda termerna apostel och profet, och ser med skepsis på när exempelvis kristna från Afrika inte drar sig för att frikostigt använda dessa termer om folk.
Read the rest of this entry
Begränsa inte Guds allmakt
”Lasarus, kom ut!”
På vårt möte i Mosaik i söndags så delade Hans Sundberg några tankar utifrån Johannes 11, om när Jesus uppväcker Lasarus från de döda. Han noterade att medan både Marta och Maria (Lasarus systrar) bekänner att Jesus har makt att hela de sjuka genom att de säger ”om du hade varit här hade min bror inte dött”, så är samma bekännelse också ett uttryck för en begränsning. Jesus kan väl bota på avstånd också? Framför allt inser ingen av dem att Han kan uppväcka Lasarus från de döda, än mindre att Han inom kort kommer att göra det.
Hans berättade att han hade hört en predikan utifrån Joh 11 på radio en gång. Det var den värsta predikan han hört. Prästen förklarade att texten ger ett uttryck för att Lasarus var bunden och inte kunde komma ut ur sig själv, men Jesus befriade honom från det så att han kunde känna sig fri.
Visst är man bunden om man är mumifierad, men det finns en liten detalj som prästen enligt Hans undvek att nämna: Lasarus var stendöd också. Naturligtvis kan Jesus hjälpa människor som känner sig psykiskt bundna, men Johannes fundamentala poäng med att berätta hur Han uppväckte Lasarus från de döda är att berätta hur Han uppväckte Lasarus från de döda. Hans allmakt är inte begränsad, Han kan göra mer än att leda terapi.
Bultmann har förstört Sveriges teologiska ledarskap. Övernaturliga Gudsgärningar är själva kärnan i kristendomen, så förnekar man dem förnekar man allt. Framför allt går man miste om enormt mycket som Gud vill göra. Liberalteologin har inte bara fel, den är otroligt tråkig. Read the rest of this entry
Kingdom Camp del 1: Profetiorna flödar
Intensiv lovsång
Igår drog vårt församlingsläger Kingdom Camp igång, som min kyrka Mosaik arrangerar tillsammans med den spansktalande församlingen Kyrkan för alla i Sollentuna, samt Björkstakyrkan i Umeå. Förra årets läger var fantastiskt, och för att vi inte ska nöja oss med det fantastiska är årets tema ”What’s Next, Papa?” Vi förväntar oss ännu mer av Faderns liv, kärlek, kraft och ber intensivt att Hans Rike ska bryta igenom ännu mer.
Hela lägret är trespråkigt och folk från fyra kontinenter deltar, men vi förenas i en hunger efter Jesus och en vilja att följa Honom radikalt. Varje kvällsmöte innehåller Jesushistorier – vittnesbörd om vad Jesus gör i våra liv – och gårdagens Jesushistoria var hur lägret kom till för två år sedan. Våra vänner från Kyrkan för alla berättade hur de inte hade så positiva erfarenheter av svenska kyrkor, men hur deras slumpmässiga möte med Mosaik gjorde dem riktigt sugna efter att samarbeta med svenskar, inte minst efter att pastorsparet fått ett profetiskt ord från en av våra församlingsmedlemmar som prickade precis rätt in i deras situation.
Hans Sundberg som är spindeln i nätet för lägret har snickrat på talarschema i flera veckor, men allt ändrades igår vid lunch, för då talade Gud. Plötsligt skulle ”Elias” predika, en mycket profetisk man som måste använda pseudonym av säkerhetsskäl. Han berättade om hur han gick från att vara muslim till ateist till kristen. Jesus kom till honom i en dröm och visade en kvinna, sa hennes namn och förklarade att hon skulle förklara vem Jesus är. Tio dagar senare upptäckte han denna kvinna på stan, hon hette precis det som Jesus hade sagt att hon skulle heta, och hon var präst. Jag har träffat den här kvinnan, och Elias är en god vän till mig.
Nepal: Väckelse och teologi i kombination
Igår skrev jag om de stora behoven i Nepal, ett land min församling börjar få starkare och starkare kopplingar till. Flera av oss har varit där och besökt barnhemmen jag skrev om igår såväl som församlingar där man upplever fullskalig väckelse. Hundratusentals har kommit till tro på bara några decennier. Hans, Margareta och Helena som åkte dit berättar om fantastiska helanden och befrielser från onda andar. ”Det var som att stiga in i Apostlagärningarna” sa Hans när han berättade om väckelsen, en berättelse jag verkligen rekommenderar er att se:
Dock såg de ett behov av god, genomtänkt teologi som kunde stödja väckelsen. Vi har förstås oerhört mycket att lära av dem, vi ska inte inbilla oss att kyrkan i Sverige som krymper och upplever få under och tecken är bättre än deras Apg-kyrka, men eftersom kyrkan vuxit så snabbt råder det brist på pastorer och andliga ledare, och de behöver bra teologi som de kan predika väckelsen utifrån. Därför är Hans Sundberg aktiv i ett projekt som innebär en treårig teologisk träning för pastorer i Nepal. Jag håller på att fixa hemsida åt detta, och flera har anmält intresse att hjälpa till på något sätt. Om du också är intresserad, skriv en kommentar nedan.
Undanflykter från evangelisation
”De som då tog emot Petrus ord döptes, och så ökade antalet lärjungar den dagen med omkring tre tusen… De prisade Gud och var omtyckta av allt folket. Och Herren ökade var dag skaran med dem som blev frälsta.” (Apg 2:41, 47).
Den tidiga kyrkan kännetecknades av det man brukar kalla för församlingstillväxt – den blev större, folk kom till tro på Jesus och fick evigt liv, nya kyrkor startades i stad efter stad. Naturligtvis lämnade människor kyrkan också ibland, och på vissa ställen ville man inte ta emot Evangeliet i så stor grad, men på det stora hela växte kyrkan – och det var också det de kristna ivrigt bad och arbetade för. De ville se församlingstillväxt, de ägnade sina liv åt att se människor vända om och bli lärjungar. Oavsett om resultatet av deras evangelisation var väckelse eller förföljelse predikade de Namnet Jesus högt och tydligt.
Stora delar av kyrkan i Sverige idag däremot krymper, kyrkor läggs ned, färre kommer till tro. Vår kyrka ser inte ut som Apostlagärningarna. Hur handskas man med detta? Det finns två sätt att reagera: antingen inser man att något är på tok och så ber och arbetar man ivrigt för att vi ska få se skaror bli förvandlade av tron på Jesus. Eller så finns risken att vi istället för att lösa problemet förnekar det.
Tappa inte hoppet!
För ett och ett halvt år sedan läste jag längtansfullt berättelser från väckelsen på Azusa Street – om alla som blev frälsta, helade, andedöpta och helgade till ett liv i radikal kärlek. En enorm Gudsfruktan och ödmjukhet fyllde den internationella pilgrimsskaran, bestående av alla möjliga etniciteter och klasser, när de fick bevittna mirakel på mirakel. Jag slet mitt hår för att jag inte var född hundra år tidigare. Jag vill vara med om detta! Jag vill se Apostlagärningarna med egna ögon!
Då slog det mig: helgonen i rucklet på Azusa Street hade ingenting som vi inte har, en väckelse minst lika stor som den kan slå ner här. Det finns hopp för Sverige.
Hans Sundberg predikade för en vecka sen i min församling Mosaik om att hoppet om Guds Rike innebär att vi inte behöver vara rädda för döden eftersom Gud gett oss evigt liv, och att vi bör ha en ständig förväntan på att Guds Rike ska bryta fram här och nu. Vi får absolut inte drabbas av hopplöshet när vi ser det kaos kyrkan befinner sig i. Det är en kedja som fängslar många i kyrkan i Sverige, men Herren vill befria oss från den. Han vill ge oss en framtid och ett hopp.
Endast i Gud har du din ro,
min själ, ty från honom kommer mitt hopp. Endast han är min klippa och min frälsning, min borg, jag skall inte vackla. (Ps 62:6-7)
Som jag skrev i mitt förra inlägg: att rikedomen hindrar väckelse innebär inte att det är kört, vi behöver bara göra oss av med rikedomen! Gud är inte onåbar, vi behöver bara vända oss till Honom. Fortsätt be och arbeta för väckelse! Ha tålamod så att vi kan ta emot den i rätt tid. Och ha mod att delta i den när den kommer med alla prövningar och uppoffringar som väckelse innebär.
Här kan du läsa mer om hur enkelt det är för Gud att sända en väckelse likt den på Azusa Street till Sverige.
Min kyrka
Joel och Sofia Gabrielsson, Mosaiks pastorer
Mosaik är en, av många, församlingar i Uppsala. Vi vill växa närmare Jesus och göra som Han. Vår önskan är att vårt församlingsliv skulle vara som den första kyrkans: En enkel öppen gemenskap där alla kan känna sig välkomna och våra olika färger och former får resultera i en alldeles unik mosaik. En gemenskap som ständigt strävar efter Guds närhet. En gemenskap som går ut med goda nyheter, tecken och under. En gemenskap som tar ett socialt ansvar och sprider ljus, överallt. Vi vill vara en kärleksfull utåtriktad församling som finns där människor finns, sprida Guds rike och evangelium överallt där vi befinner oss, för att föra människor in i en levande relation med Jesus Kristus och hans kropp.
Vi möts till Gudstjänst kl 14 varje söndag på Teater Blanca, Österplan 1, se vägbeskrivning här. Vårt gudstjänstliv präglas av det vi tänker är viktigast, det kyrkan i alla tider ansett vara viktigt: Vi tillber Gud. Vi ber för vår värld. Vi delar våra egna historier, vad Jesus gjort i vårt liv. Vi fikar. Vi lyssnar till förkunnelse av ordet. Vi läser Guds ord. Vi betjänar varandra i förbön. Vi firar nattvard. Read the rest of this entry
När Jesus griper in
I denna video berättar människor som tilhör eller har besökt min församling Mosaik om när Jesus gripit in – under och tecken som visar på Hans kärlek och omsorg. Han kan göra det omöjliga – det är fullkomligt underbart.
andreascucca
David Larsson
desireekjellin
Emma Andersson
emilioghazal
emilnorberg
foolforjesus
Frida Lindberg
hansakesundberg
Hela Pingsten
jakobromeborn
Katarina Hedman
Anneli Lendrup
Marie Larsson
Marius Ihlar
Jacob Schönning
minlund
nataliemariasophie
rebeckajoyrodriguez
Sarah Stenmark
Sara
sirakamanuel
suri
