Herre, Du tvättade lärjungarnas fötter, men när det var Petrus tur protesterade han. Ville han sätta sig över de andra, indirekt menade han väl så att de gjort fel som lät Dig, vår Herre, Guds Son, tvätta deras fötter? Eller agerade han bara spontant? ”Aldrig någonsin får Du tvätta mina fötter”, säger han, förfärad över att Du, Mästaren, sänkte Dig under honom. Han kunde inte förstå mysteriet, varför Du var där.
Det var ju bara slavar och kvinnor som tvättade mäns fötter. Men Du tog av Dig Din dräkt, tog på Dig en enkel handduk, och böjde Dig ned till golvet. Du vakade inte över Din jämlikhet med Gud, Din överhöghet över oss, att Du är Gudomlig Mästare. Så kan vi förstå mysteriet, varför Du var här.
I det låga finns lyckan, i det fattiga finns saligheten, i det enkla finner vi himmelriket. När du sänker Dig till vår nivå visar du oss att sänka oss till Din. När du sänker Din röst måste vi sluta skrika. När Du böjer Dig ned måste vi böja oss ned. För att ha gemenskap med Dig måste vi vara där Du är, på golvet. Så kan vi förstå mysteriet, varför Du var här.
Vägen uppåt går nedåt. För att komma till Dig måste vi först vara den minsta på jorden. Vi måste ge upp vår önskan att vara Någon. Platsen Någon är redan upptagen. För att visa oss vägen gjorde Du dig liten, obetydlig, den obetydligaste tjänaren som tvättar smutsiga fötter. Så kan vi förstå mysteriet, varför Du var här.
Petrus förstod att Du menade allvar. ”Tvätta inte bara mina fötter utan också händerna och huvudet.” Men Du sa att han inte behövde tvätta sina händer och sitt huvud. Han var renad i sitt dop och hade inte syndat sen. Däremot hade han vandrat i en dammig värld, Satans damm fastnar på fötterna, som ormens hugg i hälen. Det behöver tvättas, renas dagligen. Så kan vi förstå mysteriet, varför Du var här.
Lärjungarna skulle vandra Vägen ute i världen. De skulle få stickor, trampa på vassa stenar, bli jagade, bli välkomnade. De skulle behöva torka dammet från sina fötter och då kunde de inte vara sådana som drar åt sig damm. Deras fötter behövde behandlas med anti-damm-medel, föreberedas för den långa resan hem. Den resan skulle gå via våra städer och sen hem till Dig. Så att vi skulle kunna förstå mysteriet, varför Du var här.
För att få gemenskap med Dig behövde Petrus låta Dig tvätta hans fötter. För att vi ska få gemenskap med Dig behöver Du nog tvätta våra händer och våra huvuden också. För vi har inte bara vandrat här i världen och blivit dammiga, vi har aktivt syndat med tankar, ord och gärningar. Vi har använt våra huvuden till onda tankar, smitt onda planer, kritiserat och dömt, och våra händer till att döda människor och djur, stjäla bröd från barnen, blockera dörrar för de nödlidande. För vi förstod inte mysteriet, varför Du var här.
Vi vill också vandra Vägen, den som leder hem till Dig. Men för att göra det måste våra fötter behandlas av Dig, så att de vandrar åt rätt håll, så att de orkar, så att de inte fastnar i gyttjan här, eller dammet från andra vägar fastnar på dem. Först då kan vi förstå, varför Du är här.
Med inspiration från kyrkofäderna i “Ancient Christian Commentaries on the New Testament: The Gospel of John”
Hela Pingsten 