Bloggarkiv

Guds ord och sanningen

Den senaste tiden har Gud dragit min uppmärksamhet till det faktum att Jesus var fylld av nåd och sanning (Joh 1:14), med betoning på sanningsdelen av detta. Vi lever i en tid då sanningen av många anses vara relativ, vilket i sig är en märklig tanke då man måste omdefiniera vad sanning är för att kunna göra ett sådant påstående. Vi kristna frestas också att dras med i ett liknande tänk; framför allt kanske vi frestas att vara tysta och inte stå upp för sanningen därför att det är mer bekvämt, även fast vi är kallade att som Guds folk vara ”sanningens pelare och grundval” (1 Tim 3:15), samt ”hålla fast vid sanningen i kärlek” (Ef 4:15).

Jesus var fylld med både nåd och sanning – inte bara nåd och inte bara sanning. De två tillsammans är en oslagbar kombination! Ofta tenderar vi människor att luta över åt något av hållen (beroende på vår personlighet) och bli obalanserade, antingen till en flummig och billig nåd utan sanning (vanligare här i Sverige) eller till en hård och obarmhärtig sanning utan nåd. I mitt förra inlägg här på HelaPingsten delade jag en predikan om nåd, så jag ska inte lägga tonvikten där i detta inlägg. Jag kan bara säga att jag tror att vi i mycket har missförstått vad nåd faktiskt är i biblisk bemärkelse.

Jesus är Sanningen (Joh 14:6), det gudomliga Ordet som var i begynnelsen hos Gud och blev människa (Joh 1:1, 14). Jesus är alltså Guds Ord personifierat och förkroppsligat, vilket inte betyder att Jesus och Bibeln är samma sak, och Gud talar alltid sanning. Det är därför Jesus i nästan samma andetag både kan säga att ”sanningen ska göra er fria” och ”om nu Sonen [alltså han själv] gör er fria blir ni verkligen fria” (Joh 8:32, 36). Jesus är Sanningen. Och han är definitivt inte någon relativist. Då skulle han inte konstant börja sina meningar med ”amen, amen säger jag er…” (amen betyder sannerligen). Han gör anspråk på sanningen som du antingen kan ta emot och tro på eller förkasta. Alternativet ”min sanning är min sanning och din sanning är din sanning” finns inte hos Jesus (Micael skrev nyligen ett inlägg om detta och liknande självmotsägande påståenden). Om det nu dessutom är så att det är sanningen som gör oss fria – vilket vi alla innerst inne faktiskt vet (oärlighet leder aldrig till frihet) – så är det viktigt att vi lever i sanningen och står upp för den så att andra också kan få uppleva frihet. Det är därför vi predikar (vilket betyder proklamerar) Guds Ord och tror att det faktiskt ska göra något med människor. Read the rest of this entry

Flera perspektiv på Guds nåd

Nåd är ett ord som förekommer ofta i kristna sammanhang – men vad betyder det egentligen för dig och mig i praktiken? Ibland kan nåden betonas på ett sätt som gör att den missbrukas istället för att man som Paulus säger ”ta[r] emot Guds nåd så att den blir till nytta” (2 Kor 6:1). Här undervisar jag om Guds nåd, och ger flera perspektiv på den. Som du kommer att höra är nåden ännu mer fantastisk än vi oftast tror, och det finns ingen motsättning mellan nåd och goda gärningar (så länge vi förstår bådas rätta plats i våra liv med Jesus).

Jesus – bara Jesus 

Jesus – bara Jesus, och Honom korsfäst!

Paulus bär en känsla inom sig när han ska predika i Korinth, se 1 Kor 2:1-5, nämligen att han genom att använda fel metoder lurar åhörarna att fokusera fel. Han räds till exempel att hans förmåga att vara för vältalig eller så duktig i sin filosofiska argumentation skulle få dem att med fel utgångspunkt bestämma sig för att följa Jesus.

Han understryker i sitt förklarande brev (=1 Kor) att han bara ville förmedla ”Jesus, och Honom korsfäst”.

Han skildrar i textavsnittet ovan att han därför kom att uppträda i svaghet och rädsla inför församlingen. Han var så mån om att grunden skulle vara rätt lagd för deras tro, och grunden i kristen tro är denna: Jesus – och Honom korsfäst.

Så här skriver Paulus i 1 Kor 2:1-5: Read the rest of this entry

Vad Hollywood lärt mig om kristen tro

Målningen av Jesus med törnekronan av El Greco spelar en central roll i filmen Silence, genom att vara den bild av Jesus som huvudpersonen Rodrigues ser framför sig vid flera viktiga tillfällen.

Min absoluta favoritfilm såg jag så sent som ett par veckor sedan. Trots att den hade premiär i slutet av februari har jag redan sett den två gånger på bio och lär köpa den när den kommer på DVD. Anledningen är att den fyller mig även på ett andligt sätt, vilket ingen annan film har gjort tidigare.

Filmen heter Silence och är regisserad av Martin Scorsese. Den är baserad på boken med samma namn av den japanske författaren Shusaku Endo och handlar om de två jesuitprästerna Sebastião Rodrigues och Salvatore Garupe, spelade av Andrew Garfield och Adam Driver, som på 1600-talet åker till Japan för att hitta deras försvunne mentor Fader Ferreira (Liam Neeson), och fortsätta sprida evangeliet om Jesus Kristus i landet. I Japan möter de dock en enorm och grotesk förföljelse av de som kallar sig kristna, som ofta slutar med döden om de inte avsäger sig sin tro, då kristendomen var olaglig i landet på den tiden.

Det som gör filmen speciell i mina ögon är att den tacklar något som är unikt i Hollywood. Mitt bland alla action- och kärleksfilmer så berör den tro och martyrskap. Och även om den inte uttryckligen predikar evangeliet så finns det flera saker i filmen som tydliggör Guds kärlek till oss människor eller som kan agera vägvisare i våra liv. Read the rest of this entry

Ett ljus i mörkret

Jag skulle egentligen publicerat något helt annat idag, men på grund av de senaste dagarnas händelser blev planerna ändrade.

I veckan har vi läst om ofattbara gasattacker i Syrien. Filmer spelas upp i flödet på facebook, så grymma att jag velat kasta telefonen i väggen och skrika rakt ut i förtvivlan. Och igår, terrordådet mitt i Stockholm centrum. Den ondska vi tidigare litegrann kunnat hålla på avstånd stod helt plötsligt mitt framför oss. Nu kunde vi inte längre skrolla förbi, inte när det gällde människor som kunde vara släkt och vänner.

Jag vet att många nu är rädda. Arga och ledsna. Som känner att det inte finns något slut på den smärta och nöd som råder i världen. Jag har själv gråtit många tårar denna veckan, och gårdagens attack i Stockholm känns fortfarande overklig.

I tider som detta känns det extra viktigt att vi som tror på Jesus också kan visa för människor att det finns ett hopp. Ett ljus. En källa som aldrig sinar. Som endast vill väl. Som kan komma med tröst, även om allt känns svart. Vi måste finnas där nu. Det är dags att kliva fram ordentligt och visa att ljuset övervinner mörkret.

Så låt oss be. För Stockholm. För Syrien. För världen. För de som är skadade, som sörjer eller är rädda.

Jag önskar er alla Guds frid!

Kärlekens väg – Nu inleds fastetiden

”Om en man gav allt för kärleken? Vem skulle ringakta honom?” (Höga visan 8:7)

Vad har du för rätt?

Det var en gång en grupp människor som dog. En brokig skara. Fattiga, rika, ljushyade, mörkhyade, Svenskar, Amerikaner, unga och gamla. Det dom hade gemensamt var att ingen av dom var nöjda med sina liv. Dom hade lidit, erfarit fattigdomsproblem och rikedomsproblem, lidit av utanförskap och rasism, haft sjukdomar i familjen och känt mindrevärdeskomplex. De hade blivit utsatta för en det ena en det andra. De kände skam och skuld och ångrade saker dom gjort. Helt vanliga människor helt enkelt.

Dessa dog och inför Gud fick dom se sina liv och Gud visade dom vad dom gjort fel och rätt och undrade vad de tyckte om saken.

Men flera av dom blev arga.

”Ja, jag stal det där brödet men jag var ju fattig! Vad vet du om hur det är att vara hungrig?!” sa en.

”Men alltså! Det där karriärlyftet var ju så frestande! Jag skulle få massor med makt! Vad vet du om att få ett erbjudande du inte kan stå emot?!” sa en annan.

”Klart man måste ta lite risker,” sa en annan. ”Man måste satsa lite för att vinna. Det var ju tråkigt att dom där andra kom i kläm. Men vad vet du om att hoppa och lita på att allt ska lösa sig?!”

”Ok jag erkänner, jag var elak. Men det var för att de mobbade mig i skolan. Vad vet du om att bli hånad?!”

”Ja jag slog mina barn. Det gjorde jag bara för att min lärare slog mig! Vad vet du om hur det är att vara illa behandlad av auktoriteter?”

”Klart jag dödade den där skitstöveln som berättade mina hemligheter. Vad vet du om att bli uthängd naken?!”

Dom tyckte inte att Gud hade rätt att påpeka vad dom gjort för fel. För allt har en anledning och Gud vet ju inte hur det är att vara människa. Gud vet inte hur det är att lida

Först blev Gud tyst.

Read the rest of this entry

Livet är som en spegelsal

Läs: Salomos Vishet 11:22-26,  Filliperbrevet 3:7-14, Matteusevangeliet 19:27-30, Psaltaren 25:4-11

Livet är som en spegelsal, ni vet såna där som finns på tivoli. Där finns speglar som gör en tjock, speglar som gör en långsmal, speglar som ger dig stora händer eller ett stort huvud, speglar som förlänger skägg och förstorar tår, som gör din näsa till en potatis och dina öron till trollöron.

I Livet är dessa speglar människorna vi möter. Det sägs att det tar extremt kort tid för oss att bilda den uppfattningen om en annan människa som kommer styra hur vi umgås med den sen. Det handlar om sekunddelar. På ngr sekunder har den spegel bildats som den människan kommer hålla upp mot dig. Den bilden kan förstås förändras, men du har redan sett dennes spegelbild av dig, och det vi en gång sett försvinner aldrig – även om vi inte minns det.

girl-1919351_640

Read the rest of this entry

Är Bibeln vego?

”If we paused to reflect on the theological insight that there is a God-given purpose to the life of every  creature, a very great deal of what passes for acceptable Christian behavior would be the most flagrant  and disobedient disregard for the workings of God in our world.” (David Clough i ”What’s the point of animals?”)

Med inspiration från den Helige Stefanus martyrtal om det judiska folkets historia som ledande fram till ett kristet liv kan vi genom att läsa Gamla testamentet dra slutsatser som gäller även för oss idag och kan leda oss vidare på Vägen och bringa oss närmare Gud. (Det mesta av det från Gamla Testamentet som står nedan kan ni även lyssna på här, men det står mer här i texten så nöj dig inte med det!)

Gamla testamentetfigures-1826253_640

”Detta ska ni ha att äta” säger Gud i 1 Mosebok 1:29 om växterna till de första människorna när Han skapat världen. Senare, efter att ha förintat jordens invånare och börjat om tillåter Han människorna att ha även kännande individer som rör sig till föda (1 Mos 9:3). Men genom bland andra Jesaja (11:6-9) låter Han människan veta att så kommer inte världen alltid att vara. Det kommer en tid då ingen gör någon annan illa. Dessa ställen i Bibeln har jag analyserat i min uppsats för att få svar på frågan: Vilken slags kost förordnar Gud människan enligt 1 Mos och Jesaja, en innehållande kött eller en vegetarisk? Jag har undersökt texterna lite närmare och presenterat olika tolkningsmöjligheter i min kandidatuppsats. Här nedan ska jag summera detta genom att kort skriva vad jag kommit fram. Jag tror att dessa paragrafer nedan, samt lite tankar jag lägger till på slutet, summerar en biblisk hållning till vegetarisk kost.

I 1 Mos 1-3 kan vi läsa om en skapelse där ”Allt var mycket gott” och människan, som Guds avbild, var en förvaltare över djuren och vårdande kultivator av jorden. Hennes förvaltande/härskande över djuren var så som en kung eller en herde eller en förälder – hon var deras vän och välönskare. Hon, liksom alla andra kännande varelser, åt av de växter som uppfyllde jordens yta. I denna situation var allt gott men inte oförstörbart. Människan valde att riskera denna goda världs fortsatta existens genom att vända sig bort från Gud. Då uppkom en fiendskap mellan människorna och mellan människan och djuren och mellan djuren. På grund av att människan, som huvud över skapelsen, degraderade sig, blev jorden förbannad att bära tistel och törne för hennes skull och den goda relation som människan tidigare haft till djuren försämrades när hon började använda dem som tackoffer och syndoffer. Men trots allt detta skulle människan, enligt Guds föreskrift, fortsätta att hålla en vegetarisk kost.

Read the rest of this entry

Kvinnans säd ska krossa ormens huvud

Guds frälsningsplan för världen kommer fram redan i Bibelns tredje kapitel (1 Mos 1:15) när Han säger till ormen som lurat människan att vända sig bort från Gud:

”Jag skall väcka fiendskap mellan dig och kvinnan,

mellan din avkomma och hennes:

de skall trampa på ditt huvud

och du skall hugga dem i hälen.”

Detta är en av profetiorna om Jesus.

Kvinnans säd ska krossa ormens huvud.

Det är ett underligt uttryck, eftersom det vanliga i Skriften är, att kalla varje barn som föds för mannens säd eller mannens barn. När det då är tal om ”kvinnans säd”, så är det alltså tal om en som på ett särskilt sätt, mer än annars, skall vara kvinnans barn. Han skulle födas av enbart kvinna.

Lyssna på predikan för att få höra den spännande fortsättningen!

Målningen ”Maria och Jesusbarnet” är målad av Taruna Rettinger, Art for Creation.

Veganer är inte demoner

Lite exegetik (bibeltolkning) som ett slags svar till Christer Åberg artikel på Apg29 ”Demoner vill inte att du ska äta kött

Vill ni ha ett längre och djupare resonemang kan ni läsa min kandidatuppsats ”Detta skall ni ha att äta”. Vill ni hellre ha en sammanfattning ljudligen, kan ni lyssna på denna föreläsning.

carrot-1085063_1280

1 Tim 4:1-5

Anden säger uttryckligen att under den återstående tiden skall några avfalla från tron och lyssna till andar som bedrar och till demoners läror, spridda av hycklande lögnare med bortbränt samvete, folk som förbjuder äktenskap och kräver att man avstår från föda som Gud har skapat till att ätas under tacksägelse av dem som tror och som känner sanningen. Allt som Gud har skapat är bra och ingenting behöver vrakas, om det tas emot med tacksägelse; det blir rent genom Guds ord och genom bön.

Samvetet

κεκαυστηριασμένων τὴν ἰδίαν συνείδησιν Bortbränt samvete (Bibel2000), eller brännmärkta i sitt samvete som folkbibeln skriver… vad betyder det?

Read the rest of this entry

gud i din avbild…?

Gud är Gud. Han finns till helt utan din hjälp, och tänker fortsätta vara precis som han är oavsett vad du tycker om det.

När Gud skapade människan, skapade han henne till ”sin avbild”. Hela skapelseberättelsen i Första Mosebok kulminerar i människans skapelse och den av Gud avskilda vilodagen, sabbaten. Gud sätter in människan i sin skapelse och gör henne till sin representant på jorden, att återspegla honom själv och på att ansvarsfullt och gott sätt råda över världen (1 Mos 1:26–28).

När människan vänder Gud ryggen och syndar bryts harmonin i detta förhållande, avbilden blir en trasig avbild, och ”rådandet” vänds till exploatering och korruption. De destruktiva krafterna – döden och ondskan – får inflytande, både i människan själv och i världen utanför henne som hon var satt att vårda och ta hand om. Adams son, Set, är inte längre helt i Guds avbild, utan om honom sägs det istället att han var i Adams avbild och likhet (1 Mos 5:3).

Sedan dess har människan alltid tenderat att göra ’Gud i sin avbild’ istället för att vara ’människa i Guds avbild’. Man gör sig en bild av Gud som passar en själv, som är ungefär som man själv tänker att Gud ska vara, och så tillber man den bild man själv har skapat i tron att det är Gud. Read the rest of this entry

Avtrycksvandring – Resurs

Gud sade: ”Vi skall göra människor som är vår avbild, lika oss” – 1:a Mosebok 1

Här är du

Du är den du är

Du är unik

Liksom varje snöflinga, varje blad, är unikt

Är ditt fingeravtryck bara ditt

Efter Guds avbild

Skapades du till människa

Du är ett avtryck av Gud

Det kan ingen ta ifrån dig

Är du kort eller lång,

Utåtriktad eller introvert

Glad eller ledsen

Är du lika mycket värd ändå

Jag gör ngt annorlunda idag och delar med mig av en upplevelsevandring jag gjort med ”mina” ungdomar som ungdomsledare i Equmenia, och som hela församlingen ska bjudas in till på söndagens församlingsträff.

Read the rest of this entry

Förlåtelse

Har du någon gång blivit orättvist behandlad? Såvida du inte bott på en öde ö utan andra människor, kan du med säkerhet svara ja på den frågan.

Världen är full av bitterhet och oförlåtelse. Många andliga och politiska strukturer är grundade och byggda på bitterhet.

Jag har träffat många människor som jag förstår kämpar med att kunna förlåta människor som gjort dem illa. Jag har själv haft svårt att förlåta. Innan jag mötte Jesus och förstod genom den Helige Andes milda förmaning, bar jag på oförlåtelse i mitt liv. Oförlåtelse som ledde till bitterhet i mitt hjärta.

Jag tror mig veta, genom min egna förvandling, att det bara är genom en relation med Jesus som man kan vandra i den fullständiga frihet som kommer ur ett liv i förlåtelse.

Av egen erfarenhet kan jag säga att oförlåtelse snart blir bitterhet och den sätter sig som en djup rot i ditt hjärta och växer sig så stark att människans hela personlighet förvrängs och vanställs. Read the rest of this entry

Kristen utan Kristus?

Kan man vara kristen utan Kristus? Enligt vissa verkar det nästan så. Det är knappast möjligt utifrån Bibeln syn på det hela dock.

De första som kallades ”kristna” var lärjungar till Jesus (Apg 11:26), människor som hånfullt blev kallade ”små kristusar” men säkerligen bar det namnet med ära, eftersom det just var att vara lika Kristus de ville! En lärjunge är inte bara en som i största allmänhet tycker eller tror något, eller har kokat ihop sin alldeles egna variant av religiositet och/eller andlighet. En lärjunge är någon som följer, och för att följa har man underkastat sig någon annan – en Mästare – som man lär sig av. Den kristna bekännelsen ”Jesus är Herre” (Rom 10:9) är något mer än ord, något mer än en munnens bekännelse eller en del av en kyrklig liturgi. Bekännelsen är inte tänkt att vara en förnekelse av hur det verkligen förhåller sig i mitt liv (kanske att jag själv fortfarande är herre), utan ett erkännande som om jag verkligen tror på det av hela mitt hjärta kommer att förvandla både mig och hur jag lever mitt liv.

Vi är kristna för att vi blivit rörda av Jesus Kristus. För att vi mött honom och fått påbörja en verklig och personlig relation med honom. För att han har förlåtit oss våra synder och gett oss ett nytt liv (genom pånyttfödelsen, som verkligen är något konkret och ”på riktigt” som skett i våra liv, något märkbart). För att han lever sitt liv i oss (Gal 2:20). Vi är inte kristna i oss själva. Vi är inte kristna för att vi bor i ett ”kristet land” (vad nu det är) eller går till kyrkan då och då. Vi är inte kristna bara för att vi ”tror” på Jesus som i att ha en enbart teoretisk tro… Det var inte det Luther och de andra menade när de talade om ”tron allena”. Vi är kristna för att – och OM – vi fått kontakt med Jesus Kristus. Det är han och bara han som kan åstadkomma det mirakel i oss som det innebär att bli en kristen, ett barn till Gud, född på nytt till ett evigt liv i gemenskap med Gud. Wow! Read the rest of this entry

Älskar du mig?

Gästinlägg av EFS grundare C.O. Rosenius via corosenius.blogspot.se6935_7_030_00000541_0

”Älskar du mej?” (Joh. 21:6) 

Det är Herren själv, som här talar — Han som ska döma på den yttersta dagen, Han, till vilken du ber i bönen. O, vi skulle dock, om det gällde, krypa på våra knän till Jerusalem för att få höra Honom själv säga, vad Han allraförst frågar efter. Nu frågar Han allraförst efter din kärlek.

Dröj ännu med ditt svar, till dess du väl fattat hans mening. Märk: hans första fråga är: Älskar du mig? —. inte: tjänar du mej? lyder du mej? bekänner du mej? utan: älskar du?

För det andra säger Han inte: älskar du mitt, utan: mej. Han säger inte: älskar du mina krafter och gåvor? utan: älskar du mej — mej, såsom själv en gåva till dej, mej, såsom själv, i min person, hela din tröst och salighet?

Read the rest of this entry