Allt som oftast finner jag på mitt FB-flöde fantastiska berättelser, i både bild och skrift, om missionsresor i andra länder. Det är vittnesbörd om tusentals människor som kommer till tro på Jesus, viger sina liv till Honom och ofta med helande till både kropp och själ.
Det är fantastiskt upplyftande att läsa och titta på. Många gånger kommer jag på mig själv med att önska att jag fick vara med på någon av dessa missionsresor och se människor komma till tro på Jesus och bli berörda av Honom, men det är något som stoppar mig. Inte bara att det kostar mycket pengar att fara runt hela jordklotet, vara borta länge från familjen utan också en stilla fråga i mitt inre:
” Vi som lever i ett av världens mest sekulariserade länder, varför åker vi bort för att missionera? Varför börjar vi inte här hemma i Sverige?
Jag förringar inte arbetet att missionera utomlands. Det är ett viktigt arbete. Det är inte så jag menar.
Det är svårt att missionera i Sverige. Klimatet( inte bara vädermässigt) är mycket sämre och mindre tillåtande. Det är lätt att bli klassad som konstig och överspänd om du ställer dig på torget eller i gathörnet och högt och ljudligt proklamerar om Jesus.
Det finns några få grupper av kristna människor som med jämna mellanrum går runt på våra gator och ber att få be för människor om de har ont någonstans. De går helt enkelt runt på stan och frågar:”Har du ont någonstans?” Får de ett jakande svar så frågar de om de får be för att den smärtan ska försvinna. Ofta får de göra det och ofta försvinner smärtan personen haft efter det att en i gruppen lagt handen på stället som smärtar och säger orden:
”Smärta gå i Jesu namn”. Det är fantastiskt! Underbart och inte ett dugg förvånade för oss som känner Jesus.
Personen som blir helad blir däremot väldigt förvånad! Kan inte förstå vad som hänt.
Då är det dags för evangelisation mina vänner! Då är läget att tala om vem Jesus är.
Ofta har människorna som blivit stannade på gatan inte tid att prata särskilt länge, men lite kanske man hinner med att säga. Det bästa vore om man i samband med detta möte bjöd hem personen i fråga på en bit mat i husförsamlingen man tillhör. Inte den stora och ibland avskräckande kyrkobyggnaden utan i enkelheten i ett hem med enkel mat tillsammans runt ett matbord. Där kan ett naturligt samtal komma igång om Jesus och evangeliet.
I den bästa av världar höll detta på hela tiden i vårt avlånga land, men tyvärr är det bara få som sysslar med denna inte så uppseendeväckande missionsresa.
När vi tänker mission tänker vi oftast på resor till Afrika, Asien och andra fjärran länder, och det är inte alla förunnat att kunna resa ut på sådana resor, men att missionera hemma i Sverige är minst lika viktigt. Det kostar ingenting. Äta ska du ju göra ändå. En eller flera till bordet gör oftast ingen skillnad, om allt hålls enkelt utan krusiduller.
Jag förringar inte eller är kritisk mot mission i fjärran länder! Absolut inte! Det är ett viktigt arbete! Men det är minst lika viktigt att missionera på hemmaplan!
Ge er ut! Prata om Jesus! Var stolta över att ha ett så viktigt uppdrag från vår Skapare! Bjud hem människor till din husförsamling och fortsätt samtalet. Rätt som det är bildas det en ny husförsamling av dessa människor du en gång bjöd hem, de i sin tur bjuder hem människor till sina hem och så har du startat en rörelse som aldrig tar slut!
Lärjungar som gör lärjungar som gör lärljungar i en aldrig sinande ström, i all enkelhet.
Lycka till och all välsignelse!
/Désirée
Hela Pingsten 