Vad hände på den första Pingstdagen? Min blogg idag handlar om en världshistorisk nyhet. Innan Jesus dött, uppstått och uppstigit till himlen och med Fadern utgjutit den Helige Ande på Pingstdagen tänkte man att Anden mestadels vilade över vissa utvalda personer. Dessa var oftast profeter,domare, präster och kungar. De var fyllda av Guds Ande och visade folket Guds vilja, de framträdde som ledare i krig. GTs profeter förmedlade Guds vilja o c h en stegrad uppenbarelse om vem Gud är.
I och med Jesus hände något dramatiskt. Gud uppenbarade sig slutgiltigt som tre i en, treenig Gud: ett väsen, tre personer. Anden, den tredje personen, är inte en opersonlig kraft, närvaro, utan en person som handlar, leder och talar. Anden döper allt Guds folk, i det nya förbundet, med sig själv. Pingstdagen är helt enkelt starten på den sista tiden som profeten Joel (kap 2) profeterade om och sa att alla skulle uppfyllas av Anden.
Detta skulle visa sig i att de profeterade. Unga och gamla, kvinnor och män, ja alla skulle få Anden. Ingen skulle få särskilt mycket, utan alla skulle ”utan mått” få del av Guds Ande. Alla nådegåvor, all Andens frukt, all kraft och allt liv är givet i Anden. Det finns ingen begränsning av vad Gud kan göra just nu varsomhelst.
Många kristna tänker nog ibland att det hade varit så mycket enklare om vi hade levt när Jesus själv vandrade på jorden. Då hade vi sett klarare och fått hjälp av Honom direkt. Till alla som tänker så, säger Jesus en viktig sak i Joh 16:7 ”det är för ert bästa som jag lämnar er. Om jag inte lämnar er kommer inte den Helige Ande till er.” Wow. Anden fyller alltså Jesu plats fullständigt. Anden är Gud i oss.
Den tidsåldern lever vi i nu, i väntan på att Jesus kommer tillbaka och avslutar historien. Det gör att vi lever i den mest spännande av tidsåldrar: Brudens tid. I förberedelsen för den stora bröllopsfesten på Brudgum och Brud ska få varandra.
Den sista tiden började alltså i och med Andens utgjutande. Det Guds folk som döps med Guds Ande då, lever därefter ett naturligt övernaturligt liv. Så gör vi idag. Eller rättare sagt, om det inte ä r så, borde vi leva det, för Anden är utgjuten och döper den som inbjuder Honom in i sitt liv. I den gamla bönen ”Kom Helig Ande” inbjuder vi den tredje personen i Gudomen in i våra liv och våra omständigheter att bli Herre. Det kan bara skapa en sak, nämligen en församling av passionerade Jesusälskande kristna, som bär ut Guds mission, proklamerade till jordens yttersta gräns att Jesus är Herre.
Hela Pingsten 
Det nya förbundet, som det talas om i artikeln, innehåller saker som det gamla förbundet inte innehöll. Om så inte vore fallet skulle det ju inte finnas något ”nytt” i det nya förbundet. Och inte heller skulle evangeliet – de goda nyheterna – kunna göra skäl för sitt namn.
Det nya förbundet innebär att Gud ändrar på spelreglerna. I det gamla förbundet kunde en människa bli rättfärdig inför Gud genom att följa hans lagar. I det nya förbundet är det genom tro på Jesus Kristus som människan kan få syndernas förlåtelse och ett evigt liv. Att de nya spelreglerna började gälla vid en given historisk tidpunkt bekräftas av Sundbergs text.
Därmed kan inte Guds spelregler vara eviga. Att spelreglerna som gällde under det gamla förbundet inte är eviga framgår exempelvis av Hebreerbrevet: ”Om det första förbundet hade varit utan brist skulle det inte ha funnits behov av ett annat. (…) Genom att tala om ett nytt förbund har han gjort det förra föråldrat. Och det som blir gammalt och föråldrat skall snart försvinna.” (Heb 8:7+13) Eftersom spelreglerna i det nya förbundet börjar gälla först i och med Jesu död på korset kan inte heller dessa vara eviga – de gällde således inte för Mose, men de sägs gälla idag.
Vad detta handlar om är kristendomens mest centrala sanning: att människan kan försonas med Gud genom tro på Jesus Kristus. Trons mest centrala sanning visar sig alltså inte vara en evig sanning, utan en sanning som började gälla vid ett visst historiskt ögonblick. Detta kan bara ske om Gud kan ändra på sig. Hade Gud varit statisk så hade han inte kunnat instifta något nytt förbund – och inte heller i sin andra hypostas omvandla sig till människa.
Detta är alltså den Gud som sägs vara den objektiva moralens garant. En Gud som både kan ändra på sig själv och på de spelregler som gäller för oss människor. Frågan är vad detta gudomliga subjekt kan tänkas hitta på härnäst? Kanske ett tredje förbund, där helt nya sanningar plötsligt börjar gälla? Och därefter ett fjärde? Och så vidare.
GillaGilla
Och om Gud hade varit allvetande och känt till vad som skulle hända så hade han naturligtvis inte gjort det gamla förbundet så dåligt så det behövde bytas ut.
Det är lite som den gamla frågan om Gud kan skapa en sten som är så tung så han inte orkar lyfta den.
Är han allvetande så kan han inte ändra sig och kan han inte ändra sig så är han inte allsmäktig.
Kan han inte skapa stenen så är han inte heller allsmäktig och samma sak om han kan skapa den men inte kan lyfta den.
GillaGilla
Det gamla förbundet var aldrig tänkt att fungera. Det var till för att visa människans syndatillstånd. Ett förberedelseförbund för det nya. Möjligtvis kan man säga att gt fortfarande gäller för judar. För alla andra gäller nt.
GillaGilla
Enligt 5 Mos 30:11-14 var lagen tänkt att fungera. Den beskrivs som både begriplig och fullt möjlig att följa. Detta bekräftas ånyo i 32:45-47.
GillaGilla
Kanske har Matte lite rätt i det att Gud visste att förbundet skulle brytas Mos 31:16-17.
Det som dock är helt vanvettigt är ju att Gud sluter ett förbund han vet skall brytas och att han då skall bli arg på Israeliterna och ”alldeles fördölja mitt ansikte” så att dom skall bli tvungna att leta upp honom igen. Varför hålla på så där och leka med dom? Om han ville ha ett hållbart förbund så skulle han naturligtvis visat sig så tydligt från början så ingen kunde tveka längre.
Känslan man får är att Gud är en ondskefull figur som älskar att hitta på anledningar till att få utsätta sitt folk för bestraffningar.
Sådana prövningar är ju också helt meningslösa om han vet utgången redan från början och om Gud är god så borde han undvika bestraffningar av sitt utvalda folk.
GillaGilla
Rom 5:20-21 och Rom 7:4-13. Här skriver Paulus om förhållandet mellan lagen och synden. Guds handlande är svårt att förstå många gånger och vi kan aldrig riktigt förklara det. OM Gud inte finns är bibeln en ganska bisarr bok faktiskt, även om i princip alla människor tycker att tio guds bud är bra och att Jesu verksamhet på jorden också är bra.
GillaGilla
Tja, men dessa ologiska och motsägelsefulla historier som Bibeln är full av är ju precis det man skulle förvänta sig av en historia påhittad av människor som befinner sig i maktkamp mot andra grupper och som famlar efter kunskap i en värld utan vetenskap värd namnet.
Dom två första buden tycker nog knappast alla människor om. Det är ju en inskränkt avundsjuk diktators ord. Dom andra (utom trean) är lånade av den evolutionära moral som vi utvecklat för gruppsammanhållning och därmed vår överlevnad som art.
GillaGilla