Det allra viktigaste

Då och då kommer det riktigt viktiga upp till ytan. Så var det med den skriftlärde som kommer till Jesus och undrar vilket bud som är det viktigaste.

Jesu svar är som alltid livsavgörande.

Som kristna, dvs efterföljare till Kristus Jesus, håller vi Hans ord för de viktigaste. Vi lyssnar till Hans personliga svar och hör att de inte bara är till e n person, utan till oss alla. Frågan om vilket bud som är det allra viktigaste måste ju också delvis definiera vad som är kristet liv och tro, eller hur?

Jesu svar tydliggör att det inte är en allmänna religiösa idén om att vara god mot medmänniskan som är svaret på vad som är det allra viktigaste. Att älska sin nästa är förvisso näst viktigast, alltså utomordentligt viktigt- men inte viktigast. Det är nämligen, som Jesus formulerar det:

”Hör Israel, Herren, vår Gud, är den ende Herren, och du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft. Sedan kommer detta: du skall älska din nästa som dig själv. Något större bud än dessa finns inte.” (Mark 12: 29-31)

Jesu svar är intressant. Han visar att älska Gud är en självklarhet. Laglydnad är detsamma hos Honom som att älska Gud. Med allt vad vi är som människor:

  • av hela hjärtat;
  • med hela själen, psyket;
  • med hela förståndet, tanken;
  • med hela kraften.

Man kan helt enkelt inte vara kristen på sparlåga eller behärskat. Inför Livets Gud måste den kristne ge sig hän – och detsamma gäller medmänniskan, som en konsekvens av tron, vi kan bara älska precis så mycket som vi älskar oss själva.

Den skriftlärde igenkänner sanningen i Jesu ord och bekänner att bara Gud är den ende värd denna passion som Anden genom trons liv skapar.

(Man bör här komma ihåg att det är samma anspråket Jesus gör när Han beskriver sig ”Vägen, Sanningen och Livet. Ingen kommer till Fadern utom genom Mig” (Joh 14:6). Ingen människa, oavsett vem man är eller varifrån man kommer, kommer till Gud Fadern utom genom att tro på Jesus som Herren, världens frälsare.)

Denne skriftlärde representerar de gudslängtande personer som ”inte har långt till Guds Rike”, ord som Jesus använde för att beskriva var på vägen till frälsning mannen var. ”Nära” men inte framme än.

Det är möjligt att gå från ”nära” till ”in” i gudsrelationen. Gör helt enkelt som Jesus sa: älska Gud med allt som är du och sedan din nästa som dig själv.

Du kanske frågar: vem är då Gud? Svaret är självklart: Jesus! Ta emot Honom som Frälsare och Herre i ditt liv, då kommer den Helige Ande att föda dig ”på nytt” hjärtat, själen, förståndet och själva livskraften.

Det är så man blir kristen. Gud gör jobbet och vi inbjuds att samverka med Honom.

 

2 Comments

  1. Vi kan bara älska medmänniskorna så mycket som vi älskar oss själva, menar Sundberg. Men om vi inte älskar oss själva, hur blir det då? Om vi exempelvis hatar oss själva, ska vi då hata våra medmänniskor? Och om vi förnekar oss själva, ska vi då förneka våra medmänniskor?

    Enligt Jesus bör vi förneka oss själva: ”Om någon vill gå i mina spår måste han förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig.” (Mark 8:34)

    Enligt Jesus bör vi även hata våra egna liv: ”Om någon kommer till mig utan att hata sin far och sin mor och sin hustru och sina barn och sina syskon och därtill sitt eget liv, kan han inte vara min lärjunge.” (Luk 14:26)

    Enligt Paulus verkar det knappt finnas något ”jag” överhuvudtaget: ”I have been crucified with Christ; and it is no longer I who live, but it is Christ who lives in me.” (Gal 2:19-20 NRSV)

    Gilla

  2. Det första och största budet, att älska Gud är det bud som ingen klarade och inte heller klarar idag. Det är nog därför det budet inte nämns förutom i denna del när Jesus får frågan om vilket som är det största budet.

    Jesus säger, om ni älskar mig så gör ni vad jag bjuder er, eller håller mina bud. Lydnaden är alltså ett bevis på kärlek till Gud, men tyvärr är det inte självklart att det är äkta kärlek.

    Man kan ju lära in vad som är rätt och vad som är lydnad och sen göra därefter, det är alltså inte hjärtats lydnad, utan egentligen en form av inlärd laglydnad.

    Jag tror inte att vi i oss själva kan älska Gud och framför allt inte älska honom så som Jesus beskriver budet.

    Därför tror jag att det står: utan tro är det omöjligt att behaga Gud……Det är alltså tro som är själva huvudfrågan, inte budet om att älska Gud, för vad jag förstår kan ingen älska Gud utifrån dessa kriterier: och du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft.

    Budet har den omvända verkan, dvs om någon kräver att du skall älska honom, eller henne, så blir resultatet att du drar dig undan från den personen, inte att du kastar dig över personen i kärleksförklaring.

    Krav stänger hjärtan! Varför gavs då detta bud kan man undra? Jo just för att visa att vi inte kan hålla Guds bud och för att fallet skulle bli så mycket större.

    Paulus sa att budet, du skall inte ha begärelse väckte begäret i honom. Alltså om budet var tänkt för att stänga dörren för begär och det fick en motsatt verkan, menar jag att det är samma sak med budet att älska Gud. Om det budet var tänkt för att öppna dörren till att älska Gud, men får resultatet att vårt hjärtas dörr stängs för att älska honom så visar det just syftet med lagen, att vi inte klara av att hålla den.

    Bb

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s