Av Craig Keener, ursprungligen publicerat på PCPJ och på Huffington Post. Översatt av Karin Ranieli.
Jag har väntat på det rätta tillfället för att säga något om de evangelikaler, som inte stöder Trump, och nu har nog det tillfället kommit. Det verkar passa bra nu när Stephen Mansfield publicerat sin Choosing Donald Trump, ett försök att förklara varför konservativa kristna flockades runt Donald Trump.
Precis som Mansfield är jag en evangelikal, som inte stöder Trump. Jag blir lite stingslig, när folk klagar på att”evangelikaler”, som om det rör sig om en enhetlig grupp, står bakom Trump. Jag strävar efter att respektera presidentämbetet och älska min nästa, då även de presidenter, vars åsikter jag inte delar. Men jag röstade inte på Trump, fastän jag helt uppenbart är evangelikal.
Jag har levt ett mycket skyddat liv i den evangelikala delen av kristenheten. Undersökningar visar att bland alla dem som bekänner sig som evangelikala och som röstade i presidentvalet, var det 80% som röstade på Trump och det verkar som att de flesta av dem fortfarande stöder honom.
Det faktum att det inte var dessa evangelikala kretsar jag hade mest kontakt med, gör kanske min iakttagelse aningens skev. I min familj var jag den enda vita och den enda utan invandrarbakgrund, var jag alltför oroad över Trumps invandringspolitik, militarism och uppenbara instabilitet för att kunna rösta på honom. De evangelikaler jag var personligen bekant med och som berättade för mig hur de röstat (ett ännu mera skevt perspektiv), röstade inte på honom. En av min evangelikala filosofistudenter förklarade till och med ”Jag dör hellre än röstar på Trump!”
Även om mitt röstande inte är representativt för hur vita evangelikaler röstade, var det 20 procent som inte röstade på Trump. Jag vet inte hur stor procent av de evangelikala som röstade, men om de evangelikala utgör en fjärdedel av befolkningen i USA, så bör 20% vara ungefär 16 miljoner. Det är åtminstone någorlunda rättvist att konstatera att miljontals evangelikala inte röstade på Donald Trump.
Att vara en övertygad evangelikal i grundläggande trosfrågor, är inte detsamma som att vara överens i alla frågor. Jag hör till de evangelikala teologer, som exempelvis:
- Inte accepterar ungjordskreationismen
- Helhjärtat stöder flyktingar (min hustru var en sådan)
- Avfärdar läran om att de kristna ska ”uppryckas” före en framtida ”vedermöda”
- Stöder att kvinnor kan ordineras (vigas) till präster och pastorer
Jag skulle kunna fortsätta med andra exempel, men min poäng är att när det gäller olika frågor, finns det olika ståndpunkter hos de evangelikala.
Även siffran 80 procent kan bara tillämpas om man definierar ”evangelikal” som en subkultur snarare än som ett historiskt teologiskt begrepp. När evangelikal definieras teologiskt, genom vad man tror om Skriften, som till exempel frälsning, då kanske det är sant att 80 procent av vita väljare röstade på Donald Trump. Men den stora majoriteten av de teologiskt evangelikala, nämligen afroamerikaner och spansktalande röstade inte på Donald Trump.
En knapp månad för valet tänkte ungefär lika många av afroamerikanska och latinamerikanska evangelikala att rösta på Clinton, som antalet vita evangelikaler tänkte rösta på Trump. Vid den tidpunkten hade nästan en tredjedel av de teologiskt evangelikala bestämt sig för att rösta på den demokratiska kandidaten (Hilary Clinton).
Huffington Posts Carol Kuruvilla påpekade helt korrekt: ” Före valet stödde en överväldigande del av icke-vita evangelikala protestanter (inklusive svarta, hispanics och asiater) Clinton och inte Trump (67% mot 24%)”
Detta hjälper mig att inte känna mig så udda ( och hjälper kanske till att förklara mina egna hjärteämnen, eftersom jag blev ordinerad i en afroamerikansk kyrka; rasismens realiteter)
Eftersom de 80 procenten bara gäller vita evangelikaler, avspeglar olikheterna i valet även skillnaderna i en politisk subkultur, som inte nödvändigtvis är resultatet av teologiska trosuppfattningar.
Det är säkert så att den stora majoriteten av världens evangelikala, där USA:s evangelikaler utgör en försvinnande liten del, inte stödde Trumps ”America First” – politik. Ibland skapar politik konstiga ”sängkamrater”, och det verkar som man kan säga detsamma om religionen.
De flesta av de evangelikaler som röstade på Trump, gjorde inte det av respekt för hans karaktär eller för att de var emot immigranter eller stödde rasism, även om många inte vet så mycket om vad immigranter måste utstå eller vad minoritetskulturer får gå igenom. Man kan dessutom konstatera att fientlighet mot muslimer och mexikaner hittar man främst bland dem som bara är evangelikala till namnet.
En minoritet av evangelikala röstade på Trump därför att de trodde att när de stod upp för de ofödda, försvarade man rättvisan. Huruvida de även brydde sig om andra rättvisekrav och om man håller med dem eller inte, verkar deras engagemang moraliskt uppriktigt, om de verkligen tror att abort har dödat miljontals barn.
En del undersökningar visar dock att inte ens abortfrågan var huvudorsaken till att de evangelikala röstade som de gjorde. Många av dem röstade på Trump av samma orsak som många andra stöder en viss kandidat – de förväntar sig att kandidaten i fråga ska stödja snarare än vara emot deras intressen. För en del vita evangelikaler var det trosfrågor som var viktiga. Men enligt undersökningarna var det framför allt deras ekonomi och trygghet, som intresserade dem, vilket även gäller befolkningen i stort.
Med de problem som fanns kring hans kandidatur och den falska information, som florerade, var det inget som kunde motivera mig att rösta på Trump.
Som jag sa under valrörelsen och tiden för valet: ” Det är inte pro-life att rösta på någon, som genom att bara öppna sin mun kan sätta igång ett kärnvapenkrig.”
Ibland har jag blivit överbevisad om att jag haft fel. Jag hade i sanning fel, när jag försäkrade mina vänner runt om i världen, att det inte fanns en chans att Trump skulle vinna valet. Jag hade också fel, när jag för egen del trodde att när Trump blev president, skulle det innebära att den amerikanska regeringen genast skulle kollapsa och orsaka ett krig. När man har överdrivet låga förväntningar, är det inte särskilt svårt att bli positivt överraskad.
Sorgligt nog var andra förhoppningar alldeles för höga. Hur kan evangelikaler på amerikanska fastlandet bortse från sydkoreanernas oro, och ungefär åtta miljoner av dem är också evangelikala. Eller hur kan man strunta i det lidande som finns bland puertoricaner, varav en fjärdedel är evangelikaler? Hur kan angloevangelikaler i USA inte bry sig om de ”latinoevangelikaler” som lider?
De experter som talar om Trumps betydande stöd från evangelikala har rätt. Men även om de evangelikaler som röstade på någon annan än Trump är i minoritet, så finns det miljontals av oss.
Så nästa gång du hör att ”evangelikaler” röstade ”en masse” på Trump, kom då ihåg dem av oss som inte gjorde det.
Craig S. Keener är professor i Nya Testamentet vis Asbury Theological Seminary. Han har skrivit flera böcker, som till exempel IVP Bible Background Commentary: New Testament, Miracles: The Credibility of the New Testament Accounts och Acts: An Exegetical Commentary
Hela Pingsten 