Tidningen Inblicks fullständiga magplask

 

12184214_10153380214208402_798417070919658337_o.jpg

Jag gillar Inblick, inte minst för de hundratals fantastiska livsberättelser de har publicerat om människor som blivit frälsta, helade och befriade. Vissa av dem som har intervjuats känner jag personligen, och jag tycker det är strålande att deras viktiga vittnesbörd får utrymme på nätet. Inblick har även ambitionen att vara en nyhetstidning, och även om de inte är lika stora och nyanserade som min favorittidning Dagen så uppskattar jag alla initiativ som vill fylla mediavärlden med evangelium.

Jag blev på grund av detta mycket och förvånad och besviken när Tidningen Inblick kallade mig för kommunist för tre timmar sen.

Skärmavbild 2018-03-17 kl. 13.50.32

Låt mig förklara kontexten till detta märkliga uttalande. I förrgår publicerade Inblick en artikel av tidningen tf chefsredaktör Ruben Agnarsson, titulerad ”Riksdagen kan bli hans nya arbetsplats”. Det är en intervju med Alexander Christiansson som är kristen och kandiderar till riksdagen för Sverigedemokraterna.

Artikeln är som en propagandeskrift för SD, där formuleringar som ”SD eller inget”, ”Hur kan man inte kombinera Sverigedemokraternas flyktingpolitik med den kristna barmhärtighetstanken?” och ”Jag är glad att partiet har städat upp i och med nolltoleransen mot rasism” står oemotsagda. Den enda fråga som kan tolkas som ett ifrågasättande av SD är i själva verket bara en inbjudan att tillrättavisa ”SD:s kritiker”. Som journalist saknar Agnarsson helt och hållet ryggrad i detta ickeförsök att ställa makten till svars.

Artikeln är dessutom pepprad med faktafel. Det hävdas att ”Sverigedemokraterna länge har drivit en linje där Sverige skall öka biståndet för att hjälpa fler på plats i närområdet”, när de i själva verket vill sänka biståndet och när fler hjälps på plats om rika länder tar emot fler invandrare, eftersom invandrare skickar enorma summor pengar till sina släktingar utomlands.

Min gode vän Johannes Widlund, som är skribent här på HP, kritiserade artikeln på Facebook:

Jag räknar till en enda fråga som på något sätt kan benämnas som problematiserande, den kring SDs historia. I övrigt låter det som en presentation i SDs egna skrifter eller ett propagandablad. Är inblick en reklamplats för politisk propaganda? Är det inte på sin plats att en kristen tidning ställer frågor om ‘på frukten känner man trädet’ och SDs småkriminella riksdagsgrupp/övriga företrädare? Ifrågasätter hur man som kristen, alltså efterföljare av flyktingen Jesus, kan legitimera ett i praktiken stopp av invandringen. Eller hur många judiska organisationer inte alls är särskilt tacksamma eller optimistiska kring SDs ‘stöd’ som före detta nazister. Eller hur det totala sänkningen av biståndet som SD förespråkar går ihop med kristen etik (även om de vill öka just UNHCR delen). Eller hur klimatskepticismen är utbredd I partiet, fastän en enad forskarkår menar att det är den största utmaningen vi som civilisation står inför. Etc etc etc etc

I kommentarsfältet bemöttes han av en kvinna som menade att Inblick inte alls sprider propaganda på grund av att de till skillnad från andra medier inte är vinklade. Hon slog fast att hon har fullt förtroende för Ruben Agnarsson. Johannes svarade att alla medier är vinklade, att han oroas av Inblicks utveckling och att Agnarsson inte har förtjänat hans förtroende.

Det var i detta inlägg jag skrev: ”Mycket bra skrivet, Johannes!” Varav Tidningen Inblicks konto taggar mig och skriver ”Måste man vara kommunist för att få ditt förtroende?”

Många frågor uppdagar sig. Vem på Inblick skrev detta? Varför kommenterar de inte det Johannes skriver? Varför tror de att man måste vara kommunist för att få mitt förtroende? Varför riktar de kommentaren till mig trots att det var Johannes som skrev om att han saknade förtroende för Agnarsson?

Men framför allt: vad i hela världen håller Inblick på med?

Det som i synnerhet smärtar mig är att jag faktiskt blev uppringd av en av Inblicks reportrar i januari för att kommentera hur vi som kristna kan motarbeta nazistiska grupper som Nordiska motståndsrörelsen. Jag nämnde att bemöta dem med kärlek och dialog – något reportern verkligen tog fasta på – men lyfte även att vi måste motarbeta den långt mer utbredda rasismen och främlingsfientligheten inom exempelvis Sverigedemokraterna, som från början var en nynazistisk organisation. Det kom dock inte med i tidningen.

SD står för och har alltid stått för rasism, nolltoleransen är en schimär. Detta beskriver jag och Stefan Swärd i vår bok Jesus var också flykting på ett utförligt sätt. Ett utdrag från sidorna 127-130 om SD-politiker som sagt otroligt rasistiska saker utan att drabbas av någon ”nolltolerans”:

Riksdagsledamoten Jonas Åkerlund sade 2002 att han vill ”återsända 500 000 av de mest uppenbara och värsta parasiterna, alltså de som inte har något som helst skyddsbehov”. Han sade också: ”När någon grips så anser jag att vi bör köpa fängelseplatser i det land de kommer ifrån, vare sig det är första, andra eller tredje generationens invandrare, därför att det skulle skrämma dem. Ett par år i kurdiskt eller chilenskt fängelse, det skulle ta skruv. Och sedan anhörigutvisning naturligtvis. Ut med hela släkten!” Åkerlund var vid tillfället SD:s förstanamn i Stockholm och blev 2007 vald till vice partiledare.

[…]

Kent Ekeroth har vid flera tillfällen spridit avsnitt från podcasten Granskning Sverige, en nazistisk podcast som sprider rasbiologiska idéer. SD:s chefsideolog Mattias Karlsson har ställt upp på en intervju åt Granskning Sverige och skrivit åt Avpixlat. Fria tider är enligt Karlsson neo-fascistisk och sprider antisemitism, och när Gustav Kasselstrand och William Hahne från ungdomsförbundet uteslöts ur SD våren 2015 var det bland annat med hänvisning till att de har haft djupgående kontakter med Fria Tider. SD själva ligger dock bakom sidor på Facebook såsom ”Nu får det vara nog!” som sprider Fria Tider-artiklar och annat rasistiskt material.

Stellan Bojerud kom in i riksdagen som ersättare 2010 och som ordina- rie ledamot efter William Petzälls tragiska bortgång 2012. Han skrev till partiledaren för nazistiska Svenskarnas parti på Twitter: ”Jag ser att ni genomfört många aktiviteter till stöd för svenska folket. Det är mycket bra.” SD:s pressekreterare Martin Kinnunen hävdade att det var sarkasm, men fick mothugg av Bojerud själv: han bekräftade att han vet att SvP är ett nazistiskt parti och tillade: ”Men när de gör något bra för svenskarna, då är det bra. Gör de något annat är det dumt.” På frågan om vad för ”bra” de gjort sa han: ”De har gjort uttalanden att de stödjer Sverige och svenskarna.”

Riksdagsledamoten Markus Wiechel skrev ”s*tans j*vla aph*lveten” och “efterblivna j*vla pensionsrädder [sic]!” om afrikaner på Facebook. Wiechel hade i sin tur ersatt Lars Isovaara som hade spottat på en riksdagsvakt med utländsk härkomst, gjort grisljud och sagt ”sådana som dig vill jag inte ha med att göra!”

[…]

Vi skulle kunna ge hundratals fler exempel på rasism om vi tittar på vad SD-företrädare i kommun- och landstingspolitiken har sagt, alltifrån att flyktingar ska skjutas med kulspruta på Öresundsbron till att invandrare och deras barn har lägre IQ. Inför valet 2014 avslöjades det att en tredjedel av alla SD-kandidater med öppna faceboksidor delade och gillade material från rasistiska och nazistiska sidor såsom Nya Tider, Realisten, Motgift, Nordisk Ungdom och Fria Tider, och enligt den s.k. ”nolltole- ransen” skulle de därmed uteslutas, vilket inte skedde.

Dessa hundratals skandaler är inte olycksfall, detta är människor som får förtroende inte bara av dem som röstat på SD utan av SD själva då de företräder partiet. Inte heller är det så att skandalerna avslöjar SD:s rasism som tidningsrubriker ibland påstår. Rasismen i SD är ingen väl bevarad hemlighet, som skymtar lite då och då när någon av företrädarna säger något extra olämpligt. Nej, den står i öppen dager: partiet är emot invand- ring från Somalia, Afghanistan och Syrien, men protesterar inte när den kommer från Finland eller USA; de är emot islam, men inte ateism, new age eller asatro; de vill förbjuda romska EU-migranter att be om pengar på gatorna och hindra dem att komma hit medan de betonar empati och omsorg när det gäller svenska nödlidande. De vill ”slå vakt om alla svensk- ars lika värde” som de skrev i partiprogrammet 1996, ”i första hand som ett intresseparti för svenskar” enligt detsamma 2003.

SD är inte ett härligt, kristet parti utan någon rasism. Sådana idéer är fake news. Att Inblick inte vill erkänna detta, utan stämplar sakkunniga som jag själv som kommunister, visar att de helt tappat greppet. Jag förväntar mig att jag och Johannes får en ursäkt från Ruben Agnarsson så snart som möjligt.

About Micael Grenholm

Activist, apologist and author residing in Uppsala, Sweden. Editor for Hela Pingsten and pcpj.org. Love revival, peace, justice and evangelism.

Posted on 17 mars, 2018, in Asylaktivism och altruism and tagged , , , , , . Bookmark the permalink. 3 kommentarer.

  1. Beklagligt.

    Gilla

  2. Märkligt..

    Gilla

  3. Micael Grenholm påstår att jag har kallat honom för kommunist. Det är fel. Jag har ifrågasatt hans starka reaktion mot en enstaka artikel i Inblick om en kristen SD-politiker mot bakgrund av hans egen artikel ”Ska kristna vara kommunister” som nu verkar vara borttagen från hans hemsida. Ruben Agnarsson

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: