Myten om ”hjälp i närområdet”

Ett av de vanligaste argumenten mot flyktinginvandring idag är att det inte gynnar flyktingarna. De mår bättre av att få hjälp ”på plats”, i ”närområdet”. Bistånd är bättre och billigare än asyl, menar man.

Det är en relativt ny retorik från migrationskritikernas håll. Jimmie Åkesson intervjuades av Göteborgsposten 2006, året efter att han hade valts till partiledare för SD, och efter att ha sagt att integrationsprocessen inte går att förbättra och att fler flyktingar måste utvisas, fick han frågan ”Är flyktingvänligt inställda väl- komna [i SD]?” Åkesson svarade: ”Jag förstår inte varför de skulle vilja vara med.”

Idag kallar sig SD ”det mest flyktingvänliga partiet”, med hänvisning till att de vill ge bistånd istället för asyl. I själva verket har de försökt sänka biståndet i många år. Men om man bortser från det partiets hyckleri, finns det inte en vettig logik i att bistånd är billigare och effektivare än asylinvandring?

Faktiskt inte. Nedan är ett utdrag från Jesus var också flykting, sidorna 186-189. Jag läser även upp det i videon ovan.

---

De flesta som varit i utvecklingsländer vet att det mesta är billigare där. Detta beror på variationen av köpkraften i olika valutor: eftersom Sverige är ett rikt land är vi ett dyrt land. För att illustrera detta faktum tog tidningen Economist fram ett ”Big Mac-Index”, som mäter hur McDonald’s miljöförstörande hamburgare varierar i pris i olika länder. I januari 2016 kostade den 4,9 internationella dollar i USA, 3 i Thailand och 1,8 i Sydafrika.

I synnerhet mat brukar därför alltid vara billigare i utvecklingsländer. Men köpkraften varierar mellan varor, så vatten eller vissa hygienartiklar kan vara dyrare i utvecklingsländer jämfört med Sverige. Att vi har högre skatt än de flesta länder spelar i detta fall ingen roll eftersom det är statens utgifter vi intresserar oss för. En sak som däremot spelar stor roll är löneskillnader: även om UNHCR och liknande organisationer anställer en hel del västerlänningar förlitar sig deras arbete också mycket på inhemsk, billig arbetskraft.

Är det då denna skillnad i köpkraft och arbetskraft som gör att Julia Kronlid och Hans Erling Jensen kan komma med det fantastiska påståendet att samma pengar som hjälper 80 000 flyktingar i Sverige kan hjälpa miljontals om vi gav dem till UNHCR? Absolut inte, så stora är inte skillnaderna mellan våra länder. Jämförelsen går framför allt ut på att vi hjälper fler genom att hjälpa mindre. Istället för att flyktingen ska få bo i asylboende med el, toalett och isolering och få varierad mat likt den som infödda svenskar äter, så kan han eller hon för en billigare peng få bo i ett tält, använda dass och äta ris och bönor varje dag.

De flesta skulle få kalla kårar av tanken att tvinga exempelvis pensionärer att leva under sådana förhållanden när vi istället kan erbjuda dem sköna sängar, element, personal och ägg till frukosten på ålderdomshem. Varför insisterar då invandringsmotståndare att det är så vi ska behandla dem som flyr från krig och förföljelse?

Missförstå mig inte, den minimalism som humanitära organisationer praktiserar är nödvändig för att garantera att så många nödlidande som möjligt får mat, vatten och skydd, i synnerhet när de är underfinansierade. Jag menar inte att UNHCR utifrån sina förutsättningar gör ett dåligt jobb. Min poäng är att det är hyckleri och okunnighet att peka på deras flyktingläger och säga ”kolla hur billigt det är att bo där”, när vi själva vägrar leva med samma standard eller ens kan tänka oss att andra välfärds- nyttjare än asylsökande ska göra det.

Hur fantastiskt arbete UNHCR än gör så finns det många saker som flyktingar kan få i västvärlden som det är oerhört svårt att bygga upp i flyktingläger: fred och trygghet, högskoleutbildning, jobb, kvalitativ sjukvård, Internet, med mera. Allt detta gör att ”hjälpen” i Sverige respektive i ett flyktingläger egentligen inte är jämförbara.

Vidare är det inte alls säkert att biståndet till flyktinglägren hjälper samma människor som vi deporterar – de som utvisas överges i regel alltid på flygplatsen. Vincent Cochetel, UNHCR:s Europachef, har påpekat att frågan om asyl är en annan än den om humanitärt bistånd – att få ansöka om asyl till det land man flyr till är en mänsklig rättighet. Cochetel vänder sig emot att hans organisation används som slagträ i debatter av främlingsfientliga partier. Det gör även Gavin David White som jobbar för UNHCR: ”Att minska invandringen till Sverige och flytta resurserna till flyktinglägren är verkligen inte vad vi behöver. Det skulle dessutom inne- bära att Sverige bryter överenskommelser man undertecknat.” UNHCR:s chef António Guterres har vid flera tillfällen varit tydlig med att EU måste öppna upp lagliga vägar och ta emot fler flyktingar.

Målet med ett flyktingläger är att det ska avskaffas. I de flesta läger råder närmast total arbetslöshet bland flyktingarna, de väntar endast på nästa matranson. Lägren ses inte som något permanent utan temporärt medan konflikten eller katastrofen går över. Ibland går det dock inte över. Vissa läger, som Dadaab i Kenya eller Ain al-Hilweh i Libanon, har utvecklats till semi-städer och härbärgerar barn och barnbarn till flyktingar som fötts i lägren. Förhållandena är fortsatt dåliga då ländernas regeringar sällan vill ta ansvar för flyktingarna i lägren.

Det som verkligen ödelägger motsättningen mellan invandring och bistånd är att invandrare skänker mängder med ”osynligt” bistånd. Dessa remitteringar till utvecklingsländer, som inte är något märkvärdigare än att skicka pengar till släktingar via exempelvis Western Union, uppgår globalt till över 300 miljarder dollar per år enligt Världsbanken, vilket är tre gånger så mycket som allt officiellt OECD-bistånd till samma länder. I Sverige har vi varit dåliga på att beräkna hur stora remitteringarna som skickas härifrån är, men uppskattningar från Ria Financial Service landar på 17,6 miljarder kronor, vilket motsvarar ungefär hälften av det officiella biståndet.

En studie av Global Utmaning indikerar att det är väldigt utbrett även bland flyktingar med knappa resurser. Enligt dem har också en hel del remitteringar gått till flyktingläger och har förmodligen varit en av de viktigaste inkomsterna för irakiska flyktingar under 00-talet. Naturligtvis innebär detta att ökad invandring leder till mer remitteringar till utvecklingsländer och minskad invandring leder till färre remitteringar. Den svenska asylmottagningen hjälper inte bara dem som faktiskt får asyl, utan även många av deras släktingar utomlands.

Av dessa anledningar bör vi satsa både på asyl och bistånd, medvetna om att asyl är det bättre alternativet både för flyktingarna och deras familjer hemma i krisens närområde.

---

Beställ Jesus var också flykting här.

Det är dags att stoppa den främlingsfientliga väckelsen. Därför satsar vi på en folkbildningssatsning för Jesus var också flykting under 2018. Om du vill ha ett besök i din församling, kontakta mig!