Kristna som vill ha stängda gränser för flyktingar har otroligt få bibeltexter att stödja sig på, eftersom Bibeln är så positiv till invandring. Några texter återkommer dock om och om igen som ”bevis” för att Gud är migrationsmotståndare. I en serie blogginlägg kommer vi titta närmre på några av dessa texter och visa varför de inte alls argumenterar mot invandring.
Först ut är Lars Gunthers genomgång av Apg 17:26, ursprungligen publicerad på hans egen blogg itpastorn.nu.
Boken Jesus var också flykting av Stefan Swärd och Micael Grenholm har gjort att diskussionen mellan Sverigedemokratiska kristna och vad jag kallar SD-artade kristna och oss övriga har gått ännu ett varv. Men en sak är sig lik. Ständigt återkommer Apostlagärningarna 17:26 i diskussionen. Bland dem som använt versen finns Julia Kronlid, Gunilla Gomér, Daniel Forslund, Mattias Karlsson och Pelle Poluha. I versen står det så här:
Av en enda människa har han skapat alla folk. Han har låtit dem bo över hela jordens yta, och han har fastställt bestämda tider för dem och de gränser inom vilka de skall bo. (Bibel 2000)
Av en enda människa har han skapat alla människor och folk till att bo över hela jorden, och han har fastställt bestämda tider och gränser inom vilka de ska bo. (Folkbibeln 2014)
Vanligtvis hänvisas till versen utan någon som helst form av försök till exegetik. (Undantaget är Pelle Poluha, men även där är exegesen klen.) Inte heller hänvisar man till någon erkänd exeget för att få stöd för sin uppfattning. Det är inte förvånande. De enda teologer som tolkat versen på samma sätt som dessa är förespråkarna för Apartheid i Sydafrika och de som drivit liknande förtryckande idéer i USA.
Jag har därför ägnat ganska mycket tid under de senaste månaderna för att göra ett noggrant exegetiskt studium av versen ifråga, och det innebär naturligtvis att man måste gräva ner sig i texten som helhet.
Micael Grenholm har bemött den nationalistiska användningen av Apg 17:26 mer än en gång. Jag har ännu inte sett hans kritiker komma med ett enda sakligt motargument till det han skrivit, utan de försöker vinna debatten med personangrepp, inte minst genom att använda olika etiketter för att beskriva honom. Troligen kommer jag nu avfärdas på samma sätt. Jag är ju akademiskt skolad, ett säkert tecken på att jag är en del av det förhatliga etablissemanget! Men jag gör trots det ett försök.
Något om exegetisk metod
För att tolka en text noggrant krävs att man jobbar i flera steg. Men innan man tar dessa behöver man först göra klart vad för fråga som ställs till texten. När vi ställer frågan om den stödjer nationalism, så har vi en annan utgångspunkt än vad dess författare och första åhörare hade. Om vi inte låter texten tala till oss på sina egna villkor hamnar vi lätt i proof texting, dvs. vi letar efters töd för den åsikt vi redan intagit genom att rycka loss bibelorden från sitt sammanhang och läsa in betydelser i dem som inte finns där. (Att läsa in något i texten kallas eisegetik. ”Ex” betyder ”ur”, ”eis”, betyder ”in”.)
Sedan den ursprungliga betydelsen av texten har funnits fungerar den som en begränsning av hur texten kan användas idag. Jag menar att Gud med sin Ande kan använda Bibelordet på ett personligt vägledande sätt eller visa på större djup och fler bottnar i texten än de som finns i den bara utifrån dess historiska sammanhang, men sådan uppenbarelse får dels aldrig gå rakt emot dess ursprungliga betydelse, och dels aldrig ligga till grunden för någon lära.
Pelle Poluhas nyckelmeningar i sitt försök att tolka texten är dessa:
Eftersom Gud har skapat nationerna och deras gränser bör vi människor respektera dem.— Därför finns det goda skäl att tro att det som uttrycks i Apostlagärningarna 17:26 ska förstås bokstavligt, det vill säga att folken verkligen ska bo inom sina länders gränser.
Det är den tanken jag ska pröva, med exegetiska metoder.
Stegen jag normalt använder i min exegetik är dessa:
- Rekonstruktion av den troligaste ordalydelsen i grundtexten genom att jämföra olika antika manuskript. I det här fallet finns det inga nyansskillnader alls värda att ta fasta på. Källa Aland, B., Aland, K., Karavidopoulos., Martini, C., Metzger, B., Newman, B. & Voss, F. (2014). The Greek New Testament : a reader’s edition. Stuttgart, Germany: Deutsche Bibelgesellschaft.
- Undersökning av den historiska kontexten. Här är Craig Keeners kommentar en utmärkt hjälp, eftersom han är extremt utförlig och hänvisar inte till andra teologer, utan direkt till de antika författarna, arkeologi, etc. Det är fyra tjocka band, allt som allt. Keener C. (2012). Acts: an Exegetical Commentary. Grand Rapids, MI: Baker Academic. Att jag har ett starkt intresse för historia, med åtskilliga hyllmeter böcker om olika historiska ämnen gör att jag lätt stannar för länge på den här punkten.
- Den historiska kontexten för evangelierna och Apostlagärningarna har dessutom två nivåer: Vad Jesus och apostlarna sade från början och gjorde och sedan hur författaren, i det här fallet Lukas, använder det stoffet för att predika för sina läsare.
- Analys av orden i texten, deras betydelse och valörer. När de egna resurserna tryter kan hjälpsamma vänner vara till nytta, speciellt de som har tillgång till utförliga akademiska referensverk.
- Analys av textens grammatik och struktur. Små ord som ”ty” och ”därför” är ofta viktiga.
- Hur texten tolkades i fornkyrkan och hur den tolkats genom historien. Detta kallas verkningshistoria (Wirkungsgeschichte) eller receptionshistoria. Just den här texten har som jag skrev ovan använts av rasister för att legitimera apartheid och rasförtryck i USA. Det bör göra oss extra uppmärksamma på hur vi tolkar den.
- Nutida exeges använder dessutom många hjälpvetenskaper eller anlägger perspektiv på texten. Jag är negativt inställd till somligt av detta, eftersom man med dessa perspektiv oftast ser det man själv vill, snarare än vad texten säger. Däremot är det nyttigt att jämföra med dem som har andra perspektiv, för att blottlägga sina egna påverkande perspektiv, som kanske är omedvetna för en själv.
Det finns ingen möjlighet att gå igenom allt vad jag hittat här på bloggen, utan jag koncentrerar mig på det viktigaste.
TL;DR
Apostlagärningarna 17:26 är inte en vers som stödjer nationalism, utan är tvärtom en av Bibelns många tydliga antinationalistiska texter.
Those earlier, popular theological interpreters, especially in South Africa and North America, who exploited this text to justify ethnic separatism not only missed its point but succumbed to its negative verdict. All humanity shares a common origin, and the boundaries of peoples and empires are each assigned by Gods sovereignty for certain eras. Far from being prescriptive, these boundaries merely depict the geographic separations established—whether in judgement since Babel or otherwise showing humanity’s limitations—for various seasons, all to be overturned in divinely appointed times. In the same biblical perspective, the more ethnocentric, arrogant empires (e.g., Assyria) had always fallen the hardest. (Craig S. Keener, sidan 2651, min betoning)
Neither in nature nor in grace, neither in the old creation nor in the new, is there any room for ideas of racial superiority. (Bruce, F. (1988). The book of the Acts. Grand Rapids, Mich: William B. Eerdmans Publishing Co.)
Av en enda människa*’ skapade Gud alla folk. Inga antydningar om ett speciellt utvalt folk förekommer i detta tal. Det är förklarligt, eftersom Paulus talar om Guds skapande av människan – inte om hennes återlösning.— Då alla folk har samma ursprung finns det inga skäl för atenare och övriga greker att känna sig förmer än andra folkslag. Gud har handlat på samma sätt med dem alla, v 26 (Edvin Larsson, KNT 5B : Apostlagärningarna 13 – 20)
Fakta som är relevanta för tolkningen
- När Paulus talar inför Aeropagen är han i ett Grekland som är en del av det multietniska romarriket. Aten hade i själva verket varit en del av ett multietniskt rike sedan Filip II av Makedonien tvingade in atenarna i det Korintiska förbundet 338 f.v.t. Aten hade varit under Rom nästan 200 år när Paulus kom dit.
- Genom sin historia från 400-talet f.v.t. så hade dock många atenare en kvardröjande tanke om intellektuell överhet. F. F. Bruce hänvisar till deras mytologiska föreställning att de till skillnad från andra hade sprungit ur den attiska (grekiska) jorden. Genom att betona alla folks gemensamma ursprung går Paulus direkt emot en sådan nationalistisk tanke.
- Paulus var själv en kosmopolit. Han var jude, uppväxt i en grekisk metropol (Tarsos) och romersk medborgare. (Micael Grenholm kallar honom invandrare i Aten, men det är inte den bästa beskrivningen. Han kunde inte invandra till Aten, eftersom Aten, Tarsos och Jerusalem alla var en del av samma rike.)
- Ordet för gränser (ὁροθεσία, horothesia) är inte en teknisk term för nationsgränser, utan kan gälla gränser mellan många olika slags områden. Det besläktade ordet ὅριον(horion) återfinns på flera ställen i NT och anger då väldigt många olika slags områden.
- I texten sägs det uttryckligen vara gränser mellan platser att leva på (κατοικίας, katoikias). Texten talar alltså inte om länder!
- Det är inte bara gränser, utan också tider (καιροὺς, chairos), som Gud bestämt för folken. Det går inte att göra politik av tider! Talet är inte till för att presentera politisk filosofi.
- Som Keener skriver i citatet ovan är texten deskriptiv, inte preskriptiv. Den beskriver Guds handlande med folken i syfte att leda dem till frälsning.
- Talet från början till slut handlar om att presentera det frälsande evangeliet.
I vv 26-28 har… Paulus med hellenistiskt språkbruk och begreppsapparat förkunna[t] äkta bibliska tankar om skapelsens Gud och hans förhållande till människorna.
(Larsson). Talet slutar med en appell till omvändelse. - Det finns ett annat sätt att tolka gränserna, tiderna och platserna, än detta historiefilosofiska (Larssons ord). Det skulle då syfta på årstidernas växlingar och beboeliga ytor, som i Apg 14:15-17. Larsson kallar denna tolkning skapelseteologisk. Han föredrar den, men jag följer Keener och de flesta andra exegeter jag läst och tror att denna vers anspelar på Guds handlande med folken enligt exempelvis 5 Mos 32:8. Skulle jag ha fel så utgör det inget stöd för den nationalistiska tolkningen. Den uppstår då inte ens som en möjlighet.
Slutsatser
Paulus formuleringar är omöjliga att översätta till politisk filosofi i allmänhet, än mindre nationalistisk sådan. Apg 17:26 talar inte alls om nationsgränser. Det är detta som gör att Pelle Poluhas försök till exegetik faller samman. Han läser in nationalstater i en text som inte handlar om nationalstater. Om Paulus hade velat tala om sådana länder så kunde han inte ha hänvisat till en rådande ordning, utan bara till ett förlorat eller framtida ideal. Det gjorde han inte.
Poluhas andra misstag är att han går från är till bör. Det är inte självklart som moralfilosofisk princip, tvärtom! Vi kan också jämföra med att Gud har instiftat överheten (Rom 13), men den ska inte alltid lydas (Apg 5:29) och den kan fungera som uttryck för antikristlig ondska (Upp 13). Inte ens om texten hade handlat om nationsgränser finns det i den en underförstådd uppmaning att betrakta dessa som heliga i sin aktuella utformning.
Texten beskriver inget som kan översättas till ett politiskt förhållningssätt, utan bara om människors sökande efter Gud. Men genom sin betoning på att alla är skapade från samma enda människa utgör texten en tillrättavisning för den som vill gradera de olika nationerna. Inför Gud är alla folk jämlika.
De enda exegeter som försökt tolka versen på samma sätt som de SD-artade debattörerna var förespråkare för apartheid och rasåtskillnad. Alla övriga exegeter talar mot dem.
Läs också Lars Gunthers uppföljare till denna text där han svarar på invändningar han fick från Pelle Poluha.
Hela Pingsten 
4 kommentarer