Debattartikel publicerad i dagens Dagen.
Anders Gerdmar (12 september) och John Derneborg (13 september) har i var sin artikel kritiserat sammanblandningen mellan kristendom och vänsterideologi från olika perspektiv. Jag tycker inte att de går tillräckligt långt. Vi behöver ifrågasätta varför vi över huvud taget accepterar den extremt simplistiska vänsterhögerskalan (VH-skalan) när vi bedömer politik utifrån kristen etik.
Politiken har kategoriserats enligt en tvådimensionell skala sedan sympatisörer med den franska revolutionen satte sig till vänster i Nationalförsamlingen 1789, och monarkisterna satte sig till höger. Sedan dess har alla miljontals åsikter vi kan ha om saker och ting kategoriserats och placerats i en av två lådor: vänster eller höger. Varsågod att välj. Vilken åsikt som hamnar var skiftar radikalt mellan tid och rum.
Om vi inte har ett kritiskt förhållningssätt till VH-skalan riskerar vi att förblindas av den. Gerdmar kritiserar en ”socialdemokratisk” syn på sexualitet, abort och kristna friskolor och hoppas på ett politiskt regimskifte, trots att flera allianspartier har precis samma syn. Derneborg kallar det för ”vänsterpolitik” att ”utsudda nationsgränser”, trots att den idén mig veterligen inte finns i något partiprogram eller knappt är konceptuellt möjligt (hur opererar en stat utan definierat territorium?). Snarare är väl problemet att vi är så inkonsekventa i hur vi använder gränser: vi själva, turister och våra varor får korsa närmast obehindrat, medan de som hindras i regel är de fattiga och flyende.
Jag anser att vi bör lyfta blicken och betrakta politiken tredimensionellt utifrån evangeliets ljus. Vi bör rikta invändningar både mot socialistiska försök till ett nytt enhetssamhälle och mot det ekonomiska system som explicit drivs av kärlek till pengar, det Bibeln kallar en rot till allt ont (1 Tim 6:10).
När vi gör detta föredrar jag Gerdmars prövning av politiken utifrån kristna värderingar framför Derneborgs tydliga åtskillnad mellan etik och politik. Derneborg beskriver en situation där vi hjälper flyktingar i församlingarna och samtidigt försöker ”begränsa invandringen” politiskt, för Guds rike och politiken har ”olika spelregler”. Denna lutherska tvåregementslära lider av att vara fullständigt godtycklig: om politiken inte ska bry sig om kristen moral kan den se ut hur som helst. Då är det judisk-kristna arvet inte mycket värt i praktiken.
Hela Pingsten 
Du vill ersätta höger-vänster med biblisk prövning. Istället för två lådor, bara en låda. Hur menar du att detta leder till fler dimensioner?
GillaGilla
Det här versen i Guds ord gör mig tvivelaktig till att Guds rike skulle ha något med politiska inriktningar att göra:
Då sade Jesus: ”Låt barnen komma till mig och hindra dem inte, för himmelriket tillhör sådana som de.”
GillaGilla
Jag tror det ligger något i att det många gånger är rätt godtyckligt vilka åsikter som anses ”höger” eller ”vänster”, eller ”konservativa” eller ”progressiva”. I dag tycks det som om man blir klassad som ”vänster” om man gillar mångkultur, med de som blir klassade som ”höger” förväntas förespråka att invandrare och minoriteter skall anpassa sig till den svenska majoritetskulturen. Går man bara tillbaka lite i historien är det dock inte svårt att hitta borgerliga politiker som menat att kravet på att minoriteter skall ”anpassa sig” är socialistisk konformism. Samma sak med t.ex. miljöfrågor och en del andra politiska frågor.
Synen på religion kan också vara en sådan fråga. Historiskt sett må sekularism och religionskritik ha betraktats som ”vänster” eller ”progressivt”. Men på senare tid har vitt sett hur många borgerliga företrädare intagit mer religionskritiska ståndpunkter. Den underliggande tanken tycks vara att religion är något som strider mot ”svenska värderingar”.
GillaGilla