Var är Jesus i jul?

En dag mötte jag någon på stan. Det var inget jämlikt möte, men trots detta likväl ett möte två kvinnor emellan. Frågan är om vi någonsin kan mötas på lika villkor när så mycket skiljer oss åt?

Jag bor i centrala stan i en varm och skön lägenhet, med möjlighet att reglera temperaturen. Vår kyl och frys är fyllda med mat och vi kan handla när när vi vill. Jag kan utan vidare duscha, ta ett glas vatten och köra en maskin med tvätt. Jag har en inkomst. Den är inte stor, men vi har det vi behöver. Jag har råd att köpa mina mediciner och kan söka vård när jag behöver. Jag är född svensk, med allt vad mitt medborgarskap innebär. Som kvinna äger jag frihet att göra det jag önskar med mitt liv. Jag har kunnat utbilda mig. Ändå gnäller jag, fast vi har det bra, jag och min man. 

Hon bor i utkanten av staden i en kall husvagn, utan anslutning till något elnät. Hon är beroende av gasol för att få värme och kunna laga mat. Att få äta dagligen är ingen självklarthet. Här finns inget rinnande vatten. Vill hon tvätta sig blir det till att vaska sig med en liten skvätt vatten. Hennes inkomst kommer av att tigga. Blir hon sjuk finns inget skyddsnät som omfattar henne. Hon är gravt diskriminerad i sitt hemland och föraktad både här och där. Hon har tre barn, födde det första 15 år gammal. När hon klagar över sin situation är det med full rätt. 

Så mycket som skiljer oss åt. Hudfärg, etnicitet, klass, status, språk, livssituation…men ändå. Är det inte en syster jag ser? Tror hon inte på samma Gud som mig? Är vi inte människor, båda två? Slår inte ett hjärta av kött och blod i henne? Når vi inte varandra med ord och gester? 

Den kända berättelsen om den barmhärtiga samariten (Lukas 10:25-37) kommer sig av att en laglärd man frågar Jesus ”Vem är min nästa?”. Jag känner mig ganska säker på att jag nyligen träffade henne en stund ute på stan. Att följa Jesus är att ge mat till den som är hungrig, dricka till den som är törstig, kläder till den som fryser om vintern och stöd till den som är hemlös (Matt 25:31-46).

Det vi gör för någon i utsatthet gör vi för honom, och det vi inte gör för de minsta har vi inte heller gjort honom. Precis så handgriplig är vår tro! Jag vill med detta ge just dig en uppmuntran att ge till någon som verkligen behöver det denna jul.