Bloggarkiv

Lovsång som aktivism

pexels-photo-28317

Under min barndom sjöng jag psalmen ”Jag vill göra mitt liv till en lovsång till dig” och det är en sång jag levt med sedan dess. När jag var tonåring så lärde jag mig att ”lovsång inte är en musikstil utan en livsstil” och det perspektivet har alltid funnits med mig. Att vi med våra liv får vi visa på Guds godhet och kärlek.

Så varför ska vi då sjunga sånger? Gör det oss inte det bara passiva när vi myser med tända ljus och bra musik? Borde vi inte göra något mer aktivt och aktivistiskt?

För egen del förstod jag nog inte lovsången som något aktivt och aktivistiskt förrän jag gick bibelskola. Visst, sjunga tycker jag om och spelat piano har jag gjort sedan jag var liten – men sprängkraften i tillbedjan i form av musik upptäckte jag först när jag lärde mig mer om Uppenbarelseboken, och läste Tellbes Lammet och odjuret.

När jag läste den så fick jag upp ögonen för att Uppenbarelseboken är den bok i Bibeln som tydligast proklamerar Jesus som Gud i lovsången till Lammet (Lammet = Jesus.) Jesus äras på samma sätt som Fadern.

Den som sitter på tronen,
honom och Lammet tillhör lovsången
och äran och härligheten och väldet
i evigheters evighet.
(Upp 5:13b)

Read the rest of this entry

Gud eller staten

pexels-photo-25963

Sedan såg jag, och se: en stor skara som ingen kunde räkna, av alla folk och stammar och länder och språk. De stod inför tronen och Lammet klädda i vita kläder med palmkvistar i sina händer. Och de ropade med hög röst: ”Frälsningen finns hos vår Gud, som sitter på tronen, och hos Lammet.” (Upp 7:9f)

Den senaste tiden har fokus riktats mot USA och vad presidenten håller på med där. Mitt i Donald Trumps tal om att göra Amerika great igen och att sätta den amerikanska starten först har tankar kring Gud och nationen snurrat i mitt huvud. På hemmaplan har vi återinförd värnplikt vilket också är en anledning att fundera kring de här frågorna.

I 1930- och 40-talets Tyskland blandades stat och tro allt mer ihop, till den grad att den tyska lutherska kyrkan allt mer blev en nazistisk propagandamaskin. (För den som vill fördjupa sig är Eric Metaxas roman om Dietrich Bonhoeffer ett hett tips.) Historien visar tydligt att det som kristen finns en stor fara i att blanda ihop Guds rike med nationalstaten. Staten är en avgud som det är fruktansvärt lätt att tillbe. Många gånger har vi närmare till att tro att staten ska rädda oss när det krisar än att Gud ska göra det.

I kontrast till detta har vi evangeliet om Jesus. Evangeliet är till sin natur gränsöverskridande. Det finns inga kristna länder, begreppet är i sig självt motsägelsefullt, och vårt mål eller vår längtan ska aldrig vara att skapa ett sådant land. Vårt mål är att tillbe Gud med syskon ”från alla folk och stammar och länder och språk.” Read the rest of this entry

Äktenskap handlar inte om att bilda mysfamilj

Nytt avsnitt av Jesusfolket! Vad är syftet med att gifta sig? Är det att bilda en liten mysig familj i ett mysigt hus med myskvällar och mystofflor? Eller är det att bli ihopparad av Gud för att sprida hans rike och ta in människor i sitt liv utanför kärnfamiljens tjocka murar?

Här kan ni lyssna på poddavsnittet med Francis och Lisa Chan som vi pratar om.

Podcasten Jesusfolket hittar du här eller varhelst podcastar finns. Du kan även prenumerera på YouTube. Gilla gärna Jesusfolket på Facebook!

Gud kallar oss inte bort till himmelen

himlen

”Ske din vilja. Såsom i himmelen – så ock på jorden” (Matt 6:10)

Det verkar råda begreppsförvirring inom stora delar av kristenheten. Det verkar som om de kristna ska lämna det här jordklotet och bege sig till ”himmelen”, dit dom verkar komma när de dör. Det verkar som om det är hela ärendet: När du dör, befrias du från jorden och är framme vid målet: en tillvaro i himmelen. Evangelisation handlar om att individer ska ta emot Jesus som ger evigt liv. Ja det stämmer. Men var…var ska det där eviga livet levas? I himmelen? Var är det någonstans? ”Ovan där”,som vi så trosvisst sjunger? I alla fall är det inte här på jorden,  utan någon annanstans, ”långt bortom rymder vida”. Kristna verkar vara på flykt från jorden och skapelsen, och döden ses som den stora befriaren ( för de som har tagit emot Jesus som sin frälsare) Det är DÅ vi äntligen ”kommer hem!”

Alla religioner, och New Age, tror också på ett liv efter döden. Man fortsätter leva, på olika sätt, men befriade från kroppens fängelse och lidandet på jorden. I värsta fall, föds man tillbaka till eländesplatsen jorden, för att betala av sina skulder och lära sig att bli en bättre människa. Det är ett straff.

Har kristendomen en liknande syn? Eller är vår tro annorlunda, i vår inställning till jorden och skapelsen och livet här? Jag ser i alla fall det när jag läser min Bibel! Men tycker att den undervisning jag fått, och de predikningar jag hör, mer liknar det jag hörde inom new age på 70- o 80-talet. Det mesta handlar om befrielse genom döden och ett liv efter döden. Är det verkligen kristendomens budskap? Read the rest of this entry

God teologi

thumb_IMG_2616_1024

Evangeliet om Jesus Messias är goda nyheter. De måste förkunnas i varje generation och i alla kulturer. Varför? Jo helt enkelt därför att ingen kultur eller generation eller individ är ”kristen” av naturen, ingen har helt enkelt sanningen om Guds uppenbarelse medfödd. Det är denna verklighet som teologer kallat ”arvsynd”. Alla har skadats genom detta och behöver helas, frälsas.

Eftersom Gud älskar den enskilda människan och varje kultur så sände Han sin enfödde Son, Jesus, ”för att var och en som tror, inte ska förgås, utan ha evigt liv” (Joh 3:16). I historien om Jesus och Hans jordiska liv händer alltså något som är ”goda nyheter”. Gud själv sänder sin ende Son för att vi ska få leva för evigt. Något sker i och genom Jesus som förändrar allt.

Vad är det som sker?

Gudsuppenbarelse – i Jesus har Gud visat vem Han är! Vi vet vem och hur Han är, nämligen exakt som Jesus. Gud är en, ”ett väsen”. Samtidigt tre personer: Fader, Son och Helig Ande. Bibeln är Guds Ord som vi fått som en gåva för att veta allt detta. Den är vår tillförlitliga auktoritet. Read the rest of this entry

Ambassadörer för Guds rike

Är du ambassadör för Guds rike? Är du kristen och tagit emot Jesus som Herre i ditt liv så är du det. Ambassadör..

Att vara ambassadör innebär att du är någon som talar för ditt land. Att du är stolt över ditt land och vill att fler ska komma till insikt om hur fantastiskt just ditt land är. Du är representant för ditt hemland och vill gärna dela med dig av din kunskap om det. Det innebär också att få människor att förstå att ditt land är ett fantastiskt land där alla är välkomna. Om de lyder landets lagar och dess regering, i detta fall Jesus.

Det finns många länder som vi inte ens har hört talas om. Länder som vi inte vet ett dugg om just därför att det kanske inte har några ambassadörer eller väldigt dåliga ambassadörer som inte gör sitt land rättvisa. Inte talar om det, inte berättar om vad som finns där och hur man lever där.

När vi tog emot Jesus som vår herre, då blev vi med automatik ambassadörer för Hans rike.
Det är inget vi kan slinsa undan, inget som vi kan låtsas inte rör oss. Det ingår i vår frälsning, att arbeta för Guds rike. Gör vi inte det sviker vi vårt land.

Vårt land är inte av denna världen. Vårt land är ett land som kommer. Vi kan inte se det än, men genom tron vet vi att det finns. Vi vill att många många människor ska lära känna vårt land och eftersom vi inte kan visa bilder, googla på det eller på andra sätt visa så måste vi som ambassadörer genom vårt sätt att vara visa på skillnaden mellan denna världen och vårt hemland. Vi måste berätta om vårt land och vad det innebär att vara där.
Om vi berättar det vi vet kan jag lova att många människor vill bli medlemmar i vårt land. Read the rest of this entry

Guds Son Människosonen

jesus-coming-in-the-clouds

Ursprungligen publicerat på Ge och du ska få. Följ gärna vår bibelläsningsplan!

67 gånger kallar Jesus sig för ”Människosonen” i evangelierna. När jag stötte på det för första gången som nyfrälst så bekymrade jag mig inte mycket över det, tyckte mest att det var ett coolt nickname. Men jag har förstått att det också har gjort många förvirrade: ”Ni säger att Jesus är Guds Son, men själv kallar han sig för Människosonen! Det är ju motsatsen till att vara Guds Son!”

Nu säger Jesus också att han är Guds Son (i Joh 10:36 till exempel) men vid första anblick kan det verka som lite missvisande att betona att man är människors son, vilket 100% av alla andra killar på jorden är, när det rent unika med en är att man också är Guds son. Men faktum är att när vi undersöker ursprunget till ordet ”Människosonen” så framstår det tydligt att Jesus faktiskt bekräftar sin gudomlighet genom att identifiera sig som Människoson!

I Daniel 7:9-28 läser vi hur profeten Daniel ser en syn av ”den Gamle av dagar” som sitter på en tron av eld och som betjänas av tiotusentals änglar. Det är utan tvekan Gud han skådar, inte för att Gud i bokstavlig mening är en gammal gubbe utan för att det profetiska uttrycker det som vi i det här livet inte förmår se eller förstå i bilder som vi kan ta till oss. Fyra djur – ett lejon, en björn, en leopard och ett monster – dödas och förlorar sin makt, dessa djur symboliserar fyra politiska riken. Vi kommer tillbaka till dem. Daniel fortsätter: Read the rest of this entry

När ljuset kom – Första advent

Nu börjar ett ljusets tid. Inte för att det är särskilt ljust ute. En kompis skrev från Norrland: 12.30, mörkt. Där jag befinner mig är det mörkt vid 15. Eller nej, för nu tänder vi ljus!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

   

Vi tänder ljus för att motarbeta och fördriva mörkret som hotar att ta överhanden i våra liv. Mörkret har sin plats när det visar på ljuset, men utan ljus är mörker bara mörker, och i mörker frodas det som inte vill bli sett.

Jesus sade: ”När ljuset kom in i världen, då älskade människorna mörkret mer än ljuset, eftersom deras gärningar var onda. Den som gör det onda avskyr ljuset och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte skall avslöjas. Men den som handlar efter sanningen, han kommer till ljuset, för att det ska vara uppenbart att han gör vad Gud vill.” (Johannesevangeliet 3:19-21)

I adventstid vill vi fördriva mörkret. Vilket mörker? Mörkret har många former, det tar sig många uttryck. Hur som döljer mörkret det som frodas i det. Vrede, skam, förakt, misströstan, hat, inbilskhet, fascism, fördomsfullhet, maktmissbruk, våld, förtryck, disrespekt, orättvisor, offermentalitet… Vi tänder ljus för att fördriva det mörker som döljer ondskan, som döljer de variga såren, som döljer oss för oss själva, för varandra, och för Gud.

Evangelisten Johannes berättar om Döparen Johannes: ”Han kom som ett vittne för att vittna om ljuset, så att alla skulle komma till tro genom honom. Själv var han inte ljuset, men han skulle vittna om ljuset.” (Johannesevangeliet 1:7-8) Vi kan tända ljus, ta av vårt eget lilla ljus och lysa upp vår egen och andras stig. Och genom att göra det banar vi väg för Ljusets härskare. Vi förbereder Hans ankomst, födsel, i våra hjärtan.

”Det sanna ljuset, som ger alla människor ljus, skulle komma in i världen. Han var i världen, och världen hade blivit till genom Honom, men världen kände Honom inte. Han kom till det som var Hans, men Hans egna tog inte emot Honom.” (Johannesevangeliet 1:9)

Read the rest of this entry

Kronan på verket – Skapelsedag 7

Nästan Advent… och Klimatmöte. Såhär i domsöndagsveckan i kyrkans kalender blir vi inte bara påminda om tidens slut och slutgiltiga dom, utan även om vår Herre Jesus återkomst och  Jesajas (65:17 ) Petrus (2 Petrusbrevet 3:13) och Johannes (Uppenbarelseboken 21:1) profetior om en ny himmel och en ny jord, där rättfärdighet bor. Passande då att inleda en veckolång serie om vår världs skapelse – inte minst med tanke på det stundande klimatmötet i Paris. Text och bild av Taruna Rettinger

 DSCF3195 liten

”Guds vila”

( 1 Mos 2:1-3

Fullbordan

Vilan

Det heliga

sakramentet

Bägaren

Som skulle fyllas

Alltid har fyllts

Av nåd och kärlek

I evigheters evighet

Amen

”Jag har länge, kanske hela mitt liv, inspirerats av Skapelseberättelsen i Bibeln. Den innehåller så mycket av livets mysterium, hur vi ska leva, vilka vi är, varför vi är, varför vi lever etc. Men kanske mest Guds mening med sitt Verk. Hans glädje över Sin Skapelse, sitt konstverk. Hans kärlek till allt levande. Naturen med sin kraft och uthållighet, sin fantastiska ordning, skönhet och inspiration. Människan som är Hans avbild.

Trots att vi nu håller på att förstöra den, vi människor, så kämpar den i sina smärtor och söker hela tiden nya vägar att leva vidare. Utan människan vore Skapelsen kanske lyckligare, inte så hotad. Men utan människan vore den också kanske meningslös. Vi var och är satta här att ta hand om den, älska den och vårda den som en skatt. Guds gåva till oss. Låt oss ta detta på allvar!” / Taruna Rettinger

 

 

Människoliv – Skapelsedag 6

Snart Klimatmöte… Såhär i domsöndagsveckan i kyrkans kalender blir vi inte bara påminda om tidens slut och slutgiltiga dom, utan även om vår Herre Jesus återkomst och  Jesajas (65:17 ) Petrus (2 Petrusbrevet 3:13) och Johannes (Uppenbarelseboken 21:1) profetior om en ny himmel och en ny jord, där rättfärdighet bor. Passande då att inleda en veckolång serie om vår världs skapelse – inte minst med tanke på det stundande klimatmötet i Paris. Text och bild av Taruna Rettinger

 DSCF3199 liten

”Guds avbild”

( 1 Mos 1:24-31) 

Gud längtade

efter att skapa

sin kära avbild

människolivet

Den med allt inom sig

Allt levande inuti

Som en spegel

av Sig Själv

Av hela det Han skapat

Även dennes vänner

de älskade djuren

att vårda

Guds plan

var satt i verket

Frälsningen,

förbundet

som Han väntade på

”Jag har länge, kanske hela mitt liv, inspirerats av Skapelseberättelsen i Bibeln. Den innehåller så mycket av livets mysterium, hur vi ska leva, vilka vi är, varför vi är, varför vi lever etc. Men kanske mest Guds mening med sitt Verk. Hans glädje över Sin Skapelse, sitt konstverk. Hans kärlek till allt levande. Naturen med sin kraft och uthållighet, sin fantastiska ordning, skönhet och inspiration. Människan som är Hans avbild.

Trots att vi nu håller på att förstöra den, vi människor, så kämpar den i sina smärtor och söker hela tiden nya vägar att leva vidare. Utan människan vore Skapelsen kanske lyckligare, inte så hotad. Men utan människan vore den också kanske meningslös. Vi var och är satta här att ta hand om den, älska den och vårda den som en skatt. Guds gåva till oss. Låt oss ta detta på allvar!” / Taruna Rettinger

 

 

Liv – Skapelsedag 5

Vi fortsätter nedräkningen till klimatmötet i Paris… Såhär i domsöndagsveckan i kyrkans kalender blir vi inte bara påminda om tidens slut och slutgiltiga dom, utan även om vår Herre Jesus återkomst och  Jesajas (65:17 ) Petrus (2 Petrusbrevet 3:13) och Johannes (Uppenbarelseboken 21:1) profetior om en ny himmel och en ny jord, där rättfärdighet bor. Passande då att inleda en veckolång serie om vår världs skapelse – inte minst med tanke på det stundande klimatmötet i Paris. Text och bild av Taruna Rettinger

 DSCF3203 liten

”Fåglar och fiskar”

( 1 Mos 1:20-23)  

Gud eftersträvade

mera liv

flygande

svävande

simmande

vimlande

snurrande

kolossala liv

späda liv

färggranna liv

starka liv

Havet genomträngdes

blev levande

Himlen fylldes

av fågelsång

 

”Jag har länge, kanske hela mitt liv, inspirerats av Skapelseberättelsen i Bibeln. Den innehåller så mycket av livets mysterium, hur vi ska leva, vilka vi är, varför vi är, varför vi lever etc. Men kanske mest Guds mening med sitt Verk. Hans glädje över Sin Skapelse, sitt konstverk. Hans kärlek till allt levande. Naturen med sin kraft och uthållighet, sin fantastiska ordning, skönhet och inspiration. Människan som är Hans avbild.

Trots att vi nu håller på att förstöra den, vi människor, så kämpar den i sina smärtor och söker hela tiden nya vägar att leva vidare. Utan människan vore Skapelsen kanske lyckligare, inte så hotad. Men utan människan vore den också kanske meningslös. Vi var och är satta här att ta hand om den, älska den och vårda den som en skatt. Guds gåva till oss. Låt oss ta detta på allvar!” / Taruna Rettinger

 

 

Kontraster – Skapelsedag 4

Bara några dagar kvar till miljömötet i Paris… Såhär i domsöndagsveckan i kyrkans kalender blir vi inte bara påminda om tidens slut och slutgiltiga dom, utan även om vår Herre Jesus återkomst och  Jesajas (65:17 ) Petrus (2 Petrusbrevet 3:13) och Johannes (Uppenbarelseboken 21:1) profetior om en ny himmel och en ny jord, där rättfärdighet bor. Passande då att inleda en veckolång serie om vår världs skapelse – inte minst med tanke på det stundande klimatmötet i Paris. Text och bild av Taruna Rettinger

 

DSCF3189 liten

”Sol och Måne”

( 1 Mos 1:14-19

Gud tänkte

Det behövs ljus

Men även mörker

Men ljuset

Ska aldrig vara borta

Solen, den livgivande

skall skina över

arbetets tid

Månen, den svalkande

skall lysa över

vilans tid

Den välsignade dagen

frambringades

Den dunkla natten

intog sin plats

 

”Jag har länge, kanske hela mitt liv, inspirerats av Skapelseberättelsen i Bibeln. Den innehåller så mycket av livets mysterium, hur vi ska leva, vilka vi är, varför vi är, varför vi lever etc. Men kanske mest Guds mening med sitt Verk. Hans glädje över Sin Skapelse, sitt konstverk. Hans kärlek till allt levande. Naturen med sin kraft och uthållighet, sin fantastiska ordning, skönhet och inspiration. Människan som är Hans avbild.

Trots att vi nu håller på att förstöra den, vi människor, så kämpar den i sina smärtor och söker hela tiden nya vägar att leva vidare. Utan människan vore Skapelsen kanske lyckligare, inte så hotad. Men utan människan vore den också kanske meningslös. Vi var och är satta här att ta hand om den, älska den och vårda den som en skatt. Guds gåva till oss. Låt oss ta detta på allvar!” / Taruna Rettinger

 

 

Andning – Skapelsedag 3

Med tanke på det stundande klimatmötet i Paris och såhär i domsöndagsveckan i kyrkans kalender blir vi inte bara påminda om tidens slut och slutgiltiga dom, utan även om vår Herre Jesus återkomst och  Jesajas (65:17 ) Petrus (2 Petrusbrevet 3:13) och Johannes (Uppenbarelseboken 21:1) profetior om en ny himmel och en ny jord, där rättfärdighet bor. Passande då att ha en veckolång serie om vår världs skapelse – Text och bild av Taruna Rettinger

DSCF3192 liten

”Grönskande dräkt”

( 1 Mos 1:9-13) 

Gud önskade sig

grönska, växter

frodiga skogar

leende blommor

Så Han sa till vattnet

Att flytta på sig lite

Ge plats

För det spirande livet

strandens värme

de lummiga träden

Andningen kom

till jorden

”Jag har länge, kanske hela mitt liv, inspirerats av Skapelseberättelsen i Bibeln. Den innehåller så mycket av livets mysterium, hur vi ska leva, vilka vi är, varför vi är, varför vi lever etc. Men kanske mest Guds mening med sitt Verk. Hans glädje över Sin Skapelse, sitt konstverk. Hans kärlek till allt levande. Naturen med sin kraft och uthållighet, sin fantastiska ordning, skönhet och inspiration. Människan som är Hans avbild.

Trots att vi nu håller på att förstöra den, vi människor, så kämpar den i sina smärtor och söker hela tiden nya vägar att leva vidare. Utan människan vore Skapelsen kanske lyckligare, inte så hotad. Men utan människan vore den också kanske meningslös. Vi var och är satta här att ta hand om den, älska den och vårda den som en skatt. Guds gåva till oss. Låt oss ta detta på allvar!” / Taruna Rettinger

 

 

Horisont – Skapelsedag 2

Vi fortsätter vår serie om skapelse såhär i kyrkans domsöndagsvecka – och tankarna går till det stundande klimatmötet i Paris. Vi blir denna vecka inte bara påminda om tidens slut och slutgiltiga dom, utan även om vår Herre Jesus återkomst och  Jesajas (65:17 ) Petrus (2 Petrusbrevet 3:13) och Johannes (Uppenbarelseboken 21:1) profetior om en ny himmel och en ny jord, där rättfärdighet bor.  Text och bild av Taruna Rettinger

Varde himmel och jord

”Himlafästet”

(1 Mosebok 1:6-8)

Gud ville

skilja vatten

från vatten

Skapa en linje

som visade evigheten

i Hans verk

Och vattnet delade sig

Himlen blev till

Den gåtfulla

svårfångade

horisonten

skapades

 

”Jag har länge, kanske hela mitt liv, inspirerats av Skapelseberättelsen i Bibeln. Den innehåller så mycket av livets mysterium, hur vi ska leva, vilka vi är, varför vi är, varför vi lever etc. Men kanske mest Guds mening med sitt Verk. Hans glädje över Sin Skapelse, sitt konstverk. Hans kärlek till allt levande. Naturen med sin kraft och uthållighet, sin fantastiska ordning, skönhet och inspiration. Människan som är Hans avbild.

Trots att vi nu håller på att förstöra den, vi människor, så kämpar den i sina smärtor och söker hela tiden nya vägar att leva vidare. Utan människan vore Skapelsen kanske lyckligare, inte så hotad. Men utan människan vore den också kanske meningslös. Vi var och är satta här att ta hand om den, älska den och vårda den som en skatt. Guds gåva till oss. Låt oss ta detta på allvar!” / Taruna Rettinger

 

 

Varde Ljus – Skapelsedag 1

Såhär på domsöndagen i kyrkans kalender blir vi inte bara påminda om tidens slut och slutgiltiga dom, utan även om vår Herre Jesus återkomst och  Jesajas (65:17 ) Petrus (2 Petrusbrevet 3:13) och Johannes (Uppenbarelseboken 21:1) profetior om en ny himmel och en ny jord, där rättfärdighet bor. Passande då att inleda en veckolång serie om vår världs skapelse – inte minst med tanke på det stundande klimatmötet i Paris. Text och bild av Taruna Rettinger

DSCF0054 liten

”Varde Ljus”

( 1 Mos 1:2-5)

Gud skapade

himmel och jord

I början

då bara Han fanns

Gud ville fylla det

med Sitt ljus

Mörkret var stort

Guds ande var där

Guds viljande ande

svävade över djupet

över vattnet

det mörka

Gud ville ljus

Ljuset blev till

av Guds ord

”Jag har länge, kanske hela mitt liv, inspirerats av Skapelseberättelsen i Bibeln. Den innehåller så mycket av livets mysterium, hur vi ska leva, vilka vi är, varför vi är, varför vi lever etc. Men kanske mest Guds mening med sitt Verk. Hans glädje över Sin Skapelse, sitt konstverk. Hans kärlek till allt levande. Naturen med sin kraft och uthållighet, sin fantastiska ordning, skönhet och inspiration. Människan som är Hans avbild.

Trots att vi nu håller på att förstöra den, vi människor, så kämpar den i sina smärtor och söker hela tiden nya vägar att leva vidare. Utan människan vore Skapelsen kanske lyckligare, inte så hotad. Men utan människan vore den också kanske meningslös. Vi var och är satta här att ta hand om den, älska den och vårda den som en skatt. Guds gåva till oss. Låt oss ta detta på allvar!” / Taruna Rettinger