Napalmflickan-en berättelse om krig, hopp och förlåtelse

Denna bokrecension är den sista delen i min serie om förlåtelse och helande. Kim Phuc Phan Thi är en kvinna med en spännande livshistoria. Hon är känd som “Napalmflickan” då hon 1972, mitt under det rådande inbördeskriget i Vietnamn, blev fångad på bild där hon sprang gråtandes naken efter att ha träffats av en av USAs Napalmbomber. Bakgrunden till att USA la sig i kriget är de ville stoppa att kommunistregimen i Nordvietnam fick makten även i Sydvietnam. 

Kim föddes i en liten by i Sydvietnam den 6 april 1963. Även om Vietnamkriget redan då härjade för fullt, så var det inget som Kim eller hennes syskon märkte speciellt mycket av. Soldaterna och bomberna hade ännu inte nått deras by. De levde ett idylliskt liv på en gård. Kim började skolan, fick bra betyg och lekte på eftermiddagarna med sin jämngamla granne och bästis. Den 8 juni 1972 ändras allt.

Några dagar tidigare hade familjen sökt skydd i stadens tempel, då soldater hade setts till i deras by. Den här dagen nådde bomberna även templet, som skulle vara en trygg plats. Ett krigsflygplan släppte ner en napalmbomb som träffar Kim och flera andra. Brännskadorna som hon får är så svåra att läkarna inte tror att hon ska överleva. Som genom ett mirakel klarar Kim sig. Efter ett helt år på sjukhus får hon komma hem. 

Det är nu som den verkliga kampen börjar för den 9-åriga flickan. Hon har ständig smärta, hon känner sig ful pga av de stora ärren på hennes rygg och kropp och hennes bästa kompis sviker henne. När Kim kommer hem från sjukhuset och ska hälsa på sin kompis tar vänskapen slut pga hur Kims utseende. Utanförskapet och den enorma smärtan gör att Kim börjar känna en enorm bitterhet och hat mot de som var inblandade i kriget. En dag träffar hon en pastor som berättar för henne om Jesus. Hon börjar gå på Gudstjänster och bestämmer sig för att ge sitt liv åt Jesus. Där börjar en lång resa mot helande där Kim till slut kan förlåta, vilket ger henne en inre frid och gör att hon kan bli fri från bitterhet.

När jag läser boken så tänker jag på hur snabbt ett liv kan ändras. Från att vara ett barn som lever i en trygg och kärleksfull miljö, går i en bra skola och spenderar sin lediga tid med att leka med vänner till att bara på ett ögonblick bli ett barn hårt sargat av kriget. Jag känner särskilt lidande när hon blir så djupt sviken av sin kompis. Det väcker också ilska när hennes mamma säger att hon aldrig kommer att kunna bli gift på grund av sina fula ärr. Även om detta hände på 70-talet, så är världen än idag så inriktad på det yttre. Kim internaliserar andras bild av dig själv och tycker att hon är ful. Det ska dröja ända till 2015 innan hon vågar visa sina ärr offentligt. 

Boken fortsätter att beskriva hur Kims familj drabbas mer och mer av kriget och tillslut blir deras hem förstört. Den ger en inblick i hur det är att leva i ett krig och i längtan efter att få fly till tryggheten. Något som är högaktuellt också idag, inte minst med krig som kommer närmare inpå oss. 

Desto mer jag läser fascineras jag av hur stark en människa kan vara. Kim beskriver hur hon i ung vuxen ålder inte har några vänner och när hon börjar följa Jesus vänder även hennes familj henne ryggen. De tillhörde buddism och det ses som en synd om man lämnar den. Den som gör det får ingen ha kontakt med, inte ens ens närmaste. 

Med Jesus kraft får Kim styrka till att inte ge upp. Hon lär sig engelska, flyttar till Kuba och börjar en utbildning. Många hinder möter henne på vägen, tex får hon ingen hjälp med smärtan från skadorna. Kim träffar så småningom en man och gifter sig, något hon aldrig trodde skulle hända. De vill bort från kommunismens grepp och flyr till Kanada. Senare blir maken (som är Nordvietnames) frälst liksom Kims hela familj och Jesus gör under i deras liv.

Det som lämnar mest avtryck i mig när jag läser är hur Kim tillslut väljer att förlåta. Hon läser orden i Bergspredikan om att älska sina fiender och blir till en början arg på Gud när hon tänker på dessa ord. Hur skulle hon kunna förlåta alla som gjort henne illa? Så smått börjar hon att be för de människor som släppt ner bomben den där ödesdigra dagen. Hon ber för regimen i landet som hon blev utnyttjad av. Hon beskriver att det ger henne en enorm frid.

Att Gud vill använda svåra saker som hänt och vända det till något gott är ett budskap den här berättelsen har med sig. Mänsklig ondska (antagligen med hjälp av djävulens verk) skadade en flicka svårt, men när hon mött Jesus fick hennes mörka förflutna en ny mening och ändå bli till ett vittnesbörd om Guds godhet. Idag åker Kim världen runt och föreläser om varför det är viktigt att inte stanna i vredens grepp. Kim kom efter att jag läst boken att bli en stor förebild för mig. När jag stöter på svårigheter i mitt liv så kommer jag att tänka på hennes styrka och vägran om att ge upp hur svårt det än kan vara. Jesus är med oss och har en plan för oss även när vi inte kan tro det.

Vad tänker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s