Han räddade livet på soldaten som ville döda honom

Ha den äran anabaptismen – frikyrkornas farfar! I år är det 500-årsjubileum för den radikala rörelse som lade grunden för baptismen, pingströrelsen och många andra frikyrkor. En rörelse som var så radikal att den förföljdes av både katoliker och lutheraner!

Anabaptisterna tyckte att reformationen som teologerna Luther och Zwingli ledde inte gick tillräckligt långt. Bland annat var de väldigt kritiska till att Luther och Zwingli ville behålla statskyrkosystemet som tvingade alla medborgare att vara kristna oavsett om de ville eller ej. Anabaptisterna menade att kristen tro bygger på frivillighet och religionsfrihet, och därför kritiserade de barndopet och menade att bara de som säger ja till att följa Jesus ska döpas.

I januari 1525 döpte de första anabaptisterna varandra i Zürich i Schweiz. Detta var början på det som kom att kallas den radikala reformationen. Förutom troendedop och kritik mot statskyrkosystemet kännetecknades de flesta anabaptister av en stark övertygelse om pacifism och ickevåld i Bergspredikans anda, enkelhet och ekonomisk utjämning, levande husförsamlingar och karismatiska mirakler såsom tungotal, profetia och helande. Deras 500-åriga födelsedag är väl värt att fira!

Anabaptisterna möttes som sagt av enorm förföljelse från både katoliker och lutheraner. Luther själv sa att ”Anabaptisterna har vedervärdiga åsikter, och vi bedömer att… de envisa sekteristerna måste avrättas”. Medan de själva förkunnade religionsfrihet och vägrade använda våld blev anabaptisterna brända på bål, dränkta i vatten eller slitna itu bara för att de hade en annan tolkning av Bibeln än vad katolikerna och lutheranerna hade.

Dirk Willems är en av de mest inspirerande exemplen på anabaptistiska martyrer, för att inte tala om kristna martyrer överhuvudtaget. Han offrade sitt eget liv för att rädda en soldat som förföljde honom! 

På 1500-talet i Nederländerna förföljdes anabaptister hårt av både katoliker och protestanter. De ansågs vara kättare eftersom de bland annat inte praktiserade barndop och vägrade använda våld. Dirk Willems var en av dessa modiga troende. När han blev arresterad för sin tro lyckades han fly från fängelset med ett gäng ihopbundna lakan och blev jagad av soldater som fått i uppdrag att fånga in honom.

Det var en kall vinterdag, och Dirk flydde över en frusen sjö. Eftersom han var mager efter månader i fångenskap kunde han ta sig över den tunna isen utan problem. Men en av soldaterna som jagade honom var tyngre, och isen brast under hans fötter. Soldaten föll ner i det iskalla vattnet och kämpade för sitt liv.

Här ställdes Dirk inför ett avgörande val. Han kunde fortsätta fly och rädda sig själv – vilket vem som helst skulle förstå om han gjorde. Men istället stannade han upp. Han såg sin fiende, en man som jagade honom för att föra honom till döden, kämpa för sitt liv. I det ögonblicket påminde Dirk sig om Jesus ord: ”Älska era fiender och be för dem som förföljer er” (Matt 5:44).

Dirk vände tillbaka. Han sträckte ut sin hand och drog upp soldaten ur det kalla vattnet. Hans kärlek och medkänsla räddade soldatens liv. Men genast greps han av andra soldater och fördes tillbaka till fängelset. Därefter avrättades han av katolikerna 1569 genom att brännas på bål. Soldaten vars liv hade räddats försökte förgäves få honom frisläppt. Dirk Willems hedras i anabaptistiska kyrkor som en martyr och en förebild i fiendekärlek.

Anabaptismen lade grunden för mycket av dagens frikyrkorörelse. Den 24-25 januari anordnar ALT och Nätverket Anabaptist en konferens i Örebro som uppmärksammar anabaptismens 500-årsjubileum. Jag har blivit inbjuden att tala om likheterna mellan tidig anabaptism och tidig pingströrelse. Båda praktiserade troendedop, betonade Andens mirakulösa gåvor och var till största delen pacifistiska rörelser som vägrade använda våld. Jag ser så mycket fram emot att tala om det!