Bloggarkiv

Vad är ekumeniskt med att United går med i EFS?

Skärmavbild 2018-02-08 kl. 11.05.06

Något som jag verkligen imponeras av i historien om att församlingen United i Malmö lämnar Pingst och går till EFS är att pastor Magnus Persson på bara några år har fått med sig 70 % av församlingen på tanken att lutherdomen är grejen. Förvisso är passionerad övertygelse smittsam, och United kanske har en kultur såsom många andra församlingar av att Pastorn Har Rätt, men det är fortfarande väldigt imponerande!

Precis som med Ulf Ekmans konvertering till katolicismen är detta något som är en naturlig följd efter flera års öppen utveckling, men som ändå väcker många känslor när beslutet blir definitivt. Pingstledaren Daniel Alm skrev ett mycket fint och respektfullt inlägg som samtidigt uttryckte lite sorg och frustration över beslutet, inte minst för att han upplevde att Pingst FFS lämnats lite utanför processen.

Andra är glada, och en hel del säger att detta är en framgång för ekumeniken. Men sakta i backarna. Jag har full förståelse om du jublar över förändringen för att du tycker att EFS är vettigare än Pingst av den ena eller andra anledningen. Men säg inte att det är bra för att det är ekumeniskt, för i så fall är du antiekumen om du inte jublar när en Missionskyrka börjar predika framgångsteologi, eller när en EFK-församling går med i Plymouthbröderna och tvingar kvinnor att ha huckle. Read the rest of this entry

Varför når jag och Olof Edsinger olika slutsatser i flyktingfrågan?

ska%cc%88rmavbild-2017-01-06-kl-01-56-20

Foto från när jag och Edsinger möttes i duell här i Northamptonshire och den kvickfotade lutheranen genomborrade mitt anabaptistiska hjärta

Efter min kritik av Olof Edsingers kritik av min bok Jesus var också flykting kritiserade Edsinger kritiken på sin blogg, vilket följdes av debatt mellan mig, honom och en rad andra på både Facebook och Twitter. Det har tidvis varit ett uppskruvat tonläge och jag är själv inte oskyldig till det, jag har länge varit medveten om att saker jag inte alls har intentionen att låta hårt eller dömande ibland uppfattas så när jag väl uttrycker dem i skrift. Om mina blogginlägg och kommentarer hade varit ljudinspelningar hade de sällan haft en annorlunda ton än den jag har i Hela Pingstens podcast Jesusfolket. Men jag behöver bli bättre på att låta det lysa igenom i skrift, och jag vill offentligt be Olof om ursäkt om han känt sig påhoppad av mig – det var absolut inte min mening.

När jag åkte hem från jobbet idag reflekterade jag kring vad det är som gör att jag och Edsinger både kommer till olika slutsatser vad gäller en kristen syn på migration och flyktingskap samt till att vi verkar tala förbi varandra ganska ofta. Jag tror det kan kokas ner till (åtminstone) fyra grundpremisser där vi helt enkelt har olika syn.

Jag kommer i detta inlägg inte bara presentera dem utan även argumentera varför jag tycker att min syn är vettigare och mer biblisk – annars skulle jag inte ha den – och medan jag inte förväntar mig att Edsinger håller med om den biten hoppas jag att jag tolkat honom rätt till den grad att han kan hålla med om att vi tänker olika angående dessa fyra saker, och att det leder till att vi når olika slutsatser i flyktingdebatten.

1. Tvåregementsläran

Edsinger är som EFS:are lutheran och menar i luthersk anda att ”man måste åtminstone delvis skilja mellan det andliga och det världsliga regementet”. Detta innebär att samma etik som gäller enskilda kristna och kyrkans andliga uppdrag inte kan appliceras på eller förväntas av stater. Luther själv förenade detta med en tolkning av Rom 13 som innebar att staterna i regel alltid skulle lydas (han var ingen förkämpe för demokrati direkt), även när de exempelvis gick emot Bergspredikan för det var det ändå inte Guds tanke att de skulle följa. Read the rest of this entry

Restorationism – ett bibliskt sätt att se på kyrkan

apostles

Restorationism, eller kristen primitivism, är idén att kyrkan ska se ut som den gjorde från början när Jesus grundade den, och är nåt jag har utgått från ända sedan jag blev frälst men jag visste inte vad det hette förrän för nåt år sen. Vi restorationister menar att kyrkan hamnar snett ibland och att vi ska kolla på vad Jesus och apostlarna gjorde och sa för att hamna på rätt kurs igen. Det är därför vi ibland pratar om apostolisk kristendom, eller bibliskt lärjungaskap.

Alla kristna tänker inte så här. Vi har romerska katoliker som har en mer evolutionär syn på kyrkan, de erkänner att den har förändrats sedan apostlarnas dagar men menar inte att det nödvändigtvis är till det sämre. När Petrus Lombardus på 1100-talet kommer på att det finns sju sakrament så är det enligt katoliker inget problem att ingen någonsin någonstans tidigare har talat om sju sakrament, för kyrkan utvecklas under den Helige Andes ledning.

De flesta ortodoxa å sin sida är kritiska till att katolikerna plötsligt kan komma på nya läror, de menar sig stå för apostolisk kristendom i och med att de tryckt på stoppknappen på tidtagaruret och beter sig fortfarande i stora drag som de gjorde på 400-talet. Dock innebär ju det att de stannat klockan 400 år för sent, och mycket av den korrupta och våldsamma statskyrkokristendom som kännetecknat katolska kyrkan har i alldeles för hög grad även representerat öst. Read the rest of this entry

Reformation 2.0 – hur Svenska kyrkan kan bli biblisk igen 

Denna artikel publicerades i senaste numret av Svensk pastoraltidskrift.

Foto: David Castor, Creative Commons

Foto: David Castor, Creative Commons

Varje god lutheran måste kunna erkänna att Luther på vissa punkter hade fel. Med tanke på Luthers egna betoning dels på sin och alla andra kristnas ofullkomlighet, dels på Skriftens vikt framför traditionen, så förefaller det mig tydligt att lutheraner inte ska betrakta Luther som den ultimata sanningssägaren – detta är enbart Jesus Kristus. Och bäst bild av Jesu lära får vi förstås genom evangelierna och de andra nytestamentliga skrifterna.

Faktum är ju att lutheraner alltid kallat sig evangeliska, just för att betona att de går tillbaka till urkunderna för den kristna tron. En sann evangelisk lutheran måste därför våga granska Luther själv mot evangeliernas vittnesbörd.

Reformera synen på mirakler

Ett exempel är cessationismen, läran att Andens mirakulösa gåvor upphörde med apostlarna, som Luther argumenterade för tillsammans med Jean Calvin i respons till katoliker som undrade, varför Gud inte gjorde mirakler bland protestanterna. Luther menade att de bibliska miraklerna inte längre förekom, utan att det väsentliga är det andliga mirakel som sker när människans synd blir förlåten.

Detta har lett till att mirakler inte har stått högt i tak i den lutherska traditionen, vilket i sin tur öppnade för den liberalteologiska läran om att mirakler inte bara har upphört utan aldrig har existerat – ens på Bibelns tid. Detta har bland annat förespråkats av ärkebiskop emeritus K.G. Hammar.

Cessationismen har dock inget bibelstöd. Nya Testamentet gör ingen distinktion mellan ”mirakulösa” gåvor och ”ickemirakulösa” såsom tro, kunskap eller undervisning. Allt detta är andliga gåvor som kristna enligt Paulus ska ivrigt sträva efter (1 Kor 14:1). Att vissa av dessa gåvor skulle försvinna medan andra finns kvar finns det inget bibliskt stöd för överhuvudtaget. Read the rest of this entry

Avskaffa sakramenten

Nattvarden, bild av John Snyder

Nattvarden, bild av John Snyder

Om vi skulle fråga Petrus, Paulus eller någon annan av apostlarna vad ett sakrament är och/eller hur många av dessa som finns skulle de förmodligen titta frågande på oss. Förutom det faktum att sakrament är latin så existerade ingen sakramentskategorisering. Även om dop, nattvard och smörjande av de sjuka praktiserades i urkyrkan så placerades de inte i samma fack, och teologin bakom handlingarnas signifikans och betydelse var outvecklad.

Termen ”sakrament” och sakramental teologi uppstod istället i 200-talets Nordafrika, när Tertullianus valde att översätta grekiskans mysterion med sacramentum. Nya Testamentet nämner mysterion flera gånger men då aldrig med åsyftning på kyrkliga handlingar utan på Guds frälsningsverk i Kristus (Kol 1:27, 1 Tim 3:16). Tertullianus menade att detta frälsningsmysterium konkretiseras och förkroppsligas genom vissa liturgiska handlingar.

Augustinus, också han nordafrikan, kom att utveckla denna tanke och skapade sakramentsdefinitionen ”ett synligt tecken på osynlig nåd”. Med ”tecken” menades inte en symbolhandling, utan nåden verkar i själva sakramentet samtidigt som Guds nåd står över och är oberoende av sakramentet. Augustinus definition är bred, och själv inkluderade han saker som i princip ingen idag anser vara sakrament, såsom trosbekännelsen och Herrens bön.

Read the rest of this entry