Bloggarkiv
Att lida för Jesus
Jag har befunnit mig i en uttorkad period. Andligt. Det går så snabbt. Att tappa fokus. Att blicken går från Jesus till något annat. Från att inte ”orka” läsa Bibeln ett par dagar till att inte öppnat den på veckor. Lite snabb bön på kvällen, men ingenting innerligt.
Men helt plötsligt, stod jag inte längre ut. Att klara sig utan Gud och Andens kraft och vägledning. Det har känts som att jag varit på väg att svälta. Att kämpa för egen kraft är som att försöka ro utan åror, eller simma utan att använda armarna. Jag har varit på väg bort, på väg att sjunka, kraften har tagit slut. Jag har känt mig hjälplös, förvirrad och liten.
Igår tog jag en timma. Till att läsa, be och lyssna på en predikan. Åh, vilken predikan. Gud ledde mig helt rätt där. Gav mig precis det jag så väl behövde. En undervisning så full av Ande att vi lyssnade på den igen på kvällen, tillsammans, jag och Rasmus. En undervisning som fick mig att bli helt stilla, tårögd och tacksam. Read the rest of this entry
Hur Konstantin förstörde kyrkan – inblick i min kommande bok
Boken!
Precis innan jul blev jag klar med bokmanuset för Charismactivism: Combining Miracles, Evangelism, Peace and Justice. Det här är boken som jag skriver för ett amerikanskt kristet förlag och som förut hade arbetsnamnet Ancient Miraculous Jesus Hippies. Den handlar om det som den här bloggen handlar om – hur frälsning, mirakler och aktivism hänger ihop – och utforskar detta med både Bibelstudium och en rejäl dos kyrkohistoria.
Mer info om boken kommer släppas allteftersom utgivningen närmar sig, men jag skulle redan vilja bjuda på ett liten inblick i boken, översatt till svenska av författaren själv:
Konstantin var inte så intresserad av teologi – han tillbad det som funkade och hade från början inga problem med att dyrka både Jesus och de romerska gudarna. Han var ett stort fan av solguden Apollo, och Konstantinbågen som byggdes efter hans seger över Maxentius är fullspäckad med avgudar. Detta hindrade dock inte kyrkohistorikern Eusebius att kalla kejsaren ”en segerrik erövrare i Guds tjänares församling”. Read the rest of this entry
Evangelisationens motstånd är dess frukt
Vi går igenom Apostlagärningarna i min församling, och när jag predikade idag hade kapitel 13 kommit på min lott. Det handlar om motstånd mot att predika Evangeliet, vilket inte är ett jättekul ämne men som ändå inte får glömmas bort när man evangeliserar. Nedan följer vad jag sa, prezi-presentationen jag använde finns här.
(spola fram 10 minuter för att komma till predikan)
”Pingströrelsen är satans senaste spya.” Så sa George Campbell Morgan, en inflytelserik evangelikal teolog baserad i Westminster Chapel i Storbritannien. Detta skedde samtidigt som mängder blev frälsta, helgade, andedöpta och helade på Azusa Street, pingströrelsens epicentrum. Hur kunde Morgan säga något så idiotiskt? Vad var det överhuvudtaget som gjorde att stora delar av den evangelikala rörelsen hävdade att pingstväckelsen var demonisk, att pingstvänner blev utstötta från samhället och att deras teologi hånades i den sekulära pressen? Detta skedde ju samtidigt som de vann så många anhängare, varav många inte hade varit kristna förut.
Utsända av Anden
Apostlagärningarnas trettonde kapitel behandlar evangelisation och motstånd mot evangelisation. Det är en vändpunkt för hela boken, för här påbörjas Paulus missionsresor som ju kvarstår som fokus ändå till det sista kapitlet. Paulus hade predikat Evangeliet innan, men det är först nu han blir utsänd som resande missionär. Och vad var det som satte igång dessa resor, som kom att förvandla världshistorien? Jo, den Helige Andens profetiska tilltal under fasta. Vad vore Paulus egentligen utan det profetiska? Han blev både frälst och utsänd som missionär på grund av Guds direkta tilltal. Inte undra på att han senare kom att skriva att den nådegåva vi framför allt ska sträva efter är profetians gåva (1 Kor 14:1).
Dags att gömma irakiska flyktingar
Som sagt är Dagens namninsamling mot utvisningar av kristna irakier verkligen superbra, men vi får inte stanna där. Tusentals kristna irakier har redan utvisats, och många är på väg att utvisas. Eftersom vi vet att detta kommer leda till lidande i nära samtliga fall är det vår plikt att behandla våra systrar och bröder som systrar och bröder och inte bara kalla dem systrar och bröder – och därmed öppna våra hem för dem och gömma dem. Om vi verkligen ansåg dem vara systrar och bröder skulle vi inte ignorera att de kommer utsättas för lidande, för en syster eller bror gör man allt för, om det så innebär att dö för honom eller henne. 1 Joh 3:16 säger ”Genom att han gav sitt liv för oss har vi lärt känna kärleken. Så är också vi skyldiga att ge vårt liv för våra bröder.”
Det finns en märklig hållning bland många kristna som innebär att en god Jesu lärjunge alltid överallt lyder staten och är en ”god samhällsmedborgare”. Med hänvisning till Rom 13 menar man att det är syndigt att sätta sig upp mot staten. Om staten vill tvångsutvisa kristna irakier ska man bara sucka, möjligtvis skriva på en namninsamling, men sedan inte göra motstånd. Detta var absolut inte vad Paulus menade med att skriva Rom 13. Vi ska underordna oss staten och inte sätta oss upp mot den eller försöka skapa en ”kristen” stat med revolution, men om staten kräver att vi ska göra något annat än Gud vill, t.ex. att ignorera kristna irakiers lidande, måste vi lyda Gud.
Hur har man mage att sända kristna till Irak mot deras vilja?
Prisa Gud för Dagens underbara initiativ om att anordna ett upprop mot utvisningar av kristna till Irak! Kyrkorna i Sverige har länge protesterat mot detta, men efter söndagens massaker i en kyrka i Bagdad och al-Qaidas uttalande om att samtliga kristna är legitima mål är det än mer uppenbart att en tvångsutvisning av kristna till Irak med väldigt stor sannolikhet innebär lidande, förföljelse eller till och med död.
Därför skriker Dagen ”Nu räcker det!” och uppmanar de kristna irakiernas svenska bröder och systrar att höja sina röster för att Migrationsverket ska komma till sans. Deras princip om individuell prövning är i grunden god men bör inte betecknas ha ett högre värde än konsekvenserna den leder till. Principen om individuell prövning är främst till för att man inte ska kunna utvisa en hel folkgrupp oberoende av individernas olika behov av skydd i Sverige, t.ex. ska man inte kunna utvisa romer bara för att de är romer (något Migrationsverket för övrigt gjorde för några månader sen). Det är en annan sak gällande att behålla folk av en viss folkgrupp om man vet att den folkgruppen förföljs i hemlandet, något som alltså är väldigt uppenbart när det gäller kristna i Irak. Hur klarar man ens av att skicka iväg någon som man vet kommer drabbas av ett liv i rädsla och lidande?
Herrens tjänare Stefanus – del 3
Fortsättning från del 1 och del 2.
Apg 7:54 När de hörde detta blev de ursinniga och skar tänder mot Stefanus. 55 Men uppfylld av den helige Ande såg han upp mot himlen och fick se Guds härlighet och Jesus som stod på Guds högra sida. 56 Och han sade: ”Jag ser himlen öppen och Människosonen stå på Guds högra sida.” 57 Då skrek de och höll för öronen och stormade alla på en gång fram emot honom, 58 och de drev ut honom ur staden och stenade honom. Och vittnena lade sina mantlar vid fötterna på en ung man som hette Saulus. 59 Så stenade de Stefanus, under det att han bad: ”Herre Jesus, tag emot min ande.” 60 Sedan föll han på knä och bad med hög röst: ”Herre, ställ dem inte till svars för denna synd.” Med de orden insomnade han.8:1 Och Saulus hade gått med på att han dödades. 8:1 Samma dag bröt en svår förföljelse ut mot församlingen i Jerusalem, och alla utom apostlarna skingrades över Judeen och Samarien. 2 Några gudfruktiga män begravde Stefanus och höll stor dödsklagan över honom. 3 Men Saulus försökte utplåna församlingen. Han gick in i hus efter hus och drog fram både män och kvinnor och lät sätta dem i fängelse.
Andra skulle tagit till svärdet i en sån här situation. Här har vi en man som på fullt allvar vill utplåna kyrkan, Evangeliet om Jesu död och uppståndelse hotas att försvinna från jordens yta! Vanligt sunt förnuft skulle döda Saulus. Men Stefanus och de andra i församlingen i Jerusalem tar Jesu ord om att vända andra kinden till och älska sina fiender på allvar. Den tredje egenskapen jag vill ta upp hos Stefanus är hans ickevåld, att han inte slår tillbaka. Han förbannar inte sina mördare utan ber för dem. Hade Stefanus och de andra lärjungarna slagit tillbaka hade det inte varit förföljelse utan inbördeskrig, en väpnad konflikt. Men kyrkan litar inte till vapenmakt utan till Gud, som ett kapitel senare förbarmar sig över Saulus, får honom att vända om och hjälper honom sprida Evangeliet med ännu större engagemang än när han försökte förinta det. Om kyrkan hade dödat Paulus hade vi dödat världshistoriens viktigaste missionär!
andreascucca
David Larsson
desireekjellin
Emma Andersson
emilioghazal
emilnorberg
foolforjesus
Frida Lindberg
hansakesundberg
Hela Pingsten
jakobromeborn
Katarina Hedman
Anneli Lendrup
Marie Larsson
Marius Ihlar
Jacob Schönning
minlund
nataliemariasophie
rebeckajoyrodriguez
Sarah Stenmark
Sara
sirakamanuel
suri
