Skriver i Hemmets vän om hur KD:s konflikt med pastorer gör det allt svårare för dem att hävda sig stå för kristna värderingar:
”När pingstpastorn Christian Mölk gjorde ett Facebook-inlägg med titeln ”Nej till Tidö” och tog avstånd från Tidöpartiernas migrationspolitik som bland annat har lett till att hundratals kristna har fått utvisningsbeslut, då utbröt en stor debatt om det är ett lämpligt beteende från en pastor.
En av de hårdaste kritikerna var Kristdemokraternas partisekreterare Liza-Maria Norlin, som sa att Mölk borde sluta vara pastor om han ska göra dessa utspel. Hon menade att kyrkorummet blandas samman med partipolitik på ett olyckligt sätt även när det är på sociala medier en pastor uttalar sig, för församlingen kommer då misstänka att det finns en politisk agenda i predikan.
Så vad händer nu med alla präster och pastorer som är engagerade i KD, lokalt, regionalt och nationellt? De tar ju betydligt mer partipolitisk ställning än vad Christian Mölk gjorde. Norlin fick den frågan från en partikamrat på Facebook och då svarade hon att de får naturligtvis sitta kvar då de har prövats i en demokratisk process.
Det finns ingen logik i det resonemanget.
Om problemet med Mölks utspel är att hans församlingsmedlemmar inte kan lita på hans predikningar – något de inte håller med om – då borde det gälla i ännu högre utsträckning när KD-veteranen Tuve Skånberg predikade i Skillinge missionshus som anställd pastor var femte vecka samtidigt som han satt i riksdagen. Vad spelar en demokratisk prövning för roll då?
Anledningen till att KD:s partisekreterare inte insisterar på att alla pastorer och präster inom det egna partiet bör uteslutas eller säga upp sig från sina jobb är gissningsvis att hon egentligen inte anser att pastorer aldrig får ta partipolitisk ställning. Det låter bara bättre än: ”Pastorer som kritiserar att vi samarbetar med Sverigedemokraterna borde inte vara pastorer längre – men om de stödjer oss går det bra!”
Hela Pingsten 